Eiffeltornet Podcasts
-
En dag av törst - efter ännu fler mäktiga mästerskap! För gästande EM-succélöparen Andreas Almgren. För unga svenska beachvolleyparet som blev sensationella europamästare. Inspiration från Tommy Svensson, fotbollslegendaren som kärleksbombas av Jens Fjellström. Svensk-norsk guldrivalitet i sanden nedanför Eiffeltornet kan det bli i Paris-OS tack vare firma Åhman/Hellvig. Kanske avgörs det med en ”husband & wife”? Och kan en skadefri Almgren utmana självaste Ingebrigtsen? Supportermusiken gör som solen, går upp i Öster!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Utrikeskrönikan, 14 juli 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Parma, torsdag.
Det är Frankrikes nationaldag idag och jag är i Italien och reser runt i ett landskap pinat av torka och missväxt.
Men till kvällen kommer jag vara tillbaka i Paris och få njuta av ett vackert upplyst Eiffeltorn och ett storslaget fyrverkeri som troligtvis kommer att gå i tricolorens färger blått, vitt och rött, ja ni vet - frihet, jämlikhet, broderskap.
Men det emblematiska Eiffeltornet. Det under första världskriget vaktande tornet när radiotelegrafer opererade därifrån för att kunna förse militären med viktig information om fienden. Det mår ju inte så bra just nu. Det rostar, färgen flagar och släpper och trots att man lägger ner hundratals miljoner kronor på att måla om det inför OS om två år så pågår en parallell diskussion om det ens hjälper. Är allt bara kosmetiska förbättringar som döljer större problem.
Är det även det som håller på att hända politiskt i Frankrike är min stillsamma fundering?
Det är alltid svårt att sia om framtiden men någon som gjort det till sin huvudsak är Michel Houellebecq. Den franske författare som nästan har popstjärnestatus trots eller kanske tack vare sitt slitna yttre och sin sarkastiska framtoning. I början av året kom han ut med en ny roman på drygt 700 sidor. Där gestaltas nästa presidentval 2027 – en sorgligt korrumperad historia där Emmanuel Macron som inte är namngiven men igenkännbar försöker manövrera sig till en tredje period som president vilket är mot konstitutionen. Motkandidaterna finns längst ut till höger och har sina förebilder även de i verkligheten.
En stor del av Anéantir som boken heter och som betyder ödelägga eller förinta är också en uppgörelse med fransk sjukvård som beskrivs som mekaniserad och avhumaniserad utan patientens bästa i fokus. En diskussion som också pågår på riktigt för fullt i Frankrike just nu. Lägg till i romanen en serie cyberterroristattentat, svidande kritik mot nyliberalism och en längtan till eviga värden som inte handlar om pengar och konkurrens så har ni några av huvudspåren i Houellebecqs berättelse.
Mot den bakgrunden är Eiffeltornet som rostar, och krackelerar medan man drar på några lager färg en ganska passande metafor.
För att återgå till verkligheten. Kommer Macrons framtidsoptimistiska mittenallians klara av att navigera och balansera mellan högernationalister på ena sidan och vänsterkoalitionen Nupes på andra sidan. Det medan franska folket blir allt otåligare. Man delar ut matkuponger i ett av Europas rikaste länder. Och nya strejker blossar upp hela tiden.
Helt enkelt hur bra mår republiken – kommer ytan hålla eller krackelera.
Cecilia Blomberg, Parma
[email protected] -
Mediehistorien brukar ibland beskrivas som en pendelrörelse. Kanske är det därför vykortets historia påminner så mycket om dagens medieformer? Sonia Hedstrand berättar om vykortets falnade glans.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Efter att storögt ha beundrat Caravaggios målningar på Uffizierna i Florens står jag och väljer mellan vykorten i museibutiken. Men vilken av alla reproduktioner av Bacchus ska jag välja? Den gräsligt beskurne eller den med sanslöst felaktig färgåtergivning? Som konstnär är det lätt att bli upprörd när kollegors verk blir misshandlade.
Kortens vårdslösa behandling av måleriet får mig att tänka på Walter Benjamin och hans klassiska text Konstverket i den tekniska reproduktionens tidsålder. Året är 1936 och han skriver om hur innovationer som fotografiet och trycktekniken gör konsten demokratiskt tillgänglig, men samtidigt berövar den dess aura.
Men redan i slutet av 1800-talet uppstod en oro för att kulturarvet riskerade att förflackas, då ett nytt socialt medium spreds över världen: vykortet. Förutom konstens autenticitet hotade vykortet vid sekelskiftet också brevskrivarkonsten, ett korrekt skriftspråk och den allmänna moralen. För att inte tala om denna ständiga kontakt på distans. Skulle folk ens ha något att tala om när de väl sågs i verkligheten?
Allt hade ju gått så fort. Vips fanns både tåg, telegraf, fotografi och folkskola. Vanligt folk kunde resa, dela bilder, läsa och skriva till varandra. Det moderna samhället växte fram och vykortet var det snabbaste kommunikationssättet.
Som de flesta innovationer hade vykorten sina föregångare i andra medier. Cartes de visites, visitkort med porträtt-fotografier hade blivit en enorm trend på 1850-talet, då foton gick att reproducera i bra kvalitet. Visitkorten samlades i album betitlade ”Mina vänner”, dåtidens sociala medier. Kameror var dyra och tekniken för att reproducera fotografier i dagspress hade ännu inte utvecklats. Samhället och medierna hade fram tills nu präglats av bildbrist, så när cartes de visites började spridas var det en sensation. Det talades om ”kartomani” och det var bara en tidsfråga innan någon skulle komma på idén att skicka kort med post istället för att låta springpojkar ränna runt med dem.
I Europa anses det framsynte preussiske överpostrådet Heinrich von Stephan ha uppfunnit det så kallade postkortet på 1860-talet. Men det preussiska postverket kunde inte förstå varför folk skulle vilja skicka kort med privata meddelanden fullt synliga. Sådan brist på integritet var otänkbar. Det blev Postverket i Österrike-Ungern som var först med att 1869 införa de förfrankerade korten som kallades Correspondenz-Karte, med plats för adress på ena sidan och ett meddelande på den andra, för någon bild fanns inte från början. Också priset spelade roll, portot var lägre än för vanliga brev. Budgetkorten blev en succé. Under de första tre månaderna skickades tre miljoner korrespondens-kort. Sverige och andra länder följde raskt efter med egna så kallade brevkort. På initiativ av den välorganiserade post-generalen von Stephan, bildades år 1874 Världspostunionen, Union Postale Universelle, för att underlätta postgången.
År 1876 började den tyske litografen Johannes Meisner trycka illustrationer av lokala byar och orden ”Gruss aus…” , ”Hälsning från…”, på de förtryckta statliga postkorten. Det första kortet med ett fotografi skickades från Nürnbergutställningen 1882 och föreställde entrén till mässan. Några år senare utgjordes entrén till Världsutställningen i Paris 1889 av det nybyggda Eiffeltornet, som blev det första globalt kända vykortsmotivet. Alla som varit där skulle bevisa det genom att skicka ett personligt signerat kort, frankerat på någon av tornets våningar. Detta indexikala bevis var föregångaren till vår tids selfie, som tycks ropa: ”Jag var där”.
Hälsningarna från Eiffeltornet inledde vykortets gyllene era som brukar räknas från 1889 fram till första världskriget. En massproducerad souvenir som var billig, knappt vägde något och inte tog någon plats. Och vykorten var i färg! Fotografen tog sin svartvita bild, antecknade vilka färger saker hade, och sedan handkolorerades de och trycktes med litografi. Det talades om en ”vykortisering” och ”övermediering” av världen. Allting blev bilder. Ofta var motiven gulliga katter, kändisar och kungligheter.Men allra störst var vackra topografiska vyer över städer och landskap. Alla samlade på bilder av världen, som plötsligt kändes närmare, samtidigt som den exotiserades och kommersialiserades av den gryende turistindustrin. Vissa vyer blev världskända, medan andra vinklar av verkligheten osynliggjordes. En vacker utsikt bara måste avbildas och skickas. På samma sätt som min telefon nu är full av bilder av takåsarna i Florens.
Det är nu begreppen kliché och stereotyp uppstår. Det franska verbet cliche betyder ”att klicka” och var tryckar-jargong för en plåt som kunde reproducera flera bilder. Stereotypen var en mall som låser fast original och mångaldigar dem. Och stereotypa vykort spreds - nakna unga kvinnor på ”franska kort” och orientalistiska bilder av så kallade haremsdamer. Flera stater förbjöd vålds- och sexskildringar, men då gömdes de i kuvert och postades klandestint.
I Sverige nådde ”vykortssjukan” sin höjdpunkt år 1904 – då skickades över 48 miljoner kort. I nystartade vykortsklubbar sökte likasinnade brevvänner i andra länder för att utbyta kort, och entusiastiska samlare debatterade i publikationer som The Picture Postcard. Ett särskilt frimärkesspråk uppstod: Beroende på var på kortet och i vilken vinkel frimärket placerades, gick det att skicka hemliga budskap. Det ledde till att Postunionen fastslog en standard: längst upp i högra hörnet på baksidan skulle frimärket hädanefter sitta.
Sedan kom Första världskriget och flera av de bästa vykorts-tryckerierna, som låg i Tyskland, bombades. Efter kriget fick fler hushåll telefon, vilket gjorde vykortet obsolet. Nu kallades det ”fattigmanstelefon”, och skickades av lågbetalda kvinnor på landsbygden.
Under andra hälften av 1900-talet kom vykorten att förknippas med turistindustrin, en konsekvens av den nya lagstadgade semestern. Kom vykortet från Mallis, från Franska Rivieran, eller från Florens? Klasskillnaderna syntes då som nu i semesterrapporteringen i sociala medier.
Så en dag är det nya mediet inte ”nytt” längre, för att något nyare uppfunnits. Vykortet blir gammel-medium. Numera är det konstnärer, mediearkeologer och nördiga samlare som studerar hur den tekniska utvecklingen påverkat det estetiska uttrycket under decennierna.
Jag ställer tillbaka de horribla reproduktionerna av Caravaggios Bacchus i vykortsstället på Uffiziernas bokhandel. Bättre att googla fram en högupplöst version och skicka till konstnärskollegorna på Messenger.
Sonia Hedstrand, konstnär och kritiker
-
Avsnitt 269: Tommy undersöker om det finns några retrovibbar från folkabussen Typ 2 kvar i den moderna elversionen. Och Fredrik brottas med hunger samtidigt som Anders kämpar mot vädrets makter i prestigefyllt race till Eiffeltornet.
-
Vi fortsätter med bedrägerierna denna vecka.
Förra veckan avslutade vi med att prata om en klassisk sexannons-scam. Vad är egentligen en scam? Och vilka, samt vad avgör detta? Har ni blivit drabbade av roamingavgift nån gång? Hur skulle Johan blåsa någon på pengar? Och vad skulle Micke hitta på? Vad var det Micke råkade ut för i Hong Kong? Har ni köpt en bok någon gång som utlovar snabb rikedom? Behövs livscoacher? Är guldbrev.se legit? Vad fan har Johan för förhållande till sand egentligen? Var kan polisen kliva in och ta ett helt hus pga misstankar om olaglig verksamhet? Är mobiloperatören "Tre" bedragare? Varför måste appar ha så mycket behörigheter när man installerar dom? Vem råkade ladda upp massa porrbilder till en molnbaserad tjänst? Är det världens bästa investeringsplan att sälja smågrisar? Bläckpatroner, världens största bluff? Vem försökte sälja Eiffeltornet TVÅ gånger? Har ni fått Nigeriabrev på länge? Och vad hände egentligen med svenska bitcoinbörsen Kapiton?
---
Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/veckansreddit/message -
Paris, Paris, Paris! Vi säger bara Paris! När man bilar genom hela Europa för att få uppleva den mäktiga känslan av att stå högst upp i Eiffeltornet...men så bidde det något annat när man väl skulle betala biljetten. Känsliga lyssnare varnas för att trycka ned sina ungar i Disneylands Paris rock'n Roller Coaster, skräcken när inget barn svarar, när resan är över. Ellen frossar i Chagall, dans, performance, ja allt som Paris kan erbjuda för kulturutsvultna själar. Alla dessa unga män. Alla dessa föräldrar som begraver sina barn. All sorg.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det handlar om bland annat Eiffeltornet i Smartast i Morrongänget och så kollar vi om man vågat sig på att bada i helgen. Dessutom tävlar vi ut provåk på Liseberg.
-
Vad hände med drömmen om ett hem i Spanien? På 1 vecka kan det hända mycket i impulsiva Idas tankar. Tur att hon lever med Fixar-Figge som Älskar hennes spontana idéer! För nu längtar vi båda efter att se Trollstigen i Norge, uppleva älskade Öland på våren, åka utför i Alperna, dricka prosecco i solnedgången på Amalfikusten, sova på en strand i utkanten av Barcelona, utforska sagoslott på Romantiska vägen, surfa i San Sebastián eller kanske pussas under Eiffeltornet igen i Paris? Vi kan, Vi ska. För vi har tiden.
-
SKÅDESPELARE. Om kandidatutbildning i hur du uppför dig i kultursveriges rum och om vad som anses vara trovärdighet på scen. Om skådespeleri, sexscener, fruktan, ångest och den kropp som skådespelaren Evin Ahmad föddes med och aldrig tycks kunna bli fri från.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
Skådespelaren Evid Ahmad får sin första roll 15 år gammal i storfilmen ”Ett öga rött”. I skådespeleriet känner hon att hon har hittat hem. Men de roller hon erbjuds är stereotyper: ”kaxig förortstjej” eller ”ung tjej med slöja som lever i förtryck”. Hon utbildar sig på Teaterhögskolan och lär sig alla tekniker och gör ett bejublat examensprojekt, men ”trots att många av oss utbildat oss på konstnärliga högskolor så bedöms vi ofta efter vårt utseende. Det går inte att komma ifrån kroppen.”
I sitt Sommarprat funderar Evin Ahmad vidare på trovärdighetsbegreppet och pratar om alla de manus och karaktärer hon aldrig fått provfilma för, ”för att det förmodligen inte anses trovärdigt att just JAG skulle spela dom. Det anses vara mer trovärdigt att jag spelar förortstjej, den kaxiga, eller den som blir utsatt för hedersrelaterat våld.” Men, frågar hon sig: Varför gäller trovärdighetsbegreppet då inte alla?” och radar upp exempel där det motsatta accepterats. ”Vi kan låtsas att Eiffeltornet står på en scen i Göteborg, men vi kan inte låtsas att en brun person ska spela en ängel.”
Om Evin AhmadBeskrevs som ”en ny skimrande stjärna” efter sin roll som Mirja i filmen Dröm vidare i våras. Är sedan 2015 knuten till Folkteatern i Göteborg där hon bland annat har spelat Hamlet och Marie Antoinette i pjäserna med samma namn.
Filmdebuterade som 17-åring i Ett öga rött och spelar en av huvudrollerna i Helena Bergströms kommande film Vilken jävla cirkus.
Vann Tensta konsthalls textpris med diktsamlingen Blod, svett och pipas. I september kommer första romanen En dag ska jag bygga ett slott av pengar.
Producent: Magnus Lindman, Mona Masri
