Mary Shelley Podcasts
-
I månadens Nerd Talks pratar Alucard och Alexander med Camilla Linde om böcker och Sci-Fi.
De av er som vill tittat närmare på det vi pratat om kan söka på:
Camilla Linde - Snack Parrows / Den längsta Resan
Isaac Asimov
Philip K Dick - Do Androids Dream of Electric Sheep?
Suzanne Collins - The Hunger Games
Mary Shelley
Douglas Adams - Hitchhiker's Guide to the Galaxy
Stephen King - The Dark Tower
Dan Simmons - The Hyperion Cantos / The Terror
HG Wells - The Time Machine
JRR Tolkien - Lord of the Rings / The Hobbit
Andy Weir - The Martian
HP Lovecraft - The Call of Cthulhu
Robert E Howard
Steven Spielberg - Jaws
Terry Brooks - Shannara
Pierre Christin - Valerian et Laureline
George Lucas - Star Wars
Astrid Lindgren - Ronja Rövardotter
Daniel Lehto - Sagospelet Rymd / Sagospelet Skräck
Rollspelsklubben
Följ oss på sociala medier.
Facebook: Force Noir Studios.
Twitter: @studios_noir.
Instagram: forcenoirstudios.
MAIL: [email protected].
Musiken är gjord av Imaginary Stars Production.
FNS av Imaginary Stars Production.
RPG av Imaginary Stars Production. -
Kvinnan bakom ett av de mest ökända monster som världen skådat och som födde en helt ny litteraturgenre.
Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play.
Vill du veta mer om Mary Shelley? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet:
Själens nattsida - om Mary Shelley och hennes Frankenstein av Merete Mazzarella
Romantic Outlaws av Charlotte Gordon
Mary Shelley av Miranda Seymour
Frankenstein eller den moderne Prometheus av Mary Shelley
Redaktionen för detta avsnitt består av:
Cecilia Düringer – programledare och manus
Elina Perdahl – maus och research
Tove Palén - producent
Pablo Leiva Wenger – scenuppläsare
Peter Jonasson – ljuddesign och slutmix
Medverkar gör också Merete Mazzarella, litteraturvetare, kulturskribent och författare till Mary Shelley-biografin Själens nattsida.
-
Lord Byron föredrog ett glas vatten. Linda Skugge synar vad det är som gör personer i offentligheten förr och idag så benägna att tygla sina kroppar genom självsvält.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Mad, bad and dangerous to know.
Så beskrev Lord Byrons älskarinna Lady Caroline Lamb honom, innan hon skickade en lock könshår med texten ”I cut the hair too close and bled more than you need”. Jag klippte för nära huden så att blodet började forsa.
Och det var han. Mad och bad. Så pass att en av hans fruar, Anne Isabella Byron, inte lät honom träffa dottern, Ada Lovelace, som senare kom att bli den första datorprogrammeraren. Anne Isabella Byron hoppades på det viset att Ada skulle hindras från att utveckla den sorts galenskap hon menade att Lord Byron led av.
För egendomlig var Lord Byron. Minst sagt. Och mycket är välkänt. Exempelvis att han var en i det där coola gänget av författare och poeter som år 1816 tillbringade en regnig sommar vid Genèvesjön i Schweiz där de utmanade varandra i att skriva spökhistorier och den blott nittonåriga Mary Shelley skrev Frankenstein.
Sedan började alla dö som flugor omkring Mary Shelley: endast ett av de fyra små barnen överlevde, hennes styvsyster Fanny tog livet av sig, hennes makes ex-fru Harriet (som hon och mannen Percy Shelley rymde ifrån) gjorde likaså, hennes mamma, Mary Wollstonecraft, som räknas som en av feminismens tidigaste förgrundsgestalter, hade innan hon dog i barnsäng försökt ta livet av sig två gånger på grund av kärleken till män, något som måhända kan kännas lite knepigt för en feminist att acceptera.
Och de tragiska dödsfallen slutade inte där, Mary Shelleys man, poeten Percy Shelley, dog år 1822 endast 29 år gammal. I en drunkningsolycka - en olycka Mary Shelley aldrig kom över och som hon på ett enastående dystert sätt skildrat i sin dagbok Book of sorrow som man endast får tag i om man är beredd att pynta si så där en tusen spänn. Som jag har gjort. Och strukit under oförglömliga rader som:
What folly is it in me to write trash nobody will read.
Destroyed by being nothing.
If I could un-one myself and yet.
Men tillbaka till Lord Byron. Excentrisk, javisst, men han var nog värre än så - han var skogstokig. Särskilt när det kom till maten. Som han vägrade äta. Lord Byron dog 1824, endast 36 år gammal. Av självsvält. Och Mary Shelley förlorade ytterligare en vän, dessutom den man som försörjde henne och sonen. Det var Lord Byron som fick henne att skriva romanen Den sista människan (i vilken hon låter pesten skona en enda människa, för övrigt baserad på, just det, Lord Byron).
Lika knäpp som han var med käket var han när det kom till djur, som han älskade. När han inte fick ha sin älskade bulldog Smut på sitt college i Cambridge hade han en björn på rummet. Hur det fick passera är oklart. Under sitt korta liv hade han ett smärre menageri som innefattade papegojor, hästar (som fick gå fritt inomhus), påfåglar, hönor, tranor, gäss, örnar, falkar, apor, kråkor, vargar, katter och hundar. Det är väl främst hundarna han är känd för. Och som hans älskarinna, tillika Mary Shelleys halvsyster Claire Clairmont formulerade det när deras dotter Allegra hade fötts. ”Jag har noterat ett drag hos dig som jag tycker om.” Och menade att Lord Byron systematiskt såg till att omge sig av personer som var beroende av honom, som tjänare och barn, och hundar.
Och så har vi incesten. De amerikanska författarna och livskamraterna Gertrude Stein och Alice B Toklas uppkallade en av sina hundar efter Byron för att den parade sig med sin syster.
För det gjorde även Lord Byron. Parade sig med sin syster alltså. Augusta och Lord Byron fick en dotter år 1814 som han valde att kalla Medora.
Sedan hade han en fetisch för namnet Mary. Och han avskydde knubbiga kvinnor. Men allra mest hatade han sitt eget fläsk. Oftast bestod hans diet endast av skorpor och sodavatten och allra helst önskade han över huvud taget slapp äta. Han föredrog att äta ensam, vilket förmodligen innebar att inte äta alls. Det sägs att både Byrons syster Augusta och älskarinna Lady Caroline Lamb senare även de utvecklade ätstörningar.
”Var Lord Byron anorektiker?” skrev Wilma Paterson år 1982 i World medicine, och var den första som identifierade vad Lord Byron i själva verket led av.
Detta läser jag i The private life of Lord Byron av Antony Peattie. I boken redogör han lite pliktskyldigt för Byrons pappas förhållande med sin syster och om de sexuella övergrepp Byrons barnflicka utsatte honom för, om hans vänskap med Percy Shelley (de lärde känna varandra efter att den senare stulit diktstrofer från den förstnämnda) och hans ”skull cup”-samling, det vill säga skallar han använde för att dricka ur. Men snart nog övergår den fullständigt i det som Byron var allra mest intresserad av och bäst på: självsvält.
Den ena kapitelrubriken överträffar den andra i denna sexhundrasidiga bok, eller vad sägs om ”Anorexia Byronica”, ”He would rather not exist than be large”, ”Women and eating part 1”, ”Fattening”, ”Women and eating part 2”, ”Enormously fat”, ”Thin thinner thinnest”, ”And all obey, starved to death”.
Enligt Antony Peattie ville Byron med hjälp av obefintlig kost befria själen från kroppen, och på så sätt uppnå en högre medvetandegrad. Han närde en anorektisk längtan efter att slippa allt som var knubbigt. Han brukade ofta fråga sina vänner om de någonsin sett någon som varit så smal som han själv, utan att ha varit sjuk. Han skröt om att han såg ut som ett skelett.
Som själv varandes ett skelett är jag övertygad om att det finns en annan sanning bakom Lord Byrons matfobi. Jag är osäker på om han verkligen ville straffa kroppen för att kunna befria själen. Snarare ville han – som de flesta anorektiker – befria sig från sin mamma. Peattie skriver att Byron som ett slags svar på sin mors bortstötande hyste avsmak för sin egen kropp.
Inte för att detta vore den enda möjliga orsaken till självsvält. I mitt fall handlar det om att tävla … och vinna. Att skriva är en otäck bedömningssport och kulturbranschen en plats där man aldrig riktigt får vara med, medan ett BMI talar sitt tydliga språk. Det är en ekvation där längden är täljaren och vikten är nämnaren och voilà jag VINNER! Har man sedan barnsben fått höra att man är fel, ful och inte får vara med kittlar det så JÄVLA skönt i kistan att veta att man är BÄST på något!
Jag när en dröm om att vinna ett pris och få gå upp på en scen och inför den fulla salen segna ner och dö … av svält. Det kommer krävas en enorm precision, matintaget kommer tarva en exakthet utan dess like. Jag ska be mina KTH-döttrar göra någon graf över hur lite jag måste käka för att dö på scenen. ”Tack alla”, ska jag säga och visa mina magrutor som jag tillskansat mig genom att gymma varje dag i många år och inte äta NÅGONTING och så bara … poff!
Och de av er som inte tackar för min trogna tjänst som underhållare under de senaste trettio åren ska jag aldrig sluta hemsöka, likt en vålnad sprungen ur den gotiska litteraturen.
Dessutom är jag övertygad om att vi måste gå tillbaka till Mary Shelleys ord om att un-one sig själv för att till fullo förstå Lord Byrons vilja att svälta sig till döds. Det handlar om en vilja att slippa sig själv. Eftersom ingen annan vill ha en.
Linda Skugge
-
1816 plågas Europa av rysligt väder. Men året utan sommar ger författaren Mary Shelley inspiration: Hon låter hällregn, stormar, blixtar och ett välbekant monster kliva rätt in i litteraturhistorien.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I Historiska väder ställer vi oss frågan om – och i så fall hur – väderleken har påverkat vår historia.
Historiska väder leds av Cecilia Düringer, till vardags programledare för podden P3 Historia. I det här avsnittet gästas hon av Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet.
Redaktionen består i övrigt av:
David Rune, producent
Elina Perdahl, researcher och manusarbete
Julia Öjbrandt, slutmixHistoriska väder görs av Munck för Sveriges Radio.
-
Mary Shelley’s novel tells us that Frankenstein’s Monster is partly made from dead livestock… and evidently the Monster’s wife is mainly assembled from fish. What if the happy couple went to live on their own in South America? Lovecraftian children? What if Nazi scientists discover this after they lose World War 2? Also, how Frankenstein … Fortsätt läsa Sweconpoddar 73 – How Frankenstein formed Karl Marx and made a Mermaid as well as a good AI →
