Disney Podcasts

  • Är padel en sekt? Vad är ett tiktok-hus? Och vad tycks egentligen om internatskolor? Hur går Jehovas Vittnen tillväga under pandemitider? Och hur kan man bråka lite med dom? Vad är det för "sekt" som förbjuder Pokémonkort? NFT-köpare, är det en kult?
    Hur går saker och ting egentligen till i Silicon Valley? Vad är Scrum? Har Scientologerna ett eget fängelse? Crossfit, sekt eller inte? Är vuxna som är besatta av Disney en kult? No fap på Reddit, är det något vi borde kika närmare på?

    ---

    Send in a voice message: https://anchor.fm/veckansreddit/message

  • Vill du veta mer om ursprunget till våra traditioner i juletid samt vad våra bondska förfäder tänkte och gjorde i juletid? Då måste du lyssna när Jalle Horn och Björn Björkqvist samtalar om advent, Lucia, annandagen, Nikolausdagen och Tomasmäss. Varför fick man inte fisa när man stöpte ljus, varför dansade man när man bryggde julöl, varför slaktades julgrisen redan klockan två på lucianatten? Och förresten, du får också höra att den Santa Claus, sankt Nikolaus, som hela västvärlden känner genom Coca-Cola och Disney, är skapad av idel svenskar.

  • Det här är berättelsen om barnstjärnan som inte passade in i Disneymallen, som gång på gång kraschat inför världens blickar och just därför blivit en förebild för miljontals fans.

    Det är helt tyst inuti det stora vita huset i Hollywood Hills. Genom panoramafönstren kan man se ut över ett sommarvarmt Los Angeles och borta vid horisonten syns Stilla havet. Det är tisdag förmiddag den 24 juli 2018. Klockan har hunnit bli elva och Demi Lovatos personliga assistent Jordan sitter på nedervåningen och börjar bli irriterad. I dokumentären Dancing with the Devil, som Demi själv varit med och gjort, berättar Jordan att hon har kommit till huset extra tidigt för att se till att Demi inte missar sin läkartid. Men trots att hon knackat på sovrumsdörren, så har sångerskan inte gått upp än. Jordan lessnar på att vänta och går återigen upp för trapporna till Demis stängda sovrumsdörr. Hon knackar på och när hon inte får något svar den här gången heller bestämmer hon sig för att helt enkelt bara gå in i sovrummet. När Jordan öppnar dörren möts hon av mörker, kyla och tystnad. I sängen ligger Demi orörlig. Jordan tänker först att den 25-åriga superstjärnan säkert bara är full, men när hon inte lyckas få liv i Demi kommer paniken. Jordan ringer till Demis säkerhetsansvarige och strax kommer det fler personer till huset. De hjälps åt att lägga Demi i stabilt sidoläge så att hen inte ska kvävas av sina egna spyor.Men trots att Demi fortfarande är medvetslös har ingen ringt efter en ambulans. I dokumentären Dancing with the Devil säger Jordan att hon då bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Trots att hon är rädd för att någon i teamet ska bli arg över att hon skapar onödig uppståndelse, så går hon undan och ringer 911. Hang in there okay, we are on our way. I'll let you know when they are outside. You should be hearing the sirens real soon, säger larmoperatören. Wait. No sirens, please, right? No, no, no. This is a medical emergency, I have no control over that.Den här julidagen 2018 har det gått över sex år sedan den forna Disneystjärnan och numera storsäljande soloartisten Demi Lovato slutade dricka alkohol och ta droger. Demi har gjort sig känd för att prata öppet om hur hen hanterar sitt missbruk och hur bra hen mår av sin nya nyktra livsstil. För det har Demi hyllats av både musikbranschen och media, och blivit en förebild för miljontals fans runt om i USA och världen.Nu kämpar ambulanssjukvårdare för att få liv i Demi efter en heroin- och opioidöverdos. P3 Musikdokumentär om Demi Lovato handlar om att växa upp i rampljuset, krascha inför världens blickar och lyckas resa sig gång på gång.Programmet är gjort av Joanna Korbutiak hösten 2021. Producent var Hanna Frelin. Exekutiv producent Anna Johannessen. Slutmixen är gjord av Fredrik Nilsson. P3 Musikdokumentär görs av produktionsbolaget Tredje Statsmakten Media.Ljudklippen i dokumentären kommer från Demi Lovatos egna dokumentärer Dancing With the Devil (2021) och Simply Complicated (2017), spelfilmerna Camp Rock och Camp Rock 2: The Final Jam, tv-serien Sonny With a Chance, tv-programmen The Ellen Show (2020), The Late Late Show (2013), American Idol (2012), Access Hollywood (2013), NBC:s Today Show (2010), ABC:s Good Morning America (2008), Barney & Friends, Grammygalan 2020, radioprogrammet On Air with Ryan Seacrest (2011), Demi Lovatos egna youtubekanal, samt youtubekanalerna TMZ, delena722820 och Jennifer Sansone.

  • Medverkande denna gång är: Danny, Fredrik och Jesper.

    Veckans avsnitt och redan första advent, ja tiden går allt bra snabbt. Men denna vecka så pratar vi om att Nintendo, Sony och Microsoft alla har gått ut och kritiserat Activision Blizzard. Elden Ring prognostiserar en försäljning på fyra miljoner exemplar under de fem första veckorna. Vi pratar om hur framtiden kan se ut med högre mängd rekommenderat RAM-Minne som krav för spel. Kojima startar upp film- och tv-serie division. Jesper och Fredrik har sett Ghostbusters: Afterlife. Fredrik har sett de första avsnitten av Hawkeye och ger oss en uppföljning på The Wheel of Time. Jesper har sett Disneys nya film Encanto, samt League of Legends serien Arcane. Jesper och Fredrik pratar om Pokémon Brilliant Diamond Danny ger oss en förhandstitt på Bright Memory: Infinite som han håller på och recensera. Samt att vi tar upp December månads spelsläpp. Detta och mycket mer i veckans avsnitt!

    Detta är några av de saker vi tar upp i avsnittet, men det finns lite smått och gott som också tas upp.

    Hoppa gärna med i vår Discord, där vi har omröstningar på olika ämnen och diskussioner om allt nördigt. Låter det intressant, ja tryck här i så fall.

    ★ Support this podcast on Patreon ★

  • Medverkande denna gång är: Fredrik, Mattias och Jesper.

    Veckans avsnitt är sprängfyllt med en herrans många härligt nördiga ämnen. Vi pratar om Sonys senaste State of Play. Ger våra intryck av Trailers till Disneys och Pixars film Lightyear och Amazon Primes Tv-serie av Robert Jordans Wheel of Time. Dune 2 är bekräftad, hur känner vi inför det? Intel utannonserar sin nya processorserie och det måste vi ju bara snacka om! Det blir såklart lite film, spel och serier med. Jesper och Fredrik berättar om sina intryck av Marvel´s Guardians of the Galaxy. Mattias har spelat Inscryption och gör ett tappert försök att redogöra vad han faktiskt har upplevt. Alla tre pratar om Lost Words: Beyond the Page. Jesper berättar om det är ett lyckat koncept med Nicolas Cage som en grisälskande man i Pig. Har Fredrik kunnat hålla sig från Defence Grid 2 och vad tycker Mattias egentligen om James Wans nya film Malignant?

    Detta är några av de saker vi tar upp i avsnittet, men det finns annat smått och gott som också tas upp i delen.

    Hoppa gärna med i vår Discord, där vi har omröstningar på olika ämnen och diskussioner om allt nördigt. Låter det intressant, ja tryck här i så fall.

    ★ Support this podcast on Patreon ★

  • I detta jätteproppfulla avsnitt så tänjer vi på gränserna på flera plan. Vi har fler filmer än tidigare, vi har fler tips än tidigare och vi respekterar inte varandras åsikter längre. Moget, eller hur? Filmpodcastens grundvalar skakar...Tomas Törnros har nu också sett nya James Bond-Filmen , NO TIME TO DIE, och är väl inte lika överförtjust som Thomas Hellberg. Dvd och Blu.-ray-aktuella actionstänkaren Nobody som var Tomas sommarbio-favorit men Thomas har nu sett filmen och tar ner Tomas lyckorus och byter det mot irritation mot sin poddkollega.Även den nya mysrysaren THE UNHOLY med Jeffrey Dean Morgan går inte säker när podduon dyker ner i denna aktuella hemmabiofilm.Från Disney har vi sett inför detta program filmen Jungle Cruise med Dwayne Johnson och Emily Blunt. Filmen som bygger på ytterligare en åkattraktion på Disneyland. En salig blandning av Pirates Of Carribean och Indiana Jones. Och vad tusan gör Metallicas "Nothing Else Matters" i filen?Tomas Törnros har också sett den nu Dvd/Blu-ray-aktuella FREEGUY med Ryan Reynolds. Ni vet, tv-spelsgubben i bakgrunden som börjar tänka själv. Dessutom bjuds det på japansk tv-serie i form av spelutmaningar med dödlig utgång. Nä, det är inte SQUID GAME som är Koreansk, utan ALICE IN BORDERLAND.Vi skall också till Norge där det äkta paret Noomi Rapace och Aksel Hennie skall åka iväg till en fjällstuga och ha en fin lugn helg. Men paret är så trötta på varandra så de planerar att döda varandra utan veta att de båda har samma idé. En ny kladdig splattrig komedi av Tommy Wirkola som heter I DÖD OCH LUST.Ledordet i kvällens avsnitt är MÄH!. Och vad betyder det då. Häng med så får ni reda på det!

  • ELPOIT 337

    David har fått en lånebil som är jätteknepig.Johan har bara suttit i möten.

    FEEDBACKSurface Type Cover Compatibility 8 är inte bakåtkompatibel

    Spännande https://www.sweclockers.com/nyhet/32874-google-google-mest-sokta-ordet-pa-bing

    Microsoft PasswordLess kullerbytta https://nikkasystems.com/2021/09/24/podd-135-det-finns-inget-losenord/

    ALLMÄNT NYTTDavids gissningslek(Microsoft, Apple, Amazon and Disney) https://www.theguardian.com/us-news/2021/oct/01/apple-amazon-microsoft-disney-lobby-groups-climate-bill-analysis

    Samsung kan blockera användandet av en TV, på distans https://uk.pcmag.com/tvs/135256/samsung-can-remotely-disable-any-of-its-tvs-worldwide

    Ztory hr lagt ned. Vad ska jag ha istället? https://www.ztory.com/sv

    Fairphone https://www.thurrott.com/mobile/android/257363/fairphone-4-arrives-with-a-five-year-warranty

    BONUSLÄNK Framework LaptopFramework | Framework Laptop pre-orders are now openMICROSOFTWindows 11https://swedroid.se/nu-gar-det-att-ladda-hem-windows-11-sa-har-kan-du-installera-utan-att-vanta/ https://www.bleepingcomputer.com/news/microsoft/microsoft-confirms-windows-11-issues-with-virtualbox-intel-killer/ https://www.bleepingcomputer.com/news/microsoft/windows-11-is-released-what-you-need-to-know-and-new-features/

    APPLEhttps://appleinsider.com/articles/21/10/03/apple-earned-more-from-gaming-than-sony-nintendo-microsoft-activision-combined

    GOOGLEAndroid 12https://www.thurrott.com/mobile/android/257707/google-completes-android-12https://swedroid.se/sa-har-kan-android-12-1-forbattra-foldables/

    Pixel 6 och 6PROhttps://appleinsider.com/articles/21/10/05/google-launching-new-pixel-6-pixel-6-pro-smartphones-on-oct-19

    YouTube Resume Watchinghttps://www.engadget.com/you-tube-on-the-web-now-lets-you-resume-watching-a-smartphone-video-114001447.html

    NYHETFacebook försvann från Internethttps://blog.cloudflare.com/october-2021-facebook-outage/

    Telegram fick 70M nya användarehttps://techcrunch.com/2021/10/05/telegram-says-it-added-70m-users-while-facebook-and-whatsapp-were-down/

    Yubikeyhttps://www.thurrott.com/hardware/257812/yubico-adds-biometric-authentication-security-keys

    PRYLLISTAJohan: https://www.webhallen.com/se/product/326810-WD-Black-SN850-M-2-SSD-1TB David: https://www.webhallen.com/se/product/326057-MSI-MPG-Z490-GAMING-EDGE-WIFI-i7-10700K

    EGNA LÄNKAR- En Liten Podd Om IT på webben, http://enlitenpoddomit.se/

    - En Liten Podd Om IT på Facebook, https://www.facebook.com/EnLitenPoddOmIt/ - En Liten Podd Om IT på Youtube, https://www.youtube.com/enlitenpoddomit - Ge oss gärna en recension - https://podcasts.apple.com/se/podcast/en-liten-podd-om-it/id946204577?mt=2#see-all/reviews - https://www.podchaser.com/podcasts/en-liten-podd-om-it-158069

    LÄNKAR TILL VART MAN HITTAR PODDEN FÖR ATT LYSSNA:- Apple Podcaster (iTunes), https://itunes.apple.com/se/podcast/en-liten-podd-om-it/id946204577 - Overcast, https://overcast.fm/itunes946204577/en-liten-podd-om-it - Acast, https://www.acast.com/enlitenpoddomit - Spotify, https://open.spotify.com/show/2e8wX1O4FbD6M2ocJdXBW7?si=HFFErR8YRlKrELsUD--Ujg%20 - Stitcher, https://www.stitcher.com/podcast/the-nerd-herd/en-liten-podd-om-it - YouTube, https://www.youtube.com/enlitenpoddomit

    LÄNK TILL DISCORD DÄR MAN HITTAR LIVE STREAM + CHATT- http://discord.enlitenpoddomit.se

    (Och glöm inte att maila bjorn@enlitenpoddomit.se om du vill ha klistermärken, skicka med en postadress bara. :)

  • Del 2 av 3. Juniornyheterna har fått hjälp av tecknarna och superhjältefansen Elsa och Nadja berättar om hur man kommer på idéer till en superhjälte och Klara berättar varför Marvel och DC som länge dominerat superhjältevärlden.

    Programledare: Niklas Jonsson, Klara Askerup, Olivia Axelsson Producent: Niklas JonssonMed ljud från: Marvel, DC Comics, Disney, Warner Bros, SonyJuniornyheternas specialpodd gör varje vecka en djupdykning på sex minuter i veckans viktigaste nyhet eller ett ämne som är extra intressant och spännande.

  • This episode is in English

    Further down you can also see the movie SUSANA.

    In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Mūnoz, who became an early queer pioneer with her neverendlingly relevant autobiographical film Susana. 

    This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images – although Susana is not originally from Sweden, she lived in Stockholm for a while in the late 70’s – and was hanging out in circles involved with Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, also appears in the film. 40 years later their reborn love is depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana,But seems not to have made it past the 8-minute long documentary form that its in today.

    Susana Blaustein Munoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar. 

    Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered in front of the President’s residency at the Plaza de Mayo in Buenos Aires. Their white scarves became a symbol of their movement, and the movement grew famous across the world.

    Susana Blaustein Munoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem – Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the US. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina. 

    In just a sec we’ll let Susana talk about her work herself. Straight off the bat she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives. 

    Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identities are formed. In the film, she asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. Just like many of Susana’s films – The film ended up being censured by the Argentinian state. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country.

    Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021.

    Susana is sitting in her home in Mendoza in Argentina and Anna and Malin are sitting in Anna’s home in Majorna in Göteborg.

    Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland. Voice by Sam Message.

    Trailer for the film SUSANA:


    See the film SUSANA
    Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker

    Related material:

    Screen: ‘Las Madres’ of Argentina
    Text by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986

    Swedish article:
    Relationer blir film långt borta och nära, SvD
    Text av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014.

    Texts and films by Susana Blaustein Muñoz:

    Filmography:

    SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm.
    Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped.

    See the film SUSANA
    Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker.

    Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo.
    Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that “disappeared” during the Dirty War (1976-1983).

    La Ofrenda – The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and  San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the “Day of the Dead” in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989.

    My Home: My Prison, 1993, 60 min.
    My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women’s rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil’s memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996.

    Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood,

    Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines – whose parents disappeared and were tortured and killed during the ‘Dirty War’ (Argentina’s dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people.

    Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message!

    See the film Old Love Dies Hard:

    Credits SAQMI Play:
    Producers: Anna Linder and Malin Holgersson
    Design and code: Vincent Orback
    Composer: Amanda Lindgren
    Edited and Mixed by Malin Holgersson
    Voice: Sam Message
    Publisher: Anna Linder

    SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City.

    SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images

  • Varför får du Far Cry 6 gratis? Bend studios jobbar en ett nytt banbrytande spel och Disney och Capcom pratar om att släppa ett Tv-spel på ps5? Vad kan det vara?

    Max har spelat Deathloop och Lost Judgment, hur bra är de spelen egentligen?

    Detta och mycket mer i veckans avsnitt av Snacka Videospel så spänn fast hörlurarna så kör vi! 😊

    Har du någon gissning på vart veckans spelmusik kommer ifrån eller har du ett förslag eller bara känner för att snacka lite? Hör av dig på Facebook, Instagram, Twitter eller snackavideospel@gmail.com

    Tack för att DU lyssnar och sprider budskapet om vår lilla podcast, du är bäst! 😊✌️❤️

  • När Abba gör comeback efter nästan 40 år är det inte de riktiga medlemmarna som ska stå på scen. Med den senaste tekniken har yngre, digitala kopior gjorts. Men är det inte nåt som är lite... fel? Jonas Skoog, en av Sveriges bästa 3D-animatörer, om varför animerade människor lätt känns kusliga.

    Programledare: Niklas Jonsson Producent: Arvid AdrellMed ljud från: Marvel, Warner Bros, Pixar, Marvel, Disney,Juniornyheternas specialpodd gör varje vecka en djupdykning på sex minuter i veckans viktigaste nyhet eller ett ämne som är extra intressant och spännande.

  • I detta avsnitt av Par i Pixlar ska vi tillsammans kora dem enligt oss fem bästa tv-spelen från Disneys fantastiska värld. Vi utlovar redan nu en ganska så kontroversiell lista – så ni vet. Som vanligt blir det en del sidospår – denna gång präglat av ett smått tabubelagt ämne. Dessutom så läser vi lite [...]

  • I en värld där känslor i allt större utsträckning konsumeras, och där fiktion och verklighet tycks byta plats, vilken är då konstens och kulturens uppgift? Sonia Hedstrand beskriver en genomgripande förändring i våra samhällen som idag blir allt tydligare, inte minst i den japanska populärkulturen.

    Del 1: Flörten i RomVi har stämt möte vid Piazza Venezia i gryningen. Emanuele är en italiensk kille strax över 20 år som hälsar mig med ett genuint leende och en kindpuss. Under två timmar ska han visa mig sina personliga smultronställen i Rom. Vi småpratar och skrattar medan han guidar mig till de bästa utkiksplatserna runt Forum Romanum och Colosseum, och tar en caffelatte på en liten hipster-caffèteria där han känner baristan. Emanuele är inte bara en snygg och charmig kille, han har även en bra kamera. Poängen med den guidade turen är framförallt att ta fördelaktiga porträtt av mig vid särskilt pittoreska vyer. Samma kväll lägger jag upp fotografierna på sociala medier och slår genast personligt lajkrekord. Emanuele säljer sina privata tjänster på nätet för 85 euro per promenad under rubriken Instagram boyfriend experience, med det unika försäljningsargumentet: en instagram-pojkvän tröttnar aldrig på att ta bilder av dig.Vad är egentligen ett arbete idag? Innebörden av ordet arbete har expanderat de senaste decennierna. Idag är ett arbete i princip vad som helst som en kan tjäna pengar på. Som att köpa och sälja saker på Ebay, youtuba om att en blivit mobbad, visa rumpan på Instagram, eller som jag nyligen såg affischeras runt om i Stockholm: skruva ihop någon annans ikeamöbler, eller utföra vilka hushållsnära tjänster som helst åt den som har brist på tid men desto mer i plånboken.Samtidigt som allt färre unga söker till konstskolor så lönearbetar allt fler med estetisk gestaltning. Emanuele har inte gått någon fotoutbildning eller konstskola. Det behövs inte, de grundläggande kunskaperna i fotografering, som att fokus ska sättas i ögat på den som porträtteras, att använda kort skärpedjup för att objektet ska separeras från bakgrunden med mera, det är allmängods idag. I den digitala barndomen på 1990-talet kunde en arbetslös ungdom få en gratis kurs i bildbehandling av arbetsförmedlingen, vilket snabbt resulterade i ett välbetalt jobb på ett nytt fräscht it-företag. Retusch-jobb för reklam var ett lukrativt extrajobb för konstnärer och aspirerande fotografer. Så är det inte längre. När alla kan fotografera och redigera i sina appar blir bildhanterarna den kreativa klassens proletariat.År 1977 beskrev Susan Sontag i sin berömda bok Om fotografi hur de då mest arbetsdisciplinerade folken; japaner och amerikaner, var de som fotograferade mest idogt på sina semestrar. Hennes analys var att industrisamhället fostrat arbetarna så hårt att ledighetens frånvaro av arbetsplatsens fasta struktur skapade ångest. Fotograferandet blev ett ställföreträdande arbete, en aktivitet som gör att en känner sig produktiv. Idag har fotograferande blivit en del av det arbete för arbete som många av oss kontinuerligt måste utföra för att hålla oss aktuella på arbetsmarknaden, på dejtingmarknadens appar och sajter, och på den vän-marknad som sociala medier utgör. Gränserna mellan dessa livets olika områden har suddats ut, arbetet har trängt in överallt. Många har glömt hur en gör när en är ledig. I den kulturella, om än inte alltid i den ekonomiska, medelklassen går mer och mer (ofta obetald) arbetstid åt till redigering av den egna framställningen och eftersom alla ens vänner är uppslukade av sina olika prekära frilansarbeten är det lätt att känna sig ensam när en väl får semester. Då börjar en instagramma febrilt för att vara med i gemenskapen online.Det är inte många som verkar reflektera över vad det handlar om när jag lägger upp Emanueles snygga foton av mig i Rom på mina konton på sociala medier. Slentrianmässiga lajks rasar in. Kommentarer som såå fina bilder av dig, åtföljs av hjärt-emojis. Människan är fixerad vid bilden av människan. Särskilt den iscensatta, vackraste versionen av en själv. Den enorma ilska som smygfotografering väcker förklarar Susan Sontag med att det fråntar människor rätten att posera som sina idealjag.Instagram-pojkvännen Emanuele var förstås bara en pose. Den enda närmare kontakt kunden får är att hålla honom i handen, i en iscensatt spontan social-medie-trop som kallas follow me; bilden tas ur pojkvännens synvinkel och vi ser hans arm sträckas in i bilden mot kvinnan, fotografiets objekt. Syftet är att fejka för de digitala vännerna att kunden har en semesterflört i romantiska Rom. Posen follow me används även flitigt av resebolag som vill locka manliga kunder, de ska känna att om de köper den där resan till Thailand så får de inte bara paradisstranden på bilden, utan även en härligt leende ung kvinna på köpet. Det spelar ingen roll att alla förstår att det inte är på riktigt, det viktiga är den känsla som kunden köper. För sådär tre decennier sedan eller mer hade jag kanske träffat Emanuele på gatan i Rom och han hade erbjudit sig att visa mig staden gratis. Flörten hade kanske varit på riktigt. Men nu sker mer och mer av mänsklig interaktion genom ekonomiska transaktioner. På ett ytligt plan är det förstås skönt att lämna Emanuele utan att känna att jag är skyldig honom något. En man som ägnar flera timmar åt att guida en okänd kvinna runt Rom skulle i det gamla systemet förväntat sig något i gengäld. Nu har jag köpt mitt oberoende. Skönt Men i ett mer långtgående perspektiv skapar dessa emotionella tjänster problem.Sociologen Arlie Russel Hochschild menar att pengatransaktioner för det som förr var gratis slår sönder nära och djupa relationer. I sin bok The Outsourced Self ställer hon sin mormors värld i en by där alla hjälpte varandra med skörden emot ett samhälle med surrogatmödraskap och andra extrema och allt intimare tjänster, som förstör gåvoekonomin, beroendet av varandra, som inte bara var nödvändigt för överlevnaden, utan även skapade djupa och långa relationer. Att detta blir ett problem visas även av forskning som kommit fram till att rika människor har sämre empati och upplever större ensamhet än fattiga, som tvingats till ömsesidig hjälp för sin överlevnad.Det japanska utrycket muen shakai betecknar smärtan över social ensamhet, att inte känna tillhörighet eller sammanhang i ett relationslöst, alienerat samhälle. I en undersökning från 2006 säger 15 procent av japanerna att de inte har några sociala relationer alls.Den italienske arbetskritikern Franco Bifo Berardi kallar dagens produktionsordning för olyckofabriken. Arbetaren blir själsligt allt fattigare ju mer rikedom hen producerar. Enligt Berardi ger själens underkastelse upphov till en förlust av verklig kontakt med andra, och med sig själv. Det fragmenterade, prekära livet utesluter den stadga som krävs för att vi ska uppleva verklighet och förankring. En viktig poäng med att gå på teater eller film var att komma ut efteråt och mötas av verkligheten. Men idag går vi alltmer sällan ut ur fiktionen, vi går bara automatiskt vidare till nästa avsnitt, och skådespelet på sociala medier pågår dygnet runt. Agentsjukan kallas det när en tjänsteman inom underrättelseverksamhet har svårt att släppa sin roll och vill stanna kvar i sitt spelade liv. Det är så mycket enklare att leva i fiktionen.Del 2: Arbetets skådespeleriUnder en kabuki-teater-föreställning i 1600-talets Edo, dagens Tokyo, kunde män i publiken, inför att vissa populära skådespelare skulle göra entré på scenen, uttrycka sitt gillande med ett stärkande skrik. En dåtida teaterdirektör med känsla för PR kom då på den lysande idén att betala några män för att sitta i publiken och ropa. Denna skådespelande teaterpublik kallas sakura, vilket betyder falsk kund. Sedan dess har statister arbetat undercover i verkligheten som konsertpublik, som köande till restauranger, som bildskön utfyllnad på matchmaking-fester med mera. Men under de senaste åren har sakura-arbetet utvecklats till att handla om relationer. Förmedlingar online som Family Romance eller Hagemashi-tai ( Vi vill göra er lyckliga på japanska) erbjuder tjänster som hyr-pojkvänner, hyr-flickvänner eller hyr-föräldrar. Du kan hyra ett tjejgäng att sjunga karaoke med, eller någon som ber om ursäkt å företagets vägnar till ett annat företag, du kan hyra en vän att gå till Disneyland med, eller en butlertjänst, en man som gör hemarbete åt kvinnor. Jag vill vara singel och fri, men vill ändå vakna till ljudet av en kvinna som lagar mat i mitt kök, som en potentiell spekulant på en så kallad kontrakt-fru i Tokyo sa.Ryuchi Ichinokawa är chef för hyrfamilj-företaget Hagemashi-tai". Han berättar att han inte vill anställa skådespelare eller alltför vackra människor. Likt hemliga agenter ska hans sakura-arbetare kunna passera obemärkt, inte hota kunderna eller deras ovetande bekanta med överdriven skönhet. Liksom hemliga agenter ska de passa in, fylla sin funktion och vara lätta att glömma igen. I en stad som Tokyo på över 13 miljoner invånare är risken minimal att mötas igen av en slump. Detta skådespelarnas prekariat fungerar för att invånare i stora städer inte har mental eller känslomässig förmåga att ta in alla människor de möter. För att hantera ett kaos av intryck måste de reducera andra människor till klippdockor. Ingen ställer några djupare frågor till sakura-arbetarna. Som inhyrda släktingar på ett bröllop räcker det att de följer ett enkelt manus. Mänskliga relationer blir tunna.Den svenske sociologen Roland Paulsen beskriver i sin bok Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin (2010), hur synen på arbete förändrats från historisk tid till idag. Paulsen skriver att trots att vi bara skulle behöva arbeta några timmar i veckan med den utvecklade teknik vi har idag, så arbetar vi nu mer än vi gjorde för 30 år sedan. Arbetet har blivit ett självändamål. Karl Marx tänkte sig att det kreativa arbetet skulle bli självförverkligande när det skedde utanför kapitalismen. Han hade inte räknat med att kreativitet och uttrycksbehov kunde sugas upp och exploateras av samma system. Vårt prioriterande av att förverkliga oss själva genom arbetet har lett till att fler och fler lever som singlar. Det händer då att den passionerade arbetaren kan börja känna sig lite ensam, utan nära relationer. Det är detta problem som den japanska kapitalismen nu löst, genom smidiga emotionella tjänster.Megumi arbetar dagtid på kontor, men på kvällarna går hon till sitt extrajobb som kabakyara, sällskapsdam på en nattklubb, där hon får betalt för att dricka och flörta med män. Hon säger att hon går till jobbet med inställningen att hon ska på fest. Jag spelar olika karaktärer på mitt kontorsjobb och på mitt hostessjobb. Jag anpassar min personlighet efter olika kunder, berättar Megumi. Om en arbetsgivare kräver att arbetaren uppträder med en viss sorts personlighet, så skaffar hon ett extrajobb för att leva ut en annan sida av sig själv. Det kan vara en metod för att klara av ett fragmenterat, prekärt liv. Alla behov kan kanaliseras in i lönearbete. Det är kul, säger Megumi, Det är som cosplay.Mazayuki Okahara är professor i emotionell sociologi vid Keio-universitetet i Tokyo. Han berättar om hur massutbildningen i ett Japan som på 1970-talet stod på höjden av sin ekonomiska utveckling resulterade i ett överflöd av högutbildade arbetare. Fina examina och höga betyg räckte inte längre. Kommunikationsförmåga, charm och utseende blev utslagsgivande konkurrensfördelar för att få ett jobb. Ett japanskt företag anställer hellre en trevlig arbetare med rätt personlighet som kan passa in på arbetsplatsen och sprida en god stämning runt sig, än en som är bäst själva arbetsuppgifterna. Detta i kombination med en historisk förkärlek för tjänster som gör livet bekvämare har resulterat i en servicekultur som professor Okahara beskriver såhär: Du ska inte behöva be flygvärdinnan om ett glas vatten, hon ska ha förstått att du är törstig innan du har sagt något. Även i väst är leenden och trevligt bemötande något som numera konsumeras, från yogaläraren, servitrisen, massören, kassapersonalen.Redan 1956 gav den amerikanske sociologen Erwing Goffman ut den epokgörande boken Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik, där han analyserar social interaktion inom amerikansk borgarklass på 1950-talet i teater-termer. För att göra intryck på sin publik måste aktören ha rätt utseende och framföra sin roll korrekt, i en lämplig scenografi. Jaget är en dramatisk effekt, en produkt av scener som spelas upp, skriver Goffman. Som människor förändras vårt humör hela tiden, men som karaktärer måste vi vara konsekventa för att bli trovärdiga. Det sociala spel som Goffman studerade på 50-talet försiggick på fritiden, men idag sker det i allt högre grad på arbetstid.Sociologen Alan Bryman har visat att Disney var det första företaget att lansera hyperkonsumtion, det vill säga konsumtionen av flera sorters varor och tjänster presenterad som en upplevelse, ett slags kommersiellt allkonstverk. På Disneyland och efterföljande företag kallas kunderna för gäster, allmänna utrymmen kallas scener, anställningsintervjuer kallas casting, jobb kallas roller, mellanchefer har huvudroller, arbetskläder kallas kostym. Detta språkbruk och tänkande har blivit allt vanligare inom serviceföretag idag. Disney var också först med att tvinga alla sina arbetare att skratta och le konstant. Deras instruktioner för nyanställda lyder: Kom ihåg att alltid le! Ditt leende är din största tillgång!.I Tokyo kan det på sommaren bli uppemot 40 grader varmt. I den fuktiga hettan går Disneyland-arbetarna omkring och underhåller i tjockt vadderade masker, utklädda till Långben eller Musse Pigg. På förekommen anledning finns det alltid en ambulans på plats, redo att köra skrattande performers som svimmat av värmeslag till sjukhus.På McDonalds i Japan kan kunden beställa ett leende till sin hamburgare. Det står på menyn, och priset är 0 yen. Svenska Pressbyrån har också haft kampanjen: Köp en kaffe så bjuder vi på en rolig historia. Tidigare behövde de lågavlönade servicearbetarna bara fixa kaffet, nu måste de vara roliga också. Gratis bonus för kunden, inget extra betalt för arbetaren.Del 3: Livet i 2,5 dimensionerAlla som upplevt en våldsam förälskelse vet att den är farlig. Den erotiska besattheten av det åtrådda objektet hotar hela ordningen som resten av den förälskades liv vilar på. Hen sover inte, äter inte, kommer för sent till jobbet, glömmer betala räkningar, missar tåget, tappar kontrollen. Särskilt den obesvarade avståndsförälskelsen liknar en drog. Det är bara den åtrådda som är i färg, resten av världen går i gråskala. Offret för passionen riskerar smärtan i att bli avvisad, bli galen av svartsjuka, hamna i en depression. Sådana risker har den prekära informationsarbetaren inte råd att ta i dag. En svacka i prestationen kan göra att hen inte längre kan försörja sig i ett otryggt arbetsliv som kräver konstant närvaro och prestation på topp. Samtidigt är längtan efter förälskelsens berusande lycka om möjligt ännu starkare idag än förr. Begäret triggas av ett ständigt flöde av sex appeal som krämas ut genom alla mediala kanaler, som smörjmedel för konsumtionen. Vi vill uppleva känslan av förälskelse, fast helst utan riskerna det medför. Att detta behov nu möts syntetiskt enligt lagen om utbud och efterfrågan är inte underligt.På 90-talet började unga japanska killar med bristande social förmåga att spela dejting-dataspel. Drivande i denna utveckling är den japanska tekniknörden, den så kallade otakun. En otaku är mest intresserad av att leva alla sina vakna timmar i dataspel, animéserier och manga, och har minimal kontakt med andra levande människor, förutom då han träffar sina otaku-kompisar och pratar om spel, och om de tvådimensionella tjejerna i spelen, vars kroppar har bisarra proportioner.Populärkulturforskaren Toko Tanaka vid Otsuma-universitet i Tokyo beskriver otakun som en person som inte är intresserad av kroppsliga begär, utan går igång på distansen till den åtrådda digitala figuren eller idolen. Otakun kan eller vill inte skilja mellan fiktion och verklighet. Hans motsvarighet kallas reaju (från ordet reality). En reaju är en person som är nöjd med att leva i den tredimensionella verkligheten och har fysiska relationer med andra människor. Tidigare hade de populära reaju-killarna all status och framgång, men när internet blev hett tog nördarna revansch. Mot slutet av 1990-talet kände sig otakun ändå inte riktigt nöjd med det tvådimensionella livet. Han kände ett behov av att få möta dataspelens kawaii, docksöta flickkaraktärer, i den fysiska verkligheten. Ur detta behov uppstod Meidocafé-kulturen i Tokyos teknik- och spelkvarter Akihabara. Begreppet Meido kommer från engelskans maid, tjänsteflicka. På lokaler som @homecafé hälsar tonårsflickor i kortkorta varianter av det franska hembiträdets svartvita uniform med litet spetsförkläde och hätta sina kunder med standardfrasen Välkommen hem, min herre.På det sättet kan män som saknar förmåga att interagera med vad de kallar 3D-kvinnor, köpa sig ofarlig flick-femininitet, och en undergivenhet som de aldrig upplevt IRL. För tonårsflickor som behöver pengar till kläder, smink och dyr fika i Tokyo, där allt kostar pengar, uppstår förstås en jobbmöjlighet. Förutom att servera fika eller enklare maträtter utför flickorna olika små tjänster, som en liten sång eller dans eller en dataspels-runda. Allt finns på menyn med priser noggrant angivna. Kunderna är stammisar och har medlemskort på olika nivåer, från brons upp till platina, beroende på hur många besök de gjort under åren.I ett prekärt samhälle där individen flyttar, byter jobb, frilansar, förlorar kontakt med sin ursprungs-familj och jobbar för mycket för att hinna bygga upp nära vänskaper eller kärleksrelationer, kan meidocaféet vara den enda plats där mannen har kontinuerlig kontakt med en annan människa som regelbundet frågar: Hur har du det? En fråga som blivit bristvara idag.På meidocaféerna är det en stämning som säljs. Den kallas moe och betecknar en specifik känsla av ömhet, beundran, tillgivenhet och förtjusning inför en 2D-karaktär från manga, animé eller dataspel. Att få umgås i sällskap av en fysisk version av sin favoritkaraktär är viktigt för den ofysiske nördmannen. Den riktigt tillfredsställande moekänslan får han när han anar en överensstämmelse mellan den karaktär servitrisen spelar och hennes äkta, oförställda jag. Det är i tillfredsställelsen av att själv få upptäcka denna harmoni som känslan av moe uppstår. Den här sammansmältningen av bildernas två dimensioner och den fysiska verklighetens tre dimensioner utgör den unika 2,5-dimensionen, som allt fler japaner finner sig tillrätta i.2,5 dimensioner är alltså ett begrepp som ursprungligen skildrar ett specifikt kulturellt fenomen kopplat till dataspelskulturen. Men trots detta specifika ursprung är det relevant för en bredare analys av dagens representationssamhälle. För mycket i upplevelseekonomin sker just mittemellan tecknet och det betecknade. Allt större delar av vår erfarenhet pågår mellan det som förr kallades verklighet och den representation som vi nu ägnar allt större del av vår vakna tid åt. Frågan om en kärlek med förhinder mellan människor och artificiell intelligens är framträdande i japansk kultur. I den korta animé-serien Evas tid arbetar humanoida robotar som tjänstehjon, tillgängliga för alla sorters hushållsnära tjänster, inklusive sexuella. Det är lag på att de måste ha en lysande ring ovanför huvudet när de går omkring och gör sina ärenden, så att de är lätta att identifiera som robotar. Men på det hemliga kafét Evas tid släcker de ned sina klassmarkörer, så att ingen vet vem som är vad. Robotar och människor kan umgås på lika villkor, men förvecklingar följer när de förälskar sig över gränserna. Serien väcker tankar om hur vi behandlar service-personal som robotar när vi kräver att de alltid ska vara glada och perfekta. Men den ställer också frågor om kärlek, förälskelse och attraktion. Är detta känslor som bara kan existera inför andra människor? Många japaner erfar just nu motsatsen. Våra känsloliv har blivit allt mer präglade på simulerade stimuli.Kimura Masaki är vd för företaget Tokyo Talent som hyr ut livs levande killar som pojkvänner per timme. Han berättar att en så kallad rental-kareshis jobb är att känna av vad kvinnan vill ha. Jobbet är alltså att ta hänsyn till kvinnans behov, något som många kvinnor upplever saknas hos verkliga män de träffar. En hyrpojkvän ska vara vanlig, men snygg och snäll. Tjänsterna består oftast i att gå på promenad i en park med kunden i några timmar, gå och fika tillsammans, kanske shoppa, hålla handen en stund. Men framförallt får kvinnorna prata om sina känslor. Tjänsten är alltså inte helt olik en terapisession. Kvinnorna behöver någon som lyssnar och förstår dem, någon som är deras typ, förklarar Kimura Masaki och lägger till: För några kunder är verkliga killar inte deras typ, de har konsumerat så mycket spel, manga och filmer att de känner sig mer bekväma närmare fiktionenDel 4: Konstnären i djupskådespeleriets tidevarvAv en säker källa fick jag nyligen höra följande: En konsthandel i Göteborg försökte trissa upp priset på en målning. För att öka köparens intresse ringde de in en anonym arbetare, som de internt kallade gråterska, en tjusig dam som under ett mingel på galleriet, när den potentielle köparen råkade stå inom hörhåll, utgöt sig vältaligt om hur starkt berörd hon var av nämnda konstverk. Konsten har alltid varit del av en emotionell ekonomi där verk laddas med immateriella värden genom känslor. Galleristens jobb är att skapa mystik kring verket och konstnären, för att attrahera rika personer som vill köpa sig en bit av konstnärsromantiken. För att tala med sociologen Pierre Bourdieu: kulturellt och socialt kapital växlas in mot ekonomiskt. Idag har denna förr så obskyra form av konsumtion utsträckts till en stor del av den ständigt växande upplevelse- och servicesektorn.Urbangeografen Richard Florida framhåller i sin bok Den kreativa klassens framväxt (från 2002) den kreativa arbetaren som modell för tillväxt i upplevelseindustrin. Den kreativa arbetaren har tagit vissa av sina viktigaste kännetecken från konstnären eller skådespelaren; hens arbete är att skapa känslor, och hen brinner passionerat för att förverkliga sig själv genom arbetet.Innan den japanska hyrmamman Hiromi Kawada går in i dagens roll sätter hon på sig sin peruk och läser sitt manus, ett papper med information om vem hon utifrån kundens behov ska vara. Likt en skådespelare som arbetar i method acting-traditionen, går hon in i sig själv för att hitta äkta känslor inför sitt framträdande. Ett vanligt jobb är att presenteras som mamma inför kundens nya partner. Fru Kawada berättar att många av hennes barn håller kontakten efteråt, de frågar om råd i livsfrågor och skickar mejl flera år efteråt för att tacka för hennes insats, med bilder på sina barn. Ibland skäller jag på dem, säger hon, om jag ser att de är på väg i en dålig riktning i livet. Hon fortsätter alltså att jobba som mamma även utan ta betalt. Hon säger att hon vill hjälpa vilsna människor. Fru Kawadas chef herr Ichinokawa berättar hur han som inhyrd farbror till ett bröllop börjar gråta av rörelse på den låtsade brorsdotterns stora dag. Då har han gjort ett bra jobb, han känner det han ska känna.År 1983 myntade sociologen Arlie Russel Hochschild begreppet emotionellt arbete. I sin forskning om flygvärdinnors arbetssituation beskriver hon hur de jobbar med sina känslor på flera plan: De måste hantera flygrädda, aggressiva och potentiellt farliga passagerare, undertrycka sina egna känslor av obehag inför berusade män som gör närmanden, och samtidigt kommunicera glädje, trygghet och attraktiv femininitet. Hochschild skiljer på ytskådespeleri, som innebär att arbetaren inte känner den känsla hen försöker förmedla, som i det påklistrade leendet, och djupskådespeleri, då arbetaren på riktigt känner den känsla som krävs för arbetet. I kategorin ytskådespeleri befinner sig traditionellt servitriser och annan servicepersonal, inom djupskådespeleri finns personer som arbetar som barnflickor, vårdare, dagispersonal och lärare. Det är det djupgående skådespelet som alla arbetsköpare eftersträvar idag. De vill knyta upp arbetarna känslomässigt, komma åt deras engagemang genom att få dem att identifiera sig med företagets mål, så att de på riktigt känner att företagets framgång är viktig för dem själva. Men den prekära arbetaren måste inte bara spela sin roll och känna rätt känslor, hen arbetar även, liksom skådespelare alltid gjort, med sitt utseende. De senaste decennierna har även manliga arbetare börjat avkrävas det estetiska arbete som framförallt kvinnor tidigare varit tvungna att utföra, som servitriser, sekreterare, butikspersonal. Den feministiska filmvetaren Laura Mulvey talar om to-be-looked-at-ness, på svenska ungefär att-bli-tittad-på-het, en kvalitet som konstruerades hos den klassiska kvinnliga Hollywoodstjärnan, men i dag gäller mer eller mindre alla. Att bli tittad på är en del av jobbet för många yrkeskategorier idag.Jag följer med sakura-mamman Hiromi Kawada då hon hyrs in för att agera vän till familjen på ett bröllop i Sanrio Puroland, Hello Kittys eget Disneyland. Bröllopet genomförs på en scen, gästerna är publik och vigselförättaren är Kitty-san. Att svara Ja på prästens traditionella fråga: Tager du har blivit simulakra, en performance med inhyrda gäster på en artificiell, kommersiell plats. I Japan är det vanligt att bröllopspar genomför två ceremonier, en traditionell i en shinto-jinja, och en västerländsk variant med den vita klänningen, med risgryn som kastas, med en präst som predikar i en kyrka och så vidare. Men prästen är ingen riktig präst, utan bara en vit man vilken som helst som extrajobbar som präst, och kyrkan är inget heligt rum, utan bara en byggnad som ser ut som idén om en kyrka. Evenemanget har inget med kristen religion att göra, utan det är upplevelsen av ett västerländskt bröllop en vill åt, en bild som en fått av filmer och medier. En stor del av koncentrationen ligger på fotograferingen. Ett bröllop utan fotodokumentation är otänkbart.Sociologen Erwing Goffman som analyserade socialt samspel i termer av dramaturgi på 50- talet beskriver hur vi i den sociala interaktionen försöker framstå som bättre än vi är, vi projicerar ett idealiserat jag. Vilket vi idag framförallt gör på sociala medier. Goffman skriver: Sociala möten är som ceremonier, där vi spelar våra roller enligt en ritual. Samhället är egentligen ett bröllop! Bröllopet är den ultimata performativa konstupplevelsen, likt teceremonin. Men idag går det att köpa den upplevelsen, utan vidare förpliktelser. På senare tid har det även blivit vanligare att kvinnor i Japan inte vill bli hemmafruar, utan fortsätta jobba och vara singlar. Men de vill ändå uppleva sitt drömbröllop. Företag erbjuder därför hela paketet med bröllopsplanering, klänning, kyrka, tårta, blommor, risgryn, fotografering och så vidare. Men bruden genomför ceremonin ensam. Män i en liknande situation erbjuds att gifta sig med sin favorit-animékaraktär i en virtual reality-upplevelse, där en kyss på ett par silikonläppar ingår.Vilken är då konstnärens roll i ett samhälle som är sysselsatt med produktionen av lättsmälta bilder, representation, performativitet, berättelser och känslor? Nu framstår den digitala reproduktionen av bilder och upplevelseekonomin som en kris för den konstnärliga gestaltningen, på ett liknande, men mer grundläggande sätt än uppfinningen av fotografiet blev en kris för måleriet. Hur ska konstnären hantera den här situationen? Romantiken, en historisk period av uppsving för det konstnärliga skapandet, och ett uppvärderande av känslolivet, uppstod som en reaktion på det rationella upplysningsidealet och den gryende massproduktionen. Idag har hela samhället, ekonomin och politiken blivit emotionell och känslostyrd. Kanske måste konstnären, som en reaktion, bli rationell och använda sina kunskaper inom gestaltning för att analysera de känslor och bilder som det övriga samhället producerar.Sonia Hedstrand

  • I veckans avsnitt återvänder vi till Marvel-träsket med Black Widow och med oss på resan har vi seriekännaren och återvändande gästen Johannes "Aggro" Torstensson!

    Vi snackar om Scarlett Johanssons tvist med Disney, förundras över att Nanna Blondell dyker upp och dessutom snackar svenska, klagar på actionscener och mycket mer!

    Mycket nöje!

    Superlänk till alla plattformar: https://linktr.ee/Filmsmakarna

  • I detta avsnitt dyker vi ner i James Gunns tolkning av DC-världens främsta självmordspatrull och ser om man lyckats bättre denna gång. Dessutom blir det snack om den fantastiska musikdokumentären SUMMER OF SOUL och Disneys nya äventyr JUNGLE CRUISE.

    Medverkande: Patrik Linderholm och Viktor Jerner

    Kontakt: filmmixern@gmail.com

    Stötta oss gärna via Patreon!

    SHOW NOTES

    00:07:50 - Summer of Soul

    00:22:25 - Jungle Cruise

    00:38:10 - The Suicide Squad

    00:57:15 - SPOILERS för The Suicide Squad