Richard Myrenberg Podcasts
-
Priset på mat har ökat rekordmycket i Sverige, hur gör andra länder för att hålla priserna nere? Följ med P4 världen till Norge, Frankrike och Zimbabwe där prisutvecklingen skiljer sig från den svenska.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
På bara ett år har matpriserna ökat med 20% i Sverige vilket är den största ökningen sedan 50-talet. Mycket beror på kriget i Ukraina och de höga elpriserna vilket gör att prisökningarna påverkar många länder. Men om vi jämför den svenska utvecklingen med våra grannländer så är det ändå skillnad. De svenska priserna har ökat mest i Norden. I P4 Världen ska vi ta en titt på vad ett par andra länder har gjort för att hålla priserna nere.
I Norge pågår ett priskrig mellan matbutikerna där handlarna pressas att hålla priserna nere för att locka kunder. Vår Norgekorrespondent Carina Holmberg berättar hur den norska Kiwi-effekten som ser ut att påverka den norska inflationen.
Pristak i FrankrikeFör att lindra prisökningarna för franska matkunder så har matkedjor ingått en överenskommelse med regeringen om att sänka priset till vad man kallar lägsta möjliga nivå på ett antal varor fram till i sommar. Hör frilansjournalist Johan Tollgerdt berätta om den franska frustrationen över höjda priser och att vakter allt oftare kollar kunders väskor så att matvaror inte stjäls.
I Zimbabwe slås det matprisrekord. Där har matpriserna stigit med 285% vilket gör det omöjligt för många att handla mat. Afrikakorrespondent Richard Myrenberg förklarar varför maten har blivit så dyr och hur fattiga människor kämpar för att klara sig.
I takt med att maten blir dyrare, speciellt grönsaker och frukt, så finns det en risk att näringshalten på våra tallrikar minskar. Dietist Sofia Antonsson ger tips om hur vi kan äta billigt utan att tumma på näringen.
-
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Pretoria onsdag.
Bara häromdagen var herr Lavrov på besök här i staden. Jag talar om den ryske utrikesministern Sergej Lavrov som togs emot av sin sydafrikanska kollega Naledi Pandor. Besöket beskrevs som mycket vänskapligt med idel glada miner. Det väckte inga större reaktioner, en liten demonstration med mest ukrainare hölls i stan. Inte mer. Sydafrika, som har vägrat att fördöma Rysslands invasion av Ukraina, har också avstått från att rösta för flera olika resolutioner i FN som går emot Ryssland.
Senare i februari kommer det också hållas en stor marinövning utanför de sydafrikanska vattnen med fartyg från Kina och Ryssland. Möjliga förklaringar som anges är att ANC känner sig positivt inställt till Sovjetunionen, som en gång hjälpte befrielserörelsen, och där ser man Ryssland som en direkt arvtagare, och liksom glömmer att Ukraina också var en del av Sovjet. Andra cyniker pekar på det faktum att en rysk oligark gett ganska mycket pengar till ANC, ett parti i finansiell kris. Men det är inte bara Sydafrika som sticker ut här. Ryssland är populärt på många håll i Afrika.
Särskilt den fransktalande delen. Jag har under mina resor där insett att det alltid funnits aversioner mot den gamla kolonialmakten Frankrike, det har bara varierat över tid. Nu är den skyhög, och en del menar att det beror på en medveten påverkanskampanj från Ryssland, som skickligt spelat på de antikoloniala känslorna. Vid demonstrationer i Burkina Fasos huvudstad mot Frankrike dök det plötsligt upp en mängd ryska flaggor. En del undrade: var kom de ifrån? Ryska flaggor har det inte direkt drällt av där.
Malis militärdiktator Assimi Goita drev ut de franska förband som var där för att bekämpa islamistiska terrorgrupper, och ersatte det med Wagnergruppen. Nu pekar alltmer på att Burkina Faso går samma väg. Men Wagnergruppen har visat sig vara helt hänsynslös i Mali och Centralafrikanska republiken, där den också finns sen flera år. Och i Malis fall har hotet från islamisterna inte blivit mindre, snarare värre. Hur resonerar då den 35-årige Ibrahim Traoré, den unge kaptenen som tog makten i Burkina Faso förra året, har inte sett det här?
Jag tror det finns en genuin vilja att bryta med koloniallandet, visa sitt oberoende, men jag tror också att det finns nåt annat. Den lockande tanken att Wagner är en quick fix. En snabb lösning. Mot ett gruvkontrakt eller nåt liknande, är den beredd att kliva in direkt. Men problemet med snabba lösningar är att det sällan är det, och kanske snarare motverkar sitt eget syfte, särskilt på längre sikt. Men uppenbarligen lockar det. Frågan är vem som står näst på tur att bli Ryssland nya kompis på kontinenten? Elfenbenskusten, Senegal? Vem vet?
Richard Myrenberg Pretoria
[email protected] -
Den så kallade Wagnergruppen har deltagit i strider över hela världen, och efter sig har de lämnat spår av förstörelse och anklagelser om brott mot de mänskliga rättigheterna. Just nu strider den paramilitära gruppen i Ukraina på Rysslands sida. Hör Ekots Johanna Melén om de ökända legoknektarna.
Med ljud från BBC.
Medverkande: Johanna Melén, Sveriges Radios tidigare korrespondent i Ryssland, och Richard Myrenberg, Sveriges Radios korrespondent i Afrika.
Programledare: Pablo Dalence
Producent: Anna Liderot Ivarsson
Tekniker: Adam Alvin
-
Utrikeskrönikan 23 december 2022
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Pretoria fredag.
Ryktet gör gällande att elen har blivit dyr därhemma i Sverige, och att det talas om ransonering, kanske på sikt, lite grann.
Jag kan meddela att elen är dyr även här i Sydafrika. De gånger man har el. Här finns nämligen något som kallas “load shedding”, en fin omskrivning för planerade strömavbrott. Numera har vi minst tre om dagen, från två och en halv timme till fyra och en halv timme.
Per gång.
Ungefär åtta timmar om dagen är vi utan el. Jag kan gå ut och dra igång ett bullrande bensindrivet elverk. Om man orkar. Den skramlar och låter, så kvällar och nätter, ja, då får det vara tyst och strömlöst och mörkt.
Orsaken till det här heter Eskom, det statliga bolag som ska förse Afrikas mest välutvecklade ekonomi med energi.
På grund av misskötsel, korruption, kraftverk som går sönder, rena sabotage – så räcker inte energin till alla hela tiden. Strömavbrotten har blivit fler och längre i hela landet, och kostar näringslivet miljarder. Eskoms oförmåga att underhålla och bygga ut kraftnätet har lett till ett dubbelfel, nej, ett trippelfel.
Eftersom många kraftstationer är överbelastade eller gått sönder har man dragit igång stora dieseldrivna kraftverk som står och spyr ut avgaser. Och varje gång strömavbrotten breder ut sig i slott och koja, så drar tiotusentals dieseldrivna små elaggregat igång hos de som har råd med det. Rent miljömässigt är det en katastrof, också politiskt.
Eskom är bara är ett i raden av statliga företag, som till stor del styrs av ANC. Och för de sydafrikaner som beskådade ANC stora partikongress nyligen med allt mer stigande förvåning och till slut en skämskudde, så är det inget att förvånas över.
Över 4000 delegater ägnade all sin tid åt rävspel, att köpa och sälja röster i olika intriger och kohandel om viktiga poster.
Som grädde på moset klev den förre presidenten Jacob Zuma, numera sinnebilden för hur korruptionen kan trasa sönder landet, in i församlingen och störde den sittande presidentens inledningstal. Även om Cyril Ramaphosa nu blev omvald som ANC-ordförande, och de flesta sydafrikaner drog en lättnadens suck, så visade cirkusen att ANC i dag står långt ifrån vad det var under Nelson Mandelas dagar.
ANC har alltmer blivit en käbblande klubb för mest äldre herrar och en del äldre damer som inte är intresserade av nåt annat än att tjäna pengar på sina politiska positioner. Det är en kollektiv härdsmälta. ANC:s nedåtfärd drar med sig hela landet.
Jag brukar tänka att för varje strömavbrott så tappar ANC några röster till. Det har blivit ganska många hittills. Åtta timmar om dagen utan el är hanterbart för mig, men för de fattiga i kåkstäderna eller tillverkningsindustrin, så kostar det på.
Jag vet inte vad årets julklapp blir i Sverige, här skulle det inte förvåna mig om det blir pannlampan.
Richard Myrenberg, Pretoria
-
Utrikeskrönika 24 november 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Galcayo, Somalia torsdag.
Vi går under ett plåttak som slamrar i blåsten. I ena hörnet sitter en äldre kvinna med en liten bebis i knät, det är hennes yngsta barnbarn. Runt oss är det massor med folk, alla vill höra, flika in i berättelsen, det är varmt, svettigt och rätt kaotiskt. När vi sätter oss på trasiga plaststolar ser jag ett meddelande i mobilen.
Internet fungerar inte just här, men av nån anledning kommer sms fram. Det är ett julerbjudande från en större butikskedja i Sverige som jag råkar ha ett medlemskort hos. En av dessa påminnelser om världen där utanför.
Den äldre kvinnan under plåttaket är samlad ändå. Hennes 38-åriga dotter dog för två dagar sedan, begravdes igår. Det här är en familj i sorg. Hennes dotter lämnar efter sig sju barn. Den äldste, nio år är redan ute nånstans och putsar skor, allt för att få in nåt till familjen. Mormodern ser plågad ut, men det är ingen hysteri, ingen gråt, inga suckar. Så många har redan dött, och kanske blir de fler.
En dag tidigare hade jag mött en annan av dessa äldre knarriga sega kvinnor, överlevarna, kämparna. Hassia ville där visa sin enkla hydda, byggt med träkvistar, nån presenning som tak, en filt på marken.
”Kan du tänka dig? De här är mitt hem nu, det är inte värdigt”, säger hon. ”Under mitt 80-åriga liv har jag inte varit med om nåt värre”, säger hon.
Somalia befinner sig i en omvälvande, svårt kris. En långvarig torka, uteblivna regn har lett till otillräckliga skördar och en boskap som tynat bort. Hungern har sakta krupit sig in hos befolkningen på landsbygden, och hotar att bli en katastrof. På det har vi den ständiga konflikten och hotet från terrorgruppen al-Shabaab.
Nu bor drygt en miljon som 80-åriga Hassia i enkla hyddor som kanske skyddar mot solens värme, men inte mot mygg eller inkräktare. Kvinnor riskerar att bli våldtagna när de beger sig ut för att söka enkla jobb eller söka ved. Men få fall rapporteras inte av kvinnorna, kanske av skam, eller på grund av att det inte hjälper.
Samtidigt som jag klättrar in i fordonet med luftkonditionering och en tung, tung skottsäker dörr, kan jag bara konstatera: Kvinnorna här är själva sinnebilden för att vara härdad och tålig. Ska man utropa några hjältar i Somalia så är det nog dem, de somaliska kvinnorna.Richard Myrenberg Galcayo, Somalia
[email protected] -
FNs klimatmöte COP27 är över - ett slutdokument signerades till slut på övertid - men vad blev egentligen resultatet? Och utsläppen, vad kan vi förvänta oss efter klimatmötet i Egypten? Och var det egentligen på G20-mötet som det mest intressanta hände? Är det läge att förändra klimatmötena helt? Ja det föreslår Johan Rockström.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Politikernas nederlag, kan det få andra att agera för att nå Parisavtalets mål till 2030? Till exempel har både näringslivets och civilsamhällets närvaro växt på klimatmötena. Greta Thunbergs organisation "Fridays for future" var på plats i Sharm el-Sheikh men inga svenska representanter. Andreas Magnusson, svenska Fridays for future, medverkar.
Medverkande:
Richard Myrenberg, afrikakorrespondent, Sveriges radio, Johan Rockström, klimatforskare och chef för Potsdaminstitutet i Tyskland, Andreas Magnusson, Fridays for Future, Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet, Åsa Persson, forskningschef vid Stockholm environment institute, Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondent, Sveriges Radio, Ia Anstoot, Nuclear for climate.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Niklas Zachrisson
Producent: Anders Wennersten
-
Drottning Elizabeth av Storbritannien har gått ur tiden hör reaktionerna från hela världen.
Medverkande: Johan T Lindwall, chefredaktör på Svensk Damtidning och Johan Hakelius, politisk chefredaktör på tidningen Fokus. Korrespondenterna Stephanie Zakrisson, Daniel Alling, Peder Gustafsson och Richard Myrenberg och reportrar Agneta Ramberg på plats i Brighton och Johanna Palmström på plats utanför Engelska kyrkan i Stockholm.
Programledare: Cecilia Strömberg Wallin
Producent: Felicia Hassan
Sändningskoordinator: Veronika Mitrevska
Tekniker: Jesper Timan och Matilda Eriksson
Sändes i P1-morgon fredag 9 september 2022.
-
P4 Världen och radiokorrespondenterna om extremväder som en konsekvens av klimatkrisen. Dessutom om läget i Afghanistan efter ett år med talibanstyre, starka minnen från Ukrainakriget och så om Putin och Erdogans bromance.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Säsongens första P4 Världen är ett specialprogram med höjdpunkter från Sveriges Radios korrespondentdag på Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm den 16 augusti 2022.
P4 Världen med Kajsa Boglind och radiokorrespondenternaDu hör utsnitt från dessa poddar i programmet:
Extremväder – det nya normala?
Med Marie-Louise Kristola (klimat), Naila Saleem (Sydasien) och Samuel Larsson (Danmark). Programledare: Claes Aronsson.Afghanistan – ett år med talibanerna
Med Naila Saleem (Sydasien), Peder Gustafsson (Bangkok) och Massood Qiam (reporter). Programledare: Jesper LindauMitt liv som korre: I krigets Ukraina
Med Lubna El-Shanti (Östersjön), Johan Mathias Sommarström (Mellanönstern) Maria Persson Löfgren (Ryssland), Caroline Kernen, (ungkorre), Richard Myrenberg, (Afrika). Programledare: Fredrik WadströmDärför behöver Putin och Erdogan varandra
Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström (Mellanöstern), Besir Kavak (reporter) på Ekot. Programledare: Jesper LindauProgramledare för P4 Världen: Kajsa Boglind
Klippning: Anna Flygel -
Rysslands invasion av Ukraina har drivit miljontals på flykt och lett till stort lidande. Hör våra korrespondenter om att bevaka kriget på plats och om deras starkaste minnen av sex månaders krig.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Sen den ryska invasionen inleddes den 24 februari har Sveriges Radio haft olika reportrar på plats i Ukraina. De har skildrat död, krigsbrott, splittrade familjer men också glimtar av vardagsliv mitt i kriget. Nu är de hemma i Sverige och berättar om arbetet i Ukraina och hur det är att jobba tillsammans i en krigszon.
Det här avsnittet av Radiokorrespondenterna Ryssland spelades in direkt på Kulturhuset i Stockholm under evenemanget ”Förstå världen – möt Radiokorrespondenterna”.
Medverkande: Lubna El-Shanti, Östersjökorrespondent, Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent, Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent, Caroline Kernen, Ungkorrespondent, Richard Myrenberg, Afrikakorrespondent
Programledare: Fredrik Wadström
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Maria Stillberg
-
Ivan Garcia (Bogotá) , Richard Myrenberg (Pretoria) och Sara Heyman (Global hälsa) berättar om livet som korrespondenter.
Den här podden spelades in direkt på Kulturhuset i Stockholm under evenemanget ”Förstå världen – möt Radiokorrespondenterna”.
Programledare: SARA STENHOLM.
-
Utrikeskrönikan 9 juni 2022
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Pretoria, torsdag.
Jag har sett en del inlägg på sociala medier kring svenska ord och uttryck och hur det kan förklaras för utlänningar, och då kanske framförallt det mångtydiga: ”nä!” Nähä, nä, som alla har olika betydelser beroende på betoning och sammanhang.
Men det är inte bara svenskan som har det här, naturligtvis. Snärtiga ord och ljud för att uttrycka nåt på ett effektivt sätt. Jag använde länge tex ”opa!”, istället för ”oj”, när jag var nära att spilla ut kaffekoppen eller när nån fotgängare klev ut i trafiken – opa!
Opa är grekiska och används bland annat vid de här kända krossa-tallrikar-vid-bröllop-tillfällena, men är också som ett ord för ”hoppsan!”. Varför jag kom att använda det – jag vet inte, det bara blev så. Men det håller nu på att ersättas av mer sydafrikanska uttryck. Ett ljud eller ord, jag vet inte riktigt vad det är, som går över alla etniska och språkliga gränser här är – ”shoo”.
Shoo, med lättat ljud – bra där!, shoo, med suck – ”det var jobbigt”, shoo, med tvekan, ”jag vet inte”. Variationer och betydelser lika många, om inte fler, än det svenska ”nä”. ”Eish” – rackarns! är ett annat bra ord, men ursprung från xhosa eller zulu, lite oklart där faktiskt. Det gick inte riktigt som jag tänkt, eish. Men kan också användas när man är överraskad, eller ser fram emot nåt! Eish!Sen har vi ”shap-shap” – som betyder allt från – ”ok!”, ”vi ses”, ”ha det bra” till ”hejdå”. Ett annat väldigt sydafrikanskt uttryck är ”now now” – som inte betyder det man kanske tror ”nu omedelbart”, utan mer ”inom en snar framtid”. ”Vi går till stranden now now”, men först ska vi hämta badgrejerna och handla lite. Ungefär så.
Ett annat bra ord jag använt i många år är – sawa! – vanligast i Östafrika från swahilin som betyder ungefär: ”ok!” Sawa sawa! ”Bra!”, ”Vi kör på det!” Funkar i nästan alla lägen. Som spanskan ”vale!”
I samma regioner men också åt de mer centrala, västra och fransktalande delarna av Afrika har vi annars det fyndiga uttryckets Rolls Royce – ”le tchip”, något som kräver en hel del träning innan det kan användas till perfektion. Jag jobbar ibland på mina klickljud X! men le tchip” – nä, där går jag bet, så jag får ta hjälp av fransk-ivorianska komikern Claudia Tagbo:
Ett långsamt släpande, släppande tungljud – som betyder nåt avvisande, att nåt är dåligt. Ett ogillande. Eller att någon är dum i huvudet. Det kan vara subtilt, eller ett extremt tydligt dissande av nån helt enkelt. Jag minns marknadskvinnorna i Goma i östra Kongo som kunde dra ut på ljudet i långa 10 sekunder, ingen tvekan om vad de tyckte där om mina försök att pruta, men de är ju också proffs.
Så, hej då svenska ”nä”, hej till ”le tchip”, ”shoo” och ”eish!”
Sawa sawa!
Richard Myrenberg, Pretoria
-
Utrikeskrönikan 9 maj 2022
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Pretoria måndag.
Åter på hemmaplan i Sydafrika, men mitt sinne och mina tankar är fortfarande till stor del kvar i Ukraina och alla de möten, berättelser och öden vi fick ta del av där. Jag har fått frågan några gånger – vad gjorde starkast intryck på dig? Och det är svårt att säga.
Men kanske var det en scen som jag minns särskilt väl. Vi följde en grupp ukrainska minröjare nån timmes bilfärd norr i Kiev. Jag minns skogsgläntan där vid sidan av grusvägen. Polistejpen var svept runt träden och markerade kanske ett femtio gånger femtio meter stort område. Vårsolen lyste över maskrosorna. En soldatstövel stod i vägkanten. Bitar av plåt och skräp.
Det var först efter en stund jag såg det första skelettet, sen ett till precis bredvid. Jag har sett döda förut, eller snarare dödade människor förut. I Centralafrikanska republiken i en källare, i Burundi en bränd kropp på gatan.Just här handlade det om en av så många platser där ryska stridsfordon skjutits i bitar under de intensiva striderna som svepte fram här för drygt en månad sedan. Och det är alltid en sorg att se, men samtidigt en känsla av overklighet.
Man skyddar sig själv genom att ta bilder, kameran eller mobilen blir ett filter mot verkligheten. Efter ett tag när man vant sig vid alla sönderskjutna hus, bilar och rostbruna brända rester av stridsvagnar och lastbilar, så kändes det som – det här är en kuliss. En filminspelning.
Men det var nåt med de där skeletten som grep tag i mig. De ukrainska minröjarna iklädda västar och hjälmar fnyste lite åt dessa rester av ryska soldater och började sakta undersöka om de fanns minor kvar innanför tejpen.
Men vilka var de där helt oigenkännliga resterna? Kanske, mycket troligen, handlar det om unga 20-åriga värnpliktiga från Irkutsk eller Volgograd som hade hela livet framför sig, och inte hade en aning om att deras förband var på väg emot. Två kroppar som det nästan inte finns nåt kvar av, och två mödrar någonstans i Ryssland som undrar var deras söner är, sömnlösa av oro och ovisshet.Idag är det dagen för den stora segerparaden i Moskva. Den ryska krigsmaskinen har gjort allt den kunnat för att blidka president Vladimir Putin och försöka visa upp nåt som kan påminna om en militär framgång i Ukraina. Kanske blir det symbolen för det ukrainska motståndet, hamnstaden Mariupol som kommer förklaras som en rysk seger denna symboltyngda dag.
Det råder ingen tvekan om att kriget kostat tusentals ukrainare livet, varav många civila. Men det har kostat Ryssland också. Och när militärparaden drar igång på Röda torget idag med kolonner av skinande, blänkande vapensystem som ska visa på rysk militär överdådig styrka, ja då ska jag åter minnas de där två skeletten i den ukrainska skogsbacken.Richard Myrenberg, Pretoria
-
Utrikeskrönika 20 april 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Warszawa onsdag.
Mullret ökar igen. Den ryska krigsmaskinen har dragit igång fas två i kriget. Granater och raketer regnar över ukrainska städer i Donbas som attackeras på bred front. Mycket står på spel, kanske allt.
Jag minns två bilder i början av kriget som visade ländernas ledare; Vladimir Putin i den stora glansiga salen med rådgivare sittandes ett tiotal meter bort. En bild som utstrålade makt, pengar och auktoritet. Och sedan den andra bilden, ett familjefoto på Volodymyr Zelenskyj, där han och sonen är ansiktsmålade och skrattar. Det var säkert en medveten del i propagandakriget, att visa den vanliga familjefadern som nu dragit ut i krig. Men det finns något här som visar på något mer på ett djupare plan.
För även om vi fortfarande befinner oss mitt i berättelsen så kan det vara bra att ta ett kliv bakåt och försöka se allt lite på håll. Vad är den stora berättelsen här, egentligen?
Kanske handlar det om vanliga människor som växer med uppgiften, som tvingas agera i ett skarpt läge med risken att dö.
Och jag tänker på Okänd soldat, det klassiska finska krigsdramat. Den visar de vanliga männen, familjerna som utsätts för extrema prövningar – och går igenom det med äran i behåll. Män som drar på sig uniformen men som egentligen har ett annat liv, frisörer, rörmokare, advokater. Som inte har sin identitet kopplad till det militära.
Även om Zelenskyj kanske inte är den helt vanliga mannen, utan också den tidigare skådespelaren, dessutom skådis i en komediserie, så har han har tagit sig an det ryska hotet och är inte är rädd. Och det gäller så många andra jag mött i Ukraina, vanliga män och kvinnor.
I inledningen av kriget så skickade Ryssland sina allra bästa styrkor till området kring huvudstaden Kyiv – det var Spetnaz och fallskärmsjägare som skulle inta flygplatsen och som landsattes långt in i Ukraina för att knäcka motståndet. Men de åkte på stryk, rejält med stryk. Drönare och mobila små enheter med pansarskott sköt invasionsstyrkan i småbitar. Men det riktigt intressanta är att en del av de som stod för motståndet är det som kallas Territorial Defense, en ukrainsk blandning av hemvärnet och regionala militära styrkor. Alltså vanliga frisörer, rörmokare och advokater som mötte den ryska elitens elit. Och vann.
Putin står för ett ledarskap som jag känner igen från en del afrikanska länder: den starke mannen som styr med fast hand, där lagen inte gäller för makten och där ingen kan ta sig fram i samhället utan goda kontakter med ledaren. En ledare som också likt en påfågel vill visa upp sig, påminna omvärlden hur stor och stark han är, det ska skina, det är mycket yta och det är mycket snack och lite hockey.
Det finns nog inte två ledare som är mer olika än Zelenskyj och Putin, vilket också speglar vad det här kriget handlar om. Frågan är bara vem som vinner i denna tragedi; påfågeln eller skådisen?
Richard Myrenberg, Warszawa
[email protected] -
Ukraina kallas ibland världens kornbod. Efter Rysslands invasion har stora områden mark blivit obrukbara. Nu varnas för chockhöjda brödpriser och en orkan av hunger i Mellanöstern och Afrika.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det gula fältet i Ukrainas blå-gula flagga symboliserar landets böljande gyllene vetefält. Ukraina och Ryssland producerar tillsammans runt 30 procent av världens vete och cirka hälften av all solrosolja, men kriget försvårar både produktionen och exporten. Länder som Egypten och Somalia är beroende av import av vete och andra jordbruksprodukter från Ukraina.
Priset på bröd och mat stigerVärlden över skjuter priserna på basvaror som bröd och matolja i höjden. FN:s generalsekreterare har beskrivit det som att de fattiga ländernas brödkorg nu bombas i Ukraina och att det kan leda till en akut hungerkris. I till exempel krigshärjade Jemen riskerar ännu fler att drabbas av svält och i Västafrika hotar den värsta livsmedelsbristen på tio år.
Brödbrist kan leda till revolutionI Egypten anses brödet vara så viktigt att bröd kallas för samma arabiska ord som liv- ”aish”. Där ledde höjda brödpriser till kravaller år 1977 och ända sen dess har egyptiska regeringar inte vågat ta bort subventionerna på bröd. Protesterna under den arabiska våren handlade också delvis om om att unga ville ha drägliga levnadsvillkor och mat på bordet. Nu varnas för nya folkliga uppror om maten blir ohållbart dyr. Hör hur Ukrainakrisen kan leda till protester och förvärrad hunger i Mellanöstern och Afrika.
Medverkande: Johan Mathias Sommarström och Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondenter, Shaho Mwany Ekot, Richard Myrenberg, Afrikakorrespondent
Programledare: Helene Benno
Introduktion: Johar Bendjelloul
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Klas Österman
-
Ukraina kallas ibland världens kornbod. Efter Rysslands invasion har stora områden mark blivit obrukbara. Nu varnas för chockhöjda brödpriser och en orkan av hunger i Mellanöstern och Afrika. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det gula fältet i Ukrainas blå-gula flagga symboliserar landets böljande gyllene vetefält. Ukraina och Ryssland producerar tillsammans runt 30 procent av världens vete och cirka hälften av all solrosolja, men kriget försvårar både produktionen och exporten. Länder som Egypten och Somalia är beroende av import av vete och andra jordbruksprodukter från Ukraina.Priset på bröd och mat stigerVärlden över skjuter priserna på basvaror som bröd och matolja i höjden. FN:s generalsekreterare har beskrivit det som att de fattiga ländernas brödkorg nu bombas i Ukraina och att det kan leda till en akut hungerkris. I till exempel krigshärjade Jemen riskerar ännu fler att drabbas av svält och i Västafrika hotar den värsta livsmedelsbristen på tio år.Brödbrist kan leda till revolutionI Egypten anses brödet vara så viktigt att bröd kallas för samma arabiska ord som liv- ”aish”. Där ledde höjda brödpriser till kravaller år 1977 och ända sen dess har egyptiska regeringar inte vågat ta bort subventionerna på bröd. Protesterna under den arabiska våren handlade också delvis om om att unga ville ha drägliga levnadsvillkor och mat på bordet. Nu varnas för nya folkliga uppror om maten blir ohållbart dyr. Hör hur Ukrainakrisen kan leda till protester och förvärrad hunger i Mellanöstern och Afrika.Medverkande: Johan Mathias Sommarström och Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondenter, Shaho Mwany Ekot, Richard Myrenberg, AfrikakorrespondentProgramledare: Helene BennoIntroduktion: Johar BendjelloulProducent: Katja MagnussonTekniker: Klas Österman
- Laat meer zien
