Nils Hansson Podcasts
-
Bakom en enorm blond frisyr och svartmålade ögon gömde sig Dusty Springfield. Den hyllade sångerskan, var själv inte lika säker och gjorde sitt bästa för att ingen skulle se vem hon verkligen var.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Dusty Springfield skapade sig medvetet en persona, i form av en sorts superkvinnlig kvinna. Ju mer framgångsrik hon blev, desto större – och högre – blev också hennes hår. Och makeupen blev än mer maxad. Hår och mejk blev ett skydd, och hon vägrade visa sig utan sitt pansar av pan cake och löshår.
I år är det sextio år sedan Dusty Springfield slog igenom, med ”I Only Want to Be With You“. Hennes stil fick henne att kallas "drottningen av mods". Av Elton John utnämndes hon till ”sin tids bästa vita brittiska sångerska”, men hon var långt ifrån lika självsäker. Rykten florerade om hennes sexuella läggning, ifall hon var bi- eller homosexuell. Det var Dusty. Men det var ingenting som man under 1960-talet kunde avslöja offentligt. I synnerhet inte som firad artist med drömmar om en fortsatt karriär.
Bakom den överdrivet kvinnliga scenpersonan gömde sig istället Dusty Springfield. Men det gjorde henne också tacksam att driva med, av komiker jämfördes hon med en dragqueen. Men på senare tid avslöjade Dusty Springfield faktiskt att hon hade fått hjälp av dragartister med hur hon skulle applicera ögonskugga och välja mascara som höll för svett och tårar. “I grund och botten är jag själv en dragqueen”, som hon konstaterade.
I byggandet av Dusty Springfields persona var hårsprayet hennes kanske främsta verktyg, så pass att hon i en intervju 1995 skämtsamt sa “Jag använde så mycket hårspray att jag känner mig personligt ansvarig för den globala uppvärmningen.”. Idag Idag innehåller hårspray inga förbjudna ämnen. Men är det fortfarande, med dryga 70 år på nacken, en relevant produkt? Den frågan ställer vi till den erfarne frisören Peter Hägelstam.
Men utöver sitt distinkta yttre, så var det naturligtvis hennes röst, som beskrivits som ”flytande silver”, som gjorde henne känd. Hon var den enda vita sångerska som, utan att man behövde rodna av skam, kunde nämnas i samma andetag som sextiotalets stora soulsångerskor, som Aretha Franklin, Gladys Knight och Dionne Warwick. Och hennes låtar har också inspirerat flertalet sångare att göra egna covers. Vi pratar med artisterna Rebecka Törnqvist, Maria Andersson Lundell från Sahara Hotnights och Moto boy om deras tolkningar av Dusty Springfield.
Nästan trettio år efter att Dusty Springfield gav de så kallade "pandaögonen" ett ansikte, så kom pandan att återigen att ge namn åt en stil. Denna gången i Sverige, började unga, främst kvinnor klä sig inspirerat av 60-talets mods, i svartvitt och med en sminkning i samma färgskala. Något som föranledde att de gavs epitet "pandor". Emma Veronica, som arbetat som stylist och modeskribent, berättar om tonårstiden då hon till en början motvilligt kallades för panda.
Veckans gäst är Nils Hansson, musikskribent på Dagens Nyheter.
-
Det här är berättelsen om den säregna brittiska popartisten som slog igenom som tonåring, gjorde succé, försvann och sedan kom tillbaka.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det är den 20 juni 1993 och den 34-åriga brittiska popartisten Kate Bush stegar in i en TV-studio.
Bush har nyligen släppt sitt sjunde album, The Red Shoes, och ikväll ska hon medverka i Aspel & Company - en populär talkshow där kändisar frågas ut.
Stämningen i studion är avslappnad, trots att programledaren Michael Aspel inleder med att ifrågasätta varför Bush skyr offentligheten.
– Did you shun publicity in the spotlight deliberately?
– I think on some levels, yes, I do. But the main thing was that I wanted to spend a lot more time working, rather than spending a lot of time promoting the work.
Tonen i studion är skämtsam. Bush och Aspel skojar om hur det är att vara föremål för mäns fantasier och Bush får prata om varför hon hellre är i studion än på scen.
Det finns inga tecken på att något skaver. Men bakom kulisserna döljer sig en annan verklighet – Bush liv håller på att krackelera.
När hon sätter sig framför pianot i studion och börjar sjunga låten Moments of pleasure är den skämtsamma tonen plötsligt som bortblåst. Bush ser sorgsen och sammanbiten ut.
Ingen kan förutse att framträdandet den här kvällen är ett av Bush sista och att hon snart kommer att försvinna helt.
–
P3 Musikdokumentär om Kate Bush är berättelsen om den kompromisslösa och säregna brittiska popartisten som trots långa pauser från offentligheten alltid kommer tillbaka.
Dokumentären är gjord av Anna Lillkung hösten 2022.
Producent Siri Hill.
Exekutiv producent Hanna Frelin.
Tekniker Fredrik Nilsson.
Programmet görs av produktionsbolaget Tredje Statsmakten Media.Medverkande: Nanna Olasdotter Hallberg, Nils Hansson och Karolina Larsson.
Ljudklippen i dokumentären kommer från BBC, Netflix, DailyMotion och YouTube-kontona The KT Bush Band, Dave, Pikachuonetwo, Symphonyofflowers, Bryan RW, abba2shay, Sir Bob, mrbrickylad, ronnepon haneveren, Saiq, citytransportinfo, GijsPiano, AureyoBoss, bakerist, LewisPringle, EmptyNestExplorers, MythicalMusic, samt Polly.
Huvudsakliga källor som använts som underlag för dokumentären är Kate Bush - The Biography av Rob Jovanovic och Under the Ivy - The Life and Music of Kate Bush av Graeme Thomson.
-
Svensk popmusik har alltid stått högt i kurs i Japan. Vi har pratat med Peter Wiberg som var med i gruppen Spotnicks som var stora i Japan redan på 1960-talet. Dessutom granskar vi med hjälp av Dagens Nyheters Nils Hansson den svenska popvåg som sköljde in över Japan under några intensiva år i slutet på 1990-talet.
