Maximilien Robespierre Podcasts
-
Varje politisk vilse-ledare vill skapa politisk indelning i sina anhängares sinnen, en särskiljande uppdelning av åsikter.
Han eller hon skapar en politisk retorik som syftar till att skilja sina anhängare ifrån andra. Den retoriken är avsedd att föreställa det moraliska höglandet. När anhängarna tror att de är moraliskt åtskilda från andra – när de även har nått stadiet för att börja stigmatisera andra, har de fallit under vilseledares förledning och de har tappat egenmakt. Oavsett om vederbörande vilse-ledare är Vladimir Lenin, Jim Åkesson eller Stefan Löfven, så är både syftet och metoden alltid desamma.
Och det är därför också viktigt att framhålla att det inte spelar någon roll om den helgonförklarade intoleransen kommer från den politiska vänster eller högersidan, även om det inte kan ifrågasättas att mer framträdande kollektivistiska ledare historiskt sett har utnyttjat detta mer. Men filosofisk materialism är kollektivism, så jävla enkelt är det faktiskt eftersom individen bara kan uppleva sina egna känslor. Föreställningen om att alla kan bli sista människa kvar med alla tillgångar utgör närmast definitionen på det kollektiva vansinnet.
Stigmatisering kan idag därför också i dessa sammanhang definieras som den punkt där den personliga uppfattningen inverkar på andras personliga frihet. när den andra människans rättigheter angrips eller tas bort i den mening som uttrycks.
Stigmatisering kan därför också av sin natur göras till den punkt där ilska övervinner orsak och makt anställs för att uppnå social förändring.
För att vara säker, ilska och intolerans är vad som idag typiserar stigmatisering, tillsammans, en mäktig kraft. Som Mahatma Gandhi sa,
”Ilska och intolerans är tvillingfienderna för rätt förståelse.”
Ilska har ett sätt att ta personlig syn på en destruktiv nivå och i själva verket har vi genom hela historien sett politiska ledare upprepade gånger piska upp sina anhängare till ilska för att kunna tillgripa större kontroll. Visst var detta sant i nästan alla tal som Adolf Hitler gav. Vad användes omfattande av Maximilien Robespierre efter den franska revolutionen. Och inte överraskande har den varit anställd i politiska demonstrationer och upplopp genom historien.
Confucius, en kollega som hade rykte om sig för noggrann reflektion, sa:
”När ilskan stiger, tänk på konsekvenserna.”
En bra poäng. Det är alltid sant att ingen känsla har förmågan att eliminera verklig orsak och självkontroll som ilska. Och det här är naturligtvis varför politiska vilseledare så ofta försöker skapa vrede bland sina anhängare – så att de kan dirigeras till att utföra önskningar för vilseledares räkning utan att ifrågasätta dessa handlingar eller konsekvensernas giltighet .
Tja, vad är då fördelarna med denna ilska? Uppnår den till slut sitt mål? Konverterar det vanligtvis motståndaren eller besegrar motståndaren? Låt oss fråga Buddha om det där.
”Att hålla fast vid ilska är som att dricka gift och förvänta sig att den andra personen dör.”
Ganska så ja. Självklart hänvisade Buddha till konsekvensen av den som är arg, inte konsekvensen för den person som inspirerade till ilska. Den som inspirerade till ilska är inte skadad alls och där befinner sig den Djupa Statens apologeter idag – förgiftade!
Så finns då egentligen någon skillnad mellan ilska och stigmatisering? Mest bestämt så, ja. Stigmatisering av någonting yttre är idag oftast en förfining som en möjlig konsekvens av ilska. Det är det bättre verktyget för politiska ledare som vill kontrollera sina anhängare.
När tillräckligt många förstår detta är det står vi inför den största förändringen i människans historia!
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se -
Varje politisk vilse-ledare vill skapa politisk indelning i sina anhängares sinnen, en särskiljande uppdelning av åsikter. Han eller hon skapar en politisk retorik som syftar till att skilja sina anhängare ifrån andra. Den retoriken är avsedd att föreställa det moraliska höglandet. När anhängarna tror att de är moraliskt åtskilda från andra – när de även har nått stadiet för att börja stigmatisera andra, har de fallit under vilseledares förledning och de har tappat egenmakt. Oavsett om vederbörande vilse-ledare är Vladimir Lenin, Jim Åkesson eller Stefan Löfven, så är både syftet och metoden alltid desamma. Och det är därför också viktigt att framhålla att det inte spelar någon roll om den helgonförklarade intoleransen kommer från den politiska vänster eller högersidan, även om det inte kan ifrågasättas att mer framträdande kollektivistiska ledare historiskt sett har utnyttjat detta mer. Men filosofisk materialism är kollektivism, så jävla enkelt är det faktiskt eftersom individen bara kan uppleva sina egna känslor. Föreställningen om att alla kan bli sista människa kvar med alla tillgångar utgör närmast definitionen på det kollektiva vansinnet. Stigmatisering kan idag därför också i dessa sammanhang definieras som den punkt där den personliga uppfattningen inverkar på andras personliga frihet. när den andra människans rättigheter angrips eller tas bort i den mening som uttrycks. Stigmatisering kan därför också av sin natur göras till den punkt där ilska övervinner orsak och makt anställs för att uppnå social förändring. För att vara säker, ilska och intolerans är vad som idag typiserar stigmatisering, tillsammans, en mäktig kraft. Som Mahatma Gandhi sa, ”Ilska och intolerans är tvillingfienderna för rätt förståelse.” Ilska har ett sätt att ta personlig syn på en destruktiv nivå och i själva verket har vi genom hela historien sett politiska ledare upprepade gånger piska upp sina anhängare till ilska för att kunna tillgripa större kontroll. Visst var detta sant i nästan alla tal som Adolf Hitler gav. Vad användes omfattande av Maximilien Robespierre efter den franska revolutionen. Och inte överraskande har den varit anställd i politiska demonstrationer och upplopp genom historien. Confucius, en kollega som hade rykte om sig för noggrann reflektion, sa: ”När ilskan stiger, tänk på konsekvenserna.” En bra poäng. Det är alltid sant att ingen känsla har förmågan att eliminera verklig orsak och självkontroll som ilska. Och det här är naturligtvis varför politiska vilseledare så ofta försöker skapa vrede bland sina anhängare – så att de kan dirigeras till att utföra önskningar för vilseledares räkning utan att ifrågasätta dessa handlingar eller konsekvensernas giltighet . Tja, vad är då fördelarna med denna ilska? Uppnår den till slut sitt mål? Konverterar det vanligtvis motståndaren eller besegrar motståndaren? Låt oss fråga Buddha om det där. ”Att hålla fast vid ilska är som att dricka gift och förvänta sig att den andra personen dör.” Ganska så ja. Självklart hänvisade Buddha till konsekvensen av den som är arg, inte konsekvensen för den person som inspirerade till ilska. Den som inspirerade till ilska är inte skadad alls och där befinner sig den Djupa Statens apologeter idag – förgiftade! Så finns då egentligen någon skillnad mellan ilska och stigmatisering? Mest bestämt så, ja. Stigmatisering av någonting yttre är idag oftast en förfining som en möjlig konsekvens av ilska. Det är det bättre verktyget för politiska ledare som vill kontrollera sina anhängare. När tillräckligt många förstår detta är det står vi inför den största förändringen i människans historia! De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
-
Den övertygade idealisten som brann för upplysningens frihetstankar, men som dränkte Paris i blod under revolutionens mest mörkaste tid skräckväldet.
Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play.
Redaktionen för detta avsnitt består av:
Cecilia Düringer – programledare och manus
Elina Perdahl – manus och research
Mårten Andersson – producent
Pablo Leiva Wenger – scenuppläsare
Elias Klenell – ljuddesign och slutmix
Medverkar gör också Magnus Jernkrok, historiker vid Göteborgs Universitet.
Vill du veta mer om Robespierre? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet:
"Fatal Purity - Robespierre and the French revolution" av Ruth Scurr”Robespierre - a revolutionary life” av Peter McPhee
”Franska revolutionen” av Dick Harrison
”Frihet, jämlikhet, broderskap - ett försök att förstå franska revolutionen” av Carl-Göran Ekerwald
