Malmö Podcasts
-
Ett trauma sätter inte spår bara hos den som upplevt det, utan kan prägla flera generationer. Nazanin Raissi reflekterar över fenomenet som kallas postmemory, eller postminne på svenska.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2023-01-19.
Fotoalbumets pärmar vilar mot bordet. Jag lösgör det svartvita familjefotografiet bakom det skyddande höljet och vänder på det. Baksidan täcks av text som strukits över med täta cirklar och streck av blå kulspetspenna. Jag lutar ögat mot Agfa-luppen som förflyttar mig närmare. Långsamt drar jag luppen över det blå klottret, som likt tusenåriga svårtydda inskriptioner på pergament, får mig att skymta det förflutna genom nuet. Jag visar fotografiet för min far. Berättar att jag vänder på varje fotografi. Minnen är alltid i kris, säger han. Texten förblir omöjlig att dechiffrera. Jag placerar tillbaka fotografiet i albumet. Människorna här är borta men deras spår kvarstår.
Postmemory, eller postminne, beskriver en senare generations förhållande till det personliga, kollektiva eller kulturella trauma som en tidigare generation upplevt. Vi talar här om upplevelser som denna senare generation “minns” endast genom berättelser, bilder och handlingar. Upplevelser som överförts så djupt och monumentalt att de tycks utgöra minnen i sig själva enligt Marianne Hirsch, professor i litteratur vid Columbia University som formulerat begreppet. Förledet “post” ska inte tolkas som att vi i den senare generationen lever bortom minnet och att vi upplever det som historia. Nej, tvärtom reflekterar “post” här att minnet fritt förflyttar sig mellan generationer och människors medvetanden och på så vis blir ett slags gemensamt upplevd biografi.
Hirsch utgår från Förintelsen i sin analys men menar att postminne kan uppstå i många olika sammanhang där traumatisk överföring sker. Ofta förs minnena vidare inom en familj, men familjeband är inte nödvändigt för att postminne ska uppstå. Vad som är av betydelse är att kunna identifiera sig med den som erfarit traumat. Identifikationen gör det möjligt för traumat att fortplanta sig, att bli ett minne i en yngre generation, också bortom släktskap. Förutsättningen är att där finns en länk till ett kulturellt eller nationellt trauma som skapar känslan av att “det kunde ha varit jag”.
Till skillnad från minnen relaterade till posttraumatisk stress rör det sig således inte om lagrade och faktiska minnen, utan om ett slags “icke-minnen” överförda genom “kroppens språk”. Alltså minnen som saknar en konkret relation till det förflutna och som skapats av tystnad snarare än tal och av det osynliga snarare än det synliga. Postminne är att ärva ett stumt och okänt förflutet. Det kan liknas vid Sigmund Freuds beskrivning av traumat – som att ha en “främmande kropp” i psyket som begär att få bli förstådd.
Att växa upp med överväldigande postminnen gör att de egna erfarenheterna riskerar att trängas undan och därmed kan en person indirekt formas av traumatiska händelser tidigare generationer upplevt. Med Hirschs ord “händelserna inträffade i det förflutna men deras effekter fortsätter in i nuet”. Eller som poeten Solmaz Sharif skriver: “Enligt de flesta / definitioner har jag aldrig / varit i krig. // Enligt mina / har merparten av mitt liv / tillbringats där.” Postminne är att “minnas” sina föräldrars minnen som vore de ens egna erfarenheter. Att minnas deras sår.
Förefaller det dunkelt? Det är för att det är det. Det mänskliga minnet är ett landskap som till stora delar fortfarande är dolt och fyllt av hemligheter.
Muntliga och skriftliga berättelser lämnar spår men fotografier gör något mer. Fotografiet är en miniatyr av verkligheten säger författaren Susan Sontag. Filosofen och kritikern Roland Barthes menar att fotografiet ständigt bär med sig sitt motiv. Det är ett närvarobevis och ger därmed ett löfte om tillträde till det avbildade ögonblicket. Barthes skriver: “En sorts navelsträng, som förbinder det fotograferade tingets kropp med min blick: även om jag inte kan ta på det blir ljuset här ett köttsligt element, en hud som jag delar med den som har fotograferats.”
För Hirsch är fotografiet postminnets främsta medium. Fotografier som överlever trauman, som överlever personerna på bilden, besitter en sällsam förmåga att verka som spöken som hemsöker nuet menar Hirsch. De visar oss att gränsen mellan de döda och de levande i själva verket är mycket tunn. Vi tittar på personerna och de tittar tillbaka. Vi förmår inte lämna varandra i fred.
Varje fotografi behöver tid för att existera. Varje fotografi representerar ett bestämt ögonblick. Fotografiet säger det var. Det var en gång ett krig. Det var en gång en familj. Det var en gång en far som i en hastig flykt valde att ta med ett fotoalbum.
Fotografier gör mer än att visa scener och erfarenheter från det förflutna, de frigör sig från sin, till synes, tvådimensionella, stumma, fyrkantiga form och blir till fysiska berättelser menar konsthistorikern Jill Bennett. Vittnesmål som går under huden, berör och skakar om betraktaren. Antonio Damasio, professor i neurologi, beskriver våra synupplevelser som något fysiskt – det vi känner i våra kroppar när vi ser någonting. När vi tittar på fotografier söker vi mer än information. Vi tittar för att bli “träffade”, “sårade” och “chockade”. Vi tittar för att vi knyter an till döda objekt som aldrig svarar och vi genomsyrar dem med liv.
Fotografiet får även en symbolisk roll. Det refererar till betydelser bortom det som faktiskt avbildas. Till familj, hem, tillhörighet, trygghet och till den kontinuitet som brutits och som blöder från en generation till en annan.
Därför finns en länk mellan fotografi och kropp som möjligen förklarar fotografiets kraft att överbrygga gapet mellan dem som kom före och dem som kom efter.
Konst som har sin utgångspunkt i den tidigare generationens trauma utgör fundamentet för Marianne Hirschs teori. När postminnen ges ny form och placeras i nya sammanhang kan de “arbetas igenom” för att åter tala med Freud. Inget kan såsom konsten uttrycka sammanblandningen av närvaro och frånvaro, nu och då, liv och död, ambivalens och begär. Allt det stoff som postminnen består av. Kanske kan, genom konsten, postminnen bearbetas.
Jag trär på mig de vita tunna handskarna, tar fram fotografiet och lägger det varsamt med baksidan mot skannerns glas. I bildredigeringsprogrammet ökar jag bildens kontrast. Jag förändrar brännvidden och kommer sakta närmare. Bakom kulspetspennans cirklar och streck anar jag bokstäver och ett årtal men informationen förblir kodad. Jag kommer nära men jag kommer inte fram. Från originalfotografiet skapar jag en ny papperskopia. Med en kulspetspenna ritar jag egna cirklar av blått bläck över de redan existerande. Med en sax rispar jag bort de sista synliga spåren av ord. Minnen är alltid i kris.
Nazanin Raissi, psykolog och konstnär
Litteratur:
Barthes, Roland. (1986). Det ljusa rummet. Översättning: Mats Löfgren. Alfabeta. Stockholm, Sverige.
Bennet, Jill. (2005). Empathic vision: Affect, trauma, and contemporary art. Stanford University Press. Stanford, California.
Cozolino, Louis. (2006). The neuroscience of human relationships. W.W. Norton & Company. New York City, New York.
Damasio, Antonio R. (2003) Descartes Misstag. Översättning: Per Rundgren. Natur och Kultur. Stockholm, Sverige.
Hirsch, Marianne. (1997). Family frames: Photography narrative and postmemory. Harvard University Press. London, England.
Hirsch, Marianne. (2012). The generation of postmemory: Writing and visual culture after the holocaust. Columbia University Press. New York City, New York.
Sharif, Solmaz. (2017). Look. Översättning: Ida Börjel och Jennifer Hayashida. Rámus Förlag. Malmö, Sverige.
Sontag, Susan. (1977). On photography. Penguin Books. London, England.
-
Ett matig avsnitt om MFF-AIK och MFF-Halmia.
Det går bra nu det är väl allt man kan säga.
Full Pott x2
Livet leker och låt det leka!!
Vi gör detta i samarbete med HOFF Entreprenader www.hoffentreprenader.se
Stötta gärna podden genom att bli patreon och få bonusmaterial och en massa gottis. patreon blir du på www.patreon.se/HDN
Framåt MALMÖ!
-
Vem är det egentligen som försöker skada Malmös hundar? Reporterteamet tar fram en egen gärningsmannaprofil – med hjälp av kriminologiprofessorn Leif GW Persson och FBI:s profileringsexpert Mark Safarik.
-
Veckans recensioner: J-O Waldners Botkyrka, Beautiful Funky Famly, sitcom i cancermiljö, Ray-Ban Rounded, affischering i Malmö, alla som dött senaste tiden, vår nya scenshow, the evil psychopath dwarf devil child och Kungens nya balkong.
-
I veckans Studio Bajen lyfter vi allt aktuellt i Hammarby:har vi just nu en av nordens bästa mittbackar? Har vi just nu en av Sveriges största talanger? Och till och med en av världens största talanger på vänsterkanten?Å så pratar vi självklart upp det som varit "Mission impossible" för Hammarby de senaste åren – Malmö FF på bortaplan. Men vi har en bra trend där nere, med poäng i fjol. Kan vi bygga vidare på det?Studio Bajen ses bäst i vår app Bajen Idag, men fungerar givetvis kanon även här i Spotify, i poddformat. Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Vad kan Kristersson bocka av från att göra-listan? Före detta EU-ministern Hans Dahlgren (s) är fast tillsammans med 60 andra på en fjällstation. Hur fördriver han tiden? Och varför älskar barn drag?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Statsminister Ulf Kristersson (m) lovade under valrörelsen att deras regering skulle ”få något gjort” i det här landet. Listan var lång - men vad har det nya laget egentligen gjort rent konkret? Susanne Nyström, ledarskribent på Dagen Nyheter, och Anton Säll, debatt - och opinionsredaktör på Altinget, tittar närmare på vad som hänt under de första sju månaderna. Och det handlar bland annat om väldigt många utredningar.
Ett 60-tal gäster är fast på Kebnekaise fjällstation på grund av snöbrist och dramatiskt väder. Vi pratar med en av dem, den förre EU-ministern Hans Dahlgren (S). Hur fördriver han tiden? God mat och sällskapsspel som Alfapet och På Spåret.
Dramatens dragduo Lillan och Tjorven, Razmus Nyström och Per Öhagen, HBTQUL, kommer till studion. De ska guida fem- till sjuåringar bakom kulisserna på teatern. Vad är poängen med det, och varför älskar barn drag?
Dessutom om hur tv-serien Tunna blå linjen lurar malmöiter - de actionfyllda inspelningarna förvirrar! Vi kollar upp varför det kan bli så med Nils Norling, presstalesperson Polisen i Malmö.Programledare: Parisa Amiri
Bisittare: Jonas Bonnier
Producent: Olle Björkman -
Storlagsdödarna Halmstads BK! AC parkerar vart han vill! Blåvitt med steg framåt?! Arnor om möjligheten att stanna i Peking. Malmö går faktiskt rent?! Kvartssamtal på Årsta och hyssjningar i Belgien.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Gårdagens Premier League-slakt, Malmös fortsatta segertåg och Mikael Stahres tankar om att vara tillbaka på Gamla Ullevi i en expertroll. Dessutom gästar medieprofilen Calle Schulman och delar bland annat med sig om hur det var att arbeta tillsammans med Zlatan.
-
På plats i studion Malmö! Vi avvecklar vad avsnittet har tagit vägen, Eva avslöjar även vem hennes nya kille är och Felicia lugnar en stilla oro. Och sen en massa om män, kvinnor kan!
-
Serieledning, Ponne och Peking! Vilken dundervecka vi haft och vilket dunderår vi kommer få! Framåt Malmö!Glöm inte att följa oss på sociala medier:Twitter: RadioNittonTioInstagram: Radio_1910Radio 1910 redigeras av Martin Gustafsson, MpaG Media - [email protected] och produceras av Jon Nordström - [email protected]. Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Han var en folkkär skådespelare med mer än 60 år på scen och framför kameran. En skådespelare som med små medel kunde berätta ett livs historia. Kulturredaktionens Björn Jansson minns Ingvar Hirdwall som gick bort under påskhelgen, med avstamp i några av Hirdwalls stora ögonblick som skådespelare...
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ingvar Hirdwall spelar Sixten i Bo Widerbergs mästerverk från 1963 Kvarteret Korpen, den fotbollsspelande kompisen till Thommy Berggrens Anders, killen med författardrömmar i arbetarkvarterens Malmö.
Han var också med i Widerbergs Mannen på taket, den bästa svenska snutfilmen genom tiderna, där han gjorde just mannen på taket.
Huvudrollerna framför kameran, de som fick honom att bli folkkär, var i Lars Molins TV-dramer. Kejaren av Portugallien, en skröna om fadern som hade mer kärlek än förstånd i sitt bröst, fick många svenskar att fälla en tår i TV-soffan...
Glädje och förtvivlan, kärlek och sorg känslorna trängdes i bröstet på lilla torparen Jan i Skrolycka när dottern försvann till Stockholm och ryktena började florera...
Regissören Lars Molin gled mellan folkdjupets skrönor och den lilla människans vardag och i hans dramer passade Ingvar Hirdwalls skådespel, han var en mästare på att spela mänsklig.
Mycket av tajmingen och närvaron fick Ingvar Hirdwall från teaterscenen, det började i slutet av 50-talet i Göteborg och 1980 flyttade han till Stockholm.
På Stockholms Stadsteater blev Möss och Människor en hyllad långkörare i en uppsättning av Fred Hjelm. Historien om de två kringvandrande lantarbetarna i Californien, där Ingvar Hirdwall spelar George som tar hand om den mindre begåvade Lennie. Oförglömlig för de som var där...
Själv minns jag en uppsättning av I väntan på Godot på Stockholms stadsteater 2009... han lommade in på scen, och med en lätt vinkel på händerna som hängde längs kroppen berättade han med små medel, ett livs historia.
Stora stunder på scen och framför kameran. Han fick två Guldbaggar för roller i Barnens Ö 1980 och i Om jag vänder mig om 2003, lägg till det flera teaterpriser genom åren.
Ändå finns det en roll som de flesta förknippar med Ingvar Hirdwall - en roll han gjort ända sen 1997 och där sista filmen nyligen släpptes. Grannen Valdemar i Beck-filmerna.
Björn Jansson
-
Här är det definitiva lärdomsavsnittet inför Hyrox i Malmö den 13 maj. Jag och Patrik sprang Hyrox Stockholm för tre veckor sedan och det har tagit lång tid att processa den vansinniga utmaningen som vi självmant ställde oss inför. Lyssna och lär och gör inte som oss.
https://www.instagram.com/hyroxnorse/
https://www.instagram.com/hyroxworld/
https://www.instagram.com/patrikmardh/
https://www.instagram.com/zebastiangudmundsson/
https://www.instagram.com/hardaretraning/
-
Sista helgen i januari arrangerades WakeUp Conference på ett gistet danspalats strax utanför Malmö. Expo besökte konferensen och möttes av sataniska varningar, trevlig stämning, mirakelprodukter och ett bottenlöst konspirationstroende.
Den här veckan bjuder vi på en inläsning av Erik Glaads reportage ur senaste numret av tidskriften Expo.
Texten är ur Expo #1 2023 och har inte uppdaterats inför inläsningen.
Studio Expo är tillbaka som vanligt igen nästa fredag.
För endast 39:-/månad kan du prenumerera på tidskriften Expo. Du får då fyra nummer per år hem i din brevlåda. Dessutom får du direkt tillgång till alla nummer av Expo som någonsin getts ut – från starten 1995 fram till idag. Teckna din prenumeration på https://expo.se/prenumerera idag!
---
"Inlåsta ljuskrigare i jakt på frihet" av Erik Glaad, ur Expo #1 2023.Uppläsare: Erik Glaad
Ansvarig utgivare: Daniel Poohl
---
Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjande, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare!
Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande. -
I månadens avsnitt hanterar vi: Fastighetsägare som vill höja hyrorna en gång till. Att en vikingaby utanför Hässleholm blivit epicentrum i ett politiskt drama. Att Sydsvenskan försöker hitta hundplågarn med Scooby Doo-metoder. Stötta gärna oss på vår Patreon!Handla gärna i vår Webshop!Följ oss gärna på Twitter!
-
Lovisa är tillbaka i Malmö. Isak är har haft grejer att göra. Avsnittet är tre veckor försenat och slarvigt klippt men innehåller en josig nyhet som kompensation.
- Laat meer zien
