Mickey Rourke Podcasts
-
En uppgörelse med konstens existentiella kris och samtidigt en hyllning till det okommersiella flummandet. Da Vinci-koden på LSD. I rollerna bland annat: Magnus Krepper, Isabelle Grill, Bo Melin, Lisa Lindgren, Victoria Dyrstad.
Göteborgskollektivet KonstAB, som framför allt odlat sitt uttryck och sin karriär på teatern, pratar om långfilmsdebuten Vernissage hos Gud.
Ett samtal om kollektivt och associativt skapande, om vikten av blandform och att riva ner barriärer, släppa på konventionerna men också att släppa greppet om publiken.
Och om kärleken till Mickey Rourke. Och varför Lars Ring och Kalle Boman på olika sätt förekommer i filmen.
Ossian Melin:
«Jag tror att vi har varit lika ärliga mot oss själva med den här filmen som vi har varit när vi har gjort teaterföreställningarna. Så jag tror att folk kommer förhoppningsvis känna att det finns samma energi och kraft. För Gud vet att ord som kvalitet eller bra och dåligt, det går inte att applicera riktigt på oss.»
Aladdin:
«Det är väldigt svårt att snacka om vad det är som gör att man kan ta det beslutet. Men det är väl 15 år av att vi har jobbat tillsammans, 15 år av att vi har byggt upp ett självförtroende. Och när man vågar lita på slumpen.»
«Det är så hårt på något sätt i Stockholm. Alltså rått och elakt. Kyligt och liksom lite spetsigt.»
Medverkande:
(Filip) Aladdin, manusförfattare och regissör till Vernissage hos Gud
Ossian Melin, manusförfattare och regissör till Vernissage hos Gud
Albin Stööp, producent till Vernissage hos Gud
Jon Asp – kritiker och redaktör i Point of View
(Tack till Riksföreningen Våra gårdar) -
Vi fortsätter vårat noir-tema med Sin City!
Baserad på serien av Frank Miller har han tillsammans med Robert Rodriguez skapat en film som mycket väl kan vara en av de bästa filmatiseringarna av en serietidning någonsin. Med en unik visuell stil, grym musik och en cast list som verkar bestå av hela Hollywood är Sin City en film man inte får missa!
Superlänk till alla plattformar: https://linktr.ee/Filmsmakarna
-
Los Angeles är himmel och helvete, termiternas, geniernas och de fåfängas huvudstad. Alla här vill vara George Clooney, Angelina Jolie, Steven Spielberg eller åtminstone Mickey Rourke. I ett sjabbigt rum sitter Manuskriptmänniskan lutad över scenerna till en stor berättelse, the great story, my script.
I sitt hörspel om screenwriters i Hollywood sitter författaren Ulf Peter Hallberg själv i en skrivarbarack vid Ocean Walk och fantiserar om Nathanael Wests och John Fantes skrivaröden.Båda var Hollywoodförfattare som skrev både romaner och filmmanus. Wests öde slutar vid en vägkorsning på 1930-talet, Fante höll till vid Bunker Hill på 1940-talet i Downtown L.A. och har inspirerat senare outsiders som Charles Bukowski. Hundrafyraåriga Roby berättar om författaren Henry Miller och William Faulkners kusin; röster från dagens Los Angeles skapar en nutida inramning kring den historiska skrivarslaven: storyn om Manuskriptmänniskan.De var på väg västerut sin Pontiac, 1937 års modell, mot El Centro, och de körde långsamt, knappt 60 kilometer i timmen. De var lantarbetare, de hade varit i Yuma och jobbat. Det var Joe Dowless och hans fru, och deras tvååriga dotter i baksätet. De var på väg längs Route 80, mot fyrvägskorsningen där Route 111 korsar. Det var inte en bil i sikte.Joe Eszterhas som skrev Basic Instinct knackade ner en filmidé på en A4 i sin skrivmaskin och fick en miljon dollar för den.Det finns olika sorters filmproducenter i en filmstudio, säger Manuskriptmänniskan, från rena analfabeter till filosofer och esteter. Men de har alla samma funktion. Deras uppgift består i att vara på sin vakt för allt ovanligt.
