Frederick Buechner Podcasts
-
Sjukhuspastorns sista verk.
2020-03-25
Joachim Elsander avled i februari i år. Han berörde tusentals människor via sociala medier. Boken På väg är full av äldre och nyare betraktelser.
Joachim Elsanders bok På väg består i huvudsak av bloggtexter från Elsanders blogg »Kolportören« som Elsander drev mellan 2007 och 2013 – men även ett antal senare texter finns med, däribland från det senaste året då Elsander kämpade med sin cancer. Elsander, fembarnsfar och sjukhuspastor i Falun, hade ännu inte fyllt 46 år då han våren 2019 fick veta att han led av obotlig gallvägscancer. Elsander valde att vara öppen med sin sjukdom i sociala medier och många följde hans brottning med sjukdomen och hans tankar kring livets skörhet och skönhet, hans sorg, förtvivlan och hopp.
På väg
Joachim Elsander (Marcus förlag, 2020)Flera rikstäckande medier intervjuade Joachim om hans förhållningssätt till sin sjukdom och den sista tiden blev Elsanders Twitterkonto en mötesplats för människor som annars tycker sig ha väldigt lite gemensamt på Twitter: folk från höger och vänster, troende, agnostiker och ateister. Svenska Dagbladets journalist Kristina Lindh kallade Elsanders Twitter-flöde för ett slags »existentiellt basläger«.
På väg kan beskrivas som en loggbok över hans egen andliga resa, från en trosrörelseinspirerad teologi där Gud nästan garanterat levererar det vi ber om (förutsatt att vi ber och tror rätt) till ett existentiellt förhållningssätt som präglas av förtröstan till Gud trots insikten om att inga garantier finns för den troende. Detta beskriver Elsander först som en chock och sedan som en befrielse: det hänger inte på att jag tror rätt. Elsander citerar i sin sista bloggtext den amerikanske teologen Frederick Buechner som tänker sig att Gud säger till oss människor: »Här är världen. Vackra och fasansfulla saker kommer att hända. Var inte rädd.«
Den teologi som kommer fram i dessa texter är en jordnära och konkret teologi. Kontrastpunkten är en religiös eskapism som kan förekomma i olika teologiska traditioner: karismatiska, sakramentala och intellektuella. I de högkarismatiska sammanhangen är Gud bara på de stora konferenserna eller i de spektakulära uttrycken, i de sakramentala sammanhangen kan man riskera att isolera Gud till gudstjänstens liturgi och i ytterligare andra sammanhang blir Gud en abstrakt tankekonstruktion. För Elsander är Guds rike det centrala i Jesu undervisning och Guds rike kommer först och främst till uttryck i det konkreta, i min vardag och i mina nära relationer. Det är där vi börjar, inte i det spektakulära eller abstrakta.
Det här är en bok som passar bra under fastan, att läsa en eller två texter per dag gör att den kommer till sin rätt. Jag hoppas också att den kan leda till samtal om det som är Elsanders underliggande fråga: hur formar vi miljöer där människor kan fördjupas och växa i tron utan att bli trångsynta eller förneka livets komplexitet? Även detta förnekande är en slags eskapism.
Samma dag som Joachim dog (9 februari) läste jag ett stycke ur hans bok, där han reflekterar över uppmaningen i första Petrusbrevet att »alltid vara beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp« (1 Petrusbrevet 3:15). Som Elsander konstaterar har detta ofta kopplats ihop med evangelisation och det intellektuella försvaret för tron. Men Elsander gör en annan läsning: han tänker sig att de första kristna spred en atmosfär av hopp. Denna atmosfär gjorde så småningom människor nyfikna och fick dem att ställa frågor om var detta hade sin grund. Detta var, som jag ser det, precis vad som hände under Elsanders sista tid. Utan att romantisera den tragedi som drabbade Elsander och hans familj får vi också hedra och vara tacksamma för det vittnesbörd han gav.
