Eva Grossman Podcasts
-
- Jag försökte fråga honom några gånger om kriget, men han ville aldrig prata om kriget, aldrig någonsin. Jag gjorde ett val: att inte utsätta honom för det här. Han kunde inte konfronteras med kriget, säger Eva Grossman.
Foto: Cato Lein -
Eva Grossman hittade sin mormors slitna anteckningsbok i en kartong med ett efterlämnat dödsbo. Nu har anteckningarna blivit till boken "Mina armar hade sträckt ut sig så att jag höll alla i händerna och gick över vägen".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
FÖRINTELSENS MINNESDAG – VILKA LÄRDOMAR HAR DRAGITS I OLIKA TIDER?Vad finns att lära av Förintelsen? Olika tider har präglats av olika idéer om vilka lärdomar som kan och bör dras. Historikern Maria Karlsson är gäst i dagens program.
VECKANS ORD: MASSANKulturredaktionens Morris Wikström ser förledet mass- sprida sig i spåren av pandemin – massvaccinering, vad säger det om människans syn på sig själv?
ESSÄ: PESSOA OCH POETERNA I PEDANTERNAS HERRAVÄLDEÄr det verkligen konstnärerna som ska befria oss från det mätbaras maktfullkomlighet? Isabella Nilsson tar Fernando Pessoa till hjälp för att förstå författarnas roll i det pedantiska herraväldet.
Programledare: Saman Bakhtiari
Producent: Eskil Krogh Larsson -
En dag hittade Eva Grossman sin mormors slitna anteckningsbok där hon på jiddisch skrivit om livet i Vilnius före andra världskriget, och om vad som hände familjen under Förintelsen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
”Mina armar hade sträckt ut sig så att jag höll alla i händerna och gick över vägen. En berättelse om min mormor Fruma Don.” Så heter den bok som läkaren Eva Grossman skrivit utifrån sin mormors minnen.
Det har varit en lång process. Ett sätt att få ihop en splittrad historia. Boken ska finnas som en påminnelse och upprättelse för det de utsattes för. Men den är också en uppgörelse med den egna historien, säger hon, att ta sig an arvet från Förintelsen sker i olika steg.
När mormodern har skrivit dagboken vet inte Eva Grossman. Händelserna blandas, kommer tillbaka, och de allra sista meningarna lyder: ”Olika tankar kommer goda och dåliga men mest kommer dåliga. Jag vill komma ihåg allt.” Hon dör 1965, 64 år gammal.
Vilnius eller Vilna kallades för Nordens Jerusalem före andra världskriget och hade över 100 synagogor. En tredjedel av stadens befolkning var judar. I Litauen mördades 200 000 judar under kriget, de flesta redan 1941.
Ett reportage av Katarina Wikars.
