Carl Jung Podcasts
-
Carl Jung är upphovsmannen bakom analytisk psykologi och är en av de banbrytande psykiatriker som har format hur psykoterapi bedrivs idag. Mitt i livet får han själv psykiska problem. Han ser syner och tror att de visar vad som ska hända i framtiden, men genom sina psykoterapeutiska metoder lyckas han ta sig igenom sitt eget sammanbrott.
-
Gränsen mellan geni och vansinne är hårfin, brukar man säga. Kanske också den mellan vetenskap och mystik? Helena Granström berättar om ett möte i rationalitetens tassemarker, i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-10-27.
Det var ett välkänt faktum bland det tidiga 1900-talets fysiker att så snart Wolfgang Pauli kom in i ett laboratorium, så kollapsade mätutrustningen. Fenomenet var så etablerat att det hade ett namn: Pauli-effekten. Hans i övrigt inte direkt vidskepliga kollegor på Universitetet i Göttingen kände sig lättade när de tyckte sig finna denna mystiska effekt vederlagd: När en avancerad apparat på institutionen plötsligt sluta fungera utan synbar anledning, var deras otursförföljde kollega inte ens i stan. Incidenten hade onekligen Pauli-effektens prägel, sade de till varandra, men den här gången var det uppenbarligen något annat som låg bakom.
Senare skulle det visa sig att Pauli hade varit på resande fot just denna dag, och i samma minut som haveriet ägde rum hade hans tåg gjort ett kort stopp – i Göttingen.
Utöver denna helt ofrivilliga koppling till det paranormala, var Pauli åtminstone i början av sitt liv vad man måste kalla för en utpräglad rationalist. Och inte nog med det: en tämligen surmagad sådan, känd för att avfärda sina fysikerkollegor med förolämpningar i stil med att deras vetenskapliga teorier var så undermåliga att de "inte ens var fel".
Pauli själv var en skarp matematisk begåvning som under några decennier på 1900-talet bidrog till flera centrala resultat inom kvantmekanik och partikelfysik. År 1945 tilldelades han Nobelpriset i fysik för sin upptäckt av det som går under namnet Paulis uteslutningsprincip: en egenskap hos vissa partiklar, däribland elektroner, som bland annat utgör en delförklaring till atomers stabilitet.
Men det var nu varken den kvantmekaniska uteslutningsprincipen eller den mystiska Pauli-effekten som förde Wolfgang Pauli samman med den berömde psykologen C.G. Jung, utan någonting mycket mer prosaiskt: Helt vanligt psykiskt lidande.
Carl Gustav Jung var läkare och psykolog, samtida med Sigmund Freud – men den praktik han så småningom kom att grunda, den så kallade analytiska psykologin, skilde sig på flera punkter från den freudianska.
En central skillnad hade att göra med det omedvetna: Medan Freud förstod det som ett inre rum där den enskilda människans bortträngda drifter, i synnerhet de sexuella, hopades, var Jungs uppfattning en annan. Det omedvetna, menade han, är inte ett individuellt fenomen, utan ett kollektivt. Det befolkas av betydelsemättade symboler – så kallade arketyper – som existerar oberoende av kulturellt sammanhang, och det är enbart genom dessa, ansåg Jung, som människans inre värld och dess samspel mellan medvetet och omedvetet kan göras begriplig.
Jung var en beläst, kraftfull och karismatisk man, som i synnerhet tycktes utöva en stark lockelse på kvinnor. Hans fru Emma var tvungen att stå ut med hans systematiska otrohet: "förutsättningen för ett gott äktenskap är rätten att vara otrogen", som Jung själv formulerade det i ett brev till Freud. Varje gång Emma konfronterade sin make med hans utomäktenskapliga affärer inte bara förnekade han dem emellertid, utan drabbades dessutom plötsligt ofelbart av stor trötthet, sjukdom eller kanske rentav en fallolycka så att hans fru blev tvungen att släppa sina anklagelser, och istället övergå till att pyssla om honom där han låg ömklig och utslagen i sängen. En metod som i sig tyder på god fingertoppskänsla för det mänskliga psyket, om än av ett mindre hedervärt slag.
Och faktiskt var det också just Jungs air av kvinnokarl som fick fysikern Pauli att vända sig till honom för hjälp. Pauli hade under flera år upplevt neurotiska besvär, som bland annat inbegrep problem med kvinnor. Han hade, som han uttryckte det själv, långt mycket lättare att uppnå framgång inom sitt vetenskapliga arbete, än med det motsatta könet. Jung blev förtjust: Inte bara hade han här en framstående vetenskapsman, som senare skulle figurera frekvent i hans skrifter som "den briljante unge forskaren", utan också en vars psyke var proppfullt av arkaiskt material, just den sortens arketypiska symboler på vilka hela hans eget psykologiska tänkande vilade.
Det kom att bli början på en omfattande kontakt, inte minst i brevform, i vilken de två tänkarna utifrån Paulis detaljerade redogörelser för sina drömmar utsatte fysikerns inre liv för djupgående analys, men också påbörjade strävan mot det anspråksfulla målet att förena fysik och psykologi.
Samtidigt med diskussioner av Paulis undertryckta feminina sida, hans fadersrelation och hans känslomässiga hämningar, formulerade de båda männen frågor som ytterst syftade till att förstå världen och medvetandet: Finns det underliggande arketyper som styr även det matematiska tänkandet, och kan fysikens teoribildningar i så fall ses som gestaltningar av dem? Föreligger en dold koppling mellan vårt universums naturkonstanter, och de särskilda tal som genom historien upptagit mystikers sinnen? Kanske kunde Paulis egen upptäckt att de så kallade kvanttal som beskriver en partikel inte är tre utan fyra, förstås som en återupprepning av den uråldriga alkemiska strävan efter helhet?
Tillsammans fördjupade sig fysikern och psykologen i österländsk filosofi och medeltida mystik och alkemiska skrifter, till dess att inte bara Paulis drömliv utan hela hans vetenskapliga gärning framträdde för honom som en iscensättning av den gåtfulla fras som formulerades av alkemisten Maria Profetissa för närmare tvåtusen år sedan: "En blir till två, två blir till tre, och ur den tredje kommer den enda som den fjärde."
Och möjligen är det ingen slump att det var just en kvantteoretiker som inledde denna märkvärdiga strävan efter förening av psykiskt och fysikaliskt, tillsammans med en man vars psykologiska övertygelser omfattade tron på tankeöverföring och astrologi. För trots allt är den subatomära värld som kvantmekaniken beskriver en där logikens och förnuftets instinkter i viss mening har satts ur spel, och den som likt Pauli rör sig tillräckligt djupt in i den kommer nästan med nödvändighet att förr eller senare ställa sig frågan vad som ska träda i deras ställe.
Den avståndsverkan mellan kvantpartiklar som Albert Einstein en gång dömde ut som spöklik – där två av dem kan förbli oupplösligt sammanbundna oavsett hur långt ifrån varann vi för dem – visade sig senare vara ett vetenskapligt faktum. Och den probabilistiska natur hos kvantmekaniken som gör att vi aldrig med säkerhet kan förutsäga när en händelse ska äga rum, utan bara ange sannolikheten för att den inträffar, förstod åtminstone Jung som en öppning mot möjligheten att kausalitetens fasta kedja av orsak och verkan vittrar sönder och upplöses på verklighetens lägsta nivå.
Men även om det från somliga av hans kollegors synpunkt säkerligen såg ut som om det var det han hade gjort, var det Pauli främmande att utifrån sådana iakttagelser ta klivet över i okritisk mysticism. Han oroade sig vid flera tillfällen för att genom Jung förknippas med ett missbruk av naturvetenskapen, men kunde själv inte undgå att se den matematiska logikens mystiska underbyggnad, det oförklarligas monumentala närvaro även i det som skenbart är förklarat.
Vägen mellan mysticismens blåa dunster och den sterila rationaliteten, skriver Pauli, är smal och full av fallgropar. På båda sidor om den kan man stupa ned i avgrunden – men det som den som trampar rätt på denna väg till sist ska finna, är ingenting mindre än sanningen.
Helena Granström
-
Den här gången pratar vi om det som känns i kroppen. Allt från känslighet för stämningar till intuition och högkänslighet. Vad ska vi med det till och vad är det som gör att det som känns kan både hjälpa och stjälpa? Hur navigerar vi känslorna så att de blir en tillgång snarare än något som kör slut på oss eller som gör att vi stänger av dem. Och hur hör det här ihop med en benägenhet att ta ansvar för andras känslor?
Under samtalet delar vi hur vi själva gjort för att bli bättre på att förstå både känslor och intuition. Dela du med. Gå in på vår Facebooksida och skriv i kommentarsfältet för avsnittet och berätta vad som har fungerat bra för dig.
I avsnittet nämns:
Inner Development Goals - Internationell sammanslutning kring forskning om hur människan kan utvecklas för en hållbar framtid Kreativt kapital - Emma Stenström & Lars Strannegård Individual Dream Symbolism in Relation to Alchemy - Carl Jung (om drömmar) Psychological Types - Carl Jung (om introverta och extroverta) The Master and his Emissary: The Divided Brain and The Making of the Western World - Ian McGilchrist Emotional Agility - Susan David -
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-648"));Hej kära läsare
Så har ännu en vecka susat förbi med vårvindarna och det är inte långt kvar till skolavslutningarna. Vill därför börja med att tala om att jag har fått två platser tillgängliga för personlig coaching med mig. Start direkt efter sommaren i mitten av augusti eller september. Det löper därefter över 1 år eller 6 månader och ger stora resultat för alla livets delar.
Känner du att det är något för dig så ta kontakt med mig på [email protected] så hittar vi en tid för ett samtal om hur jag kan hjälpa dig på bästa sätt. Endast seriösa förfrågningar då det också handlar om en seriös investering av både tid och pengar.
Veckans coachbrev inspirerades av att någon sa att det gäller att jobba och träna på att vara i nuet. Det fick mig att fundera på om det verkligen ska vara jobbigt och dessutom om det vore bra att alltid vara det? Varför skulle vi få förmågan att föreställa oss andra platser och tider om det inte fanns ett värde i det? Tror att du gillar vad du får ut av brevet nedan så scrolla ner, läs och kom ihåg att …
Ditt liv är ett mästerverk,
Anders Haglund
Nothing found.
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-649"));Veckans citat
”Din syn klarnar först när du kan blicka in i ditt eget hjärta. Den som tittar på utsidan, drömmer. Den som tittar inåt, vaknar.”- Carl Jung
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-650"));
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-651"));Sluta kämpa med dig själv!UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-652"));Lev i nuet. Släpp alla tankar på det förflutna och framtiden och ägna dig åt det du ska i stunden. Aldrig har det väl varit så populärt att tala om för människor att de ska leva i nuet. Att vara ”närvarande och härvarande”. Låta bli att hålla på och gå tillbaka till vare sig gamla eller nya minnen eller att föreställa sig framtida händelser, orosmoment och annat som förmodligen ändå inte kommer att inträffa.
Men att på det här sättet ha all sin upplevelse fokuserad på nuet är förmodligen inte riktig så fantastiskt som det beskrivs. För inte nog med att vi ändå inte har något större val på att leva i nuet och på den lokala plats vi för tillfället befinner oss. Det är ju det enda vi har. Allt vi kan göra är att via våra tankar skapa en personlig upplevelse av att vara någon annanstans. En kreativ, fantasifull och hallucinatorisk förmåga som hjälper oss bra mycket mer än det stjälper oss.
Kanske illustreras det här bäst av det märkliga fallet med Henry Molaison. I tidiga tonåren var hans epileptiska anfall så svåra att han inte hade något liv. Läkarna var rådlösa och till slut togs beslutet att göra en omstridd hjärnoperation. Den bestod i att man avlägsnade Hippocampus på båda sidor. Efter patientens uppvaknande var det spänd väntan som snart löstes upp då det visade sig att epilepsin var ett minne blott.
Champagnen var på väg att korkas upp av forskarteamet när man plötsligt upptäckte att Henry inte längre kunde forma några minnen. Det gav ett genombrott i att förstå vad Hippocampus gjorde men för Henry var det givetvis märkligt att bli av med hela sitt förflutna och alla framtida minnen. Ytterligare försvårat blev det av att det visar sig att samma del som formar vårt förflutna även används för att fundera på och projicera framtiden.
Henry blev därmed permanent fast i nuet oförmögen att svara på frågor om vare sig dåtid eller framtid. Ej heller kunde han känna igen människor som han träffat utan varje möte som var som det första. Samma med fakta och kunskaper. Allt var nytt och fräscht för honom och det blev snabbt ”gammalt” för alla inblandade. Däremot fanns alla motoriska minnen kvar och han kunde utföra allt som han innan kunde. På detta sätt levde han de sista 55 åren av sitt liv.
Det verkar med andra ord finnas en stor evolutionär fördel med att neuroplastis... -
Den här gången tar vi oss an Joseph Campbells uttryck hjältens resa. Det blir ett samtal om att hitta den gyllene buddhan inom dig och om möten med magiska hjälpare och att lista ut vad som är drakarna i ditt liv. Inget lätt tema. Men i sagor och myter finns ett starkt bildspråk som kan hjälpa oss med sådant som är svårt att sätta ord på.
Vi pratar om hur man gör för att följa "sin bliss" och nödvändigheten i att gå dit rädslorna finns. Någonstans under samtalet kommer även en bekännelse från Linda att hon tycker att fjärilar är äckliga och Susanna berättar varför hon lade sig på ett torg i Uppsala mitt på dagen. Självklart blir det också lite Carl Jung.
De böcker och filmer vi nämner:
Joseph Campbell, "Hjälten med tusen ansikten."
Joseph Campbell, "The power of myth."
Julia Cameron, "Lev kreativt" eller på engelska "The artist´s way".Finding Joe, YouTube. Star Wars, The Matrix, Alice i Underlandet.
