Lotte Podcasts
-
Lotte Wemmenborn och hennes man bestämde sig för att ta ett Frihetsår. De släppte taget - sa upp sig, sålde sina prylar på Loppis och sålde även sitt hus. Semestern de planerat i Spanien, blev till fem månader och kanske blir den ännu längre. Här skapar de sina dagar fritt från känsla och lust. Vad händer då? När man lyssnar på sin lust, sitt hjärta och sin själ? Hur är det att vara så fri och inte veta hur livet kommer att se ut framöver? Hör Lotte dela med sig av sina erfarenheter och tips till andra som känner en längtan efter att vara fria.
Lotte Wemmenborn är andlig vägledare, healer, yogalärare med en bakgrund som sjukgymnast. -
Lotte Emilia Miller är en av ett dussintal utövare som hösten 2010 introducerades i den norska ungdomssatsningen med målet att bygga ett landslag med världens främsta kortdistanstriatleter. 11 år senare har man facit i hand: 3 av 4 norska triatleter på OS i Tokyo var med på programmets första samling, en av dem Lotte. Efter otaliga timmar på resande fot, veckor på läger över hela världen och i flera olika träningsgrupper har Lotte nu hittat hem, tillbaks till Stavanger. Här bygger hon en lugnare elittillvaro med närhet till familj och vänner. Vi pratar med Lotte om livet som en av norges främsta triatleter, hur OS-resan varit och hur man navigerar triathlonlivet som tjej. Ett viktigt samtal som vi är väldigt tacksamma över! Triathlonvänner är podden där Love Ljungström & Alexander Berggren möter proffs, tränare, ledare, ungdomar, motionärer och alla andra som utgör triathlon.
Följ oss gärna på Instagram, där heter vi @triathlonvanner. Gillar du podden får du gärna ge oss ett betyg, det gör oss jätteglada och hjälper till att sprida podden till andra som kanske också gillar den. Tack! -
Vi satte oss ner med den danske marxisten och sociologen Lotte för att (på svenska!) prata om Søren Maus doktorsavhandling och bok 'Stum tvang'. Vad är tyst tvång, varför darrar den danska högern och är det verkligen önskvärt med fler daddys i politiken? Godt snakk!
Här kan man läsa en artikel som Lotte skrivit om boken och mottagandet den fått: http://www.rodarummet.org/web/2022/04/15/forskrackta-borgare/
I vinter kommer den engelska översättningen av boken på Verso: www.versobooks.com/books/4107-mute-compulsion.
Vi vill gärna att DU medverkar i podden genom att skicka in egna ljudklipp. Lyssna på vårt senaste VMA så får du veta mer.
Tack till GRK North-East för introt.
Outro var Benny Holst - Sang Om Merværdi
linktr.ee/kominternpodd -
Vi har strippet ned podcast studio og i denne episoden møtes Lotte og Ragnhild for en drøy, intim og sårbar prat. Ragnhild forteller om sin opplevelse av eget bryllup, kjefter litt på BB-gjengen og forteller at hun nå er i gang med å lage barn! Ragnhild er superkåt og Lotte avslører når hun selv planlegger å få barn. De fortsetter med spørsmål hvor man blant annet finner ut av hvem som går med en kjønnssykdom, første ligg på en utekonsert, ufrivillig live sex-show, paranoia av hasj og vil man ha forplay eller ikke. Episoden avsluttes med et sårt tema hvor Lotte begynner å gråte, hvor hun forteller om at hun tidligere mistet en spesiell person som sto henne nær.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Beauty-gjengen Tomas, Alexandra, Lotte og Therese var nylig i bryllupet til Ragnhild i Italia. De har mye å fortelle om reisen og bostedet. Alex og Therese rakk såvidt flytoget og Alexandra ble dratt inn i en TikTok skandale. Hvem var det som fikk kjeft under pool-party? Hvem gråt slik at det var snørr overalt, hvorfor ble det blod overalt? Hvordan ble egentlig den store dagen til Ragnhild og Erlend?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I denne episoden møtes Ragnhild, Alexandra og Lotte for en prat om sommeren som har vært. Alexandra har mye fint å si om Øya festivalen, men var innom en annen i Oslo-området med et sjokk om alt hun vitnet. Lotte var derimot på en vellykket festival i Budapest, hvor hun mistet sin venn og lette fra 22-04 på morgningen. Ragnhild kommer da på hendelsen på Woodstock 99´ som også sjokkerer, hvor de diskuterer hvor mye avføring det er på festival. Ragnhild forteller videre om utdrikningslaget hun hadde i København og videre planlegging mot bryllup. Videre leker de "F*ck, marry, kill" boyfriend edition og avslutter med spalten Ukas produkt!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Da var det dessverre tid for siste episode før sommerferie. Therese og Tomas forteller hvordan de opplevde og reagerte etter hendelsen som skjedde ved London pub i Oslo, fredag kveld. Lotte piffer opp stemningen med en detaljert forklaring av par-massasjen de fikk i Polen, med en nokså overraskende avslutning. Alexandra leser opp spørsmål fra lytterne om både rasisme og kjærlighetssorg, som gjengen diskuterer sammen åpent og ærlig.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I denne episoden møtes Ragnhild, Lotte, Helle og Alexandra for en prat om at networking er viktig og at Joakim Kleven er en stor inspirasjon som i feks. bloggerne. De tar opp vennskap med en jobb baktanke, er det greit? Heller forklarer videre personlighetstrekk innenfor fargene blå, gul, grønn og rød, hva er de? Ragnhild kommer med tips som gjør at man beholder vennskap, men hvordan kutter man egentlig en venn? Mot slutten tar Lotte opp et dilemma fra lytter som gjør at gjengen må gi forholdstips og da spesielt mot "the ick".
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I denne episoden møtes Helle, Lotte, Tomas og Therese for en prat. De forteller om helgens fest som beautybloggerne hadde nylig, tilfeldige tanker og alle er enige om at riktig kroppslukt er viktig i et forhold. Hvem i beautybloggerne har ligget sammen og hva skjedde egentlig? Helle forteller åpent om spontanabort og mulighetene om å få barn.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I denne episoden møtes Therese, Lotte og Alexandra for en prat om hendelsen som skjedde på byen, smaker en ny brus smak og lurer på om det grusomme barbiedopet er tilbake. Hvordan bruker man solkrem best? Revasjerer folk kjønnsoperasjon? Hva tenker de om rettssaken mellom Amber Heard og Johnny Depp? De kommenterer også Cezinando sin sak og svarer på om de selv har stjålet noe tidligere.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Har vi förlorat förmågan att uppleva de där storslagna sinnesrörelserna som det talas om i romantikens diktning? Och vad söker vi efter istället? Det funderar Dan Jönsson på i den här essän.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ni som var med 2010 minns kanske Youtube-fenomenet ”Double Rainbow”, en kort filmsnutt där en ung amerikan fullkomligt bryter samman inför anblicken av en… ja en dubbel regnbåge helt enkelt. Paul Vasquez som han heter, filmar den i drygt tre minuter, först med andlös bävan, men rätt snart under alltmer oregerliga utbrott av estetisk hysteri. Han kvider, skriker, snyftar, gapskrattar, allt på en gång medan kameran sakligt panorerar fram och tillbaka över regnbågen där den reser sig över en oansenlig bergknalle. Filmen fick på kort tid mer än tjugo miljoner visningar och är fortfarande ett av de mest populära internetklippen genom tiderna.Man får tänka sig att det som Vasquez ville förmedla i sin lilla film var ett möte med det som romantikerna på artonhundratalet kallade ”det sublima” – alltså en skönhetsupplevelse så genomgripande att den framstår som överjordisk, ominös, till och med skrämmande. ”Vad betyder det här?” – ”What does this mean?” – var mycket riktigt också det enda begripliga han lyckades få ur sig under sina tre minuters världsberömmelse. Men istället för den stilla andakt som man traditionellt väntar sig av den här sortens upplevelser framstod Vasquez reaktion mest som löjeväckande. Kanske var det något i kontrasten mellan hans överspända utbrott och det småtrista panorerandet över den på skärmen rätt prosaiska regnbågen som gjorde det; kanske var det också något i själva tekniken, det digitala mediet som sådant, som fick hans säkert uppriktiga hänförelse att verka både tvivelaktig och skrattretande.
Vad betyder det, i så fall? Skulle vi kanske avfärda den klassiska konstens sublima effekter med samma ironiska distans, om de dök upp idag? Ta till exempel den berömda, potentiellt löjliga scenen i Goethes ”Werther”, ett av den romantiska litteraturens portalverk, där Lotte faller i vanmakt inför anblicken av ett åskväder. Har vi numera tappat förmågan att se den sortens högspända skönhetsrus som trovärdiga? Ja; enligt den amerikanska kulturteoretikern Sianne Ngai har den moderna, och särskilt postmoderna kapitalismen utvecklat en kultur så genompyrd av en kommersiell estetik att de där absoluta idealen har trängts undan. Gårdagens stora, moraliskt uppfordrande estetiska kategorier har fått ersättas av mindre. Alltså: där våra romantiska förfäder strävade mot det sköna, det rätta och det sanna – som Tegnér skaldade i ”Det eviga” – får deras senkapitalistiska ätteläggar nöja sig med att söka det gulliga, det knasiga och det intressanta.
I sin bok ”Our Aesthetic Categories” från 2012 gör Ngai en grundlig genomlysning av detta relativt nya, estetiska begreppskomplex. Den historiska bakgrunden ser hon i den gradvisa utfasning av det sakrala, eller heliga, som pågått de senaste par hundra åren i den västerländska kulturen. När estetiken som disciplin uppstod i slutet av 1700-talet var det som ett svar på upplysningens brott med de religiösa dogmerna. Estetiken – och särskilt en kategori som just ”det sublima” – blev helt enkelt den kulturella behållare där sakrala föreställningar kunde leva vidare. Under 1800-talet rullade så den moderna kapitalismen ut sin varuestetik över världen, och sakta men säkert har den trängt in i snart sagt varje skrymsle av vår vardag. Estetik och design genomsyrar numera allt från jeans till gener – ”from jeans to genes”, som konsthistorikern Hal Foster har formulerat det. I denna hyperdesignade, estetiserade värld trängs det sakrala oundvikligen ut i marginalen, förklarar Ngai.
Och med det upphör också ett absolut begrepp som skönhet att verka meningsfullt. Den kapitalistiska varuformens mindre anspråksfulla, mer hanterliga motsvarighet blir istället gulligheten. Ngai spårar den mer än hundra år tillbaka, i sådant som jugendkonstens ornamentglädje men framför allt i den modernistiska poesins nyväckta intresse för intima detaljer och vardagsföreteelser. I gulligheten blir konsumtionsvaran mänsklig, men också ömkansvärd; den väcker så att säga inte bara vårt habegär utan vår beskyddarinstinkt, vädjar till oss som ett värnlöst barn om att bli omhändertagen. Samtidigt, skriver Ngai: just i svaghet ryms också en vilande aggressivitet som i förlängningen föder fantasier om ett möjligt, hotande uppror från gullighetens sida. Något som kommer till uttryck i populärkulturens alla myter om besatta, ondskefulla barn och djur.
I en sorts motsats till det gulliga står det knasiga, som gör missanpassningen och normbrottet till konst. Till skillnad från gulligheten skapar knasigheten inte närhet utan distans till sitt objekt. Där gulligheten handlar om konsumtion handlar knasigheten, enligt Ngai, istället om arbete – närmare bestämt om de förändringar i yrkesidentiteten som har satt sin prägel på västvärlden under efterkrigstiden. I allt från knäppa sitcoms till performancekonst ventilerar samtidskulturen de lätt ångestladdade kraven på den moderne löntagaren att när som helst vara beredd att iföra sig vilken roll som helst – och då i värsta fall avslöjas som en inkompetent amatör. I knasigheten får vår tids osäkra, flytande identiteter ett uttryck som svarar precis mot vårt behov att känna lite avstånd till de prekära kraven, då och då lätta på det sociala trycket i ett befriat skratt.
Som en tredje, balanserande och sammanbindande pol i detta estetiska kraftfält hittar vi alltså det intressanta. Det intressanta uppmärksammades visserligen som kategori redan under romantiken, men det var först med moderniteten den fick verklig betydelse, skriver Ngai, eftersom den handlar om att se och värdera skillnader, en basfärdighet i det moderna konsumtionssamhället. Idén om det intressanta färgar hela vår kultur men drivs till sin spets i den postmoderna konceptkonsten, som med förebild i Marcel Duchamps berömda pissoar är en genre som helt går ut på att välja ur verklighetens flöden av föremål och företeelser. Konstnären blir här, som konst- och medieteoretikern Boris Groys har kallat det, en sorts ”modellkonsument” som med sina installationer både idealiserar och lägger en svalkande distans till konsumtionskretsloppets eviga cirkulation av varor och mediefenomen.
Låter det här som en väl futtig bild av vår samtida kultur? Kanske det – själv undrar jag till sist om inte Sianne Ngais estetiska triad borde utökas med ännu en kategori: det äkta. Ju mer jag fördjupar mig i hennes utan tvivel fascinerande analys, desto mer får jag känslan att den någonstans kretsar kring ett existentiellt tomrum – som jag tror får sitt starkaste uttryck i vår tids kulturella verklighetskomplex. Konsten är numera, tycks det mig, inte sig själv nog; dess gestaltningar inte riktigt trovärdiga om de inte i någon mening, som det heter, baseras på en sann historia. Ur allt från reality-tv till gangsterrap, från dramadokumentärer till autofiktiva romaner strålar detta löfte om autenticitet, ett möjligen illusoriskt hopp om någon sorts fast mark under fötterna som väl, om den nu finns, i sina anspråk inte skiljer sig så mycket från de där absoluta värdena Tegnér skaldade om i ”Det eviga”.
Dan Jönsson, författare och essäist
