Dorothy Parker Podcasts
-
Jessica har avnjutit konstnärliga essäer av Olivia Laing. Annars bara massa svenskt men i blandade genrer, t ex hybridlitteratur som ibland är andlöst äkta, hyllad poesi, bortglömd poesi, stockholmsk klassiker och Kaplas nya.
Anna har unnat sig en Selma Lagerlöf, noterat Dorothy Parkers berömda wit, fattat hypen med Vinternoveller och kritiserat kritiken av Baby Jane.
Temat är vårt 2022 – förutom läsningen, för den sammanfattar vi nästa gång. Istället tipsar vi om serier och filmer vi sett (eller sett om) och så delar med oss av några insikter.
Prata med oss på @litterarispodcast ok?
-
Vårt tema den här gången är arbete i litteraturen. I och med det pratar vi om alltifrån optimering till kontorister och vad fabriker egentligen gör med människor. Det blir en diger temalista som dyker upp på insta snart, promise!
Sen sist har Anna läst essäer som fick henne att känna sig nära författaren, fjollbjäfs som fick henne att fatta nada och så lite exklusiva ostron – som kontrast till temat liksom.
Jessica har funderat på vad det är med Lars Noréns dagbok som gör den så otroligt bra (och kanske hittat ett svar). Hon har också läst Patti Smith! Dorothy Parker! Nanna Johansson! Jamen ni fattar.
Ps. Jessica säger fel ett FLERTAL gånger på Isabella Nilssons namn och ber verkligen om ursäkt för det! Och Ruben Östlunds film heter De ofrivilliga och inget annat.
Nu vill vi veta vad du har läst på sistone. Berätta på @litterarispodcast. -
Cynisk, sarkastisk och ytterst kvick i tanken var författaren Dorothy Parker. Men sin karriär inledde hon inom modepressen. Än idag är hennes namn synonymt med en lika skarp som sofistikerad stil.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
En nätt brunett, ofta klädd i grönt, med hornbågade glasögon, platta skor och med en förkärlek för mjuka och kryddiga parfymer. Så har Dorothy Parkers beskrivits. Men det som oftare brukar omtalas med henne, är hennes vassa tunga och förmåga att i skrift skärskåda sin samtid, alltid med en humoristisk underton. I år är det femtio år sedan hon avled, 73 år gammal.
I det tidiga 1900-talet tillhörde Dorothy Parker den första generationen kvinnor som tjänade sina egna pengar. Sin yrkesbana som skribent inledde hon på den anrika modetidningen Vogue, där hon sattes att skriva bildtexter och där hon gjorde sig känd som något av en bråkstake. Snart förflyttades hon istället till den relativt nystartade tidningen Vanity Fair. Det var inte Dorothy Parker emot, hon hade hela tiden haft siktet inställt på att arbeta där. För Dorothy Parker ville skriva, på riktigt. Och det skulle hon också komma att göra, såväl poesi, noveller, som filmmanus.
Nyligen publicerades boken Jag älskar dig till döds ändå, med nyöversättningar, eller ja, tolkningar, av Dorothy Parkers dikter på svenska. Vi träffar poeten, författaren och översättaren Isabella Nilsson, som fick uppdraget och hon liknar att läsa Dorothy Parkers poesi med att ”bli serverad alltings ljuvliga jävlighet på en silverbricka ihop med ett glas bubbel och en skål geléhjärtan”.
"I am not a writer with a drinking problem. I’m a drinker with a writing problem" är ett av Dorothy Parkers många citat. Hon var något av en citatmaskin. Fast att hon föredrog att dricka whiskey är gin den dryck hon kommit att bli tätast förknippad med. Hon har till och med fått en ginsort uppkallad efter sig. Vi tittar närmare på förbudstidens relation till alkohol och på ginens status idag.
Den kvicka och inte sällan elaka humor som Dorothy Parker kommit att personifiera, återfinns även i dragvärlden. Att "throw shade" innebär att man på ett raffinerat sätt förolämpar någon med undertexten i ens skämt. Humorgreppet har sitt ursprung från New Yorks svarta dragscen. Vi ber regissören och koreografen Hans Marklund berättar om när han 1977 för första gången stiftade bekantskap med begreppet. Dessutom ringer vi upp skådespelaren Robert Fux, som nyligen annonserades som programledare för den svenska versionen av tävlingsprogrammet Drag Race. Han beskriver "shade" som en drag queens livsnödvändiga försvarsvapen.
Veckans gäst är Annina Rabe, litteraturkritiker.
-
Bjud någon på indisk mat idag, så gör du hela mänskligheten en tjänst! Louise lägger fram starka argument för att polisyrkets status måste höjas, Tina berättar ALLT om Dorothy Parker, och dessutom - var kan man titta på historiska bilar?
-
YRKE: Sångare, dansare, kompositör. Kort sagt: Artist.
BAKGRUND: Sara Jangfeldt är född 1976. Hon är utbildad på Balettakademien i Göteborg och slog igenom 2000 med sin sångmonolog "Enough rope", som bygger på texter av Dorothy Parker. Hon har även komponerat musikalen "Grymt!" med Mathias Venge (2008) och "Carmencita Rockefeller" med Rikard Bergqvist och Martin Östergren (2013). Sara har spelat Sonja i "Onkel Vanja" på Stockholms stadssteater, där hon även gjort Sheila i "Hair" och Daisi Doody i "Aniara".
AKTUELL MED: Charlotta i "Körsbärsträdgården" på Stockholms stadsteater. I höst gör hon sin drömroll som Sally Bowles i "Cabaret" på Malmöoperan.
I PROGRAMMET: Vem blir vi när vi dör? Sara Jangfeldt försöker komma fram till vad som kommer att stå i notisen när hon är borta. Sara är en blandform som sjunger, komponerar, dansar och skådespelar. Till slut hittar vi halmstrået som många säkert skulle ta fasta på: En roll som Ola Rapaces pudding i den kommande tv-filmen efter Maria Langs deckare.
Citat: I USA är det konstigt om en skådespelare INTE kan sjunga.
