Drottning Silvias barnsjukhus Podcasts
-
“Jag har ångest och var så orolig för allting. Jag förstod inte varför jag var det.”
21-åriga Siri har vuxit upp med svår ångest och hjärntrötthet. Under tidiga tonåren sökte Siri vård för sina besvär, bland annat inom BUP - barn och ungdomspsykiatrin, men det var ingen som kopplade hennes svårigheter till hennes tidigare barncancer. Till slut gav Siri och hennes föräldrar upp. De hade inte kunskapen om vilka sena effekter som kunde uppstå och förstod därför inte att Siris mående hade med hennes barncancersjukdom att göra. För två år sedan fick Siri en panikångestattack och sökte akut vård. Då började en ny resa. Idag får Siri hjälp genom uppföljningsmottagningen i Lund, något som hade behövt ske betydligt tidigare.
Barncancerfonden har i rapporten Vems ansvar är jag nu? intervjuat barncanceröverlevare som vittnar om att övergången från barn till vuxensjuk vård varit en turbulent tid utan struktur eller plan och där informationen om sena effekter ofta uteblivit. Barncancerfonden anser att det behövs nationella riktlinjer och en gemensam kraftsamling för att säkra en förbättrad övergångsprocess från barn- till vuxensjukvård, med syfte att stärka barncanceröverlevare och andra unga patienters självständighet och hälsa
Medverkar i avsnittet gör också Elin Frisk, politisk sakkunnig på Barncancerfonden, Karin Skillner Cosic, specialistsjuksköterska barn och ungdom, processledare RCC barnonkologi. Verksamhetschef vid Drottning Silvias barnsjukhus, Peter Almgren, tidigare utredare för statens offentliga utredning: Börja med barnen! Sammanhållen god och nära vård för barn och unga, är också intervjuad i programmet.
-
Nyligen kunde en tre månader gammal patient med epilepsi, och flera anfall per dag, opereras på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I processen konsulterades det europeiska referensnätverket för svårbehandlad epilepsi, EpiCARE, där Sahlgrenskateamet kan få hjälp av europeiska kollegor men även bidra med sin expertkunskap för att hjälpa patienter i andra länder.
Sahlgrenskapodden #46 gästas av Tove Hallböök, docent, biträdande centrumföreståndare på Centrum för högspecialiserad epilepsisjukvård och verksamhetsöverläkare på barnneurologen, Drottning Silvias barnsjukhus. Medverkar gör också Johan Bjellvi, överläkare och medicine doktor inom neurologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
För dig som inte kan ta del av ljud, finns här en transkribering av avsnittet.
-
När 14-åriga Smilla sitter på tåget mot Göteborg, tror hon att hennes lillebror ska dö. Hon är på väg för träffa resten av sin familj på Drottning Silvias barnsjukhus. När lillebror får sin cancerdiagnos ökar kraven på storasyster Smilla. Och hon som är rädd att belasta sin familj ytterligare väljer att hålla oron och rädslorna för sig själv.
Hur kan man reagera när man får ett svårt besked?
Vad gör man med oron?
Barn och ungdomspsykolog Jessica Pehrsson träffar dagligen ungdomar som går igenom svårigheter, hör henne om hur man kan hantera sina tunga känslor. Och hur man gör för att räcka till som förälder.
-
Under 00-talet börjar Sverige prata om skakvåld mot spädbarn. Föräldrar döms till fängelse med hjälp av diagnosen Shaken Baby Syndrome. Men långsamt blir forskarna osäkra på om bevisen håller.
Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.
Det är i oktober 2007 som föräldrarna Erik och Nan åker till sjukhus med sin dotter. Hennes högra arm hänger slapp och föräldrarna är oroliga. Efter flera undersökningar tas föräldrarna åt sidan och en läkare berättar att man misstänker misshandel.
– Vi förstod verkligen ingenting om vad han pratade om just då, säger Erik. Nu är det något galet, det är något fel. Det måste vara något annat som förklarar det här.
Det föräldrarna anklagas för är skakvåld. Man har hittat en så kallad triad av symtom som kopplas till shaken baby syndrome, det vill säga ögonbottenblödningar, svullnad i hjärnan och subdurala blödningar - blödning mellan hjärnan och hårda hjärnhinnan.
Shaken baby-diagnosen börjar användas i Sverige under 1990-talet. Men att triaden skulle räcka som bevis på skakvåld börjar långsamt ifrågasättas. 2014 avgörs ett mål i Högsta domstolen där åklagarens expert byter fot under förhandling. Rättsläkaren Anders Eriksson vittnar om osäkerheten för det vetenskapliga underlaget till shaken baby syndrome.
Det leder till att den pappa som åtalats för skakvåld mot ett av sina barn frias. Ytterligare pappor får resning och frias i efterhand, som Erik. Men dottern har inte kommit hem till Erik och Nan. Hon har bott så länge hos en fosterfamilj att vårdnaden flyttats över till fosterföräldrarna.
2016 kommer en rapport från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, som konstaterar att det “finns otillräckligt vetenskapligt underlag för att bedöma den diagnostiska träffsäkerheten av triaden för att identifiera skakvåld”.
Medverkande:
Erik & Nan, föräldrar
Ann Bark, advokat
Anders Eriksson, pensionerad överläkare i rättsmedicin / senior professor vid Umeå universitet
Ann-Charlott Lindh-Neville, enhetschef barn- och ungdomsenheten på Södermalms stadsdelsförvaltning i Stockholm
Johanna Räntfors, barnkirurg på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg
Waney Squier, neuropatolog med inriktning på barn
Ingemar Thiblin, professor i rättsmedicin vid Uppsala universitet / rättsläkareEn dokumentär av: Evalisa Wallin
Producent: Lars Truedson / Tredje Statsmakten Media
Exekutiv producent: Jon Jordås
