Evert Taube Podcasts

  • Evert Taube följde sin egen väg och var lika ofta ur tiden som i den. Drömmen om att bli erkänd författare och skriva den stora romanen fanns alltid där under tiden skrev han flera av våra mest älskade sommarvisor.

    Detta är del 3 i vår serie Visgiganten Evert Taube. De tidigare delarna finns nedan.Det är som att var än Evert befann sig så måste han skriva och berätta om det. En impressionist som i ord och ton målat allt från Fritiof Anderssons robusta äventyr till Rönnerdahls skimrande skärgårdsidyll.Pampas, Shanghai, Bohuslän och Stockholms skärgård, allt kunde blandas i samma visa.Genom radioapparaterna och turnéerna tog han för länge sedan världen in i folkhemmet. I vår tid kan visorna och berättelserna fortfarande väcka drömmar för den som vill ut, men också hjälpa den som kommit hit att förstå Sverige.I programmet hörs både Everts och andras röster ur arkiven. Medverkar gör också musikvetaren Johanna Broman Åkesson, kompositören och musikproducenten Peter Nordahl och musikerna Sofia Karlsson och Päyam Tabatabayi.Research, ljudläggning och produktion: Eva Schöier Presentation: Staffan SchöierEn dokumentär från 2021.

  • Jussi Björlingmuseet i Borlänge stängdes permanent 2021 nu flyttar minnet av världstenoren in på biblioteket istället. Men trots internationella protester hade museet väldigt få besökare - kommer det att komma fler nu?

    Följ med Katarina Wikars och Anna-Karin Ivarsson i den tredje och sista delen i reportageserien Bergslagen inifrån. ARBETARFÖRFATTAREN EDOUARD LOUIS TILLBAKA MED MODERSSKILDRING Den franske arbetarförfattaren Edouard Louis har tidigare skrivit sin egen berättelse, sin fars berättelsen och nu har turen kommit till hans moder i den nya romanen En kvinnas frigörelse. Samtal om en av Frankrikes mest uppmärksammade författare just nu. VECKANS ORD: LUNGOR Den här veckan ser Jenny Teleman hur skildringar av regnskogen andas i olika takt. Veckans ord är: Lungor.ESSÄ: EVERT TAUBE SOM KLIMATAKTIVIST FÖRE SIN TIDI takt med att klimathotet blivit allt tydligare, och dess konsekvenser allt mer uppenbara, har också flera olika litteraturteoretiker försökt beskriva hur litteraturen kan gestalta en radikalt annorlunda syn på naturen, där människans behov inte värderas högre än andra arters. I dagens essä undersöker litteraturvetaren Eva Stenskär om Evert Taube var före sin tid.Programledare: Saman Bakhtiari

  • Litteraturvetaren Eva Stenskär hör hur en svensk nationalskald tycks ha varit före sin tid med att skriva klimatvänlig litteratur.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna."Sjösala vals", "Fritiof och Carmencita", och "Så länge skutan kan gå" många av oss har väl någon gång skrålat med i någon Taube-låt! De dyker upp alltsomoftast, särskilt om somrarna, och har en förmåga att göra oss lite så där lagom rosigt patriotiska. För nog klappar våra hjärtan snabbare när vi hör rader som "Se hur hela Uppland står i lågor" och "Så skimrande var aldrig havet." Men faktum är, att Taubes versrader är mer än somriga och skärgårdsromantiska nostalgiknippen, det går nämligen att förstå Taubes sånger som radikalt miljömedvetna texter. Det är en tolkning som kanske först i spåren av en klimatdiskussion går att förstå och uppskatta till fullo. Taubes alter ego Rönnerdahl tycks stå för ett nytt sätt att förhålla sig till naturen ett förhållningssätt som ter sig allt viktigare när skogsbränder, översvämningar och artutrotningen blivit till stående inslag i nyhetsrapporteringen.En av de viktigaste teoretikerna inom det som kommit att kallas ekokritik är Lawrence Buell. I sin bok The Environmental Imagination: Thoreau, Nature Writing, and the Formation of American Culture, ifrågasätter han vad som krävs för att en text ska kunna kallas "environmental", det vill säga med fokus på miljön. Han svarar själv genom att göra upp en lista på eventuella inslag. För att en text ska kallas "environmental", menar Buell, så måste miljön utgöra mer än en ram, det mänskliga intresset ska vara införstått men inte vara det enda intresset i texten, mänskligt ansvar för miljön ska vara en del av textens etiska oriententering och slutligen bör miljön porträtteras som något pågående till skillnad från något statiskt. Vid närmare titt på två av Taubes mest folkkära sånger, "Änglamark" och "Sjösala vals", blir det tydligt att båda texterna faktiskt kan ses som miljömässiga, även ur ett akademiskt perspektiv. "Änglamark" skrev Evert Taube 1971 som en uppmaning till att rädda Vindelälven från vattenkraftsutbyggnad , och textens tema är just miljöförstöringen. Djur och miljö utgör verkligen något mer än en kuliss för "handlingen", de skulle till och med kunna kallas för huvudpersoner i texten. "Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!" utropar Taube, och ber oss att tänka om. "Låt sista älven som brusar i vår natur, brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!" Naturen framstår här som en resurs att använda med försiktighet, med ett barns känsla av lekfullhet inte för att tillgodose krassa vinstintressen.Också "Sjösala vals" tycks stämma väl in på Buells kriterier. Djur och natur står i och för sig inte i samma självklara fokus som i "Änglamark", för här dansar människan in, personifierad av Rönnerdahl. Ändå verkar gränserna mellan Rönnerdahl och naturen som omger honom flyta samman. Rönnerdahl, sjunger Taube, skuttar ur sin säng och valsar över Sjösala äng. Här omges han av tärnan, ekorren, finken, göken och ja, du minns nog alla de där blommorna som redan slagit ut på ängen: gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Det intressanta är att det verkar finnas ett samförstånd mellan Rönnerdahl och naturen omkring honom. Rönnerdahl kallar på djuren, som svarar honom med förståelse. Rönnerdahl är en gammal man, fortsätter Taube, men han dansar minsann ändå. Han har sorger och ont om sekiner och ingen kan riktigt förstå hur han får det att gå ihop. Ingen då, alltså, utom tärnan, ekorren, finken och vårens första gök. Vilket tyder på att det finns ett slags simpatico, det vill säga en vänlig inställning, mellan människa och djur. Naturen i "Sjösala vals" gestaltas som en pågående process, fåglar dyker, ekorrar gungar och blommor blommar tecken på aktiva ekosystem. "Ekocentrism predikar goda egenskaper som vördnad, ödmjukhet, ansvar och omsorg," skriver den brittiske geografen och miljöaktivisten Timothy O'Riordan i sin bok Environmentalism. Och visst handlar "Änglamark" om att behandla vår jord som ett arv, som måste förvaltas på rätt sätt, med vördnad, ödmjukhet, ansvar och omsorg: blommorna ska leva, fåglarna flyga och sjunga, älven ska brusa.När Rönnerdahl viftar över ängen lycklig som en lärka i bara nattsärk och blomsterkrans verkar han bli ett med naturen, och därmed också gestalta en livsstil som många tycks längta till. Det är ett tillstånd som fungerar som en förlängning av oss själva. Det är trots allt en så välkänd bild. För nog är det så att Rönnerdahl blir ett med naturen när han dansar fram där, är det inte så vi ser honom? Och är det inte det livet vi längtar till i dessa dagar? Att kunna leva med naturen som en förlängning av oss själva? I inledningen till Future Primitive: The New Ecotopias, skriver science fiction författaren Kim Stanley Robinson att världen, den är minsann inte en maskin vi kan använda och byta ut hursomhelst, den är mer än så, den är en förlängning av vår egen kropp. Försöker vi hugga av den, dör vi.Taubes texter gestaltar alltså ett tillstånd som många av oss vill uppnå. Han ger också svar på hur det ska gå till. Trots att "Sjösala vals" nämner pengabekymmer, så uttrycks ingen egentlig materialistisk avsaknad. På det viset är Taubes sång mer än en pastoral blick tillbaka i tiden, den är också en uppmaning till att tänka enkelt. Den brittiska filosofen Kate Soper talar i boken The Politics and Pleasures of Consuming Differently, om "alternativ hedonism", med detta menar hon att vi bör öppna våra sinnen för njutningen i ett hållbarare leverne. Soper hävdar att ett mer hållbart användande av resurser inte nödvändigtvis behöver innebära nyutveckling, det kan lika gärna betyda ett återgående till enklare tider. Vi måste, skriver hon, välkomna "nya sätt att tänka på vad som utgör nöjen." Istället för att betrakta den nuvarande situationen som en kris, så menar Soper att vi istället kan se på den som en möjlighet, en möjlighet till ett bättre liv. Inte ens självförverkligandet behöver komma på efterkälken, säger Soper. Nya sätt att tänka på vad som utgör nöjen kanske är det detta som Professor Lawrence Buell syftar på när han talar om begreppet "voluntary simplicity" "frivillig enkelhet" ett begrepp han menar har bl.a. Buddha och Gandhi som föregångsgestalter. Frivillig enkelhet förespråkar ett mer hållbart leverne, ett liv där vi konsumerar mindre, och väljer bort en materialistisk livsstil. Buddha, Gandhi och Rönnerdahl. Taube har gett oss mer än en trevlig visa att nynna på, en fingervisning om njutningen i det lilla. Kanske bör vi helt enkelt följa med Rönnerdahl i dansen ut i naturen bland djuren på väg mot en hållbar, bättre, och förhoppningsvis mer njutbar framtid!Eva Stenskär, litteraturvetare

  • Evert Taubes föddes i en fyrmästarfamilj på Vinga, som nummer fyra av tretton syskon. Men Jag kommer av ett brusand´hav är ingen vanlig självbiografi, menar David Anthin, litteraturvetare.

    Här beskriver Taube hur han vill dikta, utifrån sin barndom på Vinga.Författaren Taube klagade ofta över att han inte blev betraktad som en seriös författare. - Jag är poet! skanderade han från scenen. Jag gycklar ej med orden, fast jag är mera känd för glada visor om lustig älskog.Uppläsare Peder LostenProducent Ulla Strängberg

  • Evert Taube gav oss inte bara sommardrömmen förpackad i visans form utan tog oss också ut i världen. I den här första delen berättar han själv om sin ungdom och den slingrande vägen fram till scenen.

    - Jag har nog snarare hållit mig till verkligheten i högsta grad, det är nog mera ett sätt att skriva, ett sätt att berätta som gör att det ofta verkar väldigt äventyrligt och otroligt ..." Här följer vi med Evert Taube från barndomens Vinga till stadsliv i Stockholm och ut över haven "på den glittrande blåa ocean".Evert Taube föddes 1890 och växte upp på Vinga i Göteborgs inlopp. Familjen musicerade ofta och pappa Carl Gunnar läste berättelser och sjöng för Evert och hans syskon. Många var de skepp som passerade och barnen Taube fick höra dramatiska historier från världshaven, berättade av kaptener, lotsar och ibland även skeppsbrutna som räddats i nöd utanför Vinga. Evert fick på så sätt tidigt inspiration till sina visor. Programmet är en repris från den 16 juni 2018.En P2 Dokumentär av Eva Schöier som presenteras av Stefan Wermelin.

  • Vad hände på landets scener under 2021? Var fanns höjdpunkterna och vad var nytt? Kulturredaktionens Jenny Teleman och teaterkritikern Kristina Lindquist sammanfattar teateråret.

    När teatrarna kunde öppna upp igen vad var det då de erbjöd sin publik? Hur märks giganten Lars Noréns död på scenerna, och vad är det dags att vi lämnar bakom oss för gott? P1 Kultur summerar teateråret på längden och på djupet med scenkonstkritikerna Jenny Teleman och Kristina Lindquist.VEMS EVERT TAUBE ÄR DET VI MINNS?Igår kväll hade dokumentären "Evert!, Evert!, Evert!" premiär på SVT i i regi av Jane Magnusson. I tre timslånga delar skildras Evert Taube som med sina populära sånger och melodier blev 1900-talets nationalskald. Men hur blev dokumentärserien, och vilken Evert Taube är det egentligen vi möter? Karsten Thurfjell har sett den nya dokumentärserien om Evert Taube.DEN LILLA DETALJEN SOM GÖR "O HELGA NATT""O helga natt" är från början en franskspråkig julsång, Cantique de Noël, komponerad 1847 av Adolphe Adam. För den svenska publiken har stycket blivit starkt förknippad med tenoren Jussi Björlings inspelning från 1959. P1 Kulturs Lisa Wall gör en när-lyssning av stycket och upptäcker den lilla detalj som sätter hela stämningen.FÖRBJUDEN KÄRLEK I KUNGAHUSET BLIR TV-DRAMAÅrets stora juldrama i SVT handlar om Haijby-affären, där källarmästare Kurt Haijby inleder en relation med kungen, Gustav den femte. För att hålla tyst om relationen som i lag är förbjuden så betalas pengar ut till Haijby, vilket senare leder till en dom för utpressning. P1 Kulturs har träffat manusförfattaren Bengt Braskered som gjort tv-serie om en historia som av en del debattörer kallats en rättsskandal men där det är svår att fastställa exakt vad som är sant.ESSÄ: LÄSKRAMP HAR VI FÖRLORAT FÖRMÅGAN ATT FÖRLORA OSS SJÄLVA?Skrivkramp har alla hört talas om. Men läskramp torde vara ett större problem. Författaren Anna Axfors reflekterar över sin och andras oförmåga att sjunka in i litteraturen.Programledare: Morris Wikström Producent: Karin Arbsjö

  • Var Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) gubbsjuk eller progressiv, sexist eller feminist? Ulrika Knutson hör friheten brusa i hans mustiga kärlekslyrik.

    Har det funnits en värre tjejtjusare i svensk poesi än Erik Axel Karlfeldt? Skulle vara Tegnér, då. Men biskopen i Växjö var närmast stolt över sitt rykte som häradsbetäckare. Karlfeldt smusslade, ljög och spelade dubbelt, allt för att leva upp till rollen som oförvitlig Nationalskald.Men tjejtjusarna har ju en sida som inte skall föraktas, nämligen att de gillar kvinnor! Många män gör det inte. De tycker att kvällen är förstörd om de måste tala med kvinnor. Det hade Karlfeldt inget emot. Han berättade sagor för damerna, och drog vitsar.Även om han ville fly samtiden, och längtade till ett bondesverige som redan var hotat, av industrialism, folkrörelser och emigration, så är samtiden ofta starkt närvarande i hans dikt. Den trängde sig in. Och denna samtid längtar också bort, efter något exotiskt.Håkan på heden sitter i nordanstormen och knyter nät och drömmer om brudens långa färd hem till heden. Han drömmer om att frälsa "En piskad dotter till en träl I etiopisk bygd, med barm så gul och brun". När vinden slagit om från öster, längtar han i stället efter stäppens eldiga romska sångerska.I dikten Vild kärlek kommer flickan och pojken av resandesläkt loss i en hölada: De voro käcka och fagra, fast jäktade, svultna och magra. Som skogarnas skadedjur.Metaforen skadedjur speglar den utdragna debatt om resandefrågan och resandeplågan, fattigdom och tiggeri. Men det unga paret hos Karlfeldt sprakar av liv och hopp på sin tjuvnadsstråt. De talar omhösten och marknadsfärden, Om strövtåg i vida världen Tills, det förstås, man blir fast en dag.Paret hos Karlfeldt är fria bohemer, avundsvärda ur ett bonde- eller borgarperspektiv. Det handlar, mycket tidstroget, också om ungdom, primitivism och vitalism.I Sång med positiv träffar vi i ställetEn dam av ädel vandel Som står i tobakshandel Hon sjunger mellan kaggarna i Ljunglöfs mörka bod.Det tidiga nittonhundratalets publik visste att Karlfeldt i denna lätta ton besjöng en bordell. Många av Stockholms cigarrbodar var nödtorftigt kamouflerade horhus. In kliver sjömannen och gör damen sin kur:Så mötas vi bland dosorna som blänka vid din knut, mot aftonen, då rosorna, och lyktorna slå ut.Alla har hämtat näring i Karlfeldts snusbod: Birger Sjöberg, Evert Taube, Dan Andersson och Nils Ferlin.I den mer finstämda För vägens vind finns också ett tidstypiskt porträtt av den fallna kvinnan. Rosenblad heter hon, ett namn som Cornelis Vreeswijk adopterade till sin visvärld på sextiotalet.Du arma, fallna rosenblad, Som virvlar bort i stormig värld.Dikten slutar:Jag minns från min ungdoms rus, En ann som vägens vind tog fatt --- Jag minns ej rätt vems felet var, Men kanske, kanske var det mitt.Att tolka denna rad som personlig bikt av Karlfeldt tror jag leder fel, med kunskap om hans känslighet runt den personliga integriteten. Men det lilla tillägget skärper intresset för fröken Rosenblad, och ger en realistisk bild av den utbredda prostitutionen och manliga beteenden, i romantisk clairobskyr. Det är snyggt gjort.De exotiska kvinnorna, från fjärran länder eller i marginaliserade socialgrupper, förekom överallt: i poesin, i reklamen, på chokladkartonger, cigarraskar, sherrybuteljer och parfym. Genom Karlfeldt har flickorna fått visst liv.1906 stod Karlfeldt på toppen. Hans Fridolindikter är älskade, sedan ett år är han medlem av Svenska Akademien. Hans diktsamling Flora och Pomona hälsas med jubel. Fridolin och dunderkarlarna rider ännu till häst, sjungande, ljungande, råmande, kråmande män, ingen slak eller matt. Men här finns också plats för andra, oroligare tongångar.De allra bästa dikterna, Häxorna och Nattyxne, vågade kritiken inte ta i ens med tång. Detta var inte så kärnfriskt och manligt, utan bar skydrag av hemligt och styggt. Men både kvinnor och män kunde tysta känna igen sig. En poetisk bragd.Få kritiker vågade diskutera stoffet eller psykologin i dikterna, men undantag fanns. Vera von Kraemer, Hjalmar Brantings styvdotter och själv författare, anmäler i Socialdemokraten: Häxorna tilltalar mig starkt, här är omutligheten klar och allvarsam, och formen äkta Karlfeldtsk. Birger Bäckström i Göteborgs-Posten håller med: i Häxorna brusar en djupare, tragisk ton.Här brusar sexualiteten, inifrån. Läsaren kommer inte undan, kan inte retirera till åskådarplats.Vad handlar dikterna om? Mindre om medeltida demoner, häxhammare och häxbål och mer om modern sexualitet. I en rolig essä i Karlfeldtbladet undrade Lars Gustafsson hur Karlfeldt tordes. Det handlade ju om en Äldre herre som med allsköns spännande löften tubbar en ung dam att följa med hem till hans avlägset belägna men imponerade boning.Skymningsfurstens borg talas det om i dikten, med sitt irrande eldsken - det är väl elektriska ljuset som släcks någonstans på Östermalm. Tungt, tungt går vindarnas spel Och bruset ur flodernas töcken. Det är Isacharums arvedel, De ruvande drömmarnas öken.Karlfeldts kärleksscener undviker dagsljuset. Skickligt gör han läsaren till sin förtrogna och medbrottsling kliv in i texten och förlusta dig, på egen risk. Vem vet vad som händer, hur du förändras. Trots att Karlfeldt är noga med rekvisitan handlar inte dikten om häxprocesserna, utan om processerna i vårt driftliv. Tvånget drabbar inte utifrån och in, utan lika mycket inifrån och ut. Som den unga Elin Wägner skriver i ett brev vid förra sekelskiftet: "Att hålla en förälskad man på armlängds avstånd är svårt, särskilt om kvinnan själv har en stark erotisk vilja". Här är hon influerad av Ellen Keys kärlekstankar, och Keys svar på Nietzsches retorik: "Medvetna ungmörs salighet är icke att mannen vill; de äro själva vilja."Det är Ellen Keys och Elin Wägners ungmör som dansar in i Karlfeldts dikters hemliga rum. Där det händer saker. Djävulen skryter i viskande ton:På skuldran under särken, du bär som en brännjärnsfläck, och det är mina märken, i dem är kvinnan mig täck.Faderns lag, den grå kaplanen, tystnar snart i dikten. Jaget bestiger lugnt det flammande bålet, knappast som straff. Och vem talar i dikten? Det är hon och han och detet i muntert samspråk:Luften är full av djur ikväll, Full av eld, herr Uriel. Mellan ugglevingarna brinna vintergatsormens blanka fjäll. Tag mig i famn och städ mig till din, Dansa mig yr i din lustgård in.Ulrika Knutson

  • Spisarkväll med Enn, Lind och Borg! Mattias Enn och Kalle Lind spelar favoritspår med Povel Ramels antiprimadonna, Evert Taubes duettpartner, Vårat gäng- och Flickery Flies-stjärnan, kontraalten och tydligtextaren Brita Borg. Ingela Agardh nämns och hörs.

  • Vi kan kan kan inte låta bli att bomba loss åsikter om realitysåpan ”Vi eller aldrig” och äntligen får vi veta varför piraterna dog ut (av David och Rosinja) och hur man kan göra slut men ändå vara ihop! Men någonstans smyger sig insikter om den egna relationen in och vi landar i trubbiga snubbar, semesterslutsångest, Evert Taubes längtan efter Karin (mellan eskapaderna och de andra kvinnsen). När vi pustat ut forsätter sängkvittret i mikroägarslott, loppislängtan och vem som egentligen bestämmer över OS-gulden. Och insikten blev...Lyssna på Lillelördag för vi är on fire!!!!

    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Låtlista:Slottskogen – Martin Hederos, Ung och stolt- Eva Dahlgren, Änglamark – Evert Taube, Human -The Killers, La Vie en rose – Edith Piaf, En natt drömde jag (att jag vågade allt) – Simon Ljungman & Tintin Fahlgren, Hyper Ballad – Björk, Cheek to cheek – Sahara Hotnights, Pojken på månen – Rickard Wolff, Pieces – Miriam the Believer, Beväpna dig med vingar – … Fortsätt läsa ”Karin Beckman”

  • Det har varit midsommar och Jenny och Victoria summerar sina firanden. Det har varit Evert Taube, sill och vaccinerade vänner. 

    Denna vecka är det dags för sommarens första frågespecial. Hur blir man av med spottstrit? Finns det hopp för en schersmin som inte blommar? Kan man sätta en klätterros i kruka? 

    Och vad ska man göra åt svartmyrorna?


    Dessutom diskuteras utseendefixering, rädslor och märkliga förspel.  


    Maila oss: rodavitarosenpodden@gmail.com 


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • 2011 dog Lena Nyman, 66 år gammal. 2020 kom ett urval av hennes dagböcker ut, om åren på scenskolan men också om all oro förknippad med att vara Lena Nyman: alkoholen, bantningen och ensamheten.

    En skådespelare med kontroll över sina medel, med en kärna av genomlevda känslor. Lena Nyman var folkkär som ingen annan. Hon arbetade med regissörer som Alf Sjöberg och Ingmar Bergman. Hon gjorde skandal i Vilgot Sjömans filmer 491 och Nyfiken Gul, och senare succé både i Lars Noréns pjäser och som Ronja Rövardotters mamma. När teaterkritikern Lars Ring skrev hennes runa i Svenska Dagbladet fick han hundratals mejl. "Hon var en av oss, fast mycket bättre."Operasångerskan Kjerstin Dellert såg henne blåsa bort publiken som Bellmannymf och äta oxfilé med den älskade hunden Kaxe på turné. Hon var teaterhistoriens äldsta Julia och kunde i en handvändning förvandla sig till Evert Taube.Vännen och scenografen Leo Saukkola bjöd henne på livets sista champagne och hallonbakelse. Hon donerade sina dagböcker, brev och anteckningsböcker till Teaterbiblioteket.Ett reportage av Katarina Wikars och Jenny Teleman. Uppläsare Anna Wallander.

  • En skådespelare med kontroll över sina medel, med en kärna av genomlevda känslor. Lena Nyman var folkkär som ingen annan. När teaterkritikern Lars Ring skrev hennes runa i Svenska Dagbladet fick han hundratals mejl. "Hon var en av oss, fast bättre."

    Operasångerskan Kjerstin Dellert minns henne blåsa bort publiken som Bellmannymf och äta oxfilé med den älskade hunden Kaxe på turné. Hon var teaterhistoriens äldsta Julia och kunde i en handvändning förvandla sig till Evert Taube.Vännen och scenografen Leo Saukkola bjöd henne på livets sista champagne och hallonbakelse och donerade hennes efterlämnade brev och anteckningar till Teatermuseet. Katarina Wikars och Jenny Teleman begav sig dit.Alla kan sjunga - men ingen sjöng som Lena Nyman. Hon blev 66 år gammal.

  • Kulturradion nyårsafton 31 dec 23.35: Himlen svider av fyrverkerier. Cecilia Blomberg och Katarina Wikars med gäster. Poeten Bruno K Öijer läser ur sin diktsamling Svart som Silver, Joakim Pirinen som Evert Taube beställer in nyårssupén på Gyldene Freden, konstnären Dorinel Marc håller ett nyårstal till folket. Och socialantropologen Thomas Hylland-Eriksen reder ut vilken lycka vi kan förvänta oss 2009. Sex, berusning, religion eller en mer städad lycka och har vi köpt vår sista DVD-spelare?