PO Enquist Podcasts

  • I sommaren sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Huruvida man kan leva ett innerligt liv på två geografiska platser? Vart igelkottarna har försvunnit och om man verkligen kan älska sig själv? Producent: Susanna Einerstam

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Musik:
    Tomasz Stanko Septet "Ballada". Wayne Shorter "Diana"från CD  Native Dancer. Keith Bjornstad, Svante Henryson "Visitor" från CD Nightsong. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis

    Lyssnarbrev

    Stort och mycket varmt TACK till Lena och P O för era kloka medkännande tankar kring, av er ibland omformulerade frågor om livets diverse vedermödor.  Dagens (11/8) två sista svar av P O berörde mig särskilt starkt o fick mina ögon att tåras; nyss avslutade jag Karl-Ove Knausgårds sista band av "Min kamp", och jag blev en ny människa, nästan frälst efter att under tusentals sidor "krupit under hans skinn". Att närma sig det nya "barndomen" med all hjälplöshet den kan innebära, borde vi tala mycket mer om!

    Tack ännu en gång och ni är välkomna åter! jag skall lyssna om alla åtta programmmen.

    Agnes, nära 80

    ________________

    Jag håller med de som ansåg att PO inte riktigt förstått frågan Caroline ställde, men anser att det är mänskligt att inte förstå ibland.

    Har bott i Spanien 50 år som spansk medborgare och de senaste 15 åren tillbringat sommarmånaderna i en liten stuga i Lappland. Min erfarenhet är att det är svårt att byta kultur och språk och det tar lång tid att acklimatisera sig. Det viktiga för mig är att man vänjer sig vid att inte vara riktigt hemma någonstans utom i sig själv och att impulser från vad som händer i båda länderna berikar en. Jag håller med PO om att Spanien är ett jäkla land med lögnaktiga politiker, stor ojämlikhet, fattigdom etc...men utan tvekan har Spanien många kulturer , natur och detaljer värda att ta i beaktande och detta beror på var och en.

    Till Margareta skulle jag vilja skicka en webb som ger en fantastisk redogörelse om hur Flamencon o el canto jondo skapats väl värd att läsas och begrunda. Inga afrikanska slavar.

    hispanoteca.eu /Musik-Spanien/Flamenco/Origen del cante flamenco.htm.

    Vänlia hälsningar

    Birgitta Nordstrom

    ______________

    Allvarligt Talat - repris 140816

    Enquist har ju helt missuppfattat Carolines fråga! Hon önskar sig inte ett hemligt liv, hon frågade om hennes relationer utvecklade på två olika platser behövde bli ytliga. Det är ju en mycket intressant fråga.

    Om man delar upp sitt boende till två olika platser/länder under året betyder inte det att det ligger vattentäta skott emellan de två punkterna eller människorna på de olika platserna. Det kan tvärtom både berika och fördjupa!

    MVH

    Cristina Spitzinger

    ____________

    Nu har
    jag lyssnat på PO. Jag tycker att han trivialiserar min vinterångest. Och
    nedvärderar Spanien! Jag vet flera, både svenskar och andra, som åker till
    södra Europa på vintrarna för att arbeta på ekologiska jordbruk. De har
    berättat om fantastiska möten med människor, det är minsann inte så att det
    inte finns kultur i dessa länder!



    Och varför förutsätter PO att jag söker en kärleksrelation (eller två!)? Jag
    frågade om det var möjligt att få djupare relationer eller om det bara skulle
    bli ytliga bekantskaper - men detta tolkas alltså som otrohetslängtan.



    Till sist: jag läser MASSOR, särskilt på vintern. Men det hjälper inte. Inte
    ens dina böcker PO!



    Caroline

    ___________

    Hej P-O!

    Jag studsade liksom Michelle över ditt svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv liksom Michelle varit där mycket under många år, rest runt över hela landet. Jag har läst spanska och studerat spansk historia m m, som jag tycker är mycket intressant och fascinerande. Tänk när man i Andalusien, fram till på 1500-talet levde kristna, judar och muslimer i fredlig samexistens och skapade fantastiska byggnadsverk och trädgårdar i denna varma torra jord i Europas södra del! Tänk på poeterna och musiken som skapats i Spanien! Flamencon som är ett kulturarv från afrikanska slavar, som tagits till Sydamerika vars musik sedan hittat tillbaks till Europa och Spanien. Tänk på Lorca och de dramer och de musikaliska verk han skapat eller inspirerat till! Ett innerligt liv kan väl visserligen vara svårt att upprätthålla med samma innehåll på två platser om man delar upp året i två  långa perioder, men kan vara berikande om man är nyfiken på kultur och människorna i den! Liksom Michelle uppfattar jag inte en sådan nyfikenhet som att man (=kvinna) är ute efter otrohet och ett hemligt liv! Jag tolkade också frågan som att det var djupare relationer av alla slag, vänskap, att komma in i en annan kultur än sin egen, som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Språket och kunskaper om landet är en bra början till att utveckla sådan relationer tror jag!

    I övrigt håller jag med dig om att det är en enorm känsla att gå in under skinnet på en författare och att läsa i kronologisk ordning, dig t ex, vilket jag gjort sedan jag läste "Sekonden" och boken om baltutlämningen, på 70-talet!

    Hälsningar

    Margaretha

    ___________

    P-O!

    Jag tycker att du gav ett noncharlant svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv varit där flera vintrar, både i Galicien och Andalusien, jobbat på smågårdar och träffat fantastiska människor - kulturella och spirituella.

    Och varför antar du att hon vill vara otrogen? Jag tolkade frågan som att det var djupare relationer av alla slag som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Det var väl det hon ville att du skulle filosofera kring, huruvida djupa relationer kan uppstå om man lever ett sådant slags modernt nomadliv.

    Nä, efter detta svar med total avsaknad av respekt för frågeställaren är jag inte ledsen att du inte valde att besvara min fråga. Du kanske skulle säga att tvivlet att skaffa barn bara var en undermedveten drift att ha öppna relationer och sedan avfärda min fråga lika lättvindigt som Carolines.

    Michelle

    ______________

    Hej P-O

    Jag har ett stort problem. Några av mina vänner har blivit rasister.

    Deras åsikter tål jag inte. Fram till nu har de varit humanister vilket gör mig förvirrad, vad har hänt. Givetvis har jag tagit upp detta men svaret blir tunt och intetsägande.

    Jag har nog börjat min resa till att inte tro på människan.

    Vad ger du mig för råd? Jag lyssnar verklig på dina råd jag har hört i programmet, jag tror på dig.

    Ha det gott i framtiden

    Vänligen

    Aino Dahlgren

    _____________

    Till Allvarligt talat

    Hej! Mitt namn är Gunnar Bergkrantz. Jag är en lyckligt lottad person som gillar mitt jobb, som också gett mig möjligheter att resa ut  i världen...jag ser orättvisor där fattiga förblir fattiga och rika blir rikare. Där jag ser enorma lyxhus bakom höga murar. Jag ser människor plocka sopor och sorterar för att få till mat.
    Nu är mitt dilemma…. Att jag ser girighet och korruptionen breder ut sig och jag blir irriterad, arg, nedstämd. Vad ska jag göra för att hålla modet uppe? Hur ska jag hantera mina tankar och vad kan jag göra. Snälla allvarligt talat ..ge mig råd!!

    Vänliga hälsningar!
    Gunnar Bergkrantz

  • I det sjätte programmet av Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Vad ska man säga till sina vänner när de är på väg att missa att skaffa barn? Måste man ha idrottsvåld? Är det nödvändigt att ha en begravning? Producent: Susanna Einerstam.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    MUSIK:

    Keith Jarrett Rio "Part XV" inspelad live i Rio de Janeiro 2011. Matti Bye "Brought into light" från CD Bethanien. Signatur i början av programmet: Bill Frisell
    ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm. Musikansvarig: Anton Karis

    Lyssnarbrev:

    Hej!

    Mitt namn är Christoffer Edberg och jag gillar verkligen programmet allvarligt talat.

    Jag står nu vid ett vägskäl i livet och är osäker på vilken väg jag skall gå. Det handlar förstås om yrkesval

    Min fråga till er lyder: Vågar jag gå min egen väg och följa min intuition när omgivningen bara tycks välja det som ger högsta status och mest pengar?

    För att utveckla så verkar det som att existentiella värden har gått helt förlorade för de materiella. Folk i min bekantskapskrets verkar värdera pengar och status mer än egna intressen och passioner. Det är ständigt prat om lön, titlar, möjlighet att avancera, arbetstider, förmåner Det verkar som själva intresset och passionen för yrkesvalet verkar ha dött.

    Jag frågar ibland hur intresserad någon egentligen är men det verkar som att denna fråga mer har blivit en förolämpning och jag möts ofta av irritation och suckar när jag ställer den.

    Skulle verkligen uppskatta att få höra era tankar kring ämnet.

    Med vänlig hälsning Christoffer Edberg

    ______________

    Hej – lyssnade på Allvarligt talat idag och bl.a. handlade det om idrottsvåldet på våra arenor och du svarade att i USA förekom inte det – varför?

    Vistades själv i USA ett halvt år på 1970-talet och förvånade mig då så ofta över följande:

    Såg aldrig skymten av någon avund. Var förvånad. I.st. verkade alla vara stolta över varandra. Som att de var ju det finaste som fanns, de var amerikaner, det kunde de vara stolta över. Vad andra där lyckades med, det hade alla del i. Om någons barn hade kommit in på en fin utbildning t.ex. så kastade sig omgivande damer om halsen på modern till det lyckade barnet och gratulerade och det verkade äkta. De blev glada. Själv umgicks jag med s.k. exekutives som hade det gott ställt, men jag upplevde samma fenomen hos t.ex. hotellportiéren eller taxichauffören. Alltid is´nt it beauthiful, wonderful m.m.m.m.

    De ord jag mest hörde under min tid där var lovely, real real nice, wonderful, gorgegous, beauthyful …..

    Just avunden där verkade inte existera, fastän den ju hos oss är så förståelig.

    Mvh

    Dorrit Fredriksson

    _________

    Hej

    Jag är 44 år, fullt frisk, funktionell på alla sätt och vis.

    Men jag har en sak jag grubblar över och det är att jag är så fruktansvärt rädd
    för döden och att lämna detta jordeliv.

    Tror det har med min nyfikenhet att göra. Jag kan inte föreställa mig hur livet
    bara ska fortsätta pågå här på ytan utan mig..?

    Om det fanns ett piller för evigt liv hade jag tagit det pillret omgående!
    Människor i min närhet säger att jag kommer att vänja mig, att jag kommer att
    förlika mig med tanken om döden- men jag vet, att det kommer jag aldrig!

    Hur blir jag av med mina grubblerier?

    Och säg nu inte att jag återföds som en blomma eller en fjäril, för det tror
    jag inte på.

    Tack.

    Saša

    ___________

    Jag heter Irene Möller, bor i Stockholm och vill ställa följande fråga till Per Olov Enquist.

    Varför drar du så ofta den slutsatsen att det människor frågar dig om egentligen handlar om en rädsla för döden? Är du själv rädd för döden? Jag är 76 år och tänker aldrig på döden. Jag är fullkomligt nöjd med hur jag levat mitt liv och med vad jag åstadkommit. Jag ser mig själv som en planta som så småningom kommer vissna och bli ett med jorden. Jag behöver ingen gud. Mina gener förs vidare av barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det räcker. Jag lever i nuet och ser till att jag får ut mycket av min tillvaro. I kväll ska jag åka och lyssna till en jazzkonsert och njuta av en musik jag tycker om.

    ______________

    Hej, PO

    Det händer att jag lyssnar på ”allvarligt talat” ,då du utvecklar dina tankar med anledning av diverse  mer eller mindre konstiga frågeställningar. Ofta så, att jag tycker om ditt djupsinne. Men ditt svar på frågan och läktarvåldet i samband med sportevenemang och framför allt, avsaknad på just sådant våld i USA, lämnar mig ytterst förbryllad. Du påstår, rakt av, att våld (slagsmål, fylleri) i samband med idrott inte förekommer i USA. Är det verkligen så? Jag medger gärna  att om ditt påstående är sant, är detta förvisso märkligt. Själv har jag vare sig kapacitet eller materiella resurser för att kolla huruvida ditt påstående är korrekt. Men total avsaknad av våld och bråk på och omkring arenorna i samband med lagidrotter i just USA torde vara så pass originellt att det rimligtvis borde ha varit föremål för forskning. Finns det verkligen ingen sådan på detta område? Om inte annat vore väl just vetenskaplig analys av denna nära nog sensationella avsaknad av våld och bråk i lagidrottssammanhang  och, inte minst, orsaken till att det utblivit, kunna ge underlag för att komma till rätta med fenomenet i Europa!

    Ytterst märkligt.

    Bästa hälsningar

    /bengt rudolf persson

  • I sommarens fjärde Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Hur man kan veta mycket om kärlek men inget om äktenskap? Varför kistlocket ska vara på vid begravning? Varför Gud inte verkar höra våra böner? Producent: Susanna Einerstam

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    PO Enquist svarar på publikens frågor om livet i Allvarligt Talat

    Musik:

    Krister Jonsson trio + Svante Henryson "Voices". Arvo Pärt Tallinn Chamber Orchestra "Psalom". John Coltrane "To young to go steady"från CD Ballads. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis

    Lyssnarbrev:

    P.O. Enquist,

    Det är underbart att lyssna till dig. Bara din röst inger trygghet och du talar så vist.

    Jag önskar dig allt gott!

    Ulla på Österlen

    ______________

    Tack PO för det underbara senaste Allvarligt talat. Jag talade igår med änkan efter min närmaste undomsvän som hon begravde för ett halvår sedan. Som jag förstod det hade hon fängslats särskilt av din beskrivning av upplevelsen av den döde som plötsligt bara ett skal. Jag tror hon på något sätt fann en trygghet i denna enkla bild.

    Vidare var programmet rent roligt att lyssna på Hans M Larsson

    _____________

    Tack till Per Olov! Svaret var klokt, förunderligt och "på allvar" - precis som en roman. Dina ord! Frågeställaren

    _____________

    Tack för ett mycket bra program jag lyssnar och njuter och ibland fäller jag en liten tår för att jag blir berörd!

    T

    _____________

    Hej! Lyssnat på programmet allvarligt talat igår-Du sa att det finns ingen Gud.
    Du nämnde sen nåt om kärleken-Gud.
     
    Ord kan missförstås,naturligtvis;jag kan ha misförstått Dig.
    Men var finns bevisen för att ingen Gud finns?
     
    Ondskan finns-det märker vi tydligt;kärleken finns-det märker vi också.
    (Ondskan nämns tydligt vid namn i evangelierna)(en makt)
     
    Det står i evangeliet uppmaningen "sök";
    Ondskan behöver vi inte söka
    Men kanske just därför behöver vi söka den kärleksfulle Guden.
     
    Nog förstår man kvinnans sorg,besvikelse,som förlorat sitt barn!
    Men måste vi inte inse vilka löften som egentligen har givits?
     
    (och kan man kanske tänka sig att Abraham missförstått?...vad Gud vill kan ju missförstås....)
     
    Vänligen
    m

    ______________

    Hur ska man förklara begreppet "sunt förnuft"? Ibland hänvisar man till det som det enda rätta att gå på, ibland är det något suspekt som står i strid med vetenskapen.

    Barbro Lundin

    ________________

  • I sommarens andra Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att besvara frågor som handlar om: Jesus om det var en kille som åt ägg? Varför det är så svårt att tala normalt med en synskadad? Om lärarutbildningen borde reformeras? Producent: Susanna Einerstam

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    PO Enquist svarar på frågor om livet i Allvarligt Talat

    Musik:

    Willy Lundin "Calle Schewens vals". Matti Bye Pyramiden från CD:s Bethanien. Charlie Haden " Nocho de Ronda"(Night of wondering). Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis

    Lyssnarbrev

     Hej

    Jag har funderat mycket över mina minnen, de känns för fiktiva för att ha kunnat varit verklighet. Det skapar en påfrestande existentiell förvirring och min fråga är hur ska man förhålla sig till sina minnen?

    Ronja De Boer

    Nyköping

    ____________________

    Vi gillar att läsa bra sagor för våra barn - ofta utan att veta varför vi tycker om dem (även sagorna).

    Jag skulle villa höra PO berätta om vad jag bör svara när min sondotter (3 år) frågar varför Alfons Åberg har så mycket han "ska bara" göra först innan han kan följa med pappa Åberg (för att spela fotboll, eller vad det nu var).

    Vänligen

    Tomas Åström

    __________________

    Hej PO!

    Hur blir man vis?

     Så länge jag kan minnas har jag kunnat identifiera vissa personer som jag upplever som visa och har fungerat som någon slags förebild för så som jag vill vara när jag blir stor. Nu är jag ganska stor men har svårt att uppfatta om jag är vis eller inte. Inte heller hos de som jag tycker är visa är det så lätt att peka på vad det är som gör dom visa. Men vissa mönster kan jag urskilja. De flesta är relativt gamla; många är författare. Några har suttit väldigt länge i fängelse eller har levt ett asketiskt religiöst liv. De flesta upplever jag genom media eller genom deras verk. De har en glimt i ögat och verkar ifrågasätta det som till synes är på ett ödmjukt sätt och ser ut att ha ett rikt och genomtänkt inre liv.

    Tycker du att du är vis och hur vet du i så fall det?

    Ibland har jag försökt efterlikna uttryck som visa personer har eftersom det är så jag vill vara men jag vet inte om jag lyckas lura någon. Fast å andra sidan har jag märkt att vissa beteenden genererar insikter i och med att de skapar interaktioner med andra människor. "Fake it til you make it".

    Vishet är ju omgärdat med enormt många myter sedan årtusenden som man inte minst kan se i populärkulturen. Och det finns många gurus som försöker exploatera myten om vishet. Det kan ju finnas en viss stjärnstatus i det och ibland är det svårt att skilja det från verklig vishet. När jag var yngre så kunde jag lätt bländas av denna status och det var också lätt att uppleva distanserade och mystiska personer som visa. Det har jag nog lättare att genomskåda nu. Ibland döljs riktig vishet bakom mytologin så att man missar den verkliga visheten.

     Slutligen, vad är vishet? Har du någon bra definition på det?

     Hälsningar

     Pontus Bergöö

    ______________

    Hej PO

    Jag har funderat på det här att göra en klassresa, när jag växte upp pratade man ganska ofta om att folk hade gjort en klassresa eller var på väg att göra en klassresa. Idag tänker jag att alla tar studenten, väldigt många läser på högskolan till yrken som inte deras föräldrar hade utan helt självvalda jobb och arbeten. Kan man prata om att människor gör klassresor idag?  Förr var det på något sätt ett mål att uppnå, det gick bättre för en, livet blev annorlunda och förmodligen bättre då.

    Iréne Collin

    Falkenberg

    ________________

    På senare tid talas det om att skolan behöver definiera sin värdegrund.

    Detta behov tycks ha sitt upphov i olika politiska partiers rätt att närvara i skolan. Särskilt kritiskt tycks närvaro av sk extrema högerpartier vara.

    Däremot är inte extrema vänsterpartier ifrågasatta på samma sätt, ej heller religiösa rörelser. Själv tycker jag att det låter märkligt, ja rent av farligt, att ha en annan  värdegrund för skolan än vad vi har för det svenska samhället. Allvarligt talat, vad är det som gäller?

    från

    Sören Norrby

  • I sommarens sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om. Varför skatorna bygger bo längst ner i granen, om barns självmord, om förlusten av tappade rötter, hur man ska orka städa och skriva sitt testamente och sist om dödshjälp.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    PO Enquist svarar på frågor om livet i Allvarligt Talat

    Lyssnarbrev
    Hej! Jag skulle vilja fråga när man vet att man är intellektuell, eller tillhör de intellektuellas skara? Man hörde ofta förr om de intellektuella och jag brukar fundera på om det idag fortfarande heter " de intellektuella", eller om man idag har ett nytt namn för dessa? Och vilka är dom? Hur vet man att man är det? Och vilka sätter denna stämpel på en människa?
    Hälsningar Jennie från falun

    --------------------------------------------------------------------------

    Vill gratulera dig till att aldrig ha upplevt att en döende människa har dödsångest.
    Jag är 45 år, på 9 år miste jag fem av mina närmaste anhöriga. 
    Satt vid dödsbädden hos tre av dem och höll deras händer de sista dygnen av deras liv.
    Min far var sjuk, sjuk i en lungcancer som bara gick att behandla med strålning.
    Han älskade livet. Visste redan då han fick diagnosen att hans chanser att överleva den var mycket små.
    Han levde i 2,5 år efter diagnosen. Vi hann sörja, skratta, planera begravningen, välja ut hans gravplats och vi hann förlåta det som behövde förlåtas och han lovade att inte spöka för mig.
    Andra gången de ringde från sjukhuset (första gången så bestämde han sig för att leva ett tag till) om att nu var det nog dags och att vi borde komma, då släppte jag allt och åkte dit.
    Jag satt hos honom i 5 dygn, i fem dygn såg jag hans kamp med döden och livet, han ville inte släppa, klamrade sig fast vid livet och han visste att han höll på att mista det.
    Han skrek i dödsångest trots morfin med frågan till mig "ska jag dö nu?" och försökte resa sig från sin sjuksäng, jag tror helt enkelt att han ville fly, som om att bara han kom upp och ut så skulle han komma ifrån döden. Jag svarade honom "nej, inte nu pappa".
    I ett senare skede när pappa var full av morfin kunde han ändå inte komma till ro, jag kramade jag honom och viskade "att nu är det dags att släppa taget och jag sitter här och håller din hand hela tiden".
    Bekymmersrynkan mellan ögonbrynen försvann inte förrän likfläckarna började synas på hans kropp innan hjärtat slutat slå. Han fick så mycket morfin han behövde (dvs innanför den gräns sjukhuspersonal får ge utan att det ska räknas som dödshjälp).
    Han dog just innan han skulle fylla 57 år och jag var 32 år.

    Önskar dig en skön sommar full av liv
    /Marie Söderberg
    --------------------------------------------------------------------------------------

    Hej
    Jag har lyssnat på de flesta av PO-E:s program i allvarligt talat.
    Var snäll att vidarebefordra detta till PO!

    Jag är snart 60 år och min mamma är snart 90.
    Vi lyssnar tillsammans och pratar om programmet efteråt. Mamma är passiv kristen och jag är medlem i Humanisterna. Dvs en förening som försöker bekämpa tokerier i religionens namn. Ja du vet. Vi pratar om detta också.
    Men min fråga är så här:
    (Jag får slänga in en parentes här först. Mina barn är vare sig döpta eller konfirmerade. Och dom bryr sig inte om religion eller i detta fall svenska kyrkan. Eller jo, dom bryr sig om religion när det gäller konflikter i världen. Dom är intelligenta och engagerade i diverse solidaritetsorganisationer.)Ursäkta utvikningar, detta är min egentliga fråga: Tror du på arvsrätt? Vad är det för konstig naturlag som tycks råda? Att barn ärver tillgångar från sina föräldrar? (Dom ärver ju inte skulder.) Mina barn är vuxna (mellan 24 och 27) , även om dom dom idag inte har fasta jobb så kommer dom med all säkerhet att kunna skaffa sig ett fast jobb (även i dessa tider) och försörja sig själva. Dom är intelligenta och välutbildade. När jag dör kommer dödsboet att bli värt kanske fyra kanske fem miljoner. Varför skall detta med automatik tillfalla barnen?
    Eller varför skall jag överhuvudtaget ha något att säga till om vad gäller mina tillgångar? Naturligt vore väl om dom gick direkt in i statskassan.
    (Jag är inte gift.)
    Själv skulle jag vilja skriva nåt om att alla mina pengar skall gå till Läkare utan gränser. Och kanske 100.00 till barnen för att dom röjer efter mig. Jag bryter därmed alla normer. Vad tycker du? Naturligtvis skall jag prata med dom om detta. Men dina tankar kring detta?

    Vänliga hälsningar
    Göran
    -------------------------------------------------------------------------------------

    Musiken i programmet

    Shuggie Otis: ”Pling”
    Winter & Winter: ”The windmills of your mind”
    Salonul Magic Erik Lindeborg: ”Part IX”
    Ketil Björnstad, Svante Henryson: ”Fall”

    Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
    Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”

    Musikrådgivare: Anton Karis
    Producent: Susanna Einerstam

  • I sommarens andra Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om att vara udda, om otrohet, själen, betydelsen av ett namn och kontakten med en död bror.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Lyssnarbrev

    PO ENQUIST: Ända sedan du skrev om din barndom har jag velat fråga. Du skrev att din far låg i en öppen kista. Så gjorde man också i Finland., men när min far stupat i Rukajärvi, ryska Karelen, film: Vägen till Rukajärv 1997, tog min mor en stålpenna, doppade i  svart bläck och ritade ett kors ovanför pappas ansikte. Gjorde man så hemma hos dig också, din mor trodde på Gud. Mormor Saara var pietist. Kom till Sverige 1942 för 3 månader nu har jag varit här  Sverige 71 år. – 1946, Margit 23 år skulle blivit min moster. Fick kräftan. Operation i Lund. Hon trodde hon var frisk Hennes far ville att hon skulle få leva i den tron. Hon köpte sängkammarmöbel, hon lät sy brudklänning osv.  Hon dog och klädds i sin brudklänning. Stod lik 3 dagar innan hon fördes till sist vilan. Jag hade mörkblå klänning, den färgades ebenholtssvart. Jag läste om herrnhutarna/ för det var väl inte pietister/ i Livmedikusen. Herrnhutarna hade kvinnlig präster men de fick ej vara gifta, kort tid men i alla fall. Jag tycker om att läsa dina böcker, men det har du väl hört många gånger. Skulle vara intressant att höra om korset på den döde foto. Med vänliga hälsningar Vieno Mårtensson
    ---------------------------------------------------------------------------------------

    Hej P-O
    Jag har funderat på det här med medveten närvaro eller mindfulness. Är det inte omedveten närvaro som är det mest önskvärda egentligen? Att kunna uppslukas av någonting utan att reflektera kring det?
    Tack för ett fint program.
    Karin Hammarén
    ---------------------------------------------------------------------------------------

    Musiken i programmet
    Ketil Björnstad, Svante Henryson: ”Night Sony, Schubert Said”
    Bo Nilsson Norrköpings symfoniorkester: “Artic Air”
    Ennio Morricone & Dulce Pontes: “Cinema Paradiso”
    Karsten Vogel Niels Thybo: "Good Onlys knows“

    Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
    Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”

    Musikrådgivare: Anton Karis
    Producent: Susanna Einerstam

  • Allvarligt talat är ett program som bygger på lyssnarnas frågor. Årets programvärd, författaren PO Enquist svarar utifrån egna reflektioner, livserfarenhet och tankar. I dagens program handlar det om morgonångest, hur viktigt hunden är för människa, om evig tid och om man måste älska sina barn.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Lyssnarbrev:

    Allvarligt talat är ett program som jag tycker är oerhört viktigt. För mig som människa i världen. Tack! För att ni vågar prata om det viktiga och det fördolda, och att vara reflekterande – i en värld där allt ska gå så fort, stannar jag upp och sätter mig ner och finns.
    Radio rules!
    Vänligen
    Marja
    -------------------------------------------------------------------------------------

    Hej
    Har idag idag lyssnat på programmet för första gången och uppskattade P-Os svar på flera frågor. Vill bara höra av mig när jag påmindes om att min mamma som svarade på frågor i programmet" Någon att tala med" på 80-talet. Hennes sätt att säkra tillgängligheten för en brev lyssnarskara var att be vår gamla granne på landet " tant Lisa" en vis bondkvinna, läsa hennes manus. Verkar som om P-O gjort något liknande:-). Hälsa honom och tacka.
    Gunnar
    ------------------------------------------------------------------------------------

    Bäste P-O Enquist!
    Ända sen du ( senast) sommarpratade i radio har jag tänkt fråga dig: hur gick det att börja röka - och hur gick det att sluta?
    Men som med många föresatser blev frågan vilande.När jag nu hör att du ska leda programmet "Allvarligt talat" aktualiseras mitt spörsmål, nu något omformulerat.Kring rökning diskuteras mycket och intensivt. Det har utvecklats en sorts moralism, kanske mer än kring andra livsstilsfrågor.
    Att leva hälsosamt och ta avstånd från skadliga handlingar är nästintill ett moraliskt påbud.
    Jag är intresserad av att höra dina tankar i konflikten njutning kontra hälsa/moral
    HUR PRÄKTIG SKA MAN VARA?
    Jag tacka dig för det allra bästa Sommar-program någonsin, allvarligt, angeläget och med elegans och humor! 
    Bästa hälsningar
    Dagmar von Mentzer
    ------------------------------------------------------------------------------------

    Till P-O E!
    Tack för fint program.
    Du funderar över detta att fler kvinnor än män läser romaner. Det stämmer säkert. Jag känner faktiskt en hel del män som läser romaner. Men ingen av dem lånar dessa romaner från biblioteket. De köper dem på t ex Akademibokhandeln eller Bokshopen. Detta kan kanske bero på att män i genomsnitt har bättre ekonomi än kvinnor. Kvinnor lånar i större utsträckning sina böcker från bibblan. Vilket också jag oftast gör. Sen kanske man inte heller läser alla böcker man lånar hem!
    Den undersökning du refererar till ger alltså svar på hur stor del av romanlånarna på biblioteket som är män, inte på hur stor andel av romanläsarna som är män. Vi statistiker brukar säga att det gäller att ha rätt nämnare för att kunna dra slutsatser. 
    Vänligen
    Anita Normark
    ------------------------------------------------------------------------------------
     
    Musiken i programmet:
    Salonul Magic Erik Lindeborg: ”PartX”
    Dynamike National Hymns: ”Muy Quieto”
    Shuggie Otis Wings of love: Rainy day”
    Matti Bye: “Elephant and castle”

    Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
    Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”

    Musikrådgivare: Anton Karis
    Producent: Susanna Einerstam

  • FRÖKEN - Är ni inte min vän? JEAN - Jo ibland! Men lita inte på mig. Fröken Julie är August Strindbergs mest spelade pjäs. Maktkampen en midsommarnatt mellan husets härskarrinna och hennes två tjänare återuppstår om och om igen på scener över hela världen. Men vad handlar den om? Hur kan man läsa denna text från 1888 och komma fram till så olika slutsatser och tolkningar? Eller är det tvärtom så att vi fastnat i samma gamla. Biblioteket träffar Anna Petterson och Fia Stina Sandlund som flyttat in alla tre roller i en och samma person och gjort en film som försöker rädda Fröken från självmordet. Författaren PO Enquist tolkat in en personlig hemlighet i Fröken Julie. Per Magnus Johansson tar tolkningarbetet ett steg till genom att försöka psykoanlysera själva Strindberg utifrån hans egen litteratur istället för tvärtom och på köpet lära oss alla något om ensamheten. Jenny Aschenbrenner och Jenny Teleman är programledare.