Libanon Podcasts
-
Nancys familj tvingades lämna ett krisdrabbat Libanon för att hamna på en flyktingförläggning högst upp i svinkalla Lappland. Idag har Nancy slagit sig ner på den något varmare ön Gotland där hon förutom att jobba heltid som frisör också driver både salonger och restaurang - men hur tusan får hon tiden att räcka till?
I veckans avsnitt får vi ta del av en riktig entreprenör som bjuder in oss i sin hektiska vardag. Bland annat pratar vi om hur det är att starta upp nya verksamheter, vad man kan lära sig av att verka i flera olika branscher samtidigt och varför frisörbranschen klår alla andra branscher med råge - Välkomna!
Denna podd ges ut av Frisörföretagarna.
Denna podd ges ut av Frisörföretagarna.
-
Abbe Hassan, manusförfattare, producent och regissör.
Exodus, det är namnet på Abbe Hassans första långfilm som regissör och den har svensk premiär den 10:e mars 2023.
Filmen bygger på Abbes egna erfarenheter av krig och flykt från när han och hans familj flydde kriget i Libanon i slutet av 1980-talet.I avsnitt 33 av Lassgård Studio berättar Abbe öppenhjärtligt om arbetet med filmen och om hur finansieringsprocessen har gått till. Vi pratar också om de teman som Abbe gärna lyfter i sina filmer, det är frågor om utanförskap, jämlikhet och mångfald. Abbe berättar om vad han vill förändra i den svenska filmindustrin.
Tack för att du lyssnar!
Och glöm inte att gå och se Exodus på bio, premiär den 10/3.
På www.lassgard.com hittar du vårt specialkaffe direkt från kaffegården i Colombia.
-
De allra flesta svenskar skulle nog aldrig komma på tanken att bränna en koran. Många tycker säkert det är olämpligt. Men brännandet av koranen har blivit ett lackmustest, ett sätt att se om Sverige har kraft att sätta något bakom de fina orden om yttrandefrihet och sekulär lagstiftning.
Provokatören Rasmus Paludan brände nyligen en koran utanför Turkiets ambassad, vilket fick turk- och arabvärlden att rasa. Muslimer runt om i världen, och yttrandefrihetsskeptiska krafter i Sverige, krävde att Sverige skulle införa blasfemilagar.
Kanske är de nu halvt om halvt redan på plats?
Den åttonde februari valde Polismyndigheten nämligen att avslå en ansökan om demonstrationstillstånd där det skulle brännas en koran. Man hänvisar till en dialog med Säkerhetspolisen, och talar om en “förändrad hotbild mot Sverige” och att en sådan – i sig helt laglig – sammankomst, “bedöms kunna orsaka allvarliga störningar av den nationella säkerheten”.
Vad man än tycker om brännandet av böcker eller skändandet av religiösa symboler, så är Polismyndighetens beslut en stor skandal. Det handlar i det här läget inte om att “respektera religion” eller att skydda någons känslor, utan om att man viker sig för våld och hot orkestrerat av utlänningar och främmande makt.
I Sverige har vi haft utställningar som “Piss Christ” av Andres Serrano där Jesus sänks ned i urin, och “Ecce Homo” av Elisabeth Olsson Wallin där han framställs som homosexuell. Båda dessa ledde till häftig kritik och sårade känslor inom kristenheten, och även ett antal mindre sabotage.
Men aldrig var det tal från myndigheter och politiker om att stoppa dessa utställningar. Tvärtom ställdes Ecce Homo till och med ut i Sveriges riksdag. Något sådant skulle bara kunna motsvaras av att Muhammedkarikatyrer och brända koraner också visades upp i riksdagen, men det känns väl ganska långt borta.
När Polismyndigheten nu ger vika för muslimers krav på särbehandling och ytterligare inskränkningar i svensk yttrandefrihet är det ett allvarligt steg mot pöbelvälde. Den signal som nu skickas till den muslimska världen är att om de bara använder tillräckligt med våld och hot så kommer Sverige göra som de önskar, en bokstavligen livsfarlig väg att vandra!
Det fria Sverige har full förståelse för att människor blir ledsna när något de håller heligt behandlas på ett sätt som de tycker är fel. Men en stat kan inte ge vika för att en intressegrupp känner sig “kränkt” och hotar med våld, utan måste istället stå rakryggad och principfast för de idéer som staten säger sig vila på — i det här fallet yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheten.
En svensk stat måste alltid sätta svenskarna först, och aldrig anpassa sig till andra folks föreställningar, vare sig de bosatt sig inom vårt lands gränser eller bor kvar utanför dem. Det kan innebära att internationella relationer kärvar, och det kan tillfälligt öka hotbilden mot vårt land och vårt folk. Men alternativet är en principlös stat som låter sig hunsas av utlänningars nycker, och det är en dödsdans där vi aldrig är den som för.
Det grundläggande problemet är det mångetniska, mångkulturella samhällsexperimentet som i sig kräver extremt hög tolerans grupper emellan, men vars inneboende dynamik på sikt gör toleransen omöjlig. Det är nämligen enkelt att tala om tolerans när du har en väldigt tydlig majoritet och en eller flera små minoriteter. Men när minoriteterna växer sig större kommer också kraven på anpassning efter deras världssyn och livsstil, vilket vi nu ser utspelas framför ögonen på oss genom de muslimer som kräver lagar anpassade efter Sharia.
Sverige måste välja väg. Antingen anpassar vi oss efter islam och bereder oss på att gå ett liknande öde till mötes som Libanon och Kosovo. Eller så konstateras att Sverige är svenskarnas land, och då måste andra folk som lever inom våra gränser respektera vårt sätt att leva och respektera våra lagar, och aldrig någonsin kräva att vi anpassar oss efter dem. -
Hur ser framtiden ut för denna region? Kommer Syrien, Libanon, Libyen och Jemen att någonsin bli fungerande stater igen? Kommer demonstrationerna i Iran att leda till förändring? Kommer de styrande i Tunisien och Israel att fortsätta försvaga landets demokrati? Finns det ljus? Ja.
Stöd gärna podden genom en insättning via
Swish: 1236790943
Bg-nummer: 5528-2834Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Utrikeskrönikan 2 december 2022
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Jerusalem, fredag.
Och politiseringen av Fotbolls-VM går inte ju över. Iranska frihetsflaggor och regnbågssymboler förbjudna, palestinska flaggor tillåtna, israeliska journalister bespottade och ord som kvinna och frihet portade.
Men från att aktivister känt sig modiga om de smugglat in en regnbåge och journalister tuffat till sig mot Qatars polis eller suttit i sanden och tittat på VM med migrantarbetare som aldrig skulle haft råd att komma till de arenor de varit med och byggt, så börjar det sjunka in att pengar ändå kan överrösta allt, att varken Qatar eller FIFA bryr sig om vad regnbågsliberala människorättsförsvarare fäktar om.
Qatar kritiseras ju inte bara för att migrantarbetare dött av värmeslag och att homosexuella blir inlåsta i underjordiska celler, utan också för att landet saknar fotbollskultur. Och oron över att ingen skulle sitta på läktarna och vråla sitt stöd åt landslaget, ledde till att Qatar hyrde in fotbollssupporters.
New York Times lyckades prata med några av de 1500 fotbollsfans som redan i oktober flögs in från Libanon, Egypten och Algeriet för att lära sig Qatars nationalsång och ett antal ramsor. Unga män från länder med hög arbetslöshet och ekonomier i fritt fall, som nu fick hotell, mat, matchbiljetter, flyg och ett litet stipendium i utbyte mot att de satt i vinröda T-shirts och hejade på Qatar.
I Qatar har det förresten också gått inflation i VIP lounger. Att vara VIP, en very important person, är nu så banalt att det finns VIP lounger med ännu rödare matta, ännu finare buffet – lammlägg, tonfiskstek, öl vin och champagne trots förbudet. Och för de allra finaste, som Jared Kushner, Ivanka Trump, Saudiarabiens kronprins Mohamed Bin Salman och Emiren själv, finns VVVIP – där man kan anlända i helikopter och transporteras sista biten i mercedes utan att behöva befinna sig i samma rymd som plebejerna.
En VVVIP biljett kostar 5000 dollar men i gengäld serveras man en sexrättersmåltid med de allra dyraste champagne-, whiskey- och cognacsorterna i världen.När FIFA-chefen Gianni Infantino inför VM-starten höll sitt märkliga och hånade tal, fanns det de som nästan tyckte synd om honom när han blottade sin underdånighet gentemot Qatar och istället gick till attack mot Europa som borde be om ursäkt för sin historia, inte Qatar, som han sa.
Men nu, på VM:s tolvte dag, börjar en annan insikt sjunka in – att Infantino varken är lobotomerad eller obegåvad utan tvärtom listig nog att hålla ett tal fullt av irrgångar som västmedia kunde avfärda som förvirrat, medan det i själva verket var skickligt anpassat till just de FIFA medlemmar som är de som kommer att se till att han får sitta kvar.
Cecilia Uddén, Jerusalem
[email protected] -
Hymn 172
Bibeltext Syr 27:30-28:7
Ingång
L - Herre öppna mina läppar
Alla - så att jag kan förkunna ditt lov
L - Gud, kom till min räddning
Alla - Herre, skynda till min hjälp. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Halleluja
Hymn
Psaltarpsalm 104:13-23
Antifon - Så frambringas föda ur jorden ¶ och vin, som gör människan glad
A - Du vattnar bergen från din sal, *
jorden mättas av allt vad du ger.
B - Du låter gräs växa för boskapen, *
och örter till människans tjänst.
A - Så frambringas föda ur jorden, *
och vin, som gör människan glad,
B - olja, som ger hennes ansikte glans ,*
och bröd, som ger henne styrka.
A - Libanons cedrar släcker sin törst, *
Herrens träd, som han planterat.
B - Där har fåglar sina reden, *
i deras kronor har hägern sitt bo.
A - De höga bergen är stengetens hem, *
klyftorna ger klippgrävlingen skydd.
B - Du gjorde månen, som visar årets tider, *
och solen, som vet när den skall gå ner.
A - Du sänder mörkret, och det blir natt.*
Då myllrar alla djur i skogen fram,
B - de unga lejonen ryter efter rov *
och begär sin föda av Gud.
A - Solen går upp, och de drar sig undan *
och lägger sig ner i sina hålor.
B - Människan går ut till sina sysslor *
och arbetar tills kvällen kommer.
Alla - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden, * nu och alltid och i evigheters evighet. Amen
Antifon - Så frambringas föda ur jorden och vin, som gör människan glad.
Bibelläsning - tystnad
Responsorium
L - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid
Alla - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid
L - Från solens uppgång till dess nedgång,
Alla - från nu och till evig tid.
L - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden.
Alla - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid.
Benedictus ( Sakarias lovsång )
Antifon - Välsignad ¶ är Herren, vår Gud
A - Välsignad är Herren, Israels Gud, *
som besöker sitt folk och ger det frihet.
B - Han reser för oss frälsningens horn *
i sin tjänare Davids släkt,
A - så som han för länge sedan lovat *
genom sina heliga profeter,
B - frälsning från våra fiender *
och från alla dem som hatar oss.
A - Han visar barmhärtighet mot våra fäder +
och står fast vid sitt heliga förbund, *
den ed han svor vår fader Abraham:
B - att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan, *
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
A - Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, *
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
B - Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder *
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
A -Han skall komma ner till oss från höjden, +
en soluppgång för dem som är i mörker och i dödens skugga, *
och styra våra fötter in på fredens väg.
Alla - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen
Antifon - Välsignad är Herren, vår Gud.
Bön inför dagen
L - Gud, du reste mig upp från natten till denna dagens ljus.
Alla - Tack, Jesus Kristus, för de gåvor du ger mig, varje dag och natt, varje natt och dag. Jag vill tillbe dig med hela mitt liv.
Jag vill söka dig med all min kraft.
Jag vill lovsjunga dig och ära dig med allt jag gör och är.
Tyst bön
L - I Dina händer Gud, lägger jag min dag
Alla - Amen
Herrens bön
L - Vår Fader,
Alla - du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet. Amen.
Slutbön och välsignelse
L - Gud, du skapade min själ och vävde den samman. Du skapade min kropp av stoft och aska.
Alla - Välsigna du min kropp.
Välsigna du min själ.
Välsigna du min tro.
Välsigna du mitt liv. Amen -
Laudes v 4
Hymn 259
Bibeltext ur Luk 5:1-11
Ingång
L - Herre öppna mina läppar
Alla - så att jag kan förkunna ditt lov
L - Gud, kom till min räddning
Alla - Herre, skynda till min hjälp. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Halleluja
Hymn
Psaltarpsalm 104:13-23
Antifon - Så frambringas föda ur jorden ¶ och vin, som gör människan glad
A - Du vattnar bergen från din sal, *
jorden mättas av allt vad du ger.
B - Du låter gräs växa för boskapen, *
och örter till människans tjänst.
A - Så frambringas föda ur jorden, *
och vin, som gör människan glad,
B - olja, som ger hennes ansikte glans ,*
och bröd, som ger henne styrka.
A - Libanons cedrar släcker sin törst, *
Herrens träd, som han planterat.
B - Där har fåglar sina reden, *
i deras kronor har hägern sitt bo.
A - De höga bergen är stengetens hem, *
klyftorna ger klippgrävlingen skydd.
B - Du gjorde månen, som visar årets tider, *
och solen, som vet när den skall gå ner.
A - Du sänder mörkret, och det blir natt.*
Då myllrar alla djur i skogen fram,
B - de unga lejonen ryter efter rov *
och begär sin föda av Gud.
A - Solen går upp, och de drar sig undan *
och lägger sig ner i sina hålor.
B - Människan går ut till sina sysslor *
och arbetar tills kvällen kommer.
Alla - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden, * nu och alltid och i evigheters evighet. Amen
Antifon - Så frambringas föda ur jorden och vin, som gör människan glad.
Bibelläsning - tystnad
Responsorium
L - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid
Alla - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid
L - Från solens uppgång till dess nedgång,
Alla - från nu och till evig tid.
L - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden.
Alla - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid.
Benedictus ( Sakarias lovsång )
Antifon - Välsignad ¶ är Herren, vår Gud
A - Välsignad är Herren, Israels Gud, *
som besöker sitt folk och ger det frihet.
B - Han reser för oss frälsningens horn *
i sin tjänare Davids släkt,
A - så som han för länge sedan lovat *
genom sina heliga profeter,
B - frälsning från våra fiender *
och från alla dem som hatar oss.
A - Han visar barmhärtighet mot våra fäder +
och står fast vid sitt heliga förbund, *
den ed han svor vår fader Abraham:
B - att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan, *
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
A - Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, *
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
B - Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder *
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
A -Han skall komma ner till oss från höjden, +
en soluppgång för dem som är i mörker och i dödens skugga, *
och styra våra fötter in på fredens väg.
Alla - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen
Antifon - Välsignad är Herren, vår Gud.
Bön inför dagen
L - Gud, du reste mig upp från natten till denna dagens ljus.
Alla - Tack, Jesus Kristus, för de gåvor du ger mig, varje dag och natt, varje natt och dag. Jag vill tillbe dig med hela mitt liv.
Jag vill söka dig med all min kraft.
Jag vill lovsjunga dig och ära dig med allt jag gör och är.
Tyst bön
L - I Dina händer Gud, lägger jag min dag
Alla - Amen
Herrens bön
L - Vår Fader,
Alla - du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet. Amen.
Slutbön och välsignelse
L - Gud, du skapade min själ och vävde den samman. Du skapade min kropp av stoft och aska.
Alla - Välsigna du min kropp.
Välsigna du min själ.
Välsigna du min tro.
Välsigna du mitt liv. Amen -
Är det genom exemplet Libanon som vi förstår Sveriges väg mot katastrofen? Vi kollar in en före detta FN-officers tagning på det. Utöver detta uppdaterar vi det senaste i kriserna som pågår ... på ett lättsamt sätt, så klart.
Become a supporter of this podcast: https://www.spreaker.com/podcast/det-fria-sverige--4339034/support. -
Är det genom exemplet Libanon som vi förstår Sveriges väg mot katastrofen? Vi kollar in en före detta FN-officers tagning på det. Utöver detta uppdaterar vi det senaste i kriserna som pågår ... på ett lättsamt sätt, så klart.
-
Hymn 738
Bibeltext Klag 3:54-57
Ingång
L - Herre öppna mina läppar
Alla - så att jag kan förkunna ditt lov
L - Gud, kom till min räddning
Alla - Herre, skynda till min hjälp. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Halleluja
Hymn
Psaltarpsalm 104:13-23
Antifon - Så frambringas föda ur jorden ¶ och vin, som gör människan glad
A - Du vattnar bergen från din sal, *
jorden mättas av allt vad du ger.
B - Du låter gräs växa för boskapen, *
och örter till människans tjänst.
A - Så frambringas föda ur jorden, *
och vin, som gör människan glad,
B - olja, som ger hennes ansikte glans ,*
och bröd, som ger henne styrka.
A - Libanons cedrar släcker sin törst, *
Herrens träd, som han planterat.
B - Där har fåglar sina reden, *
i deras kronor har hägern sitt bo.
A - De höga bergen är stengetens hem, *
klyftorna ger klippgrävlingen skydd.
B - Du gjorde månen, som visar årets tider, *
och solen, som vet när den skall gå ner.
A - Du sänder mörkret, och det blir natt.*
Då myllrar alla djur i skogen fram,
B - de unga lejonen ryter efter rov *
och begär sin föda av Gud.
A - Solen går upp, och de drar sig undan *
och lägger sig ner i sina hålor.
B - Människan går ut till sina sysslor *
och arbetar tills kvällen kommer.
Alla - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden, * nu och alltid och i evigheters evighet. Amen
Antifon - Så frambringas föda ur jorden och vin, som gör människan glad.
Bibelläsning - tystnad
Responsorium
L - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid
Alla - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid
L - Från solens uppgång till dess nedgång,
Alla - från nu och till evig tid.
L - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden.
Alla - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid.
Benedictus ( Sakarias lovsång )
Antifon - Välsignad ¶ är Herren, vår Gud
A - Välsignad är Herren, Israels Gud, *
som besöker sitt folk och ger det frihet.
B - Han reser för oss frälsningens horn *
i sin tjänare Davids släkt,
A - så som han för länge sedan lovat *
genom sina heliga profeter,
B - frälsning från våra fiender *
och från alla dem som hatar oss.
A - Han visar barmhärtighet mot våra fäder +
och står fast vid sitt heliga förbund, *
den ed han svor vår fader Abraham:
B - att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan, *
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
A - Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, *
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
B - Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder *
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
A -Han skall komma ner till oss från höjden, +
en soluppgång för dem som är i mörker och i dödens skugga, *
och styra våra fötter in på fredens väg.
Alla - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen
Antifon - Välsignad är Herren, vår Gud.
Bön inför dagen
L - Gud, du reste mig upp från natten till denna dagens ljus.
Alla - Tack, Jesus Kristus, för de gåvor du ger mig, varje dag och natt, varje natt och dag. Jag vill tillbe dig med hela mitt liv.
Jag vill söka dig med all min kraft.
Jag vill lovsjunga dig och ära dig med allt jag gör och är.
Tyst bön
L - I Dina händer Gud, lägger jag min dag
Alla - Amen
Herrens bön
L - Vår Fader,
Alla - du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet. Amen.
Slutbön och välsignelse
L - Gud, du skapade min själ och vävde den samman. Du skapade min kropp av stoft och aska.
Alla - Välsigna du min kropp.
Välsigna du min själ.
Välsigna du min tro.
Välsigna du mitt liv. Amen -
Slaget vid Gaugamela är ett av de största och mest intressanta slagen under antiken. I den mån vi har tillförlitliga källor av slaget visar Alexander upp en iskyla och ett taktiskt sinne som var oöverträffat. Men det var ingalunda givet att Alexanders taktik skulle lyckas. Med numerärt underläge var hans agerande återigen ett vågspel med mycket små marginaler.
Efter att Alexander den Store skördat vinsterna efter sin seger vid Issos 331 fvt vände han söderut mot Egypten. Målet var att stänga Levantens hamnar för den persiska flottan, fylla på förråden och sen återuppta jakten efter Dareios III som flytt från Issos och sedean slutgiltigt förgöra det persiska imperiet.
I detta avsnitt fortsätter idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt berättelsen om Alexander den stores persiska fälttåg fram till slaget vid Gaugamela och intagandet av Babylon.
Första stoppet blev Tyros, en rik handelsstad i dagens Libanon, och en nyckelstad i handeln mellan öst och väst. Här möttes han av hårt motstånd av stadens styresmän, och det skulle ta sju månader innan belägringen slutgiltigt lyckades. Det blev en av de kanske märkligaste och mest mytomspunna belägringarna i antikens historia. Under belägringen visade Alexanders armé upp sin ingenjörsmässiga uppfinningsrikedom, men även Alexanders förmåga att driva på sina trupper i svåra lägen. Vändningen kom när delar av den persiska flottan vände sig mot Dareios III och kunde hjälpa Alexander under belägringen.
Efter Tyros väntade motstånd i Gaza och ännu en belägring, men motståndet skulle visa sig svagare här. Marschen gick vidare till Egypten. Här blev Alexander vänligt mottagen och skulle vänta i nästan ett år hinnan han gick vidare. Satrapen i Egypten hade sedan länge legat i tvist med den persiska kungen och därav kunde Alexander överta makten utan konflikt. Detta var första och sista gången Alexander gick in i Egypten, men hans arv skulle bli beständigt i form av grundandet av Alexandria. Alexandria skulle bli medelhavsområdets absolut främsta kulturella centrum under århundraden efter hans död.
Under sin tid i Egypten mottog Alexander flera fredspropåer från en alltmer desperat Dareios, men Alexander vägrade att förhandla. I juli 332 f.v.t. lyfte Alexanders armé återigen mot Tyros för att sedan vända mot mellanöstern och Irak i sökandet efter ett avgörande. Efter övergången vid Eufrat möttes persiska och makedoniska truppstyrkor, men det blev först på andra sidan Tigris, straxt nordväst om Arbela (dagens Erbil i Irak), som de två kungarna slutgiltig skulle mötas. Vid byn Gaugamela ställde Dareios upp sin här och inväntade Alexander.
Slaget vid Gaugamela är idag inskrivet i historieböckerna som ett av de största och mest intressanta slagen under antiken. I den mån vi har tillförlitliga källor av slaget visar Alexander upp en iskyla och ett taktiskt sinne som var oöverträffat. Men det var ingalunda givet att Alexanders taktik skulle lyckas. Med numerärt underläge var hans agerande återigen ett vågspel med mycket små marginaler.
Lyssna också på Alexander den store och slaget vid Issus
Bild: Slaget vid Gaugamela, Jan Brueghel den äldre, 1602
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Efter att de arabiska grannländerna misslyckades gång på gång att utplåna och besegra Israel i reguljära krig klev nya grupperingar fram i skarven mellan 50- och 60-talet. De samlade missnöjda flyktingar genom deras nyfunna palestinska identitet och grundade PLO - Palestine Liberation Organization. Yassir Arafat blev snart deras självklara ledare. De var beredda att med varje till buds stående medel fortsätta attackera och terrorisera Israels gränser tills deras mål uppnåtts - staten Israels utplånande. De kom att bli så kontroversiella att både Jordanien och Libanon sparkar ut dom innan de till slut hamnar i Tunisien för att slicka sina sår. Striden verkar omöjlig att vinna innan Oslo-avtalet ser dagens ljus och Arafat triumferande kan köra sin Mercedes in i Gazaremsan efter flera decenniers oförtruten kamp.
-
Efter att de arabiska grannländerna misslyckades gång på gång att utplåna och besegra Israel i reguljära krig klev nya grupperingar fram i skarven mellan 50- och 60-talet. De samlade missnöjda flyktingar genom deras nyfunna palestinska identitet och grundade PLO - Palestine Liberation Organization. Yassir Arafat blev snart deras självklara ledare. De var beredda att med varje till buds stående medel fortsätta attackera och terrorisera Israels gränser tills deras mål uppnåtts - staten Israels utplånande. De kom att bli så kontroversiella att både Jordanien och Libanon sparkar ut dom innan de till slut hamnar i Tunisien för att slicka sina sår. Striden verkar omöjlig att vinna innan Oslo-avtalet ser dagens ljus och Arafat triumferande kan köra sin Mercedes in i Gazaremsan efter flera decenniers oförtruten kamp.
-
Laudes v 4
Hymn 563 b
Bibeltext ur Joh 4:4-26
Ingång
L - Herre öppna mina läppar
Alla - så att jag kan förkunna ditt lov
L - Gud, kom till min räddning
Alla - Herre, skynda till min hjälp. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Halleluja
Hymn
Psaltarpsalm 104:13-23
Antifon - Så frambringas föda ur jorden ¶ och vin, som gör människan glad
A - Du vattnar bergen från din sal, *
jorden mättas av allt vad du ger.
B - Du låter gräs växa för boskapen, *
och örter till människans tjänst.
A - Så frambringas föda ur jorden, *
och vin, som gör människan glad,
B - olja, som ger hennes ansikte glans ,*
och bröd, som ger henne styrka.
A - Libanons cedrar släcker sin törst, *
Herrens träd, som han planterat.
B - Där har fåglar sina reden, *
i deras kronor har hägern sitt bo.
A - De höga bergen är stengetens hem, *
klyftorna ger klippgrävlingen skydd.
B - Du gjorde månen, som visar årets tider, *
och solen, som vet när den skall gå ner.
A - Du sänder mörkret, och det blir natt.*
Då myllrar alla djur i skogen fram,
B - de unga lejonen ryter efter rov *
och begär sin föda av Gud.
A - Solen går upp, och de drar sig undan *
och lägger sig ner i sina hålor.
B - Människan går ut till sina sysslor *
och arbetar tills kvällen kommer.
Alla - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden, * nu och alltid och i evigheters evighet. Amen
Antifon - Så frambringas föda ur jorden och vin, som gör människan glad.
Bibelläsning - tystnad
Responsorium
L - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid
Alla - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid
L - Från solens uppgång till dess nedgång,
Alla - från nu och till evig tid.
L - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden.
Alla - Välsignad vare Gud, från nu och till evig tid.
Benedictus ( Sakarias lovsång )
Antifon - Välsignad ¶ är Herren, vår Gud
A - Välsignad är Herren, Israels Gud, *
som besöker sitt folk och ger det frihet.
B - Han reser för oss frälsningens horn *
i sin tjänare Davids släkt,
A - så som han för länge sedan lovat *
genom sina heliga profeter,
B - frälsning från våra fiender *
och från alla dem som hatar oss.
A - Han visar barmhärtighet mot våra fäder +
och står fast vid sitt heliga förbund, *
den ed han svor vår fader Abraham:
B - att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan, *
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
A - Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, *
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
B - Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder *
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
A -Han skall komma ner till oss från höjden, +
en soluppgång för dem som är i mörker och i dödens skugga, *
och styra våra fötter in på fredens väg.
Alla - Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen
Antifon - Välsignad är Herren, vår Gud.
Bön inför dagen
L - Gud, du reste mig upp från natten till denna dagens ljus.
Alla - Tack, Jesus Kristus, för de gåvor du ger mig, varje dag och natt, varje natt och dag. Jag vill tillbe dig med hela mitt liv.
Jag vill söka dig med all min kraft.
Jag vill lovsjunga dig och ära dig med allt jag gör och är.
Tyst bön
L - I Dina händer Gud, lägger jag min dag
Alla - Amen
Herrens bön
L - Vår Fader,
Alla - du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet. Amen.
Slutbön och välsignelse
L - Gud, du skapade min själ och vävde den samman. Du skapade min kropp av stoft och aska.
Alla - Välsigna du min kropp.
Välsigna du min själ.
Välsigna du min tro.
Välsigna du mitt liv. Amen -
Högerpopulister och religiösa extremister vill att vi lever i okunskap om att öst och väst är präglat av varandra. Men ibland går de inte ens att skilja åt, säger idéhistorikern Michael Azar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-12.
Varje gång jag hälsar på mina släktingar i Libanon får jag höra samma historia.
Förr eller senare kommer någon nämligen att förklara för mig ”att vi, vi libaneser, vi är minsann inte araber utan fenicier!”
Det är tänkt som en komplimang, så när jag ändå väljer att ifrågasätta deras tes så brukar det snabbt bli dålig stämning. Menar ni verkligen, frågar jag, att libaneser och araber är helt två skilda raser? Och hur kommer det i sig så fall att så många libaneser faktiskt identifierar sig som araber?
Deras sedvanliga svar är att det inte i första hand handlar om ras utan om civilisation. För det är egentligen det här som dom är ute efter: att visa att det finns en markant skillnad mellan de riktiga libaneserna – det vill säga arvtagarna till de aktade fenicierna – och de kryptolibaneser som betraktar sig som araber, det vill säga muslimerna. Det förflutna tjänar med andra ord som en existentiell och politisk samtidskompass. ”Vi kristna libaneser”, påstår mina släktingar, ”är i grunden västerlänningar till skillnad från muslimerna som hör till arabvärlden och österlandet.”
Jag låter mig ändå inte övertygas, utan påminner dom nu om att de själva inte bara talar arabiska, utan också dagligen äter arabisk mat, tittar på arabiska filmer, lyssnar på arabisk musik och dessutom i grunden delar samma Gudsuppfattning som muslimerna.
Med viss triumf i rösten tillägger jag att några av de mest tongivande förespråkarna för arabisk enighet har varit just kristna libaneser.
Vid det här laget brukar en av mina äldre kusiner – George – gripa in: ”Du Michael”, säger han, ”du som har bott i Sverige i hela ditt liv, hur skulle du kunna förstå de konflikter som pågår här?” Och sedan markerar han att diskussionen är över. Jag inser omedelbart att det inte är mödan värt att fortsätta debatten. Det hör till saken att George regelbundet visar mig sina vapengömmor för att påminna mig om att frågan om hans identitet inte är en teoretisk fråga utan en fråga om överlevnad.
I själva verket har öst och väst slingrat sig så många gånger runt varandra att det är svårt att urskilja vad som är vad
”Väst är väst och öst är öst, och aldrig mötas de två.”
Rudyard Kiplings devis från 1889 är ett återkommande mantra som fortfarande florerar på många håll, också i ett land som Libanon där väst och öst de facto möter varandra varje dag. Som bekant har självutnämnda företrädare på båda sidor har – åtminstone sedan korstågens tid – gjort allt för att hålla gränsen så intakt som möjligt. Så ofta har de förklarat varandra krig att relationen mellan det så kallade västerlandet och österlandet ännu idag präglas av misstro och hat.
Men det finns naturligtvis också en annan historia – och det är en historia om ömsesidig fascination och förälskelse. I själva verket har öst och väst slingrat sig så många gånger runt varandra att det är svårt att urskilja vad som är vad – och vem som är vem. Till passionsdramernas natur hör ju att de förändrar båda parterna och att de dessutom ofta ger upphov till oäktingar som undergräver alla skarpa gränsdragningar. Få känner nog till att centrala aspekter av vad man idag kallar västerländsk filosofi vilar på betydande insatser från muslimska tänkare. Än färre är nog medvetna om att religionen islam har funnits längre på den europeiska kontinenten än protestantismen – och att kristna stater genom Europas hela historia ingått allians med muslimska stater för att kriga mot andra kristna stater.
Ibland blir okunskapen rent komisk. Jag ljuger inte när jag säger att jag ofta måste påminna vissa européer om att kristendomen inte är en västerländsk uppfinning.
Så mycket för tanken att Orienten är muslimsk och Occidenten kristen.
hur övervinner man den ömsesidiga misstänksamhet som koloniala erövringskrig och helig terror lämnat efter sig?
Med andra ord finner man inte sällan österlandet djupt inbäddat i västerlandet – och vice versa. Denna insikt är viktig att ha med sig i samtiden, eftersom vi behöver ordentligt med intellektuellt självförsvar mot den högerpopulism och religiösa extremism som helst ser att vi lever i okunskap om oss själva och den historia som har format oss.
Men var går i så fall gränsen mellan öst och väst? Hur skiljer man mellan realitet och fiktion i sådana här komplexa frågor? Och hur övervinner man den ömsesidiga misstänksamhet som koloniala erövringskrig och helig terror lämnat efter sig?
Alltsedan Edward Said 1978 publicerade sitt banbrytande verk, ”Orientalism”, har sådana frågor trängt sig allt djupare in i den intellektuella diskussionen. De hemsöker inte bara vetenskaperna och den politiska debatten utan också den samtida litteraturen. Ett spännande exempel från romankonsten finner vi i den franske författaren Mathias Énards ”Boussole”. Denna flerfaldigt prisbelönta roman – titeln kan översättas med ”Kompass” – tar sig an stora delar av den europeiska kulturhistoriens intrikata kärleksförbindelser med Österlandet. Det är med andra ord inte de klassiska protagonisterna som står i centrum – det vill säga, korsfarare och soldater, statsmän och missionärer – utan diktare, konstnärer och kompositörer.
Enard är ute efter att visa hur bilden av Orienten fungerat som en ändlös inspirationskälla för tonsättare som Mozart, Beethoven, Berlioz, Liszt och Schubert, för författare som Goethe, Flaubert, Rimbaud och Eberhardt, och för målare som Ingres, Delacroix, Matisse och Kandinsky. Ja, det är väldigt många namn som figurerar på dessa fem hundra sidor av tättskrivna reflektioner över konstens förmåga att överskrida gränser och utvidga vår existentiella horisont. Konstnärerna hjälper oss, menar författaren, att se de andra i oss själva – och oss själva i de andra. Slutsatsen är både enkel och övertygande: i hjärtat av det som vi kallar västerländsk kultur pulserar melodier, tankar och former från en kultursfär som paradoxalt nog ständigt förtalas och förkastas som om den vore oss helt främmande.
Romanens huvudfigur är en viss österrikisk musikolog och orientalist vid namn Franz Ritter. Under en lång sömnlös natt i hemstaden Wien drar han sig till minnes sina resor i Orientens mytomspunna städer: Istanbul, Teheran, Bagdad, Beirut, Kairo och så vidare.
Han tänker på scener han bevittnat, på konferenser han bevistat, på texter han läst – och droger han prövat. Och över alla minnen svävar ett omtumlande kärleksmöte med en framstående kvinnlig orientalist vid namn Sarah. Ur en litterär synvinkel kan det låta som en banal intrig, men samtidigt är det just genom Ritters flödande medvetandeström som romanen förmår utforska allt vad drömmen om Orienten har gett upphov till inom europeiskt kulturliv.
”Boussole” utgör en hyllning till alla de skapande krafter som vågat sig bortom snäv narcissism och kulturell isolering. När romanens huvudperson uttrycker sin smärta över samtidens katastrofala utveckling – från Syriens sönderfall till fascismens återkomst i Europa – tänker jag igen på mina släktingar i Libanon och deras förtvivlade försök att navigera i en verklighet som formas av krig i gudarnas, nationernas och civilisationernas namn. Dag efter dag måste de vända in och ut på sig själva för att inte förlora sin kompass i en värld av ständigt skiftande gränser, identiteter och allianser.
Men sedan slås jag plötsligt av insikten att deras dystra öde också är mitt eget.
På samma sätt som det faktiskt också är ditt.
Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria
Litteratur
Mathias Énard: Boussole. Actes Sud, 2015. - Laat meer zien
