Åsa Linderborg Podcasts
-
Välkommen till Audiovideoklubben. En podcast om regissörer och filmserier med Viktor Estemar Landegren och Alexander Wahlgren.
I det tredje avsnittet av miniserien om Ruben Östlund pratar Alex och Viktor om Play.
Viktor berättar om gången han fick poliseskort, Klipprums-Alex håller historielektion och grannen borrar.
Det diskuteras om Venedig och stående ovationer, hur Ruben har utvecklats, Nalle Puh, A Clockwork Orange, Led Zeppelins nörderi, Brendan Frasers återkomst, Blood Diamond, Pinocchio, rasism, bedrägerier i ungdomen, Backstreet Boys och som alltid: Denis Villenueve.
Hur återuppväckte The Hobbit Alex och Viktors vänskap? Varfor trodde Alex att filmen skulle vara en musikal? Mår Åsa Linderborg bra?
Detta, och mycket mycket mer i veckans AVK!
Gilla, dela och sprid gärna våra inlägg. Det hjälper oss verkligen att nå ut till nya lyssnare i poddbruset!
Följ oss gärna på Instagram, Twitter och Facebook.
Hjälp oss nå våra mål genom att bli en Patreon på Audiovideonattklubben där du kan ta del av extramaterial som tack för ditt stöd.
Patreon.com/audiovideoklubben
Instagram.com/audiovideoklubben
Facebook.com/audiovideoklubben
Twitter.com/audiovideoklubb
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I över sju år har han varit programledare för ”Söndagsintervjun” i P1 där han har långa psykologiska intervjuer med Sveriges mest ryktbara personer. Få journalister kommer närmare sina intervjuobjekt och få är lika bra på att uthärda dålig stämning. Dagens gäst är journalisten Martin Wicklin och ämnet är intervjukonst. Avsnittet kan ses som en fortsättning på det samtal jag hade med Stina Dabrowski på samma tema för knappt ett år sedan. Idag diskuterar vi bland annat vilka intervjuer som är svårast, hur man räddar samtal som håller på att haverera och vad det var som hände när Åsa Linderborg började gråta i ”Söndagsintervjun”.
Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/bildningskomplexet och få exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt före alla andra, eller stötta podden på SWISH på 0709262541
Facebook: Bildningskomplexet
Instagram: Bildningskomplexet
Twitter: @BenjaminElfors
E-post: [email protected]
Musikproduktion: Ivar Edding
Omslag: Emma Westin/Matthew Sundin
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Både Ann Heberlein och Åsa Linderborg har på sista tiden beklagat sig om att de håller på att bli äldre. Moa ser istället två unika kvinnor som blir vackrare för var dag som går.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Nanna har sett på ungdomskultur och funderar över skillnaderna i woke mellan år 2004:s Kniven i hjärtat och 2021:s Gossip girl.
Kristofer har läst Aviciis biografi och lyssnat på den före detta managern Arash Pournouris framträdande i Framgångspodden och undrar: Hur objektiv kan en dokumentär egentligen vara? Och varför är Framgångspodden så jobbig?
Dessutom diskuteras Augustpriset, Adeles nya gnäll-album, att artisten Omar Souleyman blivit frisläppt, och varför ingen av de redaktioner som nyss hade örat mot gatan har uppmärksammat 1.Cuz nya Einár-låt.
-
Åsa Linderborg och Bengt Ohlsson har en podd ihop. Lars Vilks verk lever liksom kärleken till Sting och IFK Norrköping. Anna Hellgren vikarierar för Martina Montelius.
-
Åsa Linderborg har skrivit två självbiografiska böcker. En baserad på barndomsminnen och en på dagböcker. Vi pratar om bearbetning, urval, mod och mycket mer.
Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik Maria Eggeling
Stöd mitt arbete med skrivarpodden här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo
-
Här får du mina tips kring självbiografiskt skrivande. Om en vecka får du ett härligt långt avsnitt på samma tema med Åsa Linderborg.
Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling
-
Begreppet "cool girl" definierades i romanen Gone Girl 2012. Det står för en kvinna som anpassat sig till sina manliga vänners smak och intressen, och därmed också enligt kritikerna slutat göra motstånd mot förtryck och diskriminering. Men är det så? I den här essän ställer sig Vesna Prekopic på den sköna tjejens sida.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jag tror att det alltid funnits en tidlös kvinnotyp som andra kvinnor sneglar på i obevakade ögonblick, som det viskas om lagom hörbart. Titta på henne. Är inte urringningen lite väl djup? Den där kjollängden växte hon ur för flera år sen. Varför sitter hon hellre där, med männen, istället för här med oss? Nu gör hon sig till och tar en rökig whisky när vi andra beställer ett glas vitt.
I romanen Gone Girl av Gillian Flynn, representeras denna kvinnotyp av huvudpersonen Amy. Amy som begåvats med både ett tilldragande yttre och en livsbejakande personlighet. Amy som vet exakt vad som krävs för att passa in, för att vara lagom spännande och för att hålla omgivningens intresse vid liv. Hennes arbete är att konstruera personlighetstester för damtidningar – hon vet mycket väl att det alltid finns ett svar som är mer rätt än de andra. Efter att Amy försvunnit spårlöst, och hennes man oundvikligen blir misstänkt för att ha mördat henne, blir det också uppenbart att denna kvinna som Amy varit utåt, en åtråvärd ”cool girl” eller en ”skön tjej”, den som män vill vara med och kvinnor vill vara som, är en illusion. Amy har konstruerat Amy, men denna kvinnotyp är inget annat än en fiktiv skapelse, en drömkvinna skapad utifrån en myriad av manliga fantasier om vad en idealkvinna är. Amy säger i den monolog som fått ge namn åt cool girl-begreppet:
Sköna tjejer är framförallt heta. Heta och förstående.
”Att vara en Skön tjej innebär att jag är en åtråvärd, klipsk och rolig kvinna som gillar fotboll, poker, snuskiga skämt och rapningar, som spelar tv-spel, dricker billig öl, gillar trekanter och analsex och stoppar i sig hamburgare och hot dogs som om hon kan äta hur mycket som helst, samtidigt som hon är en nätt storlek 34, för Sköna tjejer är framförallt heta. Heta och förstående. Sköna tjejer blir aldrig arga; de ler bara en smula på ett sorgset, kärleksfullt sätt och låter männen göra vad de vill. Fortsätt bara, pissa på mig, jag bryr mig inte, jag är en Skön tjej.”
Monologens uppmanande andemening är att sluta spela spelet, att våga vägra vara en materialiserad manlig våt dröm. Och vid en första anblick är det så lätt att dras med i skepticismen och kritiken mot den Sköna tjejen, en kritik som utgår från antagandet att hon självmant gjort sig till objekt, iklätt sig en maskeraddräkt, att hon spelar en noggrant utmejslad roll för att vinna poäng och gillande hos männen i det spel där hon alltid kommer att sluta som förlorare.
Genom att hon gjort sig till en på detaljnivå utvecklad hybridkvinna, en perfekt mix av attraktiva kvinnliga attribut, men med manligt kodade intressen och personlighetsdrag, är hon Drömkvinnan (männens alltså). Problemet är att priset för att få vara en av grabbarna är att hon sviker systerskapet. Det är i alla fall så de säger, de feministiska talespersoner som har genomskådat den sköna tjejen som del av den gamla vanliga förtryckande patriarkala strukturen.
Jag tänker mycket på detta systerskap.
Finns det något värre än ett upplevt svek från en kvinna mot en annan? Jag tror inte det. Det har alltid förundrat mig att det inkluderande systerskapet samtidigt är så exkluderande. Som när Åsa Linderborgs dagboksroman Året med 13 månader kom ut 2020, då det spekulerades indignerat och förlöjligande varför hon ställde sig i männens ringhörna och inte sina medsystrars? Hur kunde hon ringa upp sina manliga vänner och gråta ut när hon var ledsen? Hade Coola Åsa glömt vem och vad hon är? Inte bara svek hon sin klasstillhörighet i sina dyra Filippa K-blusar, hon svek framför allt sina feministiska systrar. Det gjorde mig både förbryllad och illa berörd, att andra kvinnor hade så lätt att döma och fördöma henne. Och jag funderar fortfarande på vad det var som gjorde att kritiken av detta förräderi applåderades så okritiskt av så många “systrar”. Var det inte ganska… osysterligt dömande?
Jag tänker mycket på detta systerskap.
Hur ska jag veta vad som krävs av mig för att bli godkänd för att kunna få ingå i det. Att tänka rätt hellre än fritt?
Mitt problem med kritikerna av cool girl-kvinnan är deras inneboende övertygelse om att en kvinna som beter sig som en stereotyp man, som har samma intressen som en stereotyp man, som tänker som en stereotyp man, fejkar. Och att de, eller vi, för jag är en av dem, bara gör det för att vinna poäng hos männen till priset av att svika kvinnorna, att svika systerskapet. Det är så cool girl-kvinnor som Åsa Linderborg har granskats och kritiserats. Och det är så jag ibland anklagar mig själv. För hur vet jag på riktigt vad som är jag och vad som är någons fantasi om mig som jag bekräftelsetörstande förverkligar?
Som jag väljer att se det är en cool girl en som ser utanför det andra pådyvlat henne att hon ska vara, det hon får vara. Kanske är det detta som gör att cool girl-kvinnan blir hotfull och bespottad. För hur moderna vi än tror att vi är, ska ju inte en kvinna bete sig som att hon inte väntar på någon eller på något. Cool girl-kvinnan väntar inte på ett sms från gårdagens date, hon skickar det själv eller låter bli att skicka det, av glömska eller bara för att hon inte känner för det.
Det kan vara patriarkatet och det kan vara systerskapet, men den dömande blicken är densamma.
Jag har svårt att mota bort tanken att den feministiska kritiken mot cool girls, åtminstone delvis, är en variant på det gamla vanliga patriarkala tyglandet av oss kvinnor. Patriarkatets mall av hur en kvinna ska vara är förtryckande och ska motverkas, men kvinnors egenkomponerade versioner av hur man kan och vill vara en kvinna är inte heller godkända. För det finns regler. Det tycks faktiskt alltid finnas regler som någon annan satt upp. Det kan vara patriarkatet och det kan vara systerskapet, men den dömande blicken är densamma.
Kanske hade jag inte gått till cool girl-kvinnans försvar, om jag inte känt mig träffad. Kanske är min blick fördunklad av patriarkatet som genomsyrar varje atom runt omkring mig. Men jag när ändå en dröm; att vi blir fler cool girls, inte färre. Jag önskar att existensen av cool girls och kanske-kvinnor uppmuntras istället för att fördömas. Jag önskar mig fler kvinnor som bryter mot normer, som utforskar sig själva och vad det är att vara kvinna, genom att samtidigt upphäva och framhäva beteenden, intressen och fysiska attribut som både ingår i en hegemonisk maskulinitet och en betonad femininitet. Jag önskar mig fler kvinnor som är för mycket. För entusiastiska, för passionerade, för krävande, för arga, för bredbenta och högljudda.
Amys problem i Gone girl är inte att hon är en cool girl, det är att hon låtsas vara en. Hon vill inte vara det hon tolkar att andra tolkar en modern kvinna som. Hon gör motstånd mot att vara en cool girl, på samma sätt gör jag motstånd mot att inte få vara en. För att vara en cool girl är att göra motstånd. Det är att skapa sig en tredje position där man vägrar inrätta sig i både patriarkatets underordning och i systerskapets stränga dogmer. För mig är detta essensen i mitt eviga frihetsprojekt. Så länge jag matas med bilden av honom överallt, mannen med makten över sitt eget liv, kommer jag söka och undersöka vägarna till samma frihet. Jag kräver samma rättigheter, samma möjligheter, samma friheter. För det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är, inte inför en man och inte inför en syster.
Litteratur
Flynn, Gillian, Gone Girl (2014), Modernista, översättning Ulla Danielsson.
Vesna Prekopic
-
VEM: Åsa Linderborg
YRKE: Journalist/författare
AVSNITT: 477
OM: Att leva året med 13 månader, framgångsfascism, mediedrev, analsex/klickjournalistik, obehaget av att bli omskriven, Håkan Juholt, den ängsliga kulturdebatten, medelklassen och givetvis en del om rollspelet kring den saknade kalsongen.
SAMTALSLEDARE: Kristoffer Triumf
PRODUCENT: Saga Markkula och Karl Birgersson
DISTRIBUTION: Acast
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
VEM: Åsa Linderborg
YRKE: Journalist/författare
AVSNITT: 477
OM: Att leva året med 13 månader, framgångsfascism, mediedrev, analsex/klickjournalistik, obehaget av att bli omskriven, Håkan Juholt, den ängsliga kulturdebatten, medelklassen och givetvis en del om rollspelet kring den saknade kalsongen.
SAMTALSLEDARE: Kristoffer Triumf
PRODUCENT: Saga Markkula och Karl Birgersson
DISTRIBUTION: Acast
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Caroline har följt reaktionerna på Khloe Kardashians oretuscherade bild och reagerar på dem. Liv har börjat lyssna på norsk metal och läsa Caitlin Moran i svensk översättning, vilket leder oss raka vägen till Freud och konstaterandet att kvinnorörelsen har kommit alldeles för kort. Sabina Spielrein, Nora Ephron, Åsa Linderborg, Greven och Dead. Extra långt avsnitt!
-
Moa & Sara lyckas kritisera både den amerikanska kulturimperialismen, den symboliskt goda Selma, Poetry slam och Åsa Linderborg - allt på under en timme. Hur är det möjligt? Det finns bara ett sätt att ta reda på!
Till alla våra Spoken Word-vänner och Lagerlöf-fantaster där ute: unnskyld och beklager.
Hade!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Specialavsnitt med höjdpunkter från Aftonbladets monterprogram på Bokmässan i Göteborg 26-29 september 2019. Några teman på scenen i år var sex, metoo, moral, män och kvinnor, samt stad och land. I avsnittet hör vi liveinspelningar där Göran Greider pratar med Marit Kapla om hennes Osebol, Sinziana Ravini pratar sex och feminism med brittiska författaren Caitlin Moran, Horace Engdahl pratar om Paris nattliga liv med Claes Wahlin och med utgångspunkt hos den franske 1700-talsförfattaren Rétif de la Bretonne. Och så intervjuar Åsa Linderborg Fredrik Virtanen om hans bok Utan Nåd, samt Vigdis Hjorth om hennes nytolkning av Ibsen.Producent: Cecilia DjurbergMusik: Jens Peterson Berger
-
Nyligen kom Jan Myrdal ut med boken Ett andra anstånd, där han vid 91 års ålder gör ett slags bokslut över sitt liv. Lena Andersson, Tomas Lappalainen och Åsa Linderborg pratar med programledare Cecilia Djurberg om boken, som snabbt skapat debatt om vad man egentligen får skriva om verkliga personer, samt om fenomenet, författarskapet och skriftställaren Jan Myrdals förhållande till sanningen.Producent & programledare: Cecilia DjurbergMusik: Jens Peterson Berger
-
Hör journalisten Johannes Wahlström, som arbetat med Wikileaks, ge sin bild av Julian Assanges uppgång och fall i ett samtal med Åsa Linderborg, Martin Aagård och Cecilia Djurberg.För nio år sedan blev visselblåsarorganisationen Wikileaks världskänd och grundaren Julian Assange fick hjältestatus efter flera läckor av information som ledde till stora, internationella nyheter. Däribland Collateral Murder - en film som visade hur amerikanska soldater i Irak sköt ihjäl civila från en helikopter som om det vore ett tv-spel, samt information som avslöjade förhållandena för fångar på militärbasen Guantánamo Bay. Nyligen greps Assange på Ecuadors ambassad i London där han bott sedan han fick asyl 2012. Det har varit många turer kring Wikileaks och dess frontman. Assange anklagas för våldtäkt och sexuellt ofredande av två svenska kvinnor och riskerar åtal i USA för att ha läckt hemligstämplad information. Vad handlar allt detta om och vad betyder gripandet av Assange för medier som samarbetat med Wikileaks?Programledare & producent: Cecilia DjurbergMusik: Jens Peterson Berger
-
Socialdemokraterna krisar, väljarna sviker och i helgen hade de kongress. Varför befinner sig socialdemokratin i kris, hur gick snacket på kongressen och vad behöver de göra? Kjell Östberg, professor i historia, Enna Gerin, utredare på tankesmedjan Katalys, och Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef som doktorerat på socialdemokraternas historieskrivning, pratar om detta med programledaren Cecilia Djurberg.Producent & programledare: Cecilia DjurbergMusik: Jens Peterson Berger
- Laat meer zien
