Lundströms Bokradio Podcasts
-
Lundströms Bokradio jubilerar! Vi dukar upp på tu man hand med Leif GW Persson som kommer och bokcirklar om Fritiof Nilsson Piratens "Bock i örtagård". (Sändes första gången 3 september 2022).
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Lundströms Bokradio firar 10 år, men bjuder bara in en enda gäst för att prata om en enda bok. Låter det lågmält? Nja, nu är det inte vilken gäst som helst. Av alla avsnitt genom åren är "En rolig halvtimme med Leif GW Persson" från 2015 vårt mest efterfrågade. Kanske för att intervjun blev i knasigaste laget? Så knasig att den inte sändes, utan bara har funnits att lyssna på här på SR Play. Marie Lundström passar nu på att fråga Leif GW Persson om han minns vad som hände...
Och inte blir det heller ett särskilt lågmält kalas i den litteratur som veckans gäst tar sig an tillsammans med Marie Lundström. Den pass 30 sidor långa öppningen av Fritiof Nilsson Piratens "Bock i örtagård" skildrar ett frosseri på Hotell Horn i Malmö som gått till litteraturhistorien. Men hur står sig resten av boken, och hur står sig Piratens böcker idag, femtio år efter författarens död?
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Tillsammans med Babben Larsson och Stefan Sundström når vi nu vägs ände i läsningen av nobelpristagaren Harry Martinsons "Nässlorna blomma". Men får vi verkligen ett ordentligt slut på romanen?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När Lundströms Bokcirkel dyker ner i sista tredjedelen av Harry Martinsons självbiografiska roman om den föräldralöse pojken Martin, som får gå sockengång mellan olika tillfälliga hem, finner vi honom nu på gården Norda. Livet är hårt, snytingen hänger hela tiden i luften och den lille Martin står allra lägst i rang på gården. Våldet uppifrån tar pojken ut över djuren och när han ska göra rent hos korna slår han dem.
"Det här hakar tag i mig väldigt mycket", säger Babben Larsson i Lundströms Bokradio. "Det är den yttersta maktlösheten - när man går på djuren."
"Det är den här underkastelsen", säger Stefan Sundström. "Maktens våld fortplantar sig neråt. Det är klassiskt."
Till slut kulminerar våldet på Norda och den lille Martin rymmer. Istället hamnar han då på en inrättning som är ett slags modern fattigstuga, där han får lyssna på de äldres berättelser. Och där finns också den vänliga föreståndarinnan Tyra.
Men just när tillvaron ser ut att ljusna, vänder det igen. Och med det slutar romanen.
"Det är verkligen en cliffhanger i slutet", säger Babben Larsson "Vilket gör att man funderar på hur fanken han ska klara ännu en smäll i livet."
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
-
Lundströms Bokcirkel med Babben Larsson och Stefan Sundström har nu kommit halvvägs in i romanen "Nässlorna blomma" av nobelpristagaren Harry Martinson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Romanen handlar om den lille Martin, som föds i början av förra seklet i Blekinge. Han blir tidigt föräldralös och slussas runt som sockenbarn på olika gårdar. Han hamnar hos familjer som mot betalning tar emot honom som arbetskraft och fosterbarn.
Efter att ha varit på gården Vilnäs ett år, blir han nu ivägskickad till Tollene gård, samtidigt som första världskriget brakar igång ute i Europa. På Tollene får han för sista gången möta en av sina systrar, som ger honom ett löfte som hon aldrig kommer att hålla. Tillvaron för den lille pojken blir allt mörkare och en dag inträffar händelse med en kalv, som ger den unge Martin skuld för livet.
"Det är giftiga skildringar av de här människorna som är omkring om honom", säger Stefan Sundström i Lundströms Bokradio. "Det är härligt att läsa!"
"Ja, det är nästan som en hämndbok det här", säger Babben Larsson med tanke på att boken skrevs när författaren var 31 år gammal. "De här människorna levde ju fortfarande då. Och då han ger liksom igen: Nu är det han som har orden, han som har svärdet!"
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
-
Möt Claire-Louise Bennett som är aktuell med romanen "Kassa 19". Vidare kommer Sven-Eric Liedman till studion med sin nya bok "I November", som handlar om att bli gammal.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Claire-Louise Bennett slog igenom med romanen "Damm" och även hennes nya berättelse utmärker sig för sin ton och stil. "Kassa 19", som nu kommer i översättning av Carl-Johan Lind, handlar om en ung kvinnas väg mot att bli vuxen på 80- och 90-talet. Det är en värld där klassamhället i England ger henne få möjligheter att få ett jobb efter examen. Istället vänder hon sig inåt till böckernas värld.
"Det uppstår en konflikt inuti henne mellan de idéer om världen, framtiden och relationer som hon möter i böckerna, och den värld och de möjligheter hon har faktiskt omkring sig", säger Claire-Louise Bennett i Lundströms Bokradio.
I boken finns också en omdebatterad scen där kvinnan i romanen utsätts för ett sexuellt övergrepp, men där hennes reaktion kan ses som ett sätt att förminska händelsen.
"Hon bär en ilska inom sig, men den är mer riktad mot samhället", säger Claire-Louise Bennett.
I programmet möter ni också författaren och idéhistorikern Sven-Eric Liedman, som i boken "I November: om ålderdomen" skriver om hur det är att bli över åttio år."Det flesta som skriver om att åldras är själva omkring 60, och då har man mest en föreställning om hur det är", säger Sven-Eric Liedman i Lundströms Bokradio.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin -
Ulla-Lena Lundberg debuterade för sex decennier sedan och är nu aktuell med romanen "Lyser och lågar", som handlar om folkbildningens framväxt och om kvinnor som håller ihop.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ulla-Lena Lundberg debuterade som poet, hon har skrivit hörspel, reseskildringar och fackböcker om bland annat den lilla åländska kommunen Kökar, där hon föddes. Men framförallt är hon en romanförfattare, som under sextio års tid byggt ett eget litterärt universum, inte minst av sin släkts historia. I nya romanen ”Lyser och lågar” tar hon sats ända från 1800-talets mitt, när hon följer sina gamla släktingars väg genom ett Finland som lyder under den ryske tsaren, hela vägen in i ett 1900-tal präglat av folkbildning, folkhögskolor, klasskamp och politiska strider.
Boken börjar 1852, när några unga kvinnor bestämmer sig för att gå från den nästan helt nedbrunna staden Vasa till Helsingfors, för att finna en framtid. Vägen är lång och farlig, och de behöver arbeta sig fram.
"Inte tycker de synd om sig inte. Men liksom i Sverige var lösdriveri ett brott på den här tiden" säger Ulla-Lena Lundberg i Lundströms Bokradio. "Så det var viktigt för dem att de hela tiden arbetar på vägen, det var därför det tog så lång tid för dem."
Att vara grundligt påläst är alltid en förutsättning för den som skriver historiska romaner. Men hos Ulla-Lena Lundberg är själva berättandet ändå alltid det viktiga, något som märks i drivet och stilen. Det gäller att inte bli för akademisk.
"Det är verkligen tur att jag är så gammal som jag är, för jag ser den muntliga berättartraditionen nästan som ett lurvigt bytesdjur som du bara hinner få tag i yttersta svansen av, men jag är glad att jag har fått uppleva den."
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin -
För Marie Lundström är litteraturen inte enbart hennes jobb utan en livsstil.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Med anledning av att Lundströms Bokradio fyller 10 år berättar Marie Lundström för Per Berg om vad litteraturen betyder för henne.
Skriv till oss! [email protected] -
För Marie Lundström är "lätthet, värme och gott humör" mer än enbart Lundströms Bokradios motto.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I en intervju med Per Berg berättar Marie Lundström om vad det är som är viktigt för henne i arbetet med Lundströms Bokradio.
Skriv till oss! [email protected] -
Bokmässan i Göteborg är tillbaka efter flera år av pandemi och restriktioner. Lundströms Bokradio träffar shoppingsugna besökare, författare från Sydafrika och Ukraina, och så bli det poesi!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När Bokmässan i Göteborg slår upp portarna är förhoppningen stor att mässan ska vara tillbaka med besked. Förra året var nämligen en dyster och nedbantat historia, har mässan nu repat sig? Hur är stämningen hos besökare och i montrarna?
Vi träffar mässans stora författarstjärnor: Ukrainska Oksana Zabuzjko har skrivit boken "Den längsta av resor". En essä som börjar dagen innan Rysslands invasion av hennes hemland:
"Det var inte blindhet, det var inte galenskap, utan ett slags hemgjord magi som gjorde jag att när jag reste iväg den 23:e februari i år, inte tog med mig mer än två klänningar", säger Oksana Zabuzjko i Lundströms Bokradio. Hon brydde sig ens om att ta med sig sitt arbetsredskap, datorn. Det var ett sätt att vägra inse vad som var på väg att ske.
Sydafrikas stora författarstjärna är Damon Galgut,. Hans Bookerpris-vinnande roman "Löftet" kommer nu på svenska. Den handlar om en vit afrikaanerfamiljs nedgång och fall, från 1986 då apartheidregimen ännu styrde landet, och fram till vår tid. I centrum av romanen finns frågan om vem som ska få ärva en egendom.
"Att äga en bit land får dig att känna hemvist någonstans", berättar Damon Galgut i Lundströms Bokradio. "Och den känslan av tillhörighet är det många i Sydafrika som saknar idag. Det gör att de känner sig utanför och rotlösa. Så frågan om vem ska få äga mark är mycket laddad."
Och så blir det poesiuppläsning i Lundströms Bokradio. Göran Sonnevi läser ur sin nya diktsamling "För vem talar jag framtidens språk".
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Fredrik Wadström och Daniel Sjölin -
Genom åren är det många författare som besökt Marie Lundströms studio och det är ett stort arbete som görs inför varje besök.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
För Per Berg berättar Marie Lundström om vad hon gör innan hon går in i studion.
Skriv till oss! [email protected]
-
Torbjörn Flygt är på besök hos Lundströms Bokradio med sin tredje bok om romanfiguren Johan Kraft. En trilogi på närmare 1500 sidor, som skildrar femtio år av svensk samtid sedd genom mansögon.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ja, nu är den klar - romansviten om Johan Kraft, tre romaner där bara själva skrivprocessen spänner över två decennier. Det började med "Underdog" som kom 2001 och fick Augustpriset. 2011 var det dags för del 2: "Outsider". Och nu 2022 landar "Slugger", en 584 sidor tjock tegelstensfärgad jätte till roman.
Romanfiguren Johan Kraft rör sig liksom i författarens skugga, följer honom i spåren och det är nog ingen slump att de nu är i princip jämnåriga. Torbjörn Flygt är född 1964 och hans manlige hjälte måste i den nya romanen lära sig hantera att han är 57 år gammal. Livsresan från miljonprogrammet i Malmö till villaliv i Höllviken pågår fortfarande, men det kroppsliga förfallet och ålderdomen kryper allt närmare. Hur åldras en man? Hur ser parkärlek ut efter ett par vändor otrohet? Är allt försent?
Denna vecka handlar det också om en alldeles ny dokumentärfilm om författaren Joyce Carol Oates, hon som skrev en av sina allra mest älskade och omdiskuterade romaner vi 62 års ålder, den om Marilyn Monroe: "Blonde". Filmen heter "Joyce Carol Oates: A Body In the Service of Mind" och är gjord av Stig Björkman. Den har biopremiär fredagen den 16:e september och kommer också att visas i SVT vid årsskiftet.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby, Nina Asarnoj och Daniel Sjölin -
Lundströms Bokradio jubilerar! Vi dukar upp på tu man hand med Leif GW Persson som kommer och bokcirklar om Fritiof Nilsson Piratens "Bock i örtagård".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Lundströms Bokradio firar 10 år, men bjuder bara in en enda gäst för att prata om en enda bok. Låter det lågmält? Nja, nu är det inte vilken gäst som helst. Av alla avsnitt genom åren är "En rolig halvtimme med Leif GW Persson" från 2015 vårt mest efterfrågade. Kanske för att intervjun blev i knasigaste laget? Så knasig att den inte sändes, utan bara har funnits att lyssna på här på SR Play. Marie Lundström passar nu på att fråga Leif GW Persson om han minns vad som hände...
Och inte blir det heller ett särskilt lågmält kalas i den litteratur som veckans gäst tar sig an tillsammans med Marie Lundström. Den pass 30 sidor långa öppningen av Fritiof Nilsson Piratens "Bock i örtagård" skildrar ett frosseri på Hotell Horn i Malmö som gått till litteraturhistorien. Men hur står sig resten av boken, och hur står sig Piratens böcker idag, femtio år efter författarens död?
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Lyssnarnas favoritkärleksdikter fyller säsongsfinalen. Britta Persson har tonsatt en av dikterna, och poeten Ida Linde berättar om hur hon diktar om kärlek i samlingen "Karons tunnelbana".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Vilken är den bästa kärleksdikten? De senaste veckorna har lyssnarna skickat in sina favoriter. Lundströms Bokradios producent Daniel Sjölin har läst dem alla och redovisar olika kategorier.
"Det upplösta jaget, den totala uppmärksamheten vid den älskade, vardagens glanslösa ovärderlighet och erotik är några olika teman som tycks göra att en kärleksdikt får vingar", säger Daniel Sjölin. "Men särskilt bra chanser har dikten att nå människors hjärtan om den blir tonsatt."
Som av en händelse har då musikern och kompositören Britta Persson fått i uppdrag att tonsätta en dikt ur den svenska lyrikskatten, nämligen Ingela Strandbergs dikt "Kärlek" från 1987. Hon framför den i studion tillsammans med Lina Högström alias Skator.
"Det gällde att inte bli för sliskig", säger Britta Persson i Lundströms Bokradio när det kommer till hur hon har arbetat.
Författaren och poeten Ida Linde har ofta hyllats för sitt sätt att skriva om kärlek. Nu är hon aktuell med rosade diktsamlingen "Karons tunnelbana". Vilken roll spelar sorg och död när man ska dikta om kärlek?
"Kanske att den älskade en gång kommer att dö. Och att det är det som man går med på när man blir tokig i någon. Att man inser att nu ska jag följa dig hela vägen. Och då finns ju slutet där, som kastar en skugga från framtiden – över kärleken", säger Ida Linde i Lundströms Bokradio.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
En av filosofihistoriens ständiga frågor handlar om förhållandet mellan kropp och själ. Maria Andersson Vogel funderar på vad hennes egen ovilja och oförmåga att lyssna till kroppen betyder.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En vecka innan min dotters beräknade ankomstdag vaknade jag av att jag hade ont i magen. Det var som kraftiga kramper som pågick intensivt under en kort stund och sedan försvann, för att några minuter senare komma tillbaka. Jag väckte min sambo: ”Jag har så ont i magen!” När jag någon halvtimme senare förstod vad som pågick hade han redan diskret börjat klocka mina regelbundna anfall av magknip. Trots att jag var höggravid, förstod jag inte vad min kropp ville säga mig.
Den eviga berättelsen om att kvinnor bara vet, att det finns en urkraft som gör att vi instinktivt följer vår kropp genom såväl graviditet som födande, tycktes inte gälla mig. Väl inne på förlossningen lät jag barnmorskan leda mig rakt igenom hela förloppet. Jag gjorde allt hon sa, ifrågasatte ingenting, det var hon som visste och jag hade ingen aning. Att det var min kropp det hände hade liksom inte med saken att göra. Sedan dess har jag aldrig upphört att fascineras av de kvinnor som tycks (i alla fall försöka) ta kontroll över sin egen förlossning. Som har önskemål, idéer om hur eller var de vill föda. Som att de visste vad det innebar. Jag hade inga sådana föreställningar, kände ingen kvinnlig urkraft tala till mig överhuvud taget.
När jag genom åren funderat över detta, och jämfört min upplevelse med alla andra förlossningsberättelser jag fått mig till livs, har jag ofta landat i att det måste ha handlat om åldern. Jag var bara 24 när jag blev mamma. Snittåldern för förstföderskor i Stockholm där jag bor är 32 och alla i min bekantskapskrets har varit äldre än jag var första gången de fött. Många har varit etablerade, utbildade, vana att ställa krav. De har kunnat projektleda sina förlossningar. Men jag har alltmer börjat tvivla på om den förklaringen håller. Handlar det inte snarare om min oförmåga, eller ska jag kalla det ovilja, att på riktigt stå i kontakt med min kropp?
På senare år tycks västvärlden ha flödat över av rörelser som handlar om att på olika sätt vända åter till naturen, inte minst genom att lyssna på kroppen. Vi yogar och vi mediterar, vi försöker sitta still (ibland i mycket märkliga ställningar) för att lyssna inåt. Vi flyttar ut på landet, låter självhushåll och naturens växlingar styra vårt tempo, lär oss leva med kroppens krafter. Det senaste exemplet är den så kallade ”no shower”-rörelsen där man duschar sällan och undviker industriellt framtagna hygienprodukter för att i stället återgå till kroppens naturliga försvar mot smuts. Vad som förenar den här typen av rörelser är synen på kroppen som något vi är. Och att vi i stället för att tukta, manipulera och försöka ta makten över den bör beakta och ta på allvar den kunskap och intelligens den besitter.
Det låter så klokt. Jag menar, hur ska vi annars förhålla oss till våra kroppar om inte lyssnande? Men jag tycks inte kunna. Eller vilja? Det är hela tiden något som skaver. Som ger mig rysningar och får mig att snabbt vilja backa ut ur rummet så fort ”lyssna till din kropp” föreslås. Trots att jag anar att det är det enda rimliga förhållningssättet får sådana uppmaningar mig alltid att omgående vilja halsa en flaska vin och kedjeröka ett helt paket cigg. I sin film ”Sibling Topics” säger den amerikanske konstnären Ryan Trecartin: ”I don’t want a body anymore. Fuck the body”. I motsats till uppmaningarna om att lyssna på kroppen letar detta citat sig raka vägen in i mitt hjärta och jag hummar instämmande. Men varför?
Sedan jag var barn har min relation till kroppen uteslutande handlat om hur den ser ut. Maten har sedan tidiga tonår inte haft något med hälsa, energipåfyllning eller njutning att göra utan varit ett medel för att uppnå en kropp som inte putar, väger eller stör. Jag har, likt alldeles för många andra, i åratal övat mig på att förneka såväl hunger- som mättnadskänslor och bit för bit klippt banden mellan mitt psyke och min kropp. Ibland tänker jag att jag glömt att jag är en kropp, glömt att den är lika mycket jag som mina tankar och inte endast en formbar bit kött. Men ofta undrar jag om jag någonsin vetat det. Att jag har en bristande förmåga att lyssna på kroppen är därför kanske inte så konstigt. Men varifrån kommer oviljan?
I Karl-Ove Knausgårds roman "Morgonstjärnan" beskriver Eskil att kroppen hans kommer att dö, men inte det i honom som ”är”. I en intervju i P1-programmet Lundströms bokradio säger Knausgård att han föreställer sig den odödliga delen av människan som en ”klang”. Handlar min ovilja att lyssna på kroppen om dödsskräck? Om jag erkänner att kroppen är jag, erkänner jag också att jag kommer att dö.
Om dödsskräck är förklaringen framstår min copingstrategi att halsa en flaska vin och kedjeröka ett paket cigg som högst kontraproduktiv. För att inte tala om de åratal då jag försökt låta bli att äta. Ryan Trecartin fortsätter sitt ”fuck the body” med ”I want a soul”. Kanske är allt Descartes fel? Den franske filosofen menade att medan själens främsta attribut är tänkandet, det rörliga, följer den kroppsliga substansen naturens mekanistiska lagar. En sådan uppdelning gör mig knappast mer sugen på att identifiera mig med min kropp, vem vill vara styrd av lagar när alternativet är att vara rörlig och fri? Men det är också en dikotomi som i århundranden har utnyttjats för att rättfärdiga mäns överordning och kvinnors underordning, där mannen varit intellektet och kvinnan den passiva kroppen. Det är ett särskilt riskabelt projekt att som kvinna identifiera sig med sin kropp.
Samtidigt vet alla som någon gång haft fjärilar i magen på grund av nervositet att ett fullständigt separerande av kropp och själ inte är möjligt. Såväl Descartes själv som en lång rad efterföljande filosofer har försökt lösa gåtan kring hur det materiella och det själsliga kommunicerar med varandra. Samma gåta som jag själv alltså inte kan sluta grubbla på.
Jag hör en historia om den svenska konstkritikern Ulf Linde. När läkaren meddelar honom att han måste sluta röka, för att de annars måste kapa hans ben, svarar Linde: ”ta benen”. Oavsett sanningshalten i historien säger den något om vad vi betraktar som essensen i våra identiteter. Är det intellektet eller är det kroppen? För Linde var rökningen en större del av den han var än hans ben, hans kropp. Kanske har Linde och jag det gemensamt, att vi inte klarar av att se kroppen som en del av oss? Att vi bedömer intellektet som viktigare. Det låter vackert, men det räddar oss inte från döden. Vi kan bara hoppas att klangen stannar kvar.
Maria Andersson Vogel
-
Eva Lindström tilldelas i år Astrid Lindgren Memorial Award. Tillsammans med Marie Lundströms läser hon sin nya bok "Jaga inte oss".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I Eva Lindströms bilderböcker sover man inte alltid tryggt om natten. Saker kan försvinna, rymma eller bli stulna. Och vad har blickarna för betydelse? Djuren och människorna i Lindströms böcker ser ofta ut att spana, speja, eller bara titta bort för att hålla sina känslor inne.
Eva Lindström föddes 1952 i Västerås. Genom serier tog hon sig in till den bilderbokskonst som gjort henne till en unik röst. Nu kommer hon till Lundströms Bokradio för ett samtal om alltifrån hur hon arbetar till ugglorna Janne och Lage.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Norska författaren Ingvild Rishøi gästar Marie Lundström. Hennes böcker "Vinternoveller" och "Stargate" tycks ha en särskilt förmåga att ingjuta både tårar och hopp.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I Ingvild Rishøis böcker heter personerna ibland precis som de gör i Astrid Lindgrens värld. I romanen "Stargate" får vi till exempel möta 10-åriga Ronja och den snälle Alfred. Ronjas 16-åriga syster har tagit över som försäljare av granar efter att deras periodande pappa misslyckats med att behålla även det här jobbet.
För att kunna skriva romanen har Ingvild Rishøi själv arbetat som julgransförsäljare. I Lundströms Bokradio berättar hon om svårigheterna med att skriva och kraven på sig själv, men också om hur det går till att övervinna motståndet. Vare sig Rishøi skriver om interner på fängelset, barn som är rädda för socialen eller mammor utan pengar, söker hon det som är djupast gemensamt hos oss människor. Och där har Astrid Lindgrens skicklighet länge varit en inspirationskälla.
"Jag kände igen mig i alla hennes barnboksfigurer.", säger Ingvild Rishøi i Lundströms Bokradio. "Men de är ju inte för de är som jag - utan för att hon är så bra!"
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
- Laat meer zien
