Mattias Hagberg Podcasts
-
"Är det bara incel-litteratur, eller är det Socialdemokrati?"
Vi är inte bara författare, vi är läsare också. I det här avsnittet pratar Jessica, Elin och Mattias om vad de läst under 2022. Vilka böcker gav en läsning utöver det vanliga, och vilka levde inte riktigt upp till förväntan? Och var det bra eller dåligt att de inte gjorde det?
Med Elin Boardy, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén Profilbild: Kajsa Bergström Feiff
-
I säsongens första avsnitt har vi en gäst! Erik Andersson är verksam som både översättare och författare, och har skrivit en lång rad böcker, nu senast utkom novellsamlingen ”Har du försökt stänga av och slå på igen”. Han har också översatt både J R R Tolkien och James Joyce till svenska. Erik berättar om hur allt började med lusten att stencilera och får äntligen chansen att dementera några vitt spridda myter om sitt författarskap.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén
Profilbild: Kajsa Bergström Feiff
-
”Då sa han bara lite surt ’det har jag aldrig tänkt på’ och så fnissade hans fru i bakgrunden …”
Vi går och fiskar – eller pratar i alla fall metalitteratur. Vad är egentligen grejen med att författare älskar att skriva om författare? Ingen konstnär målar väl tavlor av konstnärer som målar tavlor? Vi gräver i ämnet, hittar förläggare som dyker upp i flera litterära verk, ger varandra exempel och motexempel och funderar över var metalitteraturen slutar och autofiktionen börjar. Välkommen till författarpoddarnas motsvarighet till en författarpodd.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén
Profilbild: Kajsa Bergström Feiff
-
Det är tio år sedan författaren Masha Gessen kom ut med sin bok "Mannen utan ansikte", om Putin. Efter krigsutbrottet har hen rapporterat från Ryssland och Ukraina. Hör Fredrik Wadströms intervju .
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
EVOLUTIONEN ENLIGT SARA GRANÉRSerieskaparen Sara Granér har i sin bok "Den sjunde vännen" skapat en alldeles egen evolutionshistoria. Från tiden före språket, via kollapsade civilisationer och Kains bibliska brodermord av Abel, fram till vår tid och citatet: "Varför går inte fossilkapitalet och lägger sig?". Du möter henne i dagens P1 Kultur.
FINNS DET EN FRAMTID FÖR AVATARER OCH 3D-GLASÖGON?Det är tretton år sedan den första Avatar-filmen kom, men nu är uppföljaren här: "Avatar 2: The way of water", som har biopremiär idag. Vår reporter Nina Asarnoj har sett filmen, och pratat ihop sig med filmkritikern Maria Brander om upplevelsen och vad den nya Avatar-filmen säger om framtiden för 3D.
KONSTNÄREN CHRISTIAN MARCLAY RÖR SIG FRITTKonstnären Christian Marclay skapar egensinniga uttryck i ljud och bild - han jobbar med vinyler och skivspelare, foto, video och film. Vår konstkritiker Cecilia Blomberg har sett hans utställning på Centre Pompidou i Paris. Där visas lekfulla uppiggande verk ur hela Christian Marclays karriär.
"DET GÅR ATT TÄNKA MOT STRÖMMEN"Religionsfilosofen Jacob Taubes läsning och tolkning av "Paulus brev till romarna" pekar på en linje mellan Bibelns text och 1900-talets antikoloniala rörelser. Det menar författaren Mattias Hagberg i dagens OBS-essä.
Programledare: Lisa Bergström
Producent: Anna Tullberg -
I förra avsnitt delade vi med oss av våra erfarenheter av refuseringar. Den här gången prasslar det frisk när vi bläddrar bland dem vi sparat, och läser högt av våra bästa och värsta. För- och nackdelar med olika förvaringssystem diskuteras och gammal smärta ventileras. Men varför har Martin så många refuseringar, och varför har Mattias inga alls? Proust och skallens anatomi får också vara med på ett hörn.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén
Profilbild: Kajsa Bergström Feiff
-
"Innan lunch är jag ett jävla intellektuellt mähä"
Vi pratar skrivkriser. Vilka är vi om vi inte skriver? Vad gör vi om vi kör fast? Hur många sorters kriser finns det egentligen?
Frågorna duggar lika tätt som metaforerna trevar i detta avsnitt om författarskapets alla potentiella kriser.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik VörénProfilbild: Kajsa Bergström Feiff -
”… och så plötsligt kommer det en A-traktor full av små poeter!”
Vi pratar om skrivprocessens tempo: är det bättre att vara långsam än att vara snabb, vem vinner på att författarna producerar snabbare och vad letar vi egentligen efter i andra författares bibliografier?
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén
Profilbild: Kajsa Bergström Feiff -
Vi tar oss an en av litteraturens klassiker i ett samtal inför Göteborgs Romanfestival 2022.
Varför är Gud så tråkig och Satan mycket roligare, är allting verkligen Evas fel och hur har Milton det egentligen med sitt världsbygge? Välkommen till vår sataniska bokklubb! Avsnittet är inspelat live på Göteborgs Litteraturhus.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer.
Göteborgs Romanfestival hålls 14, 15 och 21 oktober 2022 och har tema Underjorden. Nyfiken? Se programmet här.
-
Varför kommer det ingen ny bok? Vad gör författaren egentligen?
I det här avsnittet, som har undertitel, ”Plantera, renovera, debattera – och annat vi gör för att prokrastrinera”, pratar kvartetten om vad de gör istället för att skriva. Är uppskjutandet ett gissel eller i själva verket en effektiv del av skrivprocessen?
Avsnittet är inspelat live under bokmässan 2022 i författarförbundets monter.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer.
-
Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-06-25.
”Natten går mot sitt slut…”
Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner.
Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten.
Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro – så avgörande för katolicismens utveckling – och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation.
Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer – och kanske viktigare.
Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare.
Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram.
Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så – hans kompromisslösa radikalitet.
Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt.
Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet.
Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv.
Som sagt: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära.” Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: ”… jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud…”.
Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet.
Till församlingen i Rom skriver han: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar…”
Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade.
Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt.
Det gamla är dött.
Det nya på väg att födas.
Dagen gryr.
Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande.
Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med.
Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: ”Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt.
Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: ”De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till.”
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff – korsfästelsen.
Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare.
Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren.
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
Till slut finns det bara en enda konstant kvar – kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka.
Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning.
I första Korinthierbrevet skriver han:
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder – såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra.
I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik:
”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt…”
Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan.
Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen…
Finns det något vi behöver mer än jämvikt?
Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut.
Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet:
”… bröder: tiden krymper [---] … den värld som nu är går mot sitt slut.”
För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss.
Mattias Hagberg, författare
-
”Nobelpris och mjukporr behöver i och för sig inte alltid vara en motsättning”
En gillar långa, en annan korta, och en tredje tycker mest att det är besvärligt med dem. I detta sommaravsnitt diskuterar vi bokens titel och vad den är bra för. Dessutom dömer vi boken efter omslaget och Martin håller ett litet quiz.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén Profilbild: Kajsa Bergström Feiff"
-
Någonstans skäller en hund.
Vi pratar om hur vi egentligen behandlar våra medlevande här på planeten, och inser att vi torterar dem, ignorerar dem och inte har en tanke på att de kanske inte bara ser på oss, utan faktiskt också ser oss. Trots att vi inte ser dem.
Dessutom: hästporr.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén Profilbild: Kajsa Bergström Feiff
-
”Det blir jag nästan litteraturreligiös över”
Vi uppmanar författaren att odla vårtor i ansiktet, hålla sig till enkelheten, överskrida gränser, drömma om ett nytt sorts berättande, att skriva i fjärde person och begrunda diktkonstens olika arter. Kort sagt har vi gjort ett avsnitt om modeordet poetik.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén Profilbild: Kajsa Bergström Feiff
-
”Man skulle ha blivit kock istället…”
Är det farligt att vara författare? Samtalet rör sig hela vägen från det privata (ryggvärk, baksmälla, dålig ekonomi) till det politiska (fångenskap, censur, hat och hot). Är fantasin verkligen en trygg plats?
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén Profilbild: Kajsa Bergström Feiff Med stöd av Kulturrådet
-
”Det är lite av ett jävla helvete …”
Mattias fruktar att han fastnat i research, Martin kommer ut som optimist, Elin pressar in mer drama än vad texten tål, Jessicas huvudperson vill vara anonym i det här avsnittet.
Vi delar med oss av var vi står just nu i våra litterära processer.
Med Elin Boardy, Martin Engberg, Mattias Hagberg och Jessica Schiefauer. Musik: Mad Hatter Audio/Patrik Vörén Profilbild: Kajsa Bergström Feiff Med stöd av Kulturrådet
- Laat meer zien
