Pettersson Podcasts
-
Tom Pettersson
En del blir proffs utan att ha lirat i någon flashig akademi med hög status. Tom Pettersson började lira seniorfotboll redan som ung tonåring och befann sig senare i karriären på självaste Emirates stadium, mot sin drömklubb, i Europa League-slutspel. Hur var vägen dit? När inser man egentligen att man kan bli heltidsproffs? Hur många röda kort kan man egentligen överklaga i Belgien? De Ä Show bjuder på det sjätte avsnittet och helve--- nu går det undan.
Vi snackar Trollhättan, Östersund, galna fans i Istanbul, att "idioten" är en dålig övning och vad fan man gör när dojjorna pajar i sin allsvenska debut. Adis tabbar sig under avsnittet, Anton kan inte uttala ordet "mest" och Vigan tabbar sig i slutet... "I Tried" med Akon & Bone Thugs n Harmony? Ok!
Verkligen en hel j-vla show! -
Dynamon Christian Lindberg gästar podden och berättar om sin karriär som dirigent och trombonist. Samtalet kretsar även mycket kring tonsättaren Allan Pettersson och det pågående projektet med att spela in alla Petterssons symfonier tillsammans med SON.
-
I det här avsnittet presenterar vi Storviltsjägarens Mörri J och Smålandstövarens Asta J. Vi pratar med Jimmy "Jakt och Galenskap" Pettersson som har bla en Rysstövare
Om ni gillar podden glöm ej att följa oss på Instagram @nordlander_jakt och @np198901
-
I det här avsnittet presenterar vi Storviltsjägarens Mörri J och Smålandstövarens Asta J. Vi pratar med Jimmy "Jakt och Galenskap" Pettersson som har bla en Rysstövare Om ni gillar podden glöm ej att följa oss på Instagram @nordlander_jakt och @np198901
-
Jonas har gett upp den amerikanska drömmen och är tillbaka i Sverige. Vi pratar om Dario Argentos "Dracula 3D" från 2012 och "Dark Glasses" från 2022. Därimellan öppnar vi paket från Mattias "Indy" Pettersson och recenserar tvål från Sthlm Screenprint/Rickard Larsson Saez.
-
Dagens podd handlar om varför det är så få män på kultursidorna, och i kulturlivet i stort. I synnerhet unga män är det tunnsått med. I början av året skrev Karin Pettersson, Aftonbladets kulturchef, att:
[…] medelklassens kvinnor är de nya maktgubbarna på parnassen, köttberget. En ny jätteproppen Orvar fast nu snarare med namnen Karin/Åsa/Anna som bräker och vältrar sig i gamla oförrätter, skriver om relationer, skönhetsingrepp och väninnemiddagar och tycker att de förtjänar allt för att de (vi) minsann har fått kämpa. Som samtidigt och därmed inte längre ser vilka röster som inte hörs.
Nu har debatten blossat upp igen, efter en krönika av Johanna Frändén och en av Victor Malm. Båda efterlyser fler män i kulturdebatten. Jag skrev själv om det på Svenska Dagbladets kultursida häromdagen, efter att ha varit och lyssnat på Jordan B Peterson. Finkulturen har blivit alltmer av ett kvinnoreservat, men det betyder inte att män saknar intresse för kulturen. Såhär svarade Peterson på en fråga från mig om det:
Det är samma fenomen vi ser i den engelsktalande världen. De unga männen är helt klart intresserade, men de lyssnar på podcasts, ser på Youtube, diskuterar på Reddit och andra forum.
Gäst i dagens podd är Joel Halldorf, som är teolog, författare och kulturskribent, som vidareutvecklade Petterssons tankar tidigare i år i Fokus. Min andra gäst är Ludvig Köhler – poet, skribent och redaktör – som skrev i går i Kvartal om att män visst skriver och deltar. Det är bara det att deras böcker och tankar ignoreras i allt större utsträckning. Vilket ju för övrigt både Johanna Frändéns och Victors Malms krönikor bevisar, eftersom de ignorerar inlägg av män i just de frågor de vill se fler män i. Är det underlåtenhet eller att det är fel sorts män som skriver? Detta och mycket annat pratar Halldorf, Köhler och jag om.
Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe -
Det finns en avighet mitt i den svenska vanligheten. I dess centrum återfinns två herrar föda 1919 Åke Hodell och Lennart Hellsing. Magnus Haglund visar hur deras konst hänger ihop med landet lagom.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.
En av poeten Åke Hodells mer berömda skapelser kom till redan hösten 1937. Det skedde på Hammarby idrottsplats, under en match där Hodell var hejaklacksledare för Södra Latins fotbollslag. I sin helhet låter den så här:
Sassa brassa mandelmassa
Hej, hej, hej
IK Frej
Heja Gröndaaaal!
En av poängerna var förstås att inget av lagen hette Frej eller Gröndal. ”Men alla visste att de var de två sämsta lagen i gärdesgårdsserien”, som Hodell uttryckte saken.
Han var stridspiloten som störtade, som blev antimilitarist och poet, teaterman och ljudkonstnär. Det finns mycket som binder ihop honom med det internationella avantgardet, med dadaismen och Fluxusrörelsen, ljudpoesin och slumpmusiken, den drömda och den politiska konsten.
Men där finns också ett parallellt inhemskt spår som leder i delvis andra riktningar, lika mycket bakåt som framåt i tiden och som hör ihop med folkliga traditioner, revyer och ramsor, Andersson, Pettersson och Lundström, likaväl som med Bellman och Almqvist. Och inte minst Lennart Hellsing.
Hodell och Hellsing var båda födda 1919 och i deras konstnärskap och författarskap förenas språkknådandet och dråpligheten, en fantasirikedom som får ordklangerna att ta oväntade vändningar, skapa nya molekylära föreningar, öppna sig för leken, trolleriet, de magiska förvandlingarna.
Åke Hodells komiska militär General Bussig är i den bemärkelsen släkt med Kusin Vitamin och frasen ”Klipp av deras meningar, klipp sönder deras ord”, som återkommer gång på gång iLågsniff, skulle kunna vara något som Krakel Spektakel ägnar sig åt, i antiauktoritär villervalla.
Det finns en svensk avighet, mitt i den svenska vanligheten och i bakgrunden finns Carl Jonas Love Almqvists experiment med rimformer och halsbrytande ordvändningar, i nonsensdikterna tillkomna under landsflykten i Amerika på 1850- och 60-talen.
Det finns fascinerande korrespondenser mellan Hellsings ”Hej, sa Petronella ifrån Plaskeby, det är tid att fälla upp sitt paraply”, och Almqvists ”Kan man ej säga: / ’Ack, söta syster! Låna mig din Parasoll’? / Jo visst. Men kan den andra icke överväga och svara: ‘Syster! Den är blott ett gammal såll, / så full av hål!”
I en artikel i Aftonbladet 1964, ”Dikt vid språkets gräns”, lyfter Kurt Aspelin fram Almqvistdimensionerna i Lennart Hellsings rimkonst, ett litterärt landskap där ”den folkliga ramsans bakvända visa skjuter skott och där Lennart Hellsing timrar på staden Annorlunda - ‘en stad där allting sker, ut och in och bak och fram och upp och ner’”. Enligt Aspelin handlar den här sortens skrivande om en ”naiv lekfullhet inför ljuden som konkret byggmaterial, spontan glädje vid språkets och logikens kullerbyttor”.
Det skulle lika gärna kunna vara Åke Hodells konstnärskap han beskriver, inte minst det som äger rum i radiopjäsen om just Almqvists landsflyktsår i Amerika, Den stora segern vid Gettysburg från 1972. Här förvandlas verkligheten, på ett galghumoristiskt och melankoliskt vis, med hjälp av upprepningar och rytmiska förskjutningar. Samma sak många gånger om, i ständigt nya belysningar, med hjärnans elektroniska aktiviteter som fantiserar om livet där borta, på andra sidan havet. I ett brev till producenten Stina Eidem under föreställningsarbetet fångar Hodell Almqvists tvetydighet och kreativa ambivalens:
”Hos Almqvist brottades fantasierna och realiteterna med varandra på ett mer uppförstora sätt än hos vanliga människor. Svårigheten för Almqvist var att skilja fantasi och verklighet åt (en åkomma som hand delar med de flesta författare).”
Ja, så där formulerar sig Åke Hodell och han befinner sig i det här skedet i direktkontakt med omvandlingskrafterna och de revolutionära omstruktureringarna i Almqvists författarskap.
Men för både Åke Hodell och Lennart Hellsing tycks detta bråkande med verklighetsbilderna och anammandet av fantasins förvandlingskrafter handla om någonting mer än poetisk lekfullhet. Som konstnärlig akt är det hela intimt förbundet med upplevelser av andra världskriget, av ett Sverige som är litet, ansatt och trångt och söker samförståndslösningar, och senare, efter kriget, mynnar ut i välfärdsstatens rationalism och nyttotänkande. Var sak på sin plats.
Räta linjer, korrekta åsikter.
Hodell och Hellsing bryter med allt detta och de gör det med konstnärlig suveränitet och en virtuositet i handlaget, i ordens placeringar, kommatecknens rytmiska förskjutningar, de oväntade tankesprången mitt i vardagsbilderna.
Lennart Hellsing var visserligen aldrig, som Åke Hodell, med om någon flygolycka som påverkade hela konstnärskapet och blev en moralisk frågeställning om maktens språk. Men kriget kastar ändå sina skuggor och föder detta enorma frihetsbehov i språkets kränganden, ett kollagetänkande med skarpa linjer och förbluffande kombinationer som i hög grad påminner om Öyvind Fahlströms metod: ”Man tar en bit A och hittar en bit B och det tänder vildsint när man stryker A mot B”.
Ja, det är detta de ägnar sig åt, Herr Kors-och-Tvärs och Fröken Hit-och-dit. De dansar med varandra och gläder sig åt de oregerliga rytmerna som får världen att vibrera, något som kommer till ett fantastiskt uttryck i Kanaljen i Seraljen, konstboken från 1956 där Hellsings dikter omskapats av konstnärer som X:et, Randi Fisher, Endre Nemes och Karl-Axel Perhson.
Därför är det helt följdriktigt att Lennart Hellsing uppskattade en bok som Annika Elmqvists Sprätten satt på toaletten. Eller att han, i en Aftonbladetartikel 1966, kunde beskriva Maria Gripes romanfigur Hugo som ”en romantisk symbol för ett uppror mot de sociala konventionerna, mot stela regler och tidsjäktet”.
Här tydliggörs släktskapet med Åke Hodells konstnärliga och politiska anarkism, rättframheten och det direkta tilltalet, som inte jamsar med och gör sig till, men har en absolut känsla för komiken när språkordningen ställs på ända.
Det är detta som äger rum i Verner von Heidenstam, Nya dikter, attentatsverket från 1967 där Åke Hodell har hällt bläck över Heidenstams lyriksamling från 1915. Så kan det högtidliga och nationellt laddade språket invaderas av främmande och förstörande krafter, djur på vandring över boksidorna, en nödvändig oordning mitt i det som uppfattar sig som fast och färdigt.
I dikten Medborgarsång, i strofen som Heidenstam inleder ”Vi stridde gemensamt för hem och härd,/då våra kuster förbrändes,” låter det så här när Hodell gått loss med bläcket:
Vi stridde gemensamt för hem härd
Då våra k rändes
Ej her
När v
Ej her
men
Det äck på Sveriges b
Att eter pengar.
Det är sk
och tempel
men kasta s
och ta
Vi ör eg k,
et skilja
n det v vilja.
Magnus Haglund
-
Johan Pettersson, vi möter honom och får ta del av hans spelarkunskaper. Vi minns Johan som den lille liraren på högerkanten i bland annat Bengan boys team, proffsspel och comeback till IFK Kristianstad. Sadlade sedan om och blev tränare och förde upp Kärra HF till SHE. Kontroversiell ledare som vi gärna tar mer del av i hans program i Vi snackar Handboll.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Johan Pettersson, vi möter honom och får ta del av hans spelarkunskaper. Vi minns Johan som den lille liraren på högerkanten i bland annat Bengan boys team, proffsspel och comeback till IFK Kristianstad. Sadlade sedan om och blev tränare och förde upp Kärra HF till SHE. Kontroversiell ledare som vi gärna tar mer del av i hans program i Vi snackar Handboll.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Skicka ett meddelande till oss (via sms)
Nu blir det bokrecensioner och ett boktips.
Mattias håller på att läsa Urfödan av Lillian Ryd.
Flera som läst denna har svarat med att de tycker att "den är bra men oj så mycket jobb det var med allt förr. Vilken tid det tog och vad de slet."
Mattias tycker att det är imponerande hur de tog tillvara på allt och att de trots allt både åt och levde gott.
I boken så citeras en präst som gjorde studier i Lappland. Han imponerades av mängden färskt kött de hade (bristvara redan då i städerna) och hur gott de levde. Men eftersom de knappt hade bröd eller brännvin så tyckte han att de var fattiga satar som levde ett erbarmerligt liv. Det i sig är värt att fundera en hel del på...
Tess har läst Stefans lilla gröna och hon gillar pappersvalet, trycket, färgerna och bilderna i boken. Boken innehåller en småbrukare (eller självförsörjare) som går sin egen väg och tecknar sina vänners livsporträtt. Boken innehåller recept på mycket syrat och fermenterat, som surkål vilket inte är en överraskning men också surmört, kvass och några andra delikatesser.
Låna böckerna på ditt närmsta bibliotek så kan du bilda dig din egen uppfattning. Eller klicka på länkarna så kan du köpa dem.
Mattias kommer börja läsa Nybyggares dagliga leverne : nybyggare i vilhelmina i mitten av 1800-talet av OP Pettersson här näst.
Nybyggarnas öden skildras i boken "Nybyggares dagliga leverne" av O.P. Pettersson. Hans skildring är unik. Han började göra anteckningar redan på 1800- talet och träffade den första generationens nybyggarpionärer.
Boken kan läsas som en praktisk handbok i "nybyggeri", men också som en social och psykologisk skildring av livet i en liten nybyggarstuga i södra Lappmarken.
O.P. Petterssons manuskript har legat opublicerat sedan 1930- talet. På initiativ av Vilhelmina kommun publiceras nu detta värdefulla material.
Dessutom kommer vi starta en dokumentärpoddcirkel.
Vi tipsar om en dokumentär som vi kommer ta upp i nästa avsnitt, Då kan ni posta i sociala medier vad ni tycker om dokumentären så tar vi upp era åsikter och frågor i podden.
Vi skrev tidigare om dokumentärervi har sett och bad om era tips på dokumentärer vi borde se.
Här är resultatet av det, de dokumentärer vi borde se.Småbrukarpoddens snackgrupp är lanserad (på facebook). Du hittar den direkt på https://www.facebook.com/groups/724343842855485 eller via Länk i bion.
Bli LilltorpKompis! Gillar du det vi gör? Stöd oss då gärna.
För bara 19 kr i månaden kan du bli LilltorpKompis och stötta oss.
Annars så uppskattar vi om du delar det här avsnittet i sociala medier. Eller om du tar en kompis telefon och subscribar oss i dennes podspelare :) -
Samuel Ljungblahd och kören Messengers sjunger i gudstjänsten på Tacksägelsedagen, där pastor André Jakobsson predikar. Från Umeå.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Lyssna på eller ladda ner samtal och predikan separat.
På Tacksägelsedagen är temat lovsång och det blir en gudstjänst med mycket sång och musik. Gospel- och soulsångaren Samuel Ljungblahd berättar vad lovsång betyder för honom. André Jakobsson, pastor och regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan, funderar kring lovsång. Vad händer med den som sjunger lovsång? Är lovsång något inåtvänt, en verklighetsflykt, en jakt efter känslor? Eller handlar den tvärtom att lyfta blicken från sig själv och se den andre?
När jag i lovsången ser in i Guds hjärta, låter mig förundras över vem Gud är, hur Gud är, så tror jag att jag också kommer att se Guds älskande hjärta för den här världen och alla människor som finns här. Lovsången kommer att locka mig närmare Gud - men också närmare människor.
André Jakobsson i gudstjänsten
TexterLukasevangeliet 17:11-19
MusikOur God reigns (I Houghton, BJ Putnam)
Medverkande
Witness (S Ljungblahd)
Jag vill ge dig o Herre min lovsång (C Hultgren)
Ruler of everything (S Ljungblahd)
My strength (A Lindsey, D Munizzi, I Houghton, M Munizzi, M Edwards)
Herren är min starkhet (E Pettersson) / Inför din tron (L Lithell)
Closer (A Schold, E Pears, S Ljungblahd)
Här får jag va (M Sandell)
Greater (S Ljungblahd)André Jakobsson, predikan, samtal, piano och keyboard
Samuel Ljungblahd, sång och samtal
Christina Samuelsson, textläsning
Messengers, sång
Isak Samuelsson, körledning och piano
Simon Persson, orgel
Victor Brännström, gitarr
Tobias Pettersson, bas
Ulf Sundquist, trummorProducent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
[email protected]
Tekniker: Eskil Lövström
Sveriges radio Västerbotten -
Pans/pandas är fortfarande en diagnos som alldeles för få får behandling för. I detta avsnitt får du lyssna till Katrins och mitt samtal runt pans/pandas och hennes egna upplevelser av att hennes barn drabbades som treåring.
Vill du veta mer finns sane.nu att kolla in. -
PATREON.COM/KOLLASVENSKEN!
Malmö FF och deras sjuka europaspel! Frankrike-svenskarna! Ronaldos hårtransplantationsbusiness! Damallsvenskans vackra framtid! Tom Petterssons märkliga tal! MASSOR GREJER HAR HÄNT! -
Ännu ett avsnitt från Göteborg! Calle "Skrokk" Pettersson debuterar och behandlar Filip Hjelmér som att de gick på Lundsberg tillsammans. Dessutom hör vi för första gången Isidor Olsbjörk vars charm har beskrivits som "overklig" av hans kollegor. Vi diskuterar Ökenräven, Filips skeva bild av Lödde IF, Karl XII-tatueringar och massa annat. Stora mängder skratt utlovas!
-
Denna veckan träffar vi det gifta paret Pettersson som bägge två kör lastbil, Camilla för Falköpings Kyltransporter och Robin för TBN Åkeri.
- Laat meer zien
