Hamza Podcasts

  • Går det att ha en stark övertygelse, och samtidigt vara öppen för andras åsikter om vad som är rätt och fel? Elena Namli funderar på triumfalismens arv i den europeiska idétraditionen.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

    Att läsa Abdulrazak Gurnahs romaner om den europeiska kolonialismen i Afrika är en omskakande upplevelse. Smärtan och medkänslan blir intensiv just eftersom författaren är återhållsam i sitt sätt att berätta. Sällan beskriver han starka känslor eller använder stora ord.

    I romanen "Efterliv" dras en ung kille, Hamza, in i ett blodigt krig mellan de tyska och brittiska kolonialmakterna. Samtidigt som han medverkar i ett för honom obegripligt krig utsätts Hamza för ett slags civilisationsprojekt. Den tyske oberleutnant som Hamza är betjänt till agerar som hans lärare. Gurnah skriver:

    ”[officeren] gav [Hamza] en nästan omärkligt liten gillande blick när han gjorde bra ifrån sig, och log motvilligt när han åstadkom något oväntat. Du är väldigt duktig, sa han, men du är inte redo för Schiller ännu. Ibland fortsatte lektionerna även på eftermiddagen, så Hamza tyckte att det kändes som om han gick i skolan […]”

    För oberleutnanten står alltså förmågan att kunna läsa Schillers lyrik för civilisationens högsta punkt. Han skryter till och med om att Hamza en dag kommer att kunna läsa Schiller. Senare får Hamza Schillers "Kalender" som en sista gåva från sin officer.

    Gurnah ger en lika stram som obarmhärtig bild av vad kolonialismen gör med människor. Européer förde med sig krig och förslavning till Afrikas folk men de menade sig bidra till utvecklingen. Denna utveckling ansågs vara så värdefull att tvång inte längre var tvång och mord inte längre var mord.   

    Gurnahs lågmälda berättande aktualiserar frågan om triumfalismens plats i europeisk kultur. Går det att hålla något för sant och viktigt utan att samtidigt betrakta denna sin övertygelse på ett triumfalistiskt sätt? Kommer vi någonsin att kunna göra upp med föreställningen om den europeiska kulturens överlägsenhet?  

    Triumfalismen verkar vara vanlig i samband med starka övertygelser. Religiösa föreställningar om moral och frälsning, men också sekulära föreställningar om till exempel mänskliga rättigheter och demokrati antar ofta triumfalistiska former – de betraktas som segrande över andra föreställningar och hållningar. Om min uppfattning om det rätta och det sanna har segrat har jag också rätten att betrakta andras sätt att leva och tänka som underlägsna.

    Inom triumfalismens logik föreställer man sig den andres utveckling som en rörelse mot det man själv menar sig ha uppnått. När kristendomen var kolonialismens ideologi uppfattades den segrande kristna sanningen som målet för de andras utveckling. Till exempel användes både utbildning och våld som medel för att i andra kulturer införa normer från ”den överlägsna” kristna sexualetiken.

    Kristen moral som legitimering av kolonialism är till stor del historia. Men triumfalismen lever vidare. Olika visioner av modernisering, demokrati och inte minst mänskliga rättigheter betraktas av många i Väst som ett slags segertåg och ett mål för alla andra. Till exempel fördömde de kristna missionärerna all sexualitet utanför den heterosexuella familjen – idag bekämpar människorättsaktivister sådana konservativa tolkningar av sexualitet inom både kristendom och islam.

    Triumfalismen har flera rötter. Dess viktigaste grund är makten – den rejäla möjligheten att tvinga sina uppfattningar på andra människor. Men triumfalismen går också tillbaka på de idéer som företräddes av upplysningsfilosoferna, liksom av Karl Marx. Dessa europeiska humanister tänkte sig att all progressiv utveckling går i en och samma riktning.

    Just detta inslag i upplysningstraditionen behöver vi göra upp med. Men vilka resurser finns det för att motarbeta triumfalism när vi blir frestade att uppfatta vår egen utveckling som ett slutmål för andra eller till och med för alla? Om jag har rätt och om makten möjliggör triumfalistiska praktiker borde jämlik maktfördelning motverka triumfalismen. Men även den som kämpar för jämlikhet kan anamma triumfalism som sin hållning. 

    En lika dråplig som träffsäker beskrivning av triumfalism finns i en av Umberto Ecos gamla essäer – den som heter ”Eloge till Thomas av Aquino”. Eco framställer den store teologen och filosofen Thomas av Aquino som en passionerad sanningssökare vars gärning ödeläggs när han helgonförklaras av kyrkan. Eco skriver:

    ”[…] den olyckliga händelse som ödelägger Thomas av Aquinos liv inträffar år 1323 […] då Johannes XXII beslutar att helgonförklara honom. Det är som att få nobelpriset, bli invald i Franska Akademin eller få en Oscar. Man blir som Mona Lisa: en kliché. Det är det ögonblick då den store pyromanen blir utsedd till brandchef”.

    Thomas av Aquino är främst känd som den kristna rationalismens filosof. Förenklat menar Thomas att det finns en morallag som alla människor kan förstå med hjälp av sitt förnuft. Man behöver alltså inte vara kristen för att förstå vad som är rätt och fel. Med hjälp av förnuftet kan var och en inse vad som svarar mot gudomlig lag och vad som strider mot den. Med hjälp av denna sin lära och i en dialog med samtida muslimska teologer, framför allt Ibn Rushd, föreslår Thomas en modell för teologisk rationalism – ett sätt att förena teologi och vetenskap. 

    I sin essä reflekterar Eco över vad som händer med Thomas teologi när den av kyrkan betraktas som en filosofisk och teologisk triumf. Från att vara ett levande sanningssökande blir Thomas rationalism till ett objekt för dyrkan – ja, Mona Lisa, en  kliché.

    För de flesta av oss idag är det inte Thomas av Aquino som i första hand behöver räddas från sin olycksaliga helgonstatus. Det många av oss dyrkar – i stället för att tänka, leva ut och förhålla oss till – är andra idoler: vetenskap, mänskliga rättigheter eller demokrati. För om man menar sig redan ha uppnått, eller nästan har uppnått,  demokratins och de mänskliga rättigheternas seger finns svaga incitament för att fortsätta tänka och diskutera med andra. Då gäller det att försvara denna sin antagna seger mot sanningens och moralens fiender.

    Vi behöver synliggöra och motarbeta förståelsen av utveckling såsom en rörelse mot ett och samma mål. I det avseendet tilltalas jag av Hanna Arendts syn på politiken. Hon tänker sig att genuint politiska projekt aldrig någonsin kan slutföras. Arendt påminner oss helt enkelt om att människor är dödliga och vad vi än företar oss måste det alltid göras på nytt av andra.

    Denna icke-linjära syn på demokrati borde gälla även när vi tänker och agerar i den globala världen. När människor självständigt utformar sina samhällen på olika sätt är det inte därför att de önskar få ett Nobelpris i demokrati. Det handlar om mänskliga och i de flesta fall både häftiga och knasiga försök att leva sina egna liv. Strävan att nå fram till det goda och det sanna är inte en tävling där det gäller att uppnå ett mål som redan är givet.

    Hanna Arendt var inte relativist. Det är jag inte heller. Allt är inte lika rätt och jag är redo att argumentera för mina uppfattningar i viktiga frågor. Men Gud bevare mig från frestelsen att se min egen uppfattning som ett mål för all andra människors utveckling.

    Elena Namli, professor i teologisk etik

  • I detta avsnitt av Utvecklingssnacket gästas Daniel av Hamza Korchane från klädmärket Gymbay. Hur var det att starta Gymbay och vilka är dem största utmaningarna med att driva ett företag? Vad ska man tänka på om man vill starta ett eget företag? Därefter diskuteras kriminalitet som präglar dagens ungdomar i samhället. Till sist berättar Hamza flera roliga historier från hans sommar i Göteborg. Allt detta och mycket mer i ett informativt och underhållande avsnitt av Utvecklingssnacket.

    Använd koden "DANILO10" för 10% rabatt på ditt köp hos gymbay.se

    Gymbays hemsida: https://www.gymbay.se/

    Gymbays Instagram: Gymbay.se



    Support this podcast at — https://redcircle.com/utvecklingssnacket/donations
  • Prinsessor på flykt från emiren av Dubai, desperata videomeddelanden i husarrest och prinsar som sviker varandra. Hör allt om de rafflande palatsintrigerna som skakar kungafamiljerna i Mellanöstern.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Prinsessan Latifa i Dubai gjorde ett dramatiskt flyktförsök på en vattenskoter men fördes tillbaka till landet med tvång. Hon började smuggla ut hemliga videoklipp om att hon hölls fången av sin familj. En tid senare rymde prinsessan Haya som var gift med Latifas pappa. I centrum för anklagelserna står Mohammed bin Rashid al-Maktoum, härskare i Dubai och en av världens rikaste kungligheter. Efter skilsmässan har emiren tvingats betala enorma summor till sin exfru, OS-ryttaren prinsessan Haya, som hävdar att hon fruktat för sitt och barnens liv. Mohammed bin Rashid al-Maktoum påstår att prinsessan var otrogen och skrev dikten ”du levde, du dog” som uppfattats som ett hot mot prinsessan Haya.

    Jordaniens prins släpper inspelning

    I Jordanien publicerade prins Hamza en video våren 2021 där han anklagade sin halvbror kung Abdullah för att ha satt honom i husarrest i palatset. Det påstods att Hamza skulle ha försökt organisera en statskupp med hjälp från Saudiarabien.

    Saudiarabiens härskare manövrerar ut sin kusin

    I Saudiarabien motade den nuvarande kronprinsen Mohammed bin Salman bort sin äldre kusin Mohammed bin Nayef från makten under förnedrande former. Strax efteråt tvingades den äldre kusinen svära sin trohet till landets härskare Mohammed bin Salman framför rullande TV-kameror.

    Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondenter, Samar Hadrous, Ekot

    Programledare: Johar Bendjelloul

    Producent: Katja Magnusson

    Tekniker: Sandra Pettersson

  • Prinsessor på flykt från emiren av Dubai, desperata videomeddelanden i husarrest och prinsar som sviker varandra. Hör allt om de rafflande palatsintrigerna som skakar kungafamiljerna i Mellanöstern. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Prinsessan Latifa i Dubai gjorde ett dramatiskt flyktförsök på en vattenskoter men fördes tillbaka till landet med tvång. Hon började smuggla ut hemliga videoklipp om att hon hölls fången av sin familj. En tid senare rymde prinsessan Haya som var gift med Latifas pappa. I centrum för anklagelserna står Mohammed bin Rashid al-Maktoum, härskare i Dubai och en av världens rikaste kungligheter. Efter skilsmässan har emiren tvingats betala enorma summor till sin exfru, OS-ryttaren prinsessan Haya, som hävdar att hon fruktat för sitt och barnens liv. Mohammed bin Rashid al-Maktoum påstår att prinsessan var otrogen och skrev dikten ”du levde, du dog” som uppfattats som ett hot mot prinsessan Haya.Jordaniens prins släpper inspelningI Jordanien publicerade prins Hamza en video våren 2021 där han anklagade sin halvbror kung Abdullah för att ha satt honom i husarrest i palatset. Det påstods att Hamza skulle ha försökt organisera en statskupp med hjälp från Saudiarabien.Saudiarabiens härskare manövrerar ut sin kusinI Saudiarabien motade den nuvarande kronprinsen Mohammed bin Salman bort sin äldre kusin Mohammed bin Nayef från makten under förnedrande former. Strax efteråt tvingades den äldre kusinen svära sin trohet till landets härskare Mohammed bin Salman framför rullande TV-kameror.Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondenter, Samar Hadrous, EkotProgramledare: Johar BendjelloulProducent: Katja MagnussonTekniker: Sandra Pettersson