Marit Kapla Podcasts

  • Verkligheten tar allt större plats i litteraturen. Katarina Bjärvall funderar över vad sanningsanspråken kan tillföra till dikten. Och tycker det är hög tid att kalla sakpoesin vid dess rätta namn.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

    Verkligheten överträffar dikten, heter det ju, men det händer också att verkligheten är dikten. Som i dokumentärdikter eller, med ett ord som tydligare placerar denna lyrik där den hör hemma, i sakpoesin.

    Litterära genrer är ett snårigt fält. Det har hänt att en prisjury som vill premiera en ovanligt stiligt författad fackbok kallar den för skönlitteratur. Liksom det har hänt att författare som skriver sant och samtidigt exceptionellt stilistiskt begåvat blir adlade till skönlitterära.

    På så vis dräneras facklitteraturen på kvalitet. Det är inte rättvist. Verkligheten måste kunna gestaltas med snits i en form som respekteras som facklitteratur. För till och med inom den finaste genren, poesin, finns det ett starkt verklighetsbaserat stråk. Det borde vi, analogt med det vedertagna begreppet sakprosa, kunna kalla sakpoesi.

    Som Göran Palms Vintersagan Sverige, ett verk först utgivet i fyra band under åren 1984–2005. Göran Palm själv menar att det är ett mellanting mellan journalistik och poesi, men enklare är att konstatera att det är sakpoesi. Det är skrivet på blankvers, ett orimmat rytmiskt versmått, och det är samtidigt ett vindlande reportage om Sverige, byggt på intervjuer och annan research och på Göran Palms egna intryck, tankar och analyser. Registret säger mycket: 17 sidor namn på verkliga platser och personer, från ABBA, Abisko och Abraham i Hornsjö till Överum, Övre Soppero och Öxabäck.

    Ett senare exempel på sakpoesi är dansk-palestinske Yahya Hassans lyrik, full av referenser till samhällsaktuella ämnen. Eller Ida Börjels dikter byggda på ryska soldaters autentiska meddelanden hem. Eller Osebol av Marit Kapla, poesi som fick Augustpriset i den skönlitterära klassen men som är helt byggd på citat ur intervjuer:

    "Jag hade ingen mamma om jag säger.
    Hon var borta.
    Så det är Karin och Lilly, fastarna mina
    och farmor
    som jag har vuxit upp med
    och pappa.

    Men jag tror inte att jag haft det...
    jag hade det då bra
    som jag hade det.

    Hon bodde i Malung.

    Hon var skinnsömmerska där."

    Dokumentärdikt kallas det alltså ibland. Begreppet sakpoesi finns knappt på svenska, men jag tycker om det, eftersom det samspelar så fint med sakprosa och tydligt placerar genren inom facklitteraturen. Och faktum är att beteckningen används både på norska och danska: sagpoesi.

    Den danske litteraturhistoriken Erik Skyum-Nielsen har till och med definierat det. För att särskilja den poetiska facklitteraturen från den opoetiska slår han fast att sakpoetiska texter ska ha ojämn högerkant och använda poetiska stilmedel, till exempel anaforer, allitteration, rytm, versbindning, bildspråk och strofkomposition. En rätt traditionell definition, men tydlig.

    För att sedan skilja sakpoesin från all annan lyrik slår han fast att den sakpoetiska ska ha ett sanningsanspråk och förmedla konkreta erfarenheter och/eller fakta. För att öka dess trovärdighet bör poeten enligt Erik Skyum-Nielsen vara frikostig med egennamn och siffror.

    Det är precis som i journalistiken: Specifik information om namn på personer och platser, antal, årtal, växt- och djurarter och tekniska detaljer gör texten mer verifierbar och trovärdig.

    Och det är ju för övrigt mest bara journalister som talar om sanning numera. Inom andra områden finns knappt några sanningar, åtminstone inga absoluta. Man talar hellre om bästa tillgängliga kunskap.

    Så vi kanske ska säga så: Sakpoesin ska förmedla bästa tillgängliga kunskap. Eller så säger vi helt enkelt: Det ska ha hänt.

    En dansk sakpoet som Erik Skyum-Nielsen fäster min uppmärksamhet på heter Knud Sørensen (1928–2022). Denne diktare har även haft ett annat och mer jordnära yrke: lantmätare vid Kungliga veterinär- och lantbrukshögskolan. Han arbetade under flera decennier på ön Mors i Limfjorden vid Danmarks västkust. Ett jobb som placerade honom mitt i jordbrukets smärtsamma strukturomvandling och som fick honom att formulera erfarenheterna i en form som var tänkt som minnesanteckningar men som växte till poesi. Som här, i inledningen till en dikt som har fått titeln "När Hans Nielsens gård blev genomskuren av landsvägen" och som handlar om när byråkratins ockupanter kommer för att expropriera mark:

    "/.../ Byggnaderna ligger vid
    landsvägen i det nordvästra hörnet (Bostads-
    huset moderniserat -58. Ny svinstia -64).
    Vid beräkningen -69 blev egendomen värderad
    enligt följande: Egendomsvärde 126 000, grundvärde
    49 000. Familjen består av man och hustru och en
    hemmaboende dotter (kontorselev).

    Det börjar med lösa rykten. Så kommer ett meddelande
    om uppmätning. Så kommer utmärkningen.
    Så kommer det rekommenderade brevet med
    underrättelse om inspektion. Så kommer dagen."

    Dikten motsvarar många av de krav som Erik Skyum-Nielsen ställer på sakpoesin: där finns anaforer, alltså upprepningar i inledningen av satser, där finns versbindning, alltså att raderna bryts på annat ställe än där en prosaist skulle ha satt punkt eller komma, där finns rytm och strofer och egennamn och siffror.

    I Erik Skyum-Nielsens definition ingår också att dikten bör förmedla vissa ställningstaganden och försöka påverka läsaren i en bestämd riktning. Det ställer jag mig först frågande till. För det mesta tror jag nog att det räcker med att förmedla sanningen – förlåt, den bästa tillgängliga kunskapen – och det på ett effektfullt sätt, så att läsaren kan dra sina egna slutsatser. Men om man tolkar kravet brett så kan jag acceptera det. Marit Kaplas Osebol är på intet sätt en debattbok, den förmedlar tvärtom en mångbottnad och ovinklad sanning om livet på den värmländska landsbygden, men den har ändå ett ärende: Se byn.

    Vad är det då som griper mig så med detta? Det är både det poetiska och det sakliga. Att sakpoesi ofta är mer gripande än sakprosa beror nog på samma kvaliteter som kan göra skönlitterär poesi starkare än en rakt berättad roman: Det destillerade som lämnar så stort utrymme för mig att medskapa innehållet. Undertexten, om man så vill.

    Att sakpoesi ofta får starkare effekt på mig än annan lyrik beror förstås på den där sanningen, den bästa tillgängliga kunskapen, att det har hänt. Den attraktionskraften illustreras genom den dokumentära vågen i alla former av berättande – böcker, film, tv, radio och alltmer poesi.

    Och har man väl fått syn på sakpoesin så kan man ana den på många platser i vardagen. Som här:

    Vitvalen som simmat vilse
    in i floden Seine i norra Frankrike
    har avlivats av dem som skulle rädda den

    En nyhetsnotis, bara lätt redigerad, placerad på tidningens utrikessidor mellan ännu ett nytt virus från Kina och en brand i Norge.

    Katarina Bjärvall, författare

  • Säsongspremiär för Lundströms Bokradio! Författaren Marit Kapla är tillbaka med en ny bok efter succén med "Osebol". Och den här gången tillämpar hon sin särskilda skrivteknik på ämnet kärlek.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Vad har 31 svenskar att säga om kärlek? Författaren Marit Kaplas nya bok "Kärlek på svenska" är baserad på filmaren Staffan Juléns intervjuer med människor i åldrarna 21-87. Vad vet de om kärlek? Hur ser kärleken ut i deras liv?

    Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs sätt att arbeta har varit en stor inspirationskälla: Ett stort intervjumaterial har kondenserats och skalats ner, i Maris Kaplas bok så pass att de intervjuade personernas ord liknar dikter, ibland med bara några få ord på sidorna.

    I denna form berättar de 31 personerna i "Kärlek på svenska" om allt från perfekta förhållanden till otrohet, uppbrott, dåligt självförtroende, utsatthet, drömmar i kras, livslånga minnen, självutplåning eller känslan att få vara sig själv med någon.

    Kärlekens väsen förblir dock svårfångat.

    "Ett svar är att kärlek är inte enkelt.", säger Mari Kapla i Lundströms Bokradio. "Ett annat svar är att kärleken alltid sitter ihop med en massa andra saker. Och för det tredje är det helt oförutsägbart hur kärleken sitter ihop med de här andra sakerna."

    Skriv till oss! [email protected]

    Programledare: Marie Lundström

    Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)

  • Nya boken "Kärlek på svenska" är en djupdykning i just kärleken och baseras på filmaren Staffan Juléns film med samma namn. Augustprisbelönta författaren Marit Kapla är P4 Extra Gästen med Erik Blix.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Ansvarig utgivare: Sabina Schatzl.

  • Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Plånboksval - då funkar det

    Valet närmar sig, det är bara veckor kvar nu. Och vid sidan av regeringsfrågan och brottslighet pratas det också mycket om ekonomi.

    Politikerna tycks tävla i att bjuda över varandra i förslag som ska förbättra väljarnas privatekonomi. Och både politiker och experter har lyft fram att det kommer att bli ett "plånboksval" den här gången.

    Men är det en strategi som fungerar - att fylla väljarnas plånböcker?

    Bär alla ryssar på en kollektiv skuld för kriget?

    I tisdags beslöt Finland att radikalt skära ner antalet turistvisum som beviljas ryska medborgare - och Estland har sen i onsdags dragit in även tidigare beviljade turistvisum för ryssar. Flera av länderna i Rysslands närhet kommer att driva frågan om ett totalt stopp för ryska turistvisum till Schengenområdet i höst.

    Det här har satt fingret på frågan om vilket ansvar vanliga ryssar har för det som sker i Ukraina - ifall det finns något sånt som kollektivt ansvar.

    Springsteen, Beoyncé eller Pavarotti - vem är världens bästa scenartist?

    I helgen har Håkan Hellström uppskjutna jubileumskonsert gått av stapeln på Ullevi i Göteborg. å under sommaren har folk äntligen fått njuta av livemusik igen efter att restriktionerna på grund av pandemin avskaffades. Men vad är det som gör en bra liveartist , hur skapar man bra scennärvaro och vilka bemästrar detta bäst?

    Timme 1:

    Samtal med statsvetaren Elin Naurin om frågorna som inte har hörts i valrörelsen

    Hur slår de ryska sanktionerna?

    Bär alla ryssar på ett kollektivt ansvar för kriget?

    Marit Kapla - ny bok om kärlek på svenska

    Krönikör Ulrika Knutson

    Panelen

    Timme 2:

    Plånboksvalet - då funkar det

    Energibesparingar och kolkraft ska rädda Tyskland i höst

    Utkantssverige

    Beyonce, Springsteen eller Pavarotti - vem är världens bästa scenartist?

    Vad kommer att hända med Ukraina i höst?

    Drakfestival i London ett år efter talibanernas maktövertagande i Afghanistan

    Kåsör Helena von Zweigbergk


  • Specialavsnitt med höjdpunkter från Aftonbladets monterprogram på Bokmässan i Göteborg 26-29 september 2019. Några teman på scenen i år var sex, metoo, moral, män och kvinnor, samt stad och land. I avsnittet hör vi liveinspelningar där Göran Greider pratar med Marit Kapla om hennes Osebol, Sinziana Ravini pratar sex och feminism med brittiska författaren Caitlin Moran, Horace Engdahl pratar om Paris nattliga liv med Claes Wahlin och med utgångspunkt hos den franske 1700-talsförfattaren Rétif de la Bretonne. Och så intervjuar Åsa Linderborg Fredrik Virtanen om hans bok Utan Nåd, samt Vigdis Hjorth om hennes nytolkning av Ibsen.Producent: Cecilia DjurbergMusik: Jens Peterson Berger