Richard Scarrys Podcasts
-
Då var det dags att avrunda vår första säsong, med en liten tillbakablick på året som gått. Vi pratar dessutom om hela FYRA barnprogram som lyssnare har önskat med som vi valt att inte dedikera hela avsnitt till: Richard Scarrys äventyrsvärld, Björnes magasin, Rädda Joppe, och Anki & Pytte. Stort tack till alla er som lyssnat och hjälpt oss med podden denna första säsong, vi kommer tillbaka snart. Det finns mycket kvar att prata om.
-
Se mer av vad Gud gör
KERSTIN ODERHEM
missionsföreståndare EFS
2020-01-07
När jag lärde känna EFS för drygt 20 år sedan var det spännande. Jag mötte en rörelse som jag förälskade mig i och som formulerade mål om var den ville vara i framtiden. Allt eftersom jag lärt känna EFS under de år som gått har jag upptäckt att vi förhåller oss olika till förändring. Olika typer av förändringar passar olika människor och ibland kan vi önska att inget behövde förändras.
Ibland får jag höra: »Jag känner inte igen EFS« eller »Det här är inte EFS« eller precis tvärtom »Detta är EFS«. Det verkar inte vara en generationsfråga, utan jag hör det sägas i olika generationer och på olika platser i landet. Det som utlöser påståendet är oftast olika kristna praktiker och kan handla om allt från hur man firar gudstjänst till hur man lever mission.
Jag har försökt att göra en tillbakablick på EFS historia och ser då att vår rörelse sett olika ut i olika tider och på olika platser i landet, så är det även idag. Vi har formats av de människor som varit våra ledare och vi har attraherats av olika utryck och former och låtit det prägla våra sammanhang. Det är säkert så att allt vi gör, inte alltid är så genomreflekterat och vissa saker gör vi för att vi alltid gjort dem. Men våra olika föreningsformer visar på att det går att vara med i »olika« typer av EFS. Vi har de vanliga EFS föreningarna, EFS grupperna, samarbetskyrkorna och de nya sätten att vara kyrka. Vårt land är dessutom stort och det finns fromhetstraditioner som präglar vissa områden.
Jag har funderat på hur vi i detta landskap visar varandra generositet. Jag tycker om det ordet i den bemärkelsen, att liksom se vad Gud gör på en plats och glädja sig över det som sker där även om man själv inte skulle trivas i det sammanhanget.
Det finns en serie med barnböcker som handlar om Richard Scarrys äventyrsvärld. Böckerna utspelar sig i Sysselstad och där bor det många underbara djur. Två av dem är grisar, den ena heter Nasse Ja och den andra Nasse Nej. Grisarnas mamma frågar om de vill vara med och göra saker. Som ni förstår säger den ena grisen alltid ja och den andra nej. Det händer att jag möter Nasse Nej personer, de som likt sagans Nasse Nej börjar sin mening med »Jag tycker inte om«.
Tänk om vi i våra relationer mellan varandra skulle se mer av vad Gud gör och tänka: »Ja!« Titta på varandra mellan generationer och tänka: »Ja!« Titta på varandras sammanhang och se det Gud gör och tänka: »Ja!« Sedan kan vi gå hem, till den kyrka som är vår och glädjas över att få vara just där.
