Åsa Holmgren Podcasts
-
Semlor och surströmming är sorgligt underrepresenterade på Unescos världsarvslista. Vi reder ut varför. Dessutom: Hur länge sörjer man ett husdjur? Och hur blir man bäst i världen på pilkastning?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Miljoner världen över följer världsmästerskapen i dart som pågår för fullt. Varför är dart så spännande? Hur tränar man för att bli en lysande dartspelare? Camilla Rehnlund, ordförande i Svenska Dartförbundet, öser ur sin visdoms källa.
Och så får vi veta mer om en av världens största begravningsplatser för djur. Kurt Andersson, värd på djurkyrkogården på Djurgården i Stockholm berättar om den, om husdjuren som begravs där och om människorna som sörjer dem.
Vi pratar också matarv med Åsa Holmgren, etnolog på myndigheten ISOF, Institutet för språk och folkminnen. Det handlar om nyårsmenyns historia, och så frågar vi oss varför inte Sverige har någon maträtt på Unescos världsarvslista.
Programledare: Hélène Benno
Bisittare: Martin Wicklin
Producent: Rickard Nerbe -
Följ med till en levande fäbod i Dalarna. Vad är en fäbod? Varför uppstod de? Varför försvann de? Och har de nåt att ge i vår tid?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Fäboden Arvselen ligger norr om Malung. Där bor Lars Arnesson, Täpp-Lars med sina barn. Om vintern bor de på ett annat ställe med djuren och Lars syr skinn, pälsar och tillverkar knappar till folkdräkter. I maj går de med djuren genom Malung centrum mot skogen till fäboden för att leva ett mer spartanskt liv. Utan el eller rinnande vatten.
– Då är det kalas! Det är den bästa dagen på året säger Lars och dottern Kerstin Arnesson, med en mun.
Och när de går hem, i slutet av september:
– Det är den näst bästa dagen på året. Att komma hem till elektriskt ljus och rinnande vatten. Det är en lyx som ingen tänker på, säger Lars.
Han tror att fäboden med sin resurssnålhet kan vara en viktigt del av framtiden.
Förr var fäbodarna ett vanligare inslag i Sverige. De var en del av jordbruket och djurhållningen. På sommaren tog man djuren på skogsbete och flyttade till en slags sommarby i närheten, fäboden. Där kunde man sova och passa djuren, men framförallt ta hand om mjölken som korna och getterna producerade av skogens örter. Eller rättare sagt, konservera mjölken till smör, ost och messmör.
Fäbodar fanns i områden där det fanns lite åkermark och där klimatet inte tillät så mycket odling. Den så kallade fäbodsgränsen går vid norra Värmland, Dalarna och Uppland. Norr och väst om fanns fäbodarna, i dag som sagt ganska få.
Åsa Holmgren på ISOF, Institutet för språk och folkminnen i Uppsala, berättar om fäbodarnas historia.
