ODERHEM Podcasts
-
Hoppets tid är nu
KERSTIN ODERHEM
Missionsföreståndare EFS
2020-03-25
Det är lördag eftermiddag. Jag har tagit på mig prästskjortan och ska till Hammarbykyrkan för att predika. Väl framme i Stockholm tänker jag att det inte vore så dumt att äta något. Jag slår mig ner på ett omysigt ställe i en galleria och har precis fått in min mat när jag ser två män i 25-årsåldern stå och titta på mig. Jag vänder blicken åt ett annat håll och hoppas att de ska ge sig iväg. Men plötsligt går allt fort, den ena av männen kommer hastigt fram. Han säger: »Ursäkta att jag stör, men vad ska jag göra för att bli frälst?«
Jag sitter där med munnen full av mat och tänker tusen tankar. Va?! Nej, du stör inte, säger jag och jag ler som solen. Vi fick några korta minuters samtal. De hade en bokad tid med några vänner som var på ingående och jag behövde egentligen ge mig iväg för att hinna till kyrkan. Jag lämnar resten av maten, rusar till tunnelbanan och i ren glädjeyra hoppar jag på fel tåg.
I dessa orostider, när världsekonomin påverkas av ett virus, när svenskar bunkrar mat och skolor funderar på att stänga, finns det andra som har stora frågor, evighetsfrågor som: Vad ska jag göra för att bli frälst? Frågan har snurrat runt i världen i tvåtusen år. Var finns meningen med livet? Var finns befrielse från synden? Paulus och Silas har i Apostlagärningarna 16 suttit i fängelse när de får samma fråga av fångvaktaren. Paulus svarar: »Tro på Herren Jesus så ska du bli frälst.«
Jag har aldrig tidigare varit med om att någon rusat fram sådär, som i gallerian. Jag vet inte om det var en engångshändelse som aldrig kommer upprepa sig. Men jag ber Herren om att få vara med om det igen och inte en gång utan många gånger.
När jag ser mig omkring och blickar ut över Sverige hör jag att det är många människor som söker Jesus. Jag frågar i våra kyrkor efter berättelser och ju fler gånger jag frågar desto mer får jag höra. Det är fantastiska berättelser om sådant som händer nu. Det finns inga standardmallar, men jag hör om församlingar som söker upp människor på stan, i bullgerilla, pannkakskyrka, torgmöten och i förbönsstolar. Ibland kommer människor in till kyrkans gudstjänster, musikarrangemang och alphakurser och ibland har människor på helt »egen hand« funnit Jesus. Jag hör också om föräldrar som bett för sina barn och barnbarn i åratal och nu kommer de till tro.
Det är mars, det är vår, det är hoppets tid. Tänk om vi står i en andlig vår i Sverige som vi bara behöver upptäcka! Eller … om Jesus stod framför dig skulle han se på dig med en varm och glad blick och säga, det är inte vår! Det är höst! Det är skördetid. Bara lyft blicken och se!
