Ivan Garcia Podcasts
-
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bogotá, onsdag.
Känner ni igen låtar som ”Whenever wherever” eller ”Waka Waka”? Eller rättare sagt, vet ni vem som sjunger dem. Ja, det är Shakira, colombianskan som rör sig som en ormtjusares kobra på scenen.
Shakiras spruckna förhållande med förra fotbollsstjärnan från Barcelona Gerard Pique har varit den stora snackisen i Latinamerika i flera månader. För tre veckor sen blossade storyn upp rejält i medierna. Anledningen är Shakiras nya låt, som är ett ordentligt verbalt angrepp på både sin ex och hans nya flickvän.
Genom enkla ordlekar där både Piqués och flickvännens namn vävs in i texten levererar Shakira en salva av påhopp som har fått feminister, psykologer och musikhistoriker att reagera.
Versen där Shakira sjunger ”du har bytt en rolex mot en casio” och ”en ferrari mot en twingo” – en jämförelse mellan henne själv och den nya flickvännen – har av de utpekade bolagen använts i marknadsföringssyfte.
Sen låten släpptes har psykologer diskuterat offentligt om det är helande eller destruktivt för Shakira själv att göra så här. Att slänga ur sig ilskan är en sak, säger de, men det är en annan nivå att göra det så att hela världen hör.
Om hon mår bra av det, så fine, säger ena delen av kåren. Hon kan väl inte må bra om hon gör så här, säger den andra delen.
Musikhistoriker har skyndat sig att gräva fram andra exempel på artister som sjungit ut sin vrede mot den svikande partnern. De har funnit massa med exempel, men de flesta präglas ändå mest av sorg. Det gör inte Shakiras låt.
Låten har även fått den starka feministiska rörelsen i Latinamerika att reagera, även här är åsikterna tudelade. De som nu hejar på Shakira hänvisar till den vers i låten som säger: Kvinnorna gråter inte längre, de bara skickar fakturan.
Men andra feminister kritiserar Shakira för att hon har gett sig även på den nya flickvännen, en syster som inte kan anklagas för mannens otrohet och svek. Det är han, Piqué, som är skurken, inte hon, säger de.
Hittills har jag inte hört någon säga att Shakira möjligen bara är en duktig affärskvinna. Hennes låt släpptes den 11 januari och slog rekord på Youtube med över 50 miljoner visningar på 24 timmar. Det spekuleras att sångerskan kammade hem nästan en miljon kronor på bara några få timmar.
Ivan Garcia, Bogotá
[email protected] -
Utrikeskrönika 11 januari 2023.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
São Paulo, onsdag.
Jag har rest som aldrig förr i mitt liv under min tid som korrespondent. De senaste veckorna har varit särskilt hektiska.
Efter ett dramatiskt presidentval i Brasilien tog jag mig till Argentina där vicepresidenten dömdes för korruption, därifrån vidare till Peru - presidenten hade avsatts av kongressen ..
Sen bar det tillbaka till Argentina, som firade vm-guldet i herrfotboll och efter ett par veckor landade jag återigen i Brasilien för att bevaka en presidentinstallation och - helt oplanerat - begravningen av en fotbollskung.
De befarade oroligheterna i samband med installationen av presidenten uteblev, så jag återvände till mitt bo i Colombia – men jag fick packa väskan igen och hastigt återvända till Brasilien för att förloraren Bolsonaros anhängare fick för sig att storma kongressen och presidentpalatset.
Och nu sitter jag här i ett hotellrum i São Paulo och funderar på vilket avtryck alla dessa stora händelser har gjort på mig.
Det var ingen lätt fråga. Och det kanske låter som en klyscha, det är trots allt människorna som lämnar det starkaste intrycket. Framför allt de som är i underläge men inte ger sig.
Som den unga bondeledaren i Colombia som inte kan bilda familj för att hon ständigt måste flytta med sin sjuåriga dotter för att inte bli mördad på grund av sin fackliga verksamhet.
Eller den prostituerade kvinnan i Ecuador som fruktar för sin fängslade sons liv varje gång det händer en massaker inne på anstalten.
Eller den venezuelanske migranten som varje dag måste rusta sin själ för att bemöta rasismen i det nya landet, trots att jag ser ut som dem, sa han.
Eller det unga föräldraparet som förbereder den farliga resan genom världens mest ogenomträngliga djungel, El Darien i Panama, på väg norrut där de tror att deras småbarn kan få ett bättre liv.
Hur vågar ni ta er igenom Darien, där folk dör, försvinner, våldtas eller blir uppätna av vilda djur. Vi förlitar oss på Gud, sa pappan med bebisen i famnen.
De alla är människor som verkligheten försöker trycka ner, som råkade föddas i fel land eller fel samhällsklass … och de ger inte upp, de gör motstånd dr andra kanske skulle lägga sig ner och dö.
Sånt gör ett starkt intryck.
Ivan Garcia, São Paulo
[email protected] -
Det har dykt upp ett foto från 80-talet på tidigare försvarsministern Peter Hultqvist (S), iförd luciakrona. Betyder det slutet för de svenska luciabråken?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I dag leder Louise Epstein programmet med Johar Bendjelloul som bisittare.
AI-författad pjäs
Scenkonstgruppen Revet har låtit en AI skriva pjäsen "Nattygsbordet" åt dem. Hur ser slutsatserna ut - kan en dator ha en uppfattning om människans medvetande och hennes drömmar? Och kommer dramatik skriver av människor konkurreras ut inom kort av det textrobotar producerar? Gäster: Dan Andersson, regissör och Ellinor Jonsson, skådespelare.Ny mittenregering i Danmark!
Efter en rekordlång regeringsbildning har Danmark fått en ny regering bestående av Socialdemokraterna, borgerliga Venstre och nystartade socialliberala Moderaterne. Frågan är bara om samarbetet kommer hålla? Gäst: Samuel Larsson, Sveriges Radios korrespondent i Danmark.Territoriebråk i karibiska havet
Ögruppen San Andrés och Providencia, med kritvita stränder och turkost vatten, tillhör formellt Colombia även om den ligger närmare Nicaraguas kust. De två länderna har länge varit oense om vem som har rätt till ögruppen och det omkringliggande vattnet, och nu har ärendet hamnat i internationella domstolen i Haag. Hur ska det gå? Gäst: Ivan Garcia, Sveriges Radios korrespondent i Latinamerika.Dessutom: hur ska man se på maktförhållandet mellan människa och schmipans, apropå händelserna omkring Furuviksparken? Och vad kan man dra för lärdomar av den urspårade julfesten på ett kryssningsfartyg där anställda från ett byggföretag slängde ut möbler i Östersjön?
Programledare: Louise Epstein
Bisittare: Johar Bendjelloul
Producent: Olle Björkman -
Utrikeskrönika 1 december 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bogotá, torsdag.
Till skillnad från Sverige kan politiken i Latinamerika vara så nära liv och död att känslorna lätt tar över.
Därför blir sport och politik här ofta en härlig blandning i vardagssamtalen, särskilt nu när herrarnas VM-fest i fotboll pågår i Qatar.
I Argentina kan man inte undvika frågan vem som är bäst, Messi eller Maradona. Meningarna bland argentinarna är delade och inte sällan dyker argument upp som handlar om saker som inte har med själva fotbollen att göra.
Att Maradona öppet tog ställning för vänstern, blev kompis med Fidel Castro och Hugo Chavez ses av en del argentinare som en del av hans storhet, av andra ses det snarare som naivitet.
Messi har aldrig uttalat sig om politik. Han har heller inte haft problem med droger, brukar fansen påminna.
Då kontrar Maradona-fansen: Nej, Messi talar inte politik, men han GÖR politik, reaktionär politik, säger de –- och pekar på att Lionel Messi får betalt från monarkin Saudiarabiens turistbyrå för att marknadsföra landet.
I grannlandet Brasilien, lika fotbollstokigt och genompolitiserat som Argentina, blir också fotboll politik.
Den högerkonservative Jair Bolsonaros anhängare har gjort landslagströjan och den gröngula flaggan till sina symboler, vänstern – som vann presidentvalet för en månad sen – försöker återerövra flaggan och tröjan. den tillhör oss alla, säger de.
På sistone har striden gällt de två landslagsspelarna Neymar och Richarlison.
Megastjärnan Neymar kampanjade öppet för Jair Bolsonaro inför valet. Han, och flera andra i landslaget samt tidigare brasse-stjärnor så som Romario, Ronaldinho och Kaká.
Halva Brasilien, de som röstade bort Bolsonaro i valet, vill inte att Neymar gör mål i VM … än mindre efter det att fotbollsstjärnan sagt att hans första mål i Qatar kommer han att tillägna just Bolsonaro.
För denna halva i Brasilien blev det en stor lättnad att den som gjorde målen i öppningsmatchen mot Serbien blev en annan spelare – och inte vilken annan spelare som helst.
Det var Richarlison … som är den ende spelaren i landslaget som har stått upp mot Bolsonaro.
Richarlison, som startade en kampanj för inköp av covid-vaccin när presidenten vägrade köpa och hans landsmän höll på att dö som flugor under corona-pandemin …
Richarlison, som stått upp för Amazonas och hbtq-personers rättigheter som han ansåg var under attack under fyra år med Bolsonaro.
En brasiliansk skribent skrev i spanska tidningen El Pais efter öppningsmatchen: Att det var Richarlison och inte Neymar som gjorde målen är kanske ett hoppfullt tecken för framtiden i vårt land.
Ja, fotboll kan vara på blodigt allvar här i Latinamerika, där politiken ofta är på liv och död.
Ivan Garcia, Bogotá
[email protected] -
Korrespondenterna Ivan Garcia (Bogotá), Sara Heyman (Global hälsa), Björn Djurberg (Peking) och Milan Djelevic (Östeuropa) berättar hur världen har repat sig efter covid-19.
Den här podden spelades in direkt på Kulturhuset i Stockholm under evenemanget ”Förstå världen – möt Radiokorrespondenterna”.
Programledare: Helene Benno
-
Ivan Garcia (Bogotá) , Richard Myrenberg (Pretoria) och Sara Heyman (Global hälsa) berättar om livet som korrespondenter.
Den här podden spelades in direkt på Kulturhuset i Stockholm under evenemanget ”Förstå världen – möt Radiokorrespondenterna”.
Programledare: SARA STENHOLM.
-
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bogotá, onsdag.
Jag vill att ni följer med mig till en plats i den colombianska huvudstaden, att ni blundar och försöker föreställa er den plats där jag för några veckor sen spelade in det ljud ni kan höra om ni lyssnar på denna krönika.
Det är tidigt på morgonen, inne i den stora lokalen finns cirka 250 personer.
De allra flesta sitter på väl uppradade stolar, många håller blekbruna lappar mellan fingrarna och stirrar in mot mindre tv-skärmar som skruvats fast på gröna pelare över hela lokalen.
Jag andas in och lukten av sprit, handsprit, den som vi vant oss att använda de senaste pandemi-åren, når mig.
Från den avlånga desken, med 35 luckor kommer uppropen: Maria Gonzalez … Roberto Perez … Ivan Garcia …
Jag vaknar till, det är ju mitt namn. Jag tittar lite förvirrat mot tv-skärmen närmast mig, så hör jag mitt namn igen, lucka nr 22. Jag skyndar mig dit.
Nu ska vi se, du som blundade, vad är det för plats?
Ja, det är en vårdcentral. Jag har aldrig sett en så stor och högljudd vårdcentral som den här i Bogota, och den är inte unik, det är så de ser ut här. Okej, jag kanske överdriver lite, de är alltså primärvård, men de är också specialistvård och labb.
De får tusentals besökare varje dag, det är trängsel och köer. De flesta väljer tiderna mellan 6 och 8 på morgonen eller 18 till 21, för att inte få löneavdrag på jobbet.
Det är noll personlig integritet, namnen ropas upp. Finns inga med skyddad identitet här i Colombia, tänker jag, och hur gör de som är hörselskadade?
Hon som får hjälp vid lucka 21, grannluckan, är här för att undersöka en misstänkt tumör i nacken. Han vid lucka 23 har skadat armen i en olycka för två veckor sen.
Vi patienter är så nära varandra att vi hör allt som den andra säger, namn, telefonnummer, e-mejladress, åkomma och yrke.
När jag står där och försöker viska mina uppgifter så att inte alla ska få höra varför jag är här, så längtar jag hem till den svenska sjukvården.
Här i Colombia är sjukkassorna privata och storleken på avgiften avgör hur mycket hjälp du kan få, ju mer du betalar, desto fler förmåner. Det får också en att längta hem.
Själv är jag med i en billig sjukkassa, som de flesta colombianer. Ändå kostar mitt läkarbesök eller provtagning bara 10 kronor, översatt till svensk köpkraft handlar det om ungefär en femtiolapp. Billigt.
Men den stora skillnaden är ändå tillgängligheten. Jag ringer på morgonen och får träffa läkare eller labbet redan på eftermiddag. En specialist tar en vecka.
Där blandas hemlängtan med en undran – när kommer vi att ha det så här i Sverige?
Ivan Garcia, Bogotá
[email protected] -
Stryp den ryska oljan så stryper vi också Putins krigsmaskin. Så resonerar ledare i både USA och Europa. Men riskerar vi då istället att sätta oss i knäet på andra auktoritära ledare? Kan kampen för demokrati och vårt beroende av olja verkligen gå hand i hand?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Medverkande: Emil Nordström, hamnkapten, Victor Alvarez, ekonom, Jesus Rafael Gonzales, statsvetare, Dignora Hernandez, partiledare Ventre, Sarah Leah Whitson, Democracy for the Arab World Now, Yasser Al Ghasslan, journalist och kommentator, Michail Krutikhin, olje-och gasexpert RusEnergy, Andrej Kortunov, tankesmedjan Russian International Affairs Council.
Programledare: Robin Olin
[email protected]Reportrar: Maria Georgieva, Cecilia Uddén, Ivan Garcia, Kristian Åström
Tekniker: Elin HagmanProducent: David Rasmusson
[email protected] -
Utrikeskrönika 25 april 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Caracas måndag.
Det är första gången jag besöker Venezuela. Det första som slår mig på flygplatsen är de stora digitala reklamskyltarna - där står t ex Hugo Boss, med stora bokstäver. Ja, inte Hugo Chavez, som jag hade väntat mig, utan Hugo Boss.
Samt reklam på Gucci, Mc Donalds och andra kapitalistiska ikoner.
Det blir en överraskning, jag är ju i ett land där ledningen sagt att man bygger tjugoförsta seklets socialism, och utomlands jämför man gärna det med Kuba.
Nej, Venezuela ser på ytan inte ut som Kuba.
Till skillnad från Havannas gator som fylls av väggmålningar och stora skyltar som hyllar revolutionen så syns väldigt få såna här i Caracas.
Jag frågar dem som bor här - nja, säger de, så var det förut, i början, under ledaren Hugo Chavez första år. Det finns inte mycket längre.
Möjligen är det ett tecken på det som hänt här i Venezuela – den revolutionära yran från de första åren har dränerats av de tomma butikshyllorna och den svåra matbristen.
Varför det blev så, beror på vem man frågar.
De regerande chavisterna skyller på USA:s hårda blockad, som närapå strypt all handel med omvärlden, från den andra sidan säger man att det är socialisterna fel, korruptionen har inte upphört och regimen har satsat på lojala i stället för på kompetenta ledare på strategiska poster.
Men de jag pratar med här, både chavister och oppositionella, säger att den svåraste tiden nu är över. Borta är nu hyperinflationen, som var flera tusen procent, idag är inflationen ”bara” 50 procent.
Butikshyllorna börjar bli fulla igen och utländska investerare har åter börjat knacka på dörren.
Och det kan bli ännu bättre snart, säger folk, nu när USA, som slutat köpa olja från Ryssland, vill ha den venezuelanska.
Optimismen är alltså på väg tillbaka.
Nicolas Maduro, ifrågasatt av USA och Europa, gnuggar sina händer, den mest radikala oppositionen är rasande på Joe Biden, som enligt dem håller på att rädda Maduro vid makten genom att köpa hans olja.
Venezuelanen på gatan struntar för det mesta i de politiska bråken, de vill bara återgå till ett normalt liv.
För att prata om allt detta åkte jag till en före detta industriminister, som bor på ett flott bostadskvarter i östra Caracas. För att släppas in i höghuskomplexet måste man identifiera sig vid en postering med två vakter, det är vanligt i de latinamerikanska metropolerna.
De tar mina uppgifter och en av dem tar fram en påse med mangofrukt, en dollar styck, säger vakten med vädjande blick.
Min intervjuperson, förre industriministern, förklarar viskandes: De säljer mango för att dryga ut kassan, deras lön räcker inte till, venezuelanen har tvingats att bli mycket kreativ.
Ivan Garcia, Caracas
[email protected] -
Förhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland fortsätter via videosamtal, men hittills utan resultat. I natt bombades också ett bostadshus i Kiev. Hör det senaste om kriget i Ukraina.
Minst två personer ska ha dött i en bombningen av bostadshuset, och många ska ha skadats.
– Men Ukrainas förhandlare har sagt att de möjligen har sett en mer konstruktiv inställning hos ryssarna, säger Ekots Ivan Garcia.
Medverkande: Ivan Garcia, utrikesreporter och Katja Magnusson, före detta Mellanösternkorrespondent.
Programledare: Olle Wiberg.
Programmet spelades in 14 mars 2022. -
På fredagen införde EU, USA och Storbritannien sanktioner mot Rysslands president Putin personligen. Att utesluta Ryssland ur betalsystemet Swift har varit på tapeten men flera länder har hittills motsatt sig detta då det skulle göra det omöjligt att betala för rysk naturgas och svårt att få tillbaka lån. Nu verkar det som att ett av dessa länder, Tyskland, inte vill sätta stopp för att utesluta Ryssland. Hör Ekots korrespondent Andreas Liljeheden.
Hör även Ginna Lindberg, Ekots utrikeschef och USA-kommentator, Peder Gustafsson, Sydostasienkorrespondent, Ivan Garcia, Latinamerikakorrespondent och programledare Katherine Zimmermann och Sara Stenholm.
-
Julfirande i Mellanöstern, Latinamerika, Asien och Storbritannien.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Medverkande: Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent, Ivan Garcia, Latinamerikakorrespondent, Stephanie Zakrisson, Londonkorrespondent och Peder Gustafsson, Asienkorrespondent.
Programledare: Kajsa Boglind
Tekniker: Maria Stillberg
-
Radiokorrespondenterna handlar denna gång om migration i Latinamerika. Vi hör bland annat om haitiska migranter som drömmer om ett nytt liv i USA. Vi hör också reportage om venezolanska migranter i Colombia.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Medverkande: Hans Magnusson, Sveriges ambassadör i Guatemala.
Programledare: Ivan Garcia
Producent: Irma Norrman
-
Dessutom krönika av Ulrika Knutson, kåseri av Pamela Jaskoviak och paneldebatt med Tove Lifvendahl, Olov Abrahamsson och Elisabeth Sandlund. Programledare Katarina von Arndt.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Timme 1
Hur ok är det att resa i sommar? Samtal med Helena Hervius Askling och Gunnar Klein. Parlamentet motvilligt tillbaka i Strasbourg, reportage av Andreas Liljeheden.22-åringen stämde Tyskland och vann, reportage av Caroline Salzinger.Krutdurken Lod, reportage av Cecilia Uddén.Krönika av Ulrika Knutson. Paneldebatt med Tove Lifvendahl (SvD), Olov Abrahamsson (NSD) och Elisabeth Sandlung (Dagen).Timme 2
Domstolsförhör sprids som löpeld på nätet, reportage av Paloma Vangpreecha. Satir med Public Service. Inför toppmötet mellan Biden och putin, utrikessamtal med Ginna Lindberg och Johanna Melén. Vad krävs för att vi ska lämna VM 1994? Reportage av Lotta Myhrén.Politisk kamp bakom Copa America, reportage av Ivan Garcia. Kåseri av Pamela Jaskoviak.Programledare: Katarina von Arndt
Producent: Mark Malmström Fast
Tekniker: Jacob Gustavsson
