Afleveringen
-
Astrofysiker Bengt Gustafsson fÀrdas frÄn jorden, förbi den heta Venus, vidare till jÀtten Jupiter, passerar vÄr egen sol, fortsÀtter genom Vintergatan till vÄr systergalax Andromeda, en av galaxerna i Virgohopen. Och sen dÄ?
PĂ„ 50-talet gjorde Forskaren Hugh Everett experiment dĂ€r han stĂ€llde upp en vĂ„gfunktion för hela universum. DĂ„ visade det sig att den delade sig i flera möjliga vid varje experiment som utfördes, och han vĂ„gade tĂ€nka tanken att hela vĂ€rden kanske oupphörligen delade sig, som ett vĂ€ldigt trĂ€d som förgrenar sig. Vi sitter pĂ„ en kvist, ett universum i denna oerhörda mĂ€ngd av vĂ€rldar. PĂ„ andra kvistar i nĂ€rheten sitter nĂ€stan identiska kopior av vĂ„r vĂ€rld, och av oss. Men vi Ă€r bara medvetna om vĂ„rt lilla, och Ă€ndĂ„ kanske oĂ€ndliga, universum. SĂ„ föddes idĂ©n om ett multiversum. ĂndĂ„ finns det mer Ă€n nog att utforska i vĂ„rt universum: "och bortom Virgohopen ligger galaxhop pĂ„ galaxhop, i ett vĂ€ldigt kosmiskt nĂ€tverk. Det finns miljardertals galaxhopar inom synhĂ„ll. Och dĂ€rbortom? Antagligen mĂ„nga gĂ„nger fler hopar, kanske oĂ€ndligt mĂ„nga. Men ljuset frĂ„n dem har Ă€nnu inte nĂ„tt fram till oss, dĂ„ universum bara Ă€r knappt 14 miljarder Ă„r"Det finns ocksĂ„ oĂ€ndligt mycket musik att spela, och bara en del av den har fĂ„tt plats i sommarens tio program... I spellistan denna gĂ„ng bl.a. in the Comet - Laleh Observatoriemusik - Rolf Enström Licht in der Nacht - Alma Mahler Music for airports - Brian Eno le Chaos - Jean Fery Rebel Starry Sky Cycle - Urmas Sisask Ringdans pĂ„ Saturnus - Ralph Lundsten Lucky old sun - Bob Dylan Comet Song - Björk med meraTack alla som lyssnat i sommar! -
I mÄnga skapelsemyter Àr kÀrleken den skapande kraften i vÀrldsalltet. Men var Àr kÀrleken i Big Bang-teorin om universums uppkomst? Hur anvÀndbar Àr vÄr tids kosmologi som vÀgvisare i livet?
Astrofysiker Bengt Gustafsson funderar över kopplingarna mellan universums uppkomst, utveckling och undergÄng, kÀrleken och musiken. I spellistan bl.a. Kurt Elling, Olivier Messiaen, Anders Jormin, Sven-David Sandström, Return to forever, Evert Taube m.fl. -
Zijn er afleveringen die ontbreken?
-
Varför Àr himlen blÄ? Och varför Àr Uranus blÄ? Varför Àr en del stjÀrnor blÄ nÀr andra Àr gula eller röda?
Bengt Gustafsson utforskar kopplingar mellan det blÄ i universum och det blÄ i musiken. I spellistan bla Ted GÀrdestad, Alexander Skrjabin, Gustav Holst, Uehara Hiromi, Gösta Nystroem, Nina Simone, Joseph Haydn och John Luther Adams -
Jag ser jorden. Vilken skönhet! Det var de första orden frÄn den första mÀnniskan i rymden, Yuri Gagarin i april 1961.
Och pÄ bilder som ApollobesÀttningen hade med sig hem frÄn mÄnen ett decennium senare kan man se en jorduppgÄng över mÄnlandskapet. Kontrasten Àr övervÀldigande. Den grÄ Àrrade askslÀtten omkring oss, och sÄ den skimrande blÄ havsplaneten pÄ himlen dÀr ovanför, med vita moln och gröngula kontinenter.Bilderna visar hur vacker vÄr planet Àr, en sÀllsynt blÄ pÀrla i kosmos. Man kan ana den tunna biosfÀren, vÄrt livsutrymme, som en svagt lysande bÄrd omkring planeten. "Jag tror att dessa bilder av vÄrt hem i universum Àr det viktigaste bilder som rymdforskningen gett mÀnskligheten" sÀger astrofysiker Bengt GustafssonMÄnen lÀr ha kommit till genom en stor katastrof nÀr den unga jorden kolliderade med en mindre planet. En stor skopa jordmateria skovlades dÄ upp och hamnade i bana runt jorden och formade snabbt vÄr stora satellit, vÄr syskonplanet. Och det var nog bra det för oss; utan mÄnens stabilisering av jordens rotationsaxel vore livet hÀr betydligt vingligare.Voyager-sonderna som sÀndes ut mot 1977 mot Jupiter och Saturnus, Uranus och Neptunus har ocksÄ skickat mÄnga fantastiska bilder hem till jorden. Nu har Voyagersonderna lÀmnat solsystemet och Àr pÄ vÀg mot andra stjÀrnor. Ombord finns grammofonskivor av bestÀndigt guld med hÀlsningar till andra civilisationer: vindsus, oceanvÄgor, sÄng av fÄglar och valar, boskapsbröl, bilmotorer, tÄg och flygplan, hÀlsningar pÄ 55 sprÄk, och musik.I musiklistan Esbjörn Svensson Trio, Andrea Tarrodi, Jacques Brel, Daniel Nelson, Gustav Mahler, Astrud Gilberto m.fl. -
PÄ Pompeo Batonis 1700-talsmÄlning kan man se guden Apollon instruera de tvÄ musorna Euterpe och Urania, musikens och astronomins musor.
Apollon, ljusets, konstens, musikens och visionernas gud, har blicken i fjÀrran, och den ena armen pÄ sin harpa, den andra utstrÀckt snett uppÄt, pekande ut i det okÀnda. De tvÄ musorna ser avvaktande pÄ den vackre guden. Euterpe har tvÄ flöjter beredda. Man ser att de vÀntar pÄ instruktioner. Hur ska de bÀra sig Ät? I landet som Ànnu bara Àr en vision?Bengt Gustafsson funderar över forskares och musikers olika sÀtt att utforska det okÀnda.Musiken Àr obeveklig. Naturen Àr det ocksÄ, liksom naturvetenskapen. Men ocksÄ tillfÀlligheter eller till och med misstag kan leda till nya rön och upptÀckter.I spellistan bl.a Steve Reich, Edda Magnason, Toru Takemitsu, Karin Rehnqvist, Bela Bartok och Björn Skifs -
MÄnga barn intresserar sig för planeter, stjÀrnor och hela universum. NÄgra fortsÀtter leken hela livet som forskare, liksom astrofysiker Bengt Gustafsson.
Hur har universum fÄtt till denna stora rikedom? StjÀrnor, tunga grundÀmnen, planeter, liv, djur, mÀnniskor, musik? Ska man sammanfatta det kort kan man sÀga: genom att pröva sig fram pÄ ett lekfullt skapande sÀtt. Naturen prövar som ett barn som försöker göra nÄgot nytt resa sig upp och stÄ pÄ benen, ta ett steg framÄt, falla, pröva igen. Naturen lÀr sig liksom barn av sina misstag det som fungerar blir bestÄende, fastnar i minnet, förs vidare, kodat som DNA. Men mÄnga försök Àr bara infall inte Àr det bara frÄga om systematiska undersökningar heller. Naturen Àr envis men inte sÀrskilt lÀraktig innan den uppfunnit DNA, dÄ fungerar minnet bÀttre. Men det ser mest ut som spontan lek. I spellistan bl.a Ingvar Lidholm, Chick Corea, Victoria Borisova-Ollas, Louis James Alfred Léfébure-Wely, Don Ellis, Camille Saint-Saëns och Conlon Nancarrow -
Det blÄser i universum!
De gamla filosoferna tÀnkte sig att skön musik uppstod i universum nÀr himmelssfÀrerna vreds runt och gneds mot varandra. De genomskinliga sfÀrerna bestod av det okÀnda femte elementet, kvintessensen, etern, det som gudarna andades. Idag vet vi att materien i rymden inte i princip skiljer sig frÄn den jordiska materian, utom att den Àr mycket tunnare förstÄs. Men precis som i den luft som vi andas sÄ blÄser det, och vÀldigt mycket.Det första vi möter nÀr vi reser ut i universum Àr den kraftiga solvinden som strömmar ut frÄn solen och sveper kring jorden.Solvinden skyddar oss rÀtt vÀl frÄn vad som sen kommer nÀr vi Àr ute ur vÄrt solsystem, för dÀr möter oss en galaktisk motvind av helt annan styrka. För vi och vÄrt solsystem rör sig i förhÄllande till stjÀrnor och gas i solens omgivning i vintergatan, och stoftkornen och partiklarna dÀr ute slÄr emot oss med en hastighet kring 30 km per sekund. FörfÀrliga glesa hagelbyar!Vi besöker ocksÄ Mira, en hÀrlig, pulserande röd jÀttestjÀrna som drar ihop sig och sen andas ut igen och skapar en chockvÄg genom det vÀldiga halvgenomskinliga stjÀrnhöljet. Det bildas stoft som sen trycks ut av stjÀrnans strÄlning, och slÀpar med sig gas. HÀr blÄser dÀrför en vind i ÄrslÄnga pustar, och ett stort skimrande skal av gas och stoft lÀmnar stjÀrnan vartannat Är. StjÀrnvindarna strömmar ut i det djupa mörkret mellan stjÀrnorna för att lÄng senare samlas igen, till mörka gasmoln som kan bilda nya stjÀrnor.I spellistan bla Intermezzo ur expeditionen av Klas Torstensson, Darkness med Fink och Crepusculo med basblockflöjtisten Anna Petrini, Vivaldi, Alma Mahler, Puccini och elektroniskt med den legendariska tyska gruppen Tangerine Dream -
De svarta hÄlen Àr de vÀrsta avgrunder vi kÀnner till i universum. SÄ djupa att inget kan ta sig ut frÄn dem, inte ens ljuset.
Svarta hÄlet kallades den fÀngelsehÄla i Bengalen dÀr mer Àn hundra brittiska soldater som tagits som krigsfÄngar kvÀvdes till döds i mitten av 1700-talet. LÄngt senare, pÄ 1960-talet lÄnade fysikern Robert Dicke historien om soldaterna som i panik förgÀves försökte ta sig ut ur den djupa hÄlan för att ge namn Ät universums djupaste avgrunder. Idén att det skulle kunna finnas stjÀrnor som var sÄ massiva att inte ens ljuset, skulle kunna komma ut ifrÄn dem lanserades redan pÄ 1700-talet av brittiske John Michell. Sen sov idén genom större delen av 1800-talet i vetenskapen vill sÀga. I musiken och poesin levde avgrunderna, tex hos tonsÀttaren Hector Berlioz och diktaren Lord Byron.Bengt Gustafsson presenterar oss ocksÄ för syskonparet Herschel, som hörde till 1700-talets mest framstÄende astronomer, som bland annat konstruerade det teleskop dÀr de var de första att upptÀcka planeten Uranus. Dessutom var de skickliga musiker, systern Caroline sÄngerska och storebror William kompositör.SÄ smÄningom har forskare som Stephen Hawking visat att universums mest energirika och strÄlande företeelser som kvasarer och radiogalaxer, kan vara resultat av ett enda objekt; ett supermassivt svart hÄl.Men hur ser de svarta hÄlen ut pÄ insidan? Vad hÀnder om vi reser in? Kanske brÀnns vi alldeles sönder i den eldvÀgg som vissa forskare tror ligger runt dem. Eller kanske kan vi komma igenom och komma ut nÄgon helt annanstans, nÄ till andra tider eller andra platser. Men faktum Àr att vi inte alls vet.I spellistan bland annat Schakt av Peter Bengtson, William Herschels Ättonde symfoni, Mihå ja Gievrra med Lovisa Negga, JÀrnets förbannelse av Veljo Tormis, och avsnitt ur Karl-Birger Blomdahls opera Aniara. -
En astronom mÄste ha mycket tÄlamod. Kunna vÀnta. Och vÀnta.
Astrofysiker Bengt Gustafsson har rest till Chile för att observera asteroiden Iris. En lÄng resa till ett koncentrerat lugn pÄ Europeiska sydobservatoriets anlÀggningar som ligger mitt i det storslagna ökenlandskapet mellan Anderna och Stilla havetSpektrometern kalibreras för nattens observationer, och sÄ börjar vÀntan. Kanske kommer bara nÄgra enstaka ljuspartiklar per minut, ljuspartiklarna som kan ha gÄtt fram genom rymden i miljontals Är. Man fÄr samla och samla. Sitta och kontrollera att teleskopet pekar rÀtt dÀr ute i kupolens mörker och bara vÀnta, timme efter timme, natt efter natt tills man fÄngat tillrÀckligt mycket ljus. I spellistan bland annat Nuages av Claude Debussy, I den klara och osynliga etern av den ryske tonsÀttaren Alexander Knaifel, MÄnvisan med Freddie Wadling, Stars för kör och kristallglas av lettiske Eriks Esenvalds, Jon Leifs Hekla och SolstrÄlen av Alice Tegnér -
Pythagoras tyckte sig finna vackra matematiska samband mellan planeternas, solens och mÄnens rörelser över stjÀrnhimlen, och dÀr kunde ocksÄ himmelssfÀrernas harmonier spÄras.
Idén att sfÀrernas rörelser alstrar toner i perfekt harmoni med naturens ordning Àr tusentals Är gammal. Efter Pythagoras har vetenskapsmÀn som Galiliei, Kepler och Newton med matematikens hjÀlp sökt samband mellan himlakropparnas rörelser, naturen och musiken.Och filosofen Platon skrev att musik och astronomi var tvillingar: vad musiken var för öronen var astronomin för synen. En del tÀnkte sig till och med att nÀr de glasklara himmelssfÀrerna som bar fram planeterna gneds mot varandra uppstod dessa sköna, men för oss ohörbara ackord.I spellistan finns bland andra Beethoven, som var sÄ fascinerad av den celesta mekaniken, att han avslutade sin nionde symfoni med Schillers ode dÀr vi mÀnniskor fÄr uppmaningen att glada löpa i vÄra banor som en hjÀlte mot segern, liksom solarna löper i sina.Men i Anders Hillborgs Celestial Mechanics hörs det tydligt att det inte alltid rÄder ordning i kosmos utan att ovÀntade kaotiska hÀndelser intrÀffar i universums skenbart oförÀnderliga lugn.Hör ocksÄ den sÀregne danske Rued Langgaards sfaerernes musik, elektronmusikpionjÀren Johanna Beyers Music of the Spheres frÄn 1938, György Ligetis Lux Aeterna som blivit en rymdklassiker efter att Stanley Kubrick anvÀnde den i A Space Odyssey och en pianotrio som relativitetsteorins Albert Einstein gÀrna spelade. Einstein Àlskade musik och spelade fiol alldeles utmÀrkt, Àven om han ibland fick kritik för att han inte kunde rÀkna.
