Orange Podcasts

  • Hur blir cyberåret 2022?

    I det här avsnittet av CyberTalks träffar Rolf, Diana Selck-Paulsson från Orange.

    Dom pratar bland annat om två rapporter som hennes Threat research team tagit fram.

    I rapporterna finns flera intressanta spaningar kring branscher och trender som kan vara värdefulla när du planerar för 2022.

     


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Vi lockas av begär, får poäng ju mer vi shoppar (poäng som vi kan omvandla till flygresor) och butikerna är uppbyggda för att locka till köp.


    I detta nybakade avsnitt kikar Emma Sundh och Maria Soxbo in i framtiden bland grönsaksbussar, refill-möjligheter, decentraliserade samhällen, omöjligt-att-göra-dåliga-val-kiosker, återbruksgallerior och matbutiker som är indelade i grönt, gult och orange (eller rött) efter WWF:s guider.


    I Plan B-podden vill vi utforska hur livet 2.0 kan bli. Det göttiga livet efter omställningen, som håller sig inom planetens gränser och där normer och status bygger på helt andra värden än pengar, flashiga prylar och flotta yrkestitlar. Om vi fabriksåterställer världen och börjar om, vad ska vi då satsa på för att plan B-livet inte bara ska bli hållbart utan till och med bättre än det fossilstinkande plan A-livet?


    I avsnitt #18: Butiker, bageri-bilar & begagnat-gallerior synar vi butikerna och spånar framtidens lösningar.


    PODDARE Emma Sundh & Maria Soxbo


    KONTAKT Mail, Facebook & Instagram.


    SAMARBETSPARTNER: PBX är en ny sorts kiosk i ständig förändring. PBX är ett living lab där nya koncept testas med målet att skala upp de lyckade resultaten. Tanken är att du ska kunna gå in i en PBX-kiosk och slippa göra ett dåligt val. PBX testar en mängd spännande lösningar, exempelvis att erbjuda ett sortiment fritt från palmolja, läsk på kran, närproducerat bröd och så skippar de ciggen. PBX står för Pressbyrån X, och drivs av Reintan som också äger Pressbyrån och 7eleven.


    MUSIK Elias Åkesson (från Elias & the Wizzkids)

    Get bonus content on Patreon

    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Den presumtiva tag team parningen av Toru Yano och Orange Cassidy är början på världens undergång. "Bum" är wrestlingens nya modeord och Tony Khan har härsknat på NWA för han bjuder på middag utan att få ett tack. Och så siar vi om den svår-siade Full Gear.

  • Under andra halvan av 1800-talet blev Japan en estetisk förebild för europeiska konstnärer och formgivare. I den här essän undersöker Katarina Wikars japonismens ekon i samtiden.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Först märkte man det hos barnen. Deras kultur var nästan uteslutande japansk vid millenieskiftet: Miniatyrmonstren. Miyazakis filmer. Mangaserierna. Dom läste nerifrån och upp, följde en historia från höger till vänster utan problem. Pokemonerna levlade inne i Nintendospelen och till och med jag lärde mig vad de hette i sina olika utvecklingsfaser. Treåringen ratade hamburgare och ville bara gå på restaurang om där fanns sushi. Sedermera skulle han säga att jag inte fick korsa pinnarna när jag åt. Och inte stoppa pinnarna rakt ner i riset, mamma.Men då hade jag redan börjat med det långsamma och ceremoniella utövandet: ikebana - japanska blomsterarrangemang, med millimeterprecision sticka ner tre krysantemer på en spikplatta enligt matematiska beräkningar. Det gick sämre med den konstnärliga kalligrafin. Efter att stillsamt ha rivit mitt eget bläck kom jag inte längre än till första dramatiska draget med penseln i kanjitecknet. Det blev omedelbart en plump, jag måste ha tvekat i rörelsens början. Fröken ritade en orange ring runt det felaktiga och jag fick börja om från början. Enligt zen återspeglar kalligrafin människans inre karaktär. Som tröst budade jag hem en uppsjö träsnitt på berget Fuji på nätauktion.Träsnitten inspirerade de europeiska impressionisterna, visade dem ett annat sätt att se.Betyder allt detta att jag är en mycket sentida japonist som fastnat i exotism och avskalad estetik? Japan var självvalt stängt för omvärlden i 300 år tills amerikanerna seglade in i Edobukten 1853 och tvingade landet att öppna sig. Strax blev det en rejäl japanvurm bland konstnärerna. Träsnitten inspirerade de europeiska impressionisterna, visade dem ett annat sätt att se. De asymmetriska kompositionerna, skarpa vinklarna och klara färgerna, även om det blev väl många halvklädda kvinnor i kimono och solfjäder som målades i de franska ateljéerna.Författaren Monica Braw menar i sin bok Geisha och samuraj? Japan och Japonismen att japanerna understödde den här kulturella approprieringen, ja eldade på den för att förändra bilden av sitt land, visa att det var en tusenårig kulturnation, bli internationellt respekterade i en tid av västerländsk nedlåtenhet mot Asien. Under tiden Japan moderniserades, gick från shogunstyre till kejsarmakt så exporterade landet mängder av porslin, träsnitt, Buddhastatyer och lackföremål till västvärlden som alla påminde om en förgången tid, som i Japan från början inte ansågs ha något värde alls.Den japanska kulturen fick också en framträdande roll vid de stora europeiska världsutställningarna, som i Wien 1874, där en japansk trädgård med tempel anlades och tusentals solfjädrar såldes redan första veckan. Japanska staten tog snart över kulturexporten och såg till att tillverka konstindustriella föremål som uteslutande skulle säljas utomlands, en estetisk Japanbild konstruerades för omvärlden. Den brittiske författaren Oscar Wilde hävdade på sin tid att Japan bara existerade som en sinnebild.Konsten låg traditionellt nära bruksföremålen i Japan, hantverket. Europa och USA fick upp ögonen för att konsten kunde vara en integrerad del av det dagliga livet. Man skulle kanske kunna kalla det vackrare vardagsvara, alla borde ha tillgång till sköna ting. Tyskarnas Jugend inspirerades av japonismen, likaså Art nouveau i Frankrike och brittiska Arts- and craftsrörelsen.Och måhända är det vad som får urbana medelklassmänniskor idag att meditativt sänka sig ner i varma källor under tallar på ett onsen, och sedan äta en minimalistisk måltid upplagd på asymmetriska fat, andligheten och affärsmässighet går ofta utmärkt hand i hand. Jag minns en resa till ett japanskt badhus i bergen utanför Tokyo häromåret där amerikanerna och européerna iförda yukata och vadderade bäddjackor kämpade med en japansk frukost utan bröd med små fiskar i lackskålar medan japanerna i kostym eller jeans läste tidningen vid bordet intill, rökte och drack kaffe. När jag frågade om kaffe sa servitören bestämt att det inte ingick i den japanska frukost jag hade beställt.Japonismen som rörelse försvann redan i början 1900-talet då Japan moderniserades och manifesterade sig som en militärmakt som underkuvade sina grannländer, för att i det andra världskrigets slutskede bombas sönder av amerikanerna och trots detta bli ett av världens rikaste länder på åttiotalet innan bubblan sprack. Men visst är Japan fortfarande ett avskalat estetiskt ideal samtidigt som både samurajen och geishan lever vidare som stereotyper i turistindustrin.Inte korsa pinnarna, mamma, förmanar sonen.När blir en falsk känsla som upprätthålls med absolut övertygelse autentisk? Japan har upphöjt hyckleriet till sin högsta nivå genom att kalla mördare för samurajer och horor för geishor - Den brittiska författaren Angela Carters teckentolkande texter från Tokyo sent sextiotal, om förställning, ritualernas betydelse och feminina japanske älskare i speglarnas stad mötte kritik för att vara självmedveten exotism eller magisk turism. Själv var hon analytisk nog att kalla det självironiska parodier när hon porträtterar sig som en europeisk imperialist, och kastar om de rigida könsstereotyperna. Men hon kan också generalisera det estetiska och ytans betydelse: Vilken fruktansvärd disciplin det krävs för att leva harmoniskt. De har krossat all sin kraft för att leva i harmoni, och nu har de samma vemodiga skönhet som blommor som pressats torra i ett herbarium."Vid mina korta besök i Tokyo har jag fullständigt fascinerats av en sorts ödmjuk okuvlighet. Och som turist försöka anpassa mig till en kultur som inte ger vika. Är det en sentida rest av japonismen? Av magiskt turistande? Att mitt i det hypermoderna samhället försöka hitta hålen av andlighet och samtidigt underförstått avkrävas en förfinad förändring av beteendet? Inga skor på tatamimattan, inte lämna pengarna i handen, ringa i klockan vid tempelporten, inte korsa pinnarna, mamma, förmanar sonen.Är det här bara en exotisk längtansrest efter något annat för i Haruki Murakamis romaner äter Tokyoborna pasta med tomatsås och dricker rödvin, lyssnar på jazz och vill åka till Grekland. I de japanska samtidsromanerna är släktbanden mer eller mindre utraderade, äktenskapen upplösta, man bor på ett sjaskigt kontor någonstans, ligger med någon man inte bryr sig om, pratar mest med de döda och håller inte på med vare sig ikebana eller kalligrafi. Och när mina bekanta i övre medelåldern fortfarande har ägg på kläckning i Pokemon go och irrar runt i rondeller efter fler monster, långt efter det att barnen har tröttnat, är det måhända inte en tredje eller fjärde våg av populärkulturell japonism utan bara ett tidsfördriv som aldrig kommer att ta slut. Det är fullständigt omöjligt att som reklamen utlovar: Gonna catch them all. Katarina Wikars

  • Patrik Strömer är på besök för att prata världens största brädspelsmässa, SPIEL, i Essen Tyskland. Brädspel som nämns i avsnittet: Terra Mystica, Cryptid, The Mind, Heckmeck, L.L.A.M.A., Qwixx, Taluva, Attika, Antike, Imperial, Concordia, Transatlantic, Alhambra, Drakborgen, Diplomacy, Schichtwechsel, Voidfall, Messina 1347, Praga Caput Regni, Underwater Cities, Pulsar 2849, 20th Century, Boonlake, Great Western Trail, Blackout: Hong Kong, Maracaibo, CloudAge, Ark Nova, Terraforming Mars, High Score, Decathlon, Mille Fiori, Azul, Sequence, Fire & Stone, Carcassonne, Mesopotamia, World of Warcraft: Wrath of the Lich King, Pandemic, Pandemic Legacy: Season 1, LUNA Capital, Stroganov, Rulebenders, Stichtag, 504, Agricola, Caverna, Tulpenfieber, Dutch Resistance: Orange Shall Overcome!, 7 Days of Westerplatte, Risk, Furnace, Nidavellir, Kingdomino Origins, Kingdomino, Nicodemus, Riverside, Santa Maria, Trails of Tucana, The Magnificent, Savannah Park, Heaven & Ale, Riverboat, Rattus, Lisbon Tram 28, Ticket to Ride, Azul: Queen's Garden, Dune: House Secrets, Detective: A Modern Crime Board Game, Dune: Imperium.

    Kika in på www.bradspelareemellan.se/discord och prata podden, brädspel eller vad som helst annat oss brädspelare emellan.

    Följ oss på facebook: www.facebook.com/bradspelareemellan

  • Avsnittet är ett betalt samarbete med Orange Cyberdefence.

    ”Work at X” är en karriärpodd för ingenjörer och ingenjörsstudenter.

    Veckans avsnitt gästas av Mattias Åberg från det globala it-säkerhetsföretaget Orange Cyberdefence. I podden berättar han bland annat om företagets snabba utvecklingsförmåga och syfte att skydda omvärlden från cyberattacker. Allt det här och mycket mer hör du i dagens avsnitt.

    Producerat av Borg Owilli. Programledare: Julia Goossens.

  • Till skillnad från dina förfäders tiger dina vävnader om var du varit, i detta liv. Poeten och latinforskaren Anna Blennow om globaliseringens vittnesbörd i våra kroppar.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I Ramlösa Brunnspark, vid den vitputsade gamla Vattenpaviljongen nere i dalgången, ligger en brant klippvägg blottad. Små rännilar sipprar ned för den fuktiga sandstensytan och färgar den lysande orange. Det är Järnkällan, som en gång gav upphov till seden att dricka brunn i Ramlösa från 1700-talet och framåt. Vi bodde nära parken när jag var liten, och att dricka några droppar av vattnet sände ilningar av spänning och farlighet genom mig: den metalliska smaken av vatten direkt från naturen till skillnad från det neutrala, renade vattnet från kranen hemma i köket.Man beräknar att det finns ungefär 400 000 så kallade enskilda brunnar vid permanentboende i Sverige idag, och vid fritidshus ungefär lika många till; borrade, grävda, grunda och djupa. En femtedel av dem bedöms ha otjänligt vatten: bakterier eller förhöjda halter av salter och mineraler som till exempel kalk och nitrat. Men det finns också rika och dyra möjligheter att rena sitt vatten genom olika filter, som kan avlägsna allt ifrån någon enstaka till hela floran av skadliga ämnen.Genom vattnet vi dricker och maten vi äter samlar vi inte bara näring till våra kroppar. Det skapas också ett avtryck inom oss, flyktigt eller beständigt: järnet och kalken behövs i oss såväl som i vattnet och jorden. Samtidigt ansamlas miljögifter från besprutning och industriutsläpp i oss och i naturen i alltmer oöverskådliga mängder. Kroppen tar inte hänsyn till ont och gott när den lagrar.Men just denna egenskap, våra vävnaders förmåga att bevara alltifrån tungmetaller till genetiska strukturer, ställer inte bara till hotande problem kring människans framtid. Den ger oss också möjligheter att kunna förstå mer om människor i det förflutna, många tusen år bakåt i tiden.Men vilka var de? Varför hade de blivit halshuggna?Hösten 2016 hittades kvarlevorna av två högresta män i en utgrävning på Köttorget i Falköping. De vilade halshuggna sida vid sida, en bit utanför den tidigmedeltida kyrkogården i närheten. Huvudena hade, makabert nog, placerats mellan de avlidnas knän, något som tydde på att man velat förnedra dem ytterligare. En kol-14-datering av skeletten visade att männen levt någon gång runt år 1000, alltså under vikingatiden. Men vilka var de? Varför hade de blivit halshuggna?Inom arkeologin har man under det senaste decenniet börjat använda sig av nya typer av undersökningsmetoder, som i många fall givit omvälvande resultat. Genom förfinade DNA-analyser av mänskliga kvarlevor kan forskarna nu spåra förhistoriska människors vandringsvägar till såväl Europa som Norden. Men det är inte bara DNA som kan berätta om de platser som en människa varit knuten till. I skelett och tänder från människor och djur lagras grundämnet strontium, som i olika hög grad finns i berggrunden på skilda geografiska platser. Det tas upp i kroppen genom mat och vatten, som för länge sedan i princip alltid kom från platsen man bodde på. I tandemaljen hos människor sparas information om var de tillbringat sin barndom, medan strontiumhalterna som lagrats i skelettet byts ut under en tioårsperiod, vilket gör att man kan följa människors och djurs platssignaler över tid.När arkeologerna i Falköping fick tillfälle att göra en strontium-analys av de två halshuggna männen från vikingatiden, kom det överraskande beskedet att männen troligen var uppvuxna i England, något som bara skapade ännu fler frågor och analysmöjligheter kring kontakterna mellan Västergötland och England vid den här tiden. Hade västgötar deltagit i danskarnas plundringståg till England? Kanske var de högresta männen gisslan som förts hit från England och sedan avrättats?Genom att undersöka utgrävningar och fyndmaterial med de nya metoderna får vi nu också kunskaper om hela folkgruppers förflyttningar och förbindelser i långt äldre tidsperioder än vikingatiden. Det som tidigare bara var teorier har nu kunnat bevisas eller förkastas, och kunskapskoordinaterna på vår förhistoriska karta lyses upp av hittills okända nätverkskopplingar. Flera svenska forskningsprojekt har de senaste åren lagt fram helt nya resultat kring några av de största folkvandringsperioderna vi känner till genom historien.Det var inte sedvänjor och praktiker som flyttat på sig över Europa det var människor.Tack vare DNA-analyser kunde man se att den jordbrukskultur som etablerades i Norden under yngre stenåldern inte var en sed som planterats hos dem som redan var bosatta här och som levde på att jaga och fiska. Jordbrukarnas genetiska arvsmassa stämde istället i högre grad överens med folk från området öster om Medelhavet, där jordbruket anses ha uppstått för flera tusen år sedan. Det var inte sedvänjor och praktiker som flyttat på sig över Europa det var människor.Och de nya analyserna har också kunnat användas som facit till språkens uppkomst och irrvägar. Sedan länge hade språkvetenskaplig forskning tecknat ett släktträd för de europeiska språken som hade sitt ursprung någonstans på stäppen norr om Svarta Havet och Kaspiska Havet. Därifrån skulle de så kallade indoeuropeiska språken ha spritt sig österut till Indien och västerut till Europa, en teori som vilade på antaganden om ljudlagar, besläktade ord och regelmässiga språkförändringar.Språkvetarnas karta visade sig stämma helt överens med vad arkeogenetiska och biologiska undersökningar bekräftade: de indoeuropeiska folkgruppernas härkomst från stäppen och den så kallade Yamnaya-kulturen runt 3000 år före vår tideräkning. Och i nya stora samarbetsprojekt arbetar nu svenska språkvetare och arkeologer med att fördjupa förståelsen om vilka kultur- och miljöförändringar som låg bakom dessa migrationer.Vi människor förflyttar oss fortfarande hit och dit över jordens yta. Alltmer sällan förblir vi på den plats där vi föddes, såväl av fattigdomens och förtryckets tvingande skäl som på grund av globaliseringens och välståndets fria vilja. Men vårt sätt att leva på och av jorden har under det senaste århundradet förändrats i grunden. Maten vi äter kommer inte längre från den faktiska plats där vi bor, såvida vi inte är självförsörjande småbrukare, eller bara äter lokalproducerat och är ägare till någon av de där enskilda brunnarna. Vattnet vi dricker tappat på flaska kommer från Frankrike, Jylland, Bergslagen, Italien.Min barndoms dricksvatten kom varken från Ramlösa eller Helsingborg, utan slussades genom vattenverk först från Ringsjön och senare från sjön Bolmen i Småland. Och maten vi åt kom antagligen från alla andra platser i världen än just där vi bodde, bortsett från en och annan självplockad jordgubbe eller trädgårdstomat.Så medan vårt DNA i många fall fortfarande är mer eller mindre identiskt med människor för flera tusen år sedan, lagrar de flesta inte längre materia i sina kroppar från platsen de bor på. Istället bär vi på avtryck från hela världen genom vårt födointag. Det skulle kunna vara en vacker, till och med befriande tanke, men det är uppenbart inte hållbart för det klimat som ska fortsätta försörja oss med mat och vatten. En framtida analys av våra kvarlevor skulle kunna visa vilka vi är släkt med, men på frågan om var vi befunnit oss under vår livstid skulle svarsfältet stå tomt.Anna BlennowVeta mer:Arkeologerna Kristian Kristiansen och Karl Göran Sjögren vid Göteborgs universitet leder projektet From correlations to explanations: towards a new European prehistory som studerar bronsålderns migrationer. Miljonsatsning på bronsåldern, GU Journalen 5, 2020, s. 4849.Jenny Larsson, professor i baltiska språk vid Stockholms universitet, leder projektet LAMP Languages and Myths of Prehistory som studerar de tidiga indoeuropeiska folkens språk och genetik. Språktidningen 5/2015, Om detta talar skeletten.Helena Malmström vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet, forskar om arkeogenetik. Föreläsningen DNA och stenålderns människor finns på Youtube via Historiska Museets kanal.Egil Josefson, Två huvuden kortare Falköping under vikingatid, Falbygdens hembygds- och fornminnesförenings årsbok nr 72, 2018, s. 6477.

  • Utrikeskrönikan 24 augusti 2021.

    Rio de Janeiro, tisdag.Skynda att beställa din resa se lågorna i världens största regnskog ovanifrån! Nej, flygbiljetten mellan Bogotá och Rio de Janeiro såldes inte in som apokalypsturism, men det hade den kunnat göra.Sträckan går över Amazonas, och när det under resans gång mörknar utanför flygplansfönstret suddas gränsen mellan himmel och den mörkgröna regnskogen ut och blir bara ett svart töcken. Ibland dyker det upp några enstaka byar som lyser upp. Och sen en större stad som ser ut som en stingrocka ovanifrån. Det är Porto Velho, kan man se via färdvisaren, och när planet passerat stingrockan dyker det upp ett flammande orange sken som sticker ut. Det påminner om lavan från en vulkan. Men det är en smal, lång strimma och så ser ju inte vulkaner ut. Det är en brand. Det brinner under oss och det är eldens lågor vi ser.Och inte bara där. När flygplanet färdas vidare längs den spikraka linjen som syns på skärmen som visar vår position, syns det orangea fläckar och punkter genom fönstret även i närheten av staden Nobres, och sen en strimma glöd någonstans mellan Iporá och Minieros. Och två strax innan Rio Verde. Ja, ni fattar.Det hade kunnat vara en turistattraktion, att få se Amazonas i lågor. Som att flyga över Nazcalinjerna i Peru, eller som att ta en helikoptertur längs Rio de Janeiros stränder i solnedgången. På säljspråk, en unik upplevelse från luften. Bara med en lite mer armageddonsk touch, kanske lite mer som Tjernobylturismen.Det är svårt att låta bli att tänka på klimatförändringarna på flyget. Det var ett tydligt besked som kom med FN:s klimatpanel IPCC:s rapport för några veckor sedan - bevisen har stärkts för att det finns koppling mellan mänsklig påverkan och extremväder av olika slag. Och det blir så påtagligt när man ser ut över lågorna i Amazonas. En stor del av bränderna är medvetet anlagda av bönder som föder upp boskap för köttproduktion. De vill ha mer mark som djuren kan beta på.Och köttindustrin är inte direkt Guds gåva till ett bättre klimat, tvärtom är det en riktig klimatbov. Och flygresor är inte heller det bästa individen kan ägna sig åt för att minska sina koldioxidutsläpp. Nånstans över Amazonas medan planet spottar ur sig koldioxid erbjuds ett litet snack. Det är en torr baguette och chanserna att få välja pålägg är lika med noll. Det enda som finns är kött, och det går inte att få något vegetariskt alls. Det är som att hela resan mellan Bogotá och Rio de Janerio väver samman massa trådar över saker som bidrar till en klimatmässigt sämre värld.Där sitter vi i de trånga flygplanssätena, mumsar på köttmackor och blickar ut över bränderna i Amazonas.Sara Sundberg för P1-morgon i Rio de Janeiro. sara.sundberg@sverigesradio.se

  • Jodie Foster, född 1962, debuterade som treåring i en reklamfilm för sololja. Nu får hon Hedersguldpalmen i Cannes för sina insatser inom filmen. Hon är också vår kritiker Nina Asarnojs idol sedan filmen "Bugsy Malone" 1976.

    I går kväll invigdes filmfestivalen i Cannes och en av huvudpersonerna på röda mattan var skådespelaren och regissören Jodie Foster som i år, 2021, får Hedersguldpalmen för lång och trogen tjänst. I dokumentären Jodie Foster hela livet på film som ligger på SVT Play just nu, berättar Jodie Foster att hon knappt har några vanliga barndomsminnen. Hon kommer mest ihåg olika inspelningslokaler i Hollywood. För sedan tre års ålder har hon stått framför kameran. Men också regisserat, både film och TV, som avsnitt av House of Cards, Black Mirror och Orange is the new black. Och i år får hon alltså hedersguldpalmen i Cannes för sina insatser inom filmen. Vi bestämde oss för att återberätta delar av hennes filmliv, en karriär som alltså sträcker sig över sex decennier, trots att Jodie Foster bara är född 1962.Jag såg Jodie Foster första gången på biograf Astoria i Stockholm där filmen Bugsy Malone av Alan Parker hade premiär 1976. En maffiafilm med barn i alla roller. Jag var elva år och helt förtrollad av hennes nattklubbs-primadonna Tallulah. Ofattbart vacker och världsvan med två ljusa lockar klistrade i pannan. Jodie Foster, som då var 13-14 år gjorde en streetsmart sångerska som spelade på sin sexualitet och försökte konkurrera ut hjälten Bugsy Malones mer tvåldoftande flickvän Blousey Brown. Rent visuellt ser filmen ut som något av Woody Allens mest New York-nostalgiska verk, som Radio Days, en filmisk sagovärld i 20-talsstil med slinkiga klänningar, tunna koftor och långa cancan-ben.Men i stället för vanlig skottlossning mellan de rivaliserande gängen i Bugsy Malone, sköt pistolerna gräddskott och de svarta, ålderdomliga bilarna trampades fram med hjälp av pedaler under karossen. Jodie Foster var vid tretton års ålder redan en rutinerad yrkeskvinna. Hon hade spelat in reklam och TV-serier sedan hon var tre och regissören Alan Parker berättar i en intervju om inspelningen av Bugsy Malone, att Jodie verkade äldre än hon var. Citat: Hon var inget barn, hon bara låtsades vara det. Hon hade järnkoll på klockan och barnskådespelares fackliga rättigheter, så att hon och de andra barnen kunde dra iväg på egna äventyr. Så här drygt fyrtio år senare kan det tyckas lite märkligt att hon gjorde två avancerade Lolita-roller samma år. 1976 spelade Jodie Foster också en tolvårig barnprostituerad i Martin Scorseses Taxi Driver. I filmen blir mötet mellan henne och den förvirrade taxichauffören Travis Bickle en vändpunkt för båda. Han bestämmer sig för att rädda den tolvåriga Iris från livet på gatan.Jodie Foster är med i ganska få scener i Taxi Driver men filmen blev hennes genombrott och hon Oscarsnominerades också för sin roll. Det som förenar Tallulah i Bugsy Malone med Iris i Taxi Driver är deras skinn på näsan och en omisskännlig integritet. För trots att det alltid handlar om professionellt skådespeleri så förmedlar Jodie Foster i alla sina roller ett slags privat skärpa. Jag tror faktiskt att just hennes intelligens nämns i alla artiklar jag har läst om henne. Och det är många. Det är alltid lite suddigt och oklart vad den där intelligensen egentligen består i, men jag tycker mig uppfatta att 1) Jodie Foster spelar inte på sin kvinnlighet, inte ens på bilderna i tidningen. 2) Hon var duktig i skolan. Jodie Foster har en BA i afroamerikansk litteratur från Yale och eftersom hon gick i en helfransk skola i Los Angeles talar hon dessutom flytande franska. Det berättar hon i dokumentären Jodie Foster hela livet på film:Men kanske är den där intelligensen mer en fråga om integritet. För trots att Jodie Foster tillbringat stora delar av sin barndom i olika inspelningsstudior i Hollywood, är hennes distans till branschen större än de flestas. Kanske har den där distansen också att göra med att hon växte upp med en ensamstående mamma som slet som ett djur för att Jodie och hennes tre syskon skulle få tillgång till kvalitetskultur och en god utbildning. Hon var ingen vanlig, privilegierad Hollywoodunge. Ingen Lindsey Lohan eller Paris Hilton. Hon vägrade också länge gå ut offentligt med att hon levde med kvinnor, något som retat gallfeber på HBTQ-rörelsen i USA. Och den där flytande franskan förresten, den imponerade inte bara på journalisterna, det var också den som gav henne en roll i Claude Chabrols film Andras blod från 1984 efter en roman av Simone de Beauvoir.När Claude Chabrol berättar om deras gemensamma arbete i dokumentären Jodie Foster hela livet på film, säger han att hon var lika mycket medregissör som skådespelare. Alltid full av idéer kring regin och möjliga rolltolkningar. Och regidebuteerade gjorde hon 1991 med Little Man Tate om en ensamstående mamma som upptäcker att hennes barn är särbegåvat. Lite som hon själv alltså. Två Oscarsstatyetter har hon fått, en för rollen som Clarice Starling i När lammen tystnar, en film som trettioårs-jubilerar nu 2021 och så en Oscar för gestaltningen av våldtäktsoffret Sarah Tobias i filmen Anklagad, 1988. En film som lyckas problematisera domstolarnas fixering vid offrets egen skuld i valet av klädedräkt och grad av berusning. Erfarenheterna från skådespeleriet tar hon med sig in i regissörsrollen. En av Jodie Fosters allra bästa insatser som regissör tycker jag är ett avsnitt av den hajpade TV-serien Black Mirror. Serien består av fem säsonger science fiction med stark samtidskänsla på Netflix, skapad av engelsmannen Charlie Brooker, om vad teknikutvecklingen kan göra med oss människor. Avsnittet som Jodie Foster regisserat heter Arkangel och är från säsong 4, 2017. Det handlar om en överbeskyddande mamma som låter operera in någon typ av mikrochip i sin dotters hjärna, så att hon kan se det dottern ser och kontrollera varje steg hon tar via en liten skärm. Något som är ganska begripligt så länge dottern är liten men som blir allt mer skruvatJodie Foster vet att alla föräldrars skräck är att tappa bort sitt barn och att kunna lokalisera barnet genom telefonen är inte bara science fiction utan också något många verkliga föräldrar faktiskt gör i smyg. Hon gör mamman i det här avsnittet till en kombination av helt vanlig mamma och överbeskyddande monster och konsekvenserna är förödande. Jag visste inte att det var Jodie Foster som regisserat det här Black Mirror-avsnittet när jag såg det första gången, men jag konstaterade snabbt att det var det bästa jag sett av alla de fem säsongerna. Jodie Foster verkar ha en unik förmåga att snoka upp kvalitetsprojekt. Hon har även regisserat avsnitt av House of Cards och Orange is the new black om livet i ett kvinnofängelse. Politiskt medveten kvalitets-TV. Typiskt Jodie. Men politiskt korrekt är hon bara på sitt eget sätt. När Roman Polanski är en persona non grata i resten av filmbranschen, då gör Jodie Foster det hon alltid har gjort, väljer efter eget huvud, tar rollen gubbslemmet slash filmgeniet, erbjuder, och spelar mesig vänsterliberal kulturkvinna i kammarspelet Carnage från 2011. En helt strålande film. Alla som varit på ett föräldramöte och mött den aggressivitet som kan uppstå där, vet vad jag menar. Två föräldrapar möts i en Brooklynlägenhet för att reda ut en konflikt mellan deras elvaåriga söner, där den ena har skadat den andra med en pinneKanske sammanfattar rollen som Penelope i Polanskis Carnage varför jag älskar Jodie Foster. Att hon för mig alltid har inneburit något slags kvalitetsgaranti. Här kommer ingen prydlig kulturupplevelse med rosett runt. Tvärtom får jag se mig själv och mina fega medelklassvärderingar i en brutal skrattspegel. Hon är förstås klädd ungefär som jag, i konstiga färger: rödaktig kjol, lila tajt tröja och en brun musig kofta över. Bokhyllor överallt. Det är härligt att se sig själv förvriden i Hollywoodhusets rörliga filmspeglar.Dokumentären Jodie Foster hela livet på film finns att se på SVT Play. "Bugsy Malone" går att streama på Itunes, "Taxi Driver" finns på SF Anytime, "När lammen tystnar" och "Carnage" finns på Viaplay och "Black Mirror" på Netflix.

  • Orange is the new red! Eller är det så? Tillsammans med poddens hedersgäst Pierre Grubbström ger vi oss på en uråldrig vinstil som har blivit en stark global trend på sistone. Orange vin är vinstilen på allas läppar och vi tar reda på vad surret handlar om genom att testa tre olika sorter på toppnivå i hela sex olika glas! Dessutom avslutar vi med att äta tryffelsalami, Piemonte-salami, örtmarinerad kycklingfilé, svensk brännvinsost, grekiska oliver och paranötter till två av vinerna! Ytterligare en lång provning med många fantastiska överraskningar och spännande sidodiskussioner om Champagneglas, tanniner, vinbråk på sociala medier och hur man kan inta en mer avslappnad inställning till mat- och vinkombinationer. Som vanligt dyker vi ner i varenda liten doft- och smaknot som finns att hitta och lyckas finna såväl svettig hästsadel som Gröna hissen, Piggelin och arabiska rökelser!

    Get bonus content on Patreon

    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.