Boston Podcasts
-
Karin berättar om George Parkman, som sågs sista gången i livet på trapporna till Harvard Medical School och senare hittades död på samma skola, i ett mord som skakade Bostons finaste familjer. Anna berättar om Alvin Ridley, som levde ensam i Ringgold, Virginia – åtminstone trodde alla det tills han en dag ringde polisen för att hans fru Virginia slutat andas.
Lyssna på Mord Mot Mord redan på onsdagar i Podplay-appen eller på podplay.se. Mord Mot Mord är en vanlig snackig podd, fast om mord. Det är lättsamt prat i ett försök att hantera världens värsta ämne. -
TV TV TV!
Vi pratar om
Nyheter: Ny Harry Potter-serie är eventuellt på gång hos HBO max.
Film: Tetris, Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves, Murder Mystery 2, Boston Strangler
Serier: Sveriges mästerkock, Grease: Rise of the Pink Ladies, The Big Door Prize, Swarm, War Sailor, Gift vid första ögonkastet, Masked Singer Sverige, Hela Kändissverige bakar, Ted Lasso, Grey’s Anatomy, Yellowjackets, Kapningen, Bäst i test, Robinson, Alla mot alla
Kommande: Benjamins, Mrs. Davis, Barry, Thunder in My Heart, Exit, Ghosted
Om du gillar podden får du jättegärna betygsätta oss i din poddapp! Tack för att du lyssnar! Vill du höra våra andra poddar så spana in vårt länkträd!
Kontakt: [email protected]
Instagram: vadatabla
-
En av Europas starkaste litterära röster tystnade 2023. Anneli Dufva tecknar i denna essä från 2015 ett porträtt av Dubravka Ugrei. Hon som lämnade sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 27/2 2015 som en del i en serie om yttrandefrihet efter terrordåden i Paris och Köpenhamn.
I sin senaste bok, en essäsamling, betitlad Europe in Sepia skriver Dubravka Ugrešić i essän Manifesto.
"En gång två zoner åtskilda av en rätt stadig mur så har Europa under loppet av 20 år blivit en kaotisk mega-marknad. Nu finns inga murar och inga koordinater heller; ingen vet var väst är, och inte öst heller".
Hon, som själv beskriver sig som "en produkt av en socialistisk barndom, Jugoslaviens sönderfall, inbördeskrig, nya pass och brustna identiteter, exil och ett nytt liv i ett västeuropeiskt land".
”Dessa små på pålitliga fakta. Stämplarna i passet läggs på hög och förvandlas vid något tillfälle till otydbara linjer. Först då börjar de plötsligt rita upp en inre karta. En karta över det imaginära. Och först då beskriver de i detalj den där omätbara upplevelsen av exilen. Ja, exilen är som en mardröm.”
Jag har, i min tur, beskrivit henne som att allt hon skriver är färgat av hennes fria hjärnas tolkning av ett Europa format både av krig och sina filosofer.
För i Dubravka Ugrešić böcker, både romaner och essäer, rör man sig nämligen i Europa, mellan platser. Hon iakttar detaljer på dessa platser- små händelser eller fenomen som tillsammans skapar en lika galghumoristisk som vemodig ton. Hon är pessimist. Kanske bliven med tiden, men hon är det.
I en annan essä i samma bok står hon och röker på en balkong i Bulgariens huvudstad Sofia, i vad hon beskriver som ett typiskt öst-europeiskt hyreshusområde, där hon är på besök hos en bekant. På balkongen intill får hon syn på en märklig ståltråds-grunka. Hon frågar vad det är och vännen svarar att "Det är min påhittige granne, han jagar duvor med den". Hon frågar vad han ska med duvor till, varpå vännen lakoniskt säger: "Du vet, det är många människor som kämpar här..."
Hon skriver sedan att hon själv under de år som gått sedan den händelsen blivit betydligt mer pris- och krismedveten, att hon till och med köpt ett antal burkar med kondenserad mjölk. Holländsk kondenserad mjölk. Burkarna är på alla sätt utom ett identiska med dem som i Sovjet kallades zguschenska.
Skillnaden är att de holländska har ett bäst före-datum
Och jag kan se henne framför mig, där hon bär hem matkassarna till sin lägenhet i Amsterdam. Jag har nämligen varit där två gånger, för att intervjua henne. Hon bor i ett stort vitt 60-talshus med långa, långa loftgångar, på en gata där det finns både en polisstation och en moské.
När inbördeskriget i det forna Jugoslavien bröt ut 1991 tog Dubravka Ugrešić stark ställning emot kriget och emot nationalismen. Hon blev då kallad både för förrädare och häxa. Efter en rad offentliga påhopp lämnade hon Kroatien 1993, eftersom hon inte kunde "anpassa sig till den ständiga terrorn och lögnaktigheten i såväl offentligheten, som politiken, kulturen och vardagslivet".
Livet blev motbjudande när allt var så nedsmutsat av hat och nationalism och sen blev jag utsedd till en allmänhetens fiende, jag blev utfryst av både mina grannar, vänner och kolleger, sade hon när jag träffade henne år 2004.
Dubravka Ugrešić hamnade först, sedan hon lämnat sitt hemland, i Berlin, vilket också är den stad som spelar en sorts huvudroll i hennes roman Den ovillkorliga kapitulationens museum. I den är det är 90-tal, det är exil, det är fragment av liv och närbilder på ting som bärare av både minne och tid.
Något som återkommer även i nästa roman Smärtans ministerium, som däremot utspelar sig i den stad där hon kom att bli kvar, Amsterdam.
Ett Amsterdam dit bokens huvudperson Tanja kommer för att undervisa i serbokroatiska på universitetet.
Serbokroatiska, som sen Jugoslaviens upplösning inte längre finns som ett officiellt språk, eleverna också de en grupp forna jugoslaver som nu ska definiera sig både i förhållande till det gamla landets nya länder och förhålla sig till det för dem främmande land där de råkat hamna.
Och staden Amsterdam, som en plats för glömskan, som Dubravka Ugrešićsäger, där minnena skingras. En skör, drunknande miniatyrstad, byggd på sand - som gjord för att se igenom och för att försvinna i, tänker jag.
Och när jag besöker henne nästa gång, år 2010, då är det vi istället talar mest om hennes nya hemland Nederländerna och den politiska förändring landet befinner sig i. Då har både filmaren Theo van Gogh och professorn Pim Fourteyn mördats och parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali lämnat landet. De var alla tre islamkritiska, offentliga personer som genom sina öden kom att bli symbolgestalter, vilka i någon mening legitimerade den islamkritiska hållning som vuxit sig allt starkare i det tidigare så öppna Nederländerna.
2010 hade Nederländerna därför istället fått en invandringspolitik som var en av de hårdaste i Europa. Bland annat med svåra både språk- och kulturtester för de invandrade. Och Geert Wilders främlingsfientliga Frihetsparti hade blivit tredje största parti i parlamentet.
Hans teser är enkla, säger hon. Holland ska belöna hårt arbetande människor, stoppa immigrationen, stoppa islam som till skillnad från kristendom är en farlig religion enligt honom. Allt framfört med billig känslomässig retorik, menar Dubravka Ugrešić.
”Jag jämrade mig över något lösryckt fragment, en tillfällig melodi som klingade i mitt öra. Ett ansikte som plötsligt visade sig i mörkret. Ett ljud, en ton, en vers, en slogan, en doft en scen.”
Dubravka Ugrešić talade vidare om den polarisering, den uppdelning i "vi" och "dem", som alltid funnits, som handlade om judarna på 30-talet och som handlade om muslimerna, då 2010. Behovet dock detsamma - att peka ut den andre.
Nu, år 2015, vet vi att läget hårdnat ytterligare. Att muslimerna fortsatt är utsatta som grupp, men att nu även de judiska grupperna står inför en ny våg av antisemitism.
Och i yttrandefrihetens namn - det här är Dubravka Ugrešić - hon som själv flytt sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet, hon fortsätter också att tycka att man inte behöver vara politiskt korrekt.
I essän "Code" i Europe in sepia skriver hon "om den politiska korrekthetens regler hindrar oss från att använda etnicitet, nationalitet, ras, kön eller andra typer av skillnader - alla lika opålitliga i vilket fall som helst - men vi ändå vill ha något att falla tillbaka på, så finns alltid koden." Koden, som hon menar är de skrivna eller oskrivna regler som styr vårt beteende inom olika grupper.
Hon tror helt enkelt inte på en uppdelning av människor, på en indelning i grupper - därav hennes kritik av mångkulturtanken. Hon menar att den kan bli omvänt rasistisk genom att den förstärker idéen om "den andre" och snarare hindrar integrationen.
Ja, hon sade det 2010. Hon kanske skulle säga något annat nu - antagligen skulle hon det, eftersom hon är den hon är.
Jag söker på youtube och jag hittar ett föredrag hon höll i Boston hösten 2013, där hon från en person i publiken får frågan hur hon ser på demokratin Europa.
Hon svarar långt och vindlande och hon säger att människor är rädda och tysta och att de inte vet hur de ska positionera sig idag, eftersom postionerna är så låsta. Om du som kroat är emot EU, då hamnar du ofrivilligt på samma sida som nationalister och fascister. Det är så lätt att bli etiketterad och så svårt att hitta alternativ.
Begrepp som demokrati och stat börjar lika malätna flaggor, säger hon, men en typisk drastisk Dubravka Ugrešić-formulering.
För Dubravka Ugrešić utmanar med sina tvära kast mellan högt och lågt, åsikter och fakta. Och mellan litterära och filosofiska referenser finns också läppstiften, den rumänske taxichauffören i London, gamla amerikanska filmer...
Det är det som gör henne så intressant.
Och jag skulle vilja sluta med ett citat. Författaren Steve-Sem Sandberg beskrev Dubravka Ugrešić så här, 2004:
–Det finns ingen författare jag läst de senaste decennierna som så uppriktigt och så känsligt och smärtfyllt och så gripande tagit pulsen på vår egen samtid.
Anneli Dufva
-
I det här avsnittet blir det snack om säsongens första ”blockbuster”, där Vancouver Canucks skickade iväg sin lagkapten Bo Horvat till New York Islanders. Vilket lag vann den bytesaffären? Dessutom snack om bland annat Boston, Vegas och St. Louis – och den kontroversielle NHL-ikonen Bobby Hulls bortgång. I slutet av avsnittet föreslår Bjurman/Ekeliw sitt nya All Star-format! Vi ber om ursäkt för den halvrisiga ljudkvaliteten på grund av svajigt hotellnät i Tampa.
-
Tro, hopp och förväntningar kan ge effekter på beslut och uppfattningar av vår omvärld och de kan också påverka våra kroppsliga funktioner. Det gör att preparat som i medicinsk mening borde vara overksamma ändå kan ha en effekt. Frågan är bara hur?
Karin Jensen är är en av världens främsta placeboforskare. Hon är verksam vid på Karolinska Institutet i Stockholm och har intresserat sig för smärta och placebo. Hon är nära knuten till Program in Placebo Studies vid Harvard Medical School i Boston (USA) och är sedan 2016 invald i styrelsen för internationell placeboforskning, tillsammans med ledamöter från många andra länder. Förra året gav hon ut boken “Hoppets anatomi” som är en fascinerande resa i detta låtsasland med mycket verkliga effekter.
Vi bjöd in henne till studion för ett samtal som kom att handla om likheterna mellan trolleri och placebo, åt varför självbedrägeri kan fungera och om placebokirurgi - alltså när man skär i andra men inte utför något. Bland mycket annat.
Jensens rekommendationer:
Besök Hagströmerbiblioteket i Stockholm
Gå och se en riktigt bra trollerikonstnär eller kolla in roliga illusionstrick på Youtube.
Programledare: Per Grankvist. Producent: Jens Back. Mixning av Stray Dog Studios. #perspektivpodden
"Perspektiv "är en podd från Vad Vi Vet - tjänsten som hjälper dig bli allmänbildad med minimal ansträngning.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.vadvivet.se/subscribe -
Linus Ullmark är en av NHL:s hetaste målvakter. Han ligger i topp i statistiken både när det gäller räddningsprocent och minst antal insläppta mål per match. Samtidigt är hans Boston Bruins med i tabelltoppen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Radiosporten har pratat med Linus Ullmark om vad det är som ligger bakom framgången, hur hans pappas död höll på att kosta honom hans karriär och hur Boston byggt upp sin vinnarkultur.
-
Stekheta svenskar under säsongsstarten! Jesper Bratt leder poängligan, Rasmus Dahlin sätter NHL-rekord och Elias Pettersson är ljusglimten i Vancouver-mörkret. Dessutom blir det i detta avsnitt snack om Phil Kessels otroliga ”Iron Man”-svit, Bostons oväntat starka start och Nashvilles kräftgång efter Europamatcherna. Bland mycket annat!
-
Hennes motto löd "Always yes, Caresse". Att hon var först med att ta patent på bh:n är inte ens det mest spännande med Caresse Crosby. Hon kom att bli den förlorade generationens litterära gudmor.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Caresse Crosby kunde kalla sig själv såväl uppfinnare, förläggare som författare. Hon föddes 1891 i en av Bostons bättre bemedlade familjer. Då var hennes namn Mary Phelps Jacobs, men när hon skulle börja publicera sin poesi ville hon göra det under ett mer storslaget namn. Det första förslaget på namnbyte var Clytoris, men det fick hennes hund istället heta. Valet blev Caresse, efter engelskans ord för smekning.
Redan som ung märktes Caresse Crosbys handlingskraft. För att slippa klä sig i korsett konstruerade hon själv med näsdukar och sidenband en egen BH. En uppfinning hon 1914 blev den första att i USA ta patent på. Långt innan det var socialt accepterat skilde hon sig, för att följa sitt hjärta. Hon gifte om sig med den något yngre Harry Crosby och flyttade till Paris. Med maken kom hon i den franska huvudstaden att bilda ett powerpar. De skrev poesi, startade eget bokförlag och Caresse Crosby kom att kallas för ”litterär gudmor till den förlorade generationen av utländska författare i Paris”.
Idag är hon inte ett särskilt känt namn alls, men hennes namn dyker upp både här och där, inte minst i biografier över flera av de kända konstnärer och författare som fick sitt genombrott under 1920-talet. I veckans Stil berättar vi om den grupp kulturpersonligheter som växte fram efter första världskriget och som kallades "den förlorade generationen".
Caresse Crosbys bokförlag "Black Sun Press" gjorde sig kända för sina exklusiva handbundna böcker. För det snålades inte på exklusivt papper eller mjukt skinn och böckerna fick snart rykte om sig att vara något alldeles extra, även i fråga om utformning. Vi beger oss därför till ett bokbinderi för att prata med bokbindarmästarna Lotta Löwgren och Johanna Röjgård och lära oss om den idag mer sällsynta konsten att binda böcker.
Vi tittar även närmare på en nygammal bh-trend som verkar vara på ingång. Försäljningen av bygel-bh:ar har nämligen, efter pandemins slut, återigen ökat och vi oss vad det beror på. Och dessutom så berättar vi om en av alla Caresse Crosbys många konstnärsvänner, den franskrumänske konstnären Constantin Brâncuși.
-
Hello Interactors,
Fall is upon us and so Interplace transitions to economics. I’ll be writing about how location, distribution, and the spatial organization of economic activities interacts with and affects humanity. The current dominant economic model insists on persistent and endless growth despite acknowledgement of its role in climate change, income inequality, and disappearing limited stocks of natural resources. There’s got to be a better way, and I’m on the hunt to find alternatives.
As interactors, you’re special individuals self-selected to be a part of an evolutionary journey. You’re also members of an attentive community so I welcome your participation.
Please leave your comments below or email me directly.
Now let’s go…
FLIGHTS OF NASTY
I attended a panel discussion last Friday on environmental justice. One panel member represented a nearby Seattle community called Beacon Hill. It’s a 6.5 mile long stretch just north of the SeaTac airport putting it on a flight path. Roughly 65% of flights land over Beacon Hill when the wind is out of the south. During busy times, a plane descends over their homes nearly every 90 seconds to two minutes. And because it’s on a hill, they’re 300 feet closer to the noise and pollution.
FAA guidelines require a 65-decibel limit, and Sea-Tac claims they comply, but Beacon Hill is beyond the boundary for which they monitor. Even the U.S. Bureau of Transportation and Statistics reported in 2017 levels in this area were between 40-75 decibels. When residents organized and measured noise themselves, they never recorded any plane below 50 decibels and some hit 80. That’s about as loud as a kitchen blender and too loud to hear the person next to you.
But what this panel member shared, sometimes through tears, is it’s not just the noise but the repetition. With each passing plane the stress mounts in anticipation of the next one. It’s hard to concentrate or hold a conversation. She worries about her son. How much does this environmental stress contribute to his ADHD? His trouble at school. Her husband, who rides his bike most places, suffered from esophageal cancer. How much did the air pollution contribute to his condition?
In the time between planes, the ultrafine particles (UFPs) from the last plane have already mixed with the air they breathe. Jet engines uniquely expel plumes of ultrafine particle pollution. A recent University of Washington (UW) study confirms similar studies in Los Angeles, Atlanta, Boston, New York, and Amsterdam. Flight paths are home to high concentrations of ultrafine particles raining down over unsuspecting victims. In Los Angeles, 90% of school children in the flight path are exposed to these particulates one hour out of every school day.
These particulates are smaller than the PM2.5 typically found from fossil fuel combustion and tire and brake dust. They’re also not as widely studied. Nobody really knows what kind of long-term effects they may have on the human body. However, there is animal evidence showing long-term exposure to ultrafine particles leads to adverse health effects, including neurological. A 2019 study published by the Washington State Department of Health reports,
“UFPs have many unique qualities that make them possibly more harmful to human health than larger particles. UFPs are able to travel deeper into the lung than larger particles. They are also small enough to avoid the body’s attempts to clear particles from the lungs, allowing them to stay in the body longer, to build up, and to cause damage. They can also move from the lungs to the bloodstream and to other organs.”
Evidence of short-term effects on human health are conclusive. The study warns,
“Certain groups of people are more sensitive to UFP exposure. These groups include people with pre-existing heart and lung disease, infants, older adults, people with diabetes, communities with a lower socio-economic status, and pregnant women.”
Beacon Hill is a place where 70% of residents identify as Black, Indigenous, multiracial, or persons of color. More than half speak a language other than English. They’re also flanked by two major interstates and have another smaller airport, King County International Airport (KCIA) (aka Boeing Field), between them and Sea-Tac. The UW study showed anyone living within 150 meters of the freeway would also be exposed to ultrafine particles from passing vehicles, especially semi-trucks on their way to and from Sea-Tac.
In 2021, the Puget Sound Regional Council published a Regional Aviation Baseline Study. There are 27 public-use airports in Western Washington’s Puget Sound region, and the three biggest are Sea-Tac, King County International Airport, and Paine Field just north of Seattle. Scheduled passenger service is only available at Sea-Tac and Paine Field. In 2018 these two airports served 24 million enplanements. One enplanement is a single passenger per airplane. By 2027 they project this number will grow to 29 million. By 2050 it will double, 49 million at the low end and 56 million at the high end.
That’s just commercial passenger traffic. What about cargo? In 2017 540 thousand metric tons of cargo flew through Western Washington. Eighty-five percent goes through Sea-Tac. By 2050, it too is projected to double to 1.5 million metric tons. However, these peak loads are seasonal. During harvest time, Washington State’s value crops, like cherries, increase cargo demands. So how is this increased demand to be met?
FLYING TOO CLOSE TO THE SUN
To assess solutions to growing demand, the 2019 Washington State Legislature formed the Commercial Aviation Coordinating Commission (CACC). Their objective is to recommend a new primary commercial aviation facility and additional ways to add capacity to six existing airports across the state to accommodate future demand.
To get an idea for how governments intend to shape outcomes of commissions they assemble, it’s good to look at the backgrounds of invited commissioners. In an era of increased awareness and needs for environmental, economic, and social justice, a good commission should be comprised of a diverse set of points of view and expertise. Especially given the current and historical economic, social, and environmental injustices existing power structures have created.
Through this lens, the list of commissioners is disappointing. Of the fourteen voting members, there are just two women, one person of color, and only one has a background in environmental law. The rest are white men, with one of Asian decent raised in England. Their bios read like a who’s-who of business leaders, economic development advisors, aviation enthusiasts, airport directors and developers, military leaders, and even representatives from Southwest and American Airlines. One member offered no bio at all and seemingly has no presence on the internet.
The remaining twelve non-voting members must then balance this majority of aviation zealots geared toward economic development. Nope. More of the same – former senators, regional transportation directors, air cargo specialists, a member of the Civil Air Patrol, an aviation officer…the list goes on. They do have a state senator, Tina Orwall, who has “20 years of experience working in the public mental health system.”
So, two people out of 26, an environmental lawyer and a left-leaning woman senator, may offer a voice for environmental justice and sustainable economic development. The rest will be fighting for state and federal dollars for airport and economic expansion. While public documents give lip service to ‘community engagement’ and ‘the environment’ history shows there is little likelihood this collection of people will have environmental justice as a top priority.
Every level of government wants the number of flights to increase, despite having goals to reduce carbon emissions. With increased flight traffic comes increased ground traffic, despite also having goals to reduce congestion. If this weren’t so tragic, it would be a comedy.
This is the essence of environmental justice; the unfair exposure of poor and marginalized people and places to harms associated with an economy these people and places are least responsible for – an economy which disproportionately benefits the prosperous and mainstream members of society. It’s an economic model, to which we’re addicted, requiring unlimited growth despite relying on the extraction of natural resources which are limited.
The environmental scientist, complex systems icon, and author of Limits of Growth, Donella Meadows, offers a series of questions these commissioners and elected leaders should ask whenever arguments for economic growth are put forth. She said,
“Growth is one of stupidest purposes ever invented by any culture. We’ve got to have enough. Always ask: growth of what and why, and for whom, and who pays the cost, and how long can it last, and what’s the cost to the planet, and how much is enough?”
Meadows, and many environmental justice activists and scholars, are calling for system change in the fight against climate change.
Reading Washington State’s plans for addressing its aviation woes, it’s clear system change is not on their radar. If Washington’s economy were a plane, elected leaders and assigned commissioners believe this plane can climb to infinite heights.
Imagine a plane gradually ascending beyond its physical limits and the bodily limits of its passengers. Now imagine cries to pilots to please level-off from suffering passengers first and most impacted. They’d be met with quizzical looks and ignored while most passengers would gleefully encourage the plane to climb faster and higher. That’s what it’s like when individuals in impacted communities cry and call for limits on the pain, suffering, and pollution at the hands of our economy.
Apart from a few local elected officials, they mostly are ignored. Most are too busy trying to grow the economy. Which in turn will increase the number of flights to Sea-Tac, the area’s economy, suffering, and the number of premature deaths due to air and noise pollution. Meanwhile, many Beacon Hill residents are too busy holding multiple jobs, too weary from the fight for justice, and too disempowered or discouraged to speak up.
The assembled aviation and business experts no doubt have good intentions, but it’s clear they’re tasked with one thing: tip the nose of the economic plane upwards while steadily increasing the throttle. After all, the model dictates that the state must remain competitive in a national and international race upwards toward a misleadingly infinite extractive consumer economy. This assumes there is no limit to growth despite empirical planetary evidence to the contrary. What’s the worse that could happen? Evidently, so far, nothing bad enough to prompt leaders to change the system.
To be fair, this commission and the Puget Sound Regional Council, do consider the air quality studies out of the University of Washington. They also consider another UW study exploring alternative ground transportation, including high-speed rail. There are other ‘sustainable’ elements the state is exploring, including biofuel and electric planes. However, creating a pipeline of biofuel to Sea-Tac they admit has its own challenges. Though, they pale in comparison to the struggles sourcing enough biofuel to meet demand. So that leaves electric planes, like electric cars, as the great savior.
ANOTHER INLAND LOGISTICS EMPIRE
Just this week, the dream of electric flight made one stride toward reality. A prototype of an electric nine-seater passenger plane successfully took off, circled the airport, and landed. A Washington first and a necessary first step toward certification. The plane was assembled in Washington state, made of engines and parts largely made in Washington state, and by a Washington state company called Eviation. Their CEO, Greg Davis, said “What we’ve just done is made aviation history. This is about changing the way that we fly. It’s about connecting communities in a sustainable way…ushering in a new era of aviation.” He may be right. But when?
When asked if this flying equivalent of a large Tesla, with 21,500 battery cells accounting for half of the plane’s weight of over 4 tons, is ready for passenger flights, he quipped, “The answer is no, absolutely not.” At least he’s honest. I optimistically believe some of our regional transportation problems can be solved by sustainably leveraging the thousands of municipal airports under-utilized across America. But it’s decades away.
Meanwhile, I believe this flight was mostly a PR stunt. The airport chosen for this historic flight was the Grant County International Airport at Moses Lake. Until this flight, most of Washington state didn’t know there was even an airport at Moses Lake. But it’s one of the top choices by the commission for expansion and they’ll need public support to pay for it.
Back in 2016 a group of senators formed a ‘roundtable’ to examine the growing air cargo industry. This is what eventually became the Commercial Aviation Coordinating Commission. They noted, “The top five air cargo commodities through Sea-Tac are cherries, seafood, footwear parts, aerospace components, and aluminum alloy and graphite.” All of these serve the Washington economy except for footwear parts which likely serves Nike and the footwear economy in Portland.
Knowing back then Sea-Tac had reached capacity, the attention turned to Eastern Washington. A Spokane roundtable member offered they had “Plenty of capacity and land reserved…to be developed for cargo…”, but then asked “How do we make strategic corrections?” There was a recognized need to make Eastern Washington attractive to air cargo carriers. Building or expanding alone doesn’t lead to success, you need private companies to believe it will succeed. Enter Moses Lake and the Grant County International Airport.
Ideas were thrown out. “Cold storage [for locally grown produce…like cherries and apples]…may be an incentive.” They imagined cargo planes could “Park in Moses Lake then” rail and trucks could “go back and get cargo.” They imagined “This would help open the runways in Sea-Tac,” but wondered “Would this financially work?” Before concluding the ‘roundtable’ they agreed they needed “to hear from businesses and companies.”
So, they commissioned the ‘Joint Transportation Committee’ to conduct a “study of air cargo movement at Washington airports” with a 2018 deadline. In that 2018 report seven airports were identified as targets for expansion, including the Grant County International Airport at Moses Lake which is right smack between Spokane and Seattle…and close to nearby produce.
In 2018, a “Washington State Air Cargo Movement Study” offered this as a recommendation:
“To attract the logistics/distribution market, the State of Washington should promote to individual airports the “inland port” or airport logistics park model…branding themselves ‘Global Logistics Centers.’”
This reminds me of a piece I wrote last year about Southern California’s ‘One Click Buy’ Empire. Moreno Valley, California is building out a World Logistics Center. Forty-five percent of the nation’s imports are already trained, trucked, or flown into this “Inland Empire”, unpacked, sorted, and reloaded onto trains, trucks, and planes then fanned out again across the nation. California’s South Coast Air Quality District estimates the new logistics center will add an additional 30,000 heavy-duty trucks to area roads per day.
Heavy-duty diesel trucks emit 24 times more fine particulate matter than regular gasoline engines. Those living closer to the freeways will be affected more. And we all know who lives next to freeways…predominantly poor and people of color. Just like in Beacon Hill.
This last August the state conducted a survey across six counties in Western Washington seeking input on potential expansion and brand-new airports around the Puget Sound region. From 56-77% of participants, depending on county, said ‘No’ to new airports. Only Paine Field received support for expansion averaging 58% in favor.
Environmental concerns are the overwhelming reason for why people oppose more airports or airport expansion. It seems everyone who can afford it wants cheap and available flights, next day deliveries, and fresh Washington cherries. And those lucky enough to have a 401K or stock portfolio want the market and the economy to grow, grow, grow. But nobody wants more flights or more pollution. That’s particularly true for those already suffering from environmental injustices – like those in Beacon Hill and countless other homes in the path of jets jettisoning plumes of particulate pollution. Far flung fumes consumed by our lungs triggering affects unknown.
How do we change this system so we all can prosper under economic vitality while minimizing the negative environmental and socio-economic impacts? If we’re going to grow, what are we growing and why? For whom? Who pays the cost? How long can it last? What’s the cost to the planet? How much is enough?
This is what I intend to explore throughout this fall as I unpack what I believe to be the front runner for a new economic model: the circular economy. I’ll look at not just the theory but attempts to put it into practice. Perhaps our economy can be like the journey of an airplane after all – take off, level off, land, take off, level off, land – an infinite circle flown within the limits of the plane, the earth, and its occupants.
This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit interplace.io -
Colorado är redan klart för Stanley Cup-final, medan Rangers och Tampa Bay gör upp i en betydligt jämnare duell på den östra sidan. Per Bjurman och Jonathan Ekeliw diskuterar det senaste och hetaste i slutspelet, och tar förstås även upp den oväntade händelseutvecklingen i Boston – tränaren Bruce Cassidy har fått sparken och framtiden är oviss för storstjärnorna Patrice Bergeron och David Pastrnak.
-
Denna vecka diskuterar Adam och Jonta hur finalspelet kan bli avgörande för vem som ska ha Guldpucken, Bostons mörka framtid, Elias Lindholms chanser att bli Patrice Bergerons arvtagare, varför spelare inte ska få välja tränare, kritiken mot Ken Holland trots Edmontons semifinalplats, MacKinnons makalösa inställning och så mycket mer – och så blir det rekordusla prestationer på respektive frågesporter.
-
Plusavsnitt denna vecka! Den första, oerhört dramatiska förstarundan av slutspelet är över – nu är det dags för kvartsfinaler. Per Bjurman och Jonathan Ekeliw går igenom de fyra högintressanta matchserierna och tippar utgången. Men det blir förstås även snack om de utslagna lagen – vad händer nu för Toronto, Boston, Pittsburgh, Washington, Minnesota, Dallas och Los Angeles? Dessutom en del tränarsnack: Pete DeBoer sparkad av Vegas, Lane Lambert ny huvudansvarig i Islanders bås och Bruce Boudreau utsedd till permanent Vancouver-coach. Lyssna på avsnittet hos PodMe eller via Sportbladets/Aftonbladets app. Kampanjsidan för Plus: kampanj.aftonbladet.se/nhl-podden
-
Nu är vi här igen! Avsnitt sextiosju där Emil träffar Edvard från Honningbarna,
och även om Emil inte förstår norska så bra lyckades han i vart fall förstå så
pass att han kunde fråga fem frågor. Vi uppdaterar er om spelningar, nyheter
från Alternative Press och recensioner från Architects, Hollywood Undead, Boston
Manor, Caliban, Northlane, Our Hollow, Our Home och Silverstein. In på vår
Instagram för att rösta på vilken av Jockes och Emils bidrag till 1997 års bästa
album som ni tycker är det bästa! [We do not own any music played in this
podcast. All short snippets of music we play are for reviewing purposes only,
and all credit goes to the original creators. We did not harm any animals making
this show, and neither should you.] -
Boende i danska Korsör har fått i sig förhöjda nivåer av hälsofarliga PFAS-kemikalier efter att ha ätit förorenat kött. Flera personer, bland annat små barn, har fått allvarliga hälsoproblem, där det finns ett misstänkt samband.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Gifterna från en brandövningsplats har läckt ut till en strandäng med betande kor.
PFAS-förorening ledde till nya striktare gränsvärden i DanmarkForskningen visar att immunsystemet hos barn kan försämras av PFAS och händelsen i Danmark har bland annat lett till mycket striktare gränsvärden för PFAS i dricksvatten än vad Sverige har.
Hör några av de drabbade familjerna och vad som finns att göra för att undvika att något liknande ska kunna ske i framtiden.
Medverkande: Kenneth Nielsen, förman för en lokal naturbetesförening, Cecilie Roland, äldsta dotter till Kenneth Nielsen från naturbetesföreningen, Philippe Grandjean, läkare och professor i miljömedicin på Syddanska universitetet och på Harvard University i Boston, Jane Hansen och Magnus Løfstedt, kontorschefer på Miljöstyrelsen i Danmark.
Reporter: Daniel Värjö
Programledare: Niklas Zachrisson
Producent: Anders Wennersten -
I sin första dokumentärfilm; Väninnor – berättelser från garderoben som gjordes tillsammans med Nina Bergström 1996 porträtterade Sander C. Neant Falk lesbiska i åldrarna 60 till 85 år. Filmen blev den första lesbiska dokumentären som gick upp på svenska biografer. I nästa dokumentär satte Sander videokameror i händerna på queera tonåringar som filmade sina liv. Det blev guldbaggebelönade Du ska nog se att det går över. En pärla till film, som numera går att se via bibliotekens streamingsajt Cineasterna.Ytterligare några år senare gjorde Neant Falk den meditativa konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, efter att ha studerat på Konstfack.
I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi Sander C. Neant Falk, dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris och dokumentärfilm på Biskops Arnö Nordens Folkhögskola i ett samtal med Malin Holgersson och Anna Linder.Avsnittet har fått stöd av Göteborgs Stads kulturnämnd - Projektstöd Pronto
Biografi:Sander C. Neant Falk är dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris, dokumentärfilm på Nordens Biskops Arnö och Konstfack. Neant Falk har regisserat, producerat och till stor del fotat och klippt sina tre långa dokumentärer som visats på biograf, SVT och vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. Filmen Du ska nog se att det går över belönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och fick hedersomnämnande av internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI. Filmen Väninnor – berättelser från garderoben hyllades av kritiker och var den första lesbiska dokumentärfilmen som gick upp på svenska biografer. Båda filmerna ingår i Svenska Filminstitutets satsning på viktig svensk film som digitaliseras under 2021. 2005-08 studerade Neant Falk som filmare på Konstfack för att utforska ett mer experimentellt förhållningssätt till film, foto, video och klippning. Resultatet blev konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World som fick fina recensioner och visades i fullsatta salonger på Folkets Bio. Sedan 2017 varvar Neant Falk egna konst och kortfilmsprojekt med arbete som terapeut med fokus på skapande processer och arbete som värd och konstpedagog på Konsthall C i Stockholm.
Filmografi: 1996 – Väninnor - berättelser från garderoben - dokumentärfilm, 2003 - Du ska nog se att det går över, dokumentärfilm, 2010 - Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, dokumentärfilm, 2011 - Nine Speeches on Violence by Three Wise Men, konstfilm, The Cleansing Ceremony med Nya Konstnärsklubben, 2018-Om filmerna:
Väninnor - berättelser från garderoben, 1996, 53 minDe är fem kvinnor i åldrarna 60 till 85 år och de är lesbiska. De har levt med rädslan att vara annorlunda och med risken att förskjutas av vänner, släktingar och arbetskamrater.I åratal har de smugit med sina känslor; dubbelliv har varit deras vardag. Någon av dem har aldrig tidigare talat om sin homosexualitet ens med sina närmaste. Med stark närvaro och sprängkraft berättar de fem kvinnorna om sina liv och om sin förbjudna kärlek. Tidstypisk musik, pressklipp, arkivbilder och privata fotografier illustrerar deras berättelser i denna varmt innerliga dokumentärfilm.Väninnor hyllades av kritikerkåren när den fick sin premiär under mitten av 90-talet, men har sedan dess varit otillgänglig för publiken. Nu har filmen äntligen digitaliserats och får lov att återta den framskjutna plats i queerhistorien den så väl förtjänar.Regissör: Sander C. Neant Falk & Nina BergströmMedverkande: Abbe Österberg, Boel Matthis, Ellen Lindström, Frieda Lööv och Kerstin HammarstenFilmfotografer: Lisa Hagstrand och Maria Hammar TurosProducent: Anna G MagnúsdottírBiografpremiär: Zita, Folkets Bio i Stockholm, 25 oktober 1996. Land: Sverige, barntillåten. Språk: Svenska. Längd: 53 minFestivaler i urval:1997: 13 Festival Internacional de Cine de mar del Plata, Argentina, Verzaubert Film Festival, Germany, Vancouver International Film Festival, Canada, Images et Nations – Montreal Lesbian & Gay Film Festival, Canada, 21 st san Francisco International L&G Film Festival, USA, OUTFEST- Los Angeles Gay & Lesbian Film Festival, USA, Seattle International Film Festival USA, New York Lesbian & Gay Film Festival, USA, Boston Lesbian & Gay Film Festival, USA, Skeive Filmer – Oslo Lesbian & Gay Film Festval, Norway, Gothenburg Film Festival, Sweden.
Awards:OUTstanding Documentary Feature Award 1997Award from the Grand Jury of OUTFEST Los Angeles Gay & Lesbian Film Film Festival, The RFSU Award 1997RFSU; the National Swedish Organisation for Health and Sexual Education, Tupilak Culture Award 1997, Tupilak; the Association for Scandinavian Homosexual Culture, The Pink Room Prize 1997 Award given by the Swedish National Lesbian & Gay Association The Homosexual Rose of 1996, Award from Gothenburg Lesbian & Gay Association.
Du ska nog se att det går över, 2003, 74 minDet var när My blev kär i Scully i Arkiv X som hon förstod att hon gillade tjejer. Ingen annan fick veta så klart. För hur ska man som 14-åring berätta för hela släkten och kompisarna att man är lesbisk? Fast hur ska man kunna låta bli?
"Finns du tjej som dras till både killar och tjejer?" Som fjortonåring satte regissören Cecilia Neant-Falk in en kontaktannons i tidningen OKEJ 1985. Det kom svar från hela landet. Femton år senare satte hon in samma annons igen. My, Joppe och Natalie var tre av de 80 tjejer som svarade...
"Du ska nog se att det går över" har spelats in under 4 år och är resultatet av ett unikt projekt med material direkt från tonårsgarderobens dunklaste vrår. My, Joppe och Natalie har låst dörren, slagit på kameran och berättat allt. Om mamma och pappa som inget vet, om NO-läraren som säger att det är fel i generna på homosexuella, om att bo i ett samhälle där alla vet allt om alla. Om Fucking Åmål, fast på riktigt! Om att växa upp som homoagent i en heterovärld.
Filmen är ett djärvt collage av tekniker och medier som DV-cam, gamla arkivbilder och Super 8 vilka ackompanjeras av ett digert soundtrack med artister som Stina Nordenstam, Ani Di Franco och Eva Dahlgren. Åskådaren bjuds in i ett brokigt tonårs-landskap av rädsla, ilska, utanförskap, men framförallt av mod och lust. Det handlar om att våga lita till sin egen vilja och känsla. Att ta den på allvar även när det betyder att trotsa omgivningen och dess konventioner.IDE MANUS REGI: Cecilia Neant-Falk MEDVERKANDE: Natalie Durbeej, Johanna "Joppe" Svensson, My Sörensson REGIASSISTENTER: Joakim Rindå, Åsa Ekman, Jenny Sahlström FOTO: Cecilia Neant-Falk & Camilla Hjelm, Astrid Askberger KLIPP: Josef Nyberg & Cecilia Neant-Falk FINKLIPPNING: Berit Ljungstedt LJUD: Marcus Sötterman GRAFISK FORM: David Giese PRODUCENT: Cecilia Neant-Falk / Riot Reel AB I SAMPRODUKTION MED: Mette Heide / Team Production ApS (Danmark), Ulla Simonen / Kinotar OY (Finland), SVT Dokumentär, Film i Värmland, YLE TV1 MED STÖD AV: Svenska Filminstitutet / Filmkonsulent Göran Olsson / Hjalmar Palmgren, Det Danske Filminstitut, Konstnärsnämnden, Folkhälsoinstitutet, AVEK, Nordisk Film- & TV Fond LÄNGD OCH FORMAT: 74 min, 35 mm(1:1.33), VHS, färg, Dolby SR LJUD: Dolby SR DISTRIBUTION: Folkets bio COPYRIGHT RIOT REEL 2003Festivaler i urval:2003: Gothenburg Film Festival, Sweden, Outfest, Los Angeles, USA, Kombat Queer & Feminist Film Festival, Stockholm, Sweden, Berlin Lesbian Film Festival, Germany, Hamburg Lesbian & Gay Film Festival, Germany, Bergen Film Festival, Norway, Nordische Filmtage Lübeck, Germany, Mix Brasil, Brazil 2004: Melbourne Queer Film Festival, Australia, Festival International de Films de Femmes de Créteil, France, London Lesbian & Gay Film Festival, UK, Hot Docs, Toronto, Canada, Queer Zagreb, Croatia, Brussels Pink Screens, Belgium, Inside Out Toronto Lesbian and Gay Film and Video Festival, Canada, Barcelona International Women's Film Festival, Spain.
Awards:Guldbagge Award for Best Documentary 2003 (Swedish national film award), FIPRESCI Special Mention, Sydney Film Festival, 2003, Prix AFJ (Association des Femmes Journalistes), Festival International de Films de Femmes de Créteil, 2004, Torino Audience Award 2004, Torino Gay & Lesbian Film Festival, Italy, Torino Jury´s Special mention 2004 Torino Gay & Lesbian Film Festival, Italy, FIPRESCI (Fédération Internationale de la Presse Cinématographique), Awarded A Special Mention to: Don’t You Worry It Will Probably Pass/ Du Ska Nog se att Det Går Över by Cecilia Neant-Falk (Sweden 2003) "For its fresh vision of adolescence and its generosity in granting the right of authorship to its subjects". / Jury member B. Ruby Rich
YOUR MIND IS BIGGER THAN ALL THE SUPERMARKETS IN THE WORLD - Some guidance for a lost Westerner, 2010, 73 minCecilia: Åh, jag har stora frågor till dig!Upul: Hur stora? Som Mount Everest?Cecilia: Ska jag ta den största förstUpul: Ja, ja…Cecilia: Vad är meningen med livet?Upul: Oj…!
2004 reser regissören och konstnären Cecilia Neant Falk till Nilambe Buddhist Meditation Centre på Sri Lanka, där hon möter meditationsläraren Upul Nishanta Gamage. Sedan dess har Cecilia återvänt till Nilambe varje år, alltid med kamera och mikrofon. Det pågående samtalet mellan Cecilia och Upul, som äger rum varje eftermiddag kl. 16.30 tar oss med på en existentiell resa.
Här får Cecilias frågor – om rastlöshet, tid, minne, relationer, lycka, depression, Upuls jordnära svar från ett buddhistiskt filosofiskt perspektiv. Deras röster ackompanjeras av det tropiska landskapets fåglar och insekter i en rofylld filmsekvens med en skog, ett berg och en trädgård.
Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World är en 73 minuters stillsam resa där den största dramatiken är de tankegångar som sätts igång inom betraktaren. En film som ger energi och öppnar sinnet för nya tankebanor.
"Som i en själslig dusch kliver jag in i salongen där Neant Falks film visas, låter ögat vila mot den grönskande bergssluttningen. Jag hör vindens sus och ser ett grässtrå beröras av en pust, i fjärran en bil som letar sig fram längs bergets fot. Genom Upul Nishantas lugna ord hör jag snart också något mer: mina egna djupa andetag, påminns om min egen puls. Tillsammans med den övriga publiken delar jag en stunds vila och med ny höjd i tankarna möter jag världen utanför igen.” Joakim RindåPremiärdatum: 7 mars 2010 Regissör & manus: Cecilia Neant Falk Land: Sverige (inspelad på Sri Lanka) Produktionsår: 2010 Produktionsbolag: Riot Reel & Bokomotiv AB Medverkande: Medtiationsläraren Upul Nishanta Gamage & Regissören Cecilia Neant Falk Längd: 73 min Producenter: Cecilia Neant Falk & Freddy Olsson Foto: Johan Rydberg & Cecilia Neant Falk Ljudmix: Owe Svensson Copyright: Cecilia Neant Falk Genre: Experimentell dokumentär Bildformat: 16:9, Färg Ljudformat: 5.1 Språk: engelska Textningsspråk: svenska & engelsk Översättning: Agneta Wirberg Textmakarna Distribution: Folkets Bio AB
Extra material:Trailer: Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World
Sveriges Radio - Människor och tro: Kvartsamtal med Cecilia Neant Falk. Publicerat fredag 5 februari 2010 kl 15.48.
Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna LinderSAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Göteborgs stad.
- Laat meer zien
