Jarl Kulle Podcasts
-
Alexandra Charles möter Christina Schollin i podden Alexandras - nära ditt hjärta.
Christina Schollin, 84, hyllas just nu för sin roll som drottningen i Dramatens “Macbeth”.
I nya avsnittet av podden “Alexandra - nära ditt hjärta” berättar hon varför hon valde att göra comeback, om skälen till att Elvis Presley fick nobben och inte minst - om sina framtidsplaner.
Christina Schollin är en av våra största skådespelerskor och med ålderns rätt hade hon inte alls tänkt att stå på en teaterscen igen.
-Nej, det ingick absolut inte i mina planer - att utsätta sig för den typen av prestationsångest som det är... jag hade sagt “aldrig mer”.
Men efter att ha läst manus beslöt hon sig ändå för att återvända till sin gamla arbetsplats efter 25 år. Resultat blev ren teatermagi. Christina Schollin har hyllats av enig kritikerkår för sin roll.
I podden berättar Christina att det aldrig var givet att hon skulle hitta till teatern och filmen. Med en pappa som var kamrer och en mamma som var lärarinna, fanns det inget arv att falla tillbaka på.
-Jag har gjort en egen liten psykolanalys av mig själv med hjälp av mina dagböcker, säger Christina och jag tror att orsaken till att jag ville bli skådespelare, var att jag var ett så ensamt barn. Jag var sladdbarn med fem äldre syskon och hade svårt att hävda mig.
-Genom teatern ville jag bli någon annan än “lilla tråkiga jag” som ingen brydde sig om. Jag ville bli värd att lyssna på.
Christina sjöng också mycket som barn, och till slut tog hennes storasyster med henne till radiotjänst, där Christina antogs till deras flickkör.
-Inte heller i sången trodde jag på mig själv, trots att jag sjöng bra. Jag har dragits med dåligt självförtroende hela livet.
- Ändå ville jag till teatern. Det var som en drift.
Efter Dramatens elevskola 1958 blev det många klassiska roller både på film och teater. “Käre John” med Jarl Kulle fick en Oscarnominering, och på plats i Hollywood fick Christina flera erbjudanden. Bland annat ett om att filma mot Elvis Presley.
-Men jag sa nej. Det var ju inte att tänka på, jag hade två barn och fullt upp hemma. Det kunde jag inte bara ge upp, för att gå på en badstrand med Elvis. Och så tyckte jag väl ärligt talat att det var lite under min värdighet, han var ju inte någon riktig skådis.
-Jag var ju på Dramaaten, ironiserar hon.
Drottningen i Macbeth blir Christinas sista stora teaterroll, det har hon bestämt.
Nu ser hon istället fram emot ett liv där hon ska påta i jorden och på sikt flytta in i det nybyggda huset på tomten, ett krypin på 54 kvadrat.
-Där ser jag mig i framtiden. Jag ska sitta i en gungstol och brodera mina änglatavlor medan barnbarnsbarnen springer in och ut och äter bullar och dricker saft.
-Och så ska jag skriva en bok till! Jag har så många olika tankar som jag vill formulera ner på ett papper.
Support till showen http://supporter.acast.com/alexandras.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
En komedi i fem akter baserad på legenden om Don Juan Tenorio. Don Juan förför, gifter sig med och överger sedan Dona Elvira. Hon kasseras som ännu en romantisk erövring. Det kan aldrig sluta väl...
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Don Juan-motivet är av spanskt ursprung och temat tillhörde de ambulerande komediantsällskapens favorit på repertoaren i såväl Spanien som i Italien och Frankrike.
Molières version på temat hade premiär på Palais Royal i Paris, februari 1665. Och Molière gestaltade det på sitt eget vis. Pjäsen var en svidande kritik av samtidens hyckleri och dessutom skriven på ’prosa’ – något, för tiden, högst uppseendeväckande för att inte säga opassande. Molière själv spelade rollen som Sganarelle.
När stycket återupptogs efter Molières död hade man, för säkerhets skull, skrivit om stycket och det framfördes på vers.
Don Juan av MolièreÖversättning: Tor Hedberg
I rollerna: Don Juan Tenorio – Ulf Palme, Sganarelle – Gunnar Björnstrand, Dona Elvira – Anna Lindahl, Guzman – Nils Hultgren, Don Carlos – Carl-Henrik Fant, Don Alonso – Lars Ekborg, Don Luis – Holger Löwenadler, Charlotte – Yvonne Lombard, Pierrot – Jarl Kulle, Tiggaren – Olle Hilding, Kommendörens staty – Hugo Björne, Dimanche – Gunnar Wingård
Bearbetning och regi: Olof Molander
Från 1952
-
Roliga klipp-avsnittet! Vi har lärt oss spela upp klipp under inspelningen och missbrukar det en hel del. Alve har snöat in på Jarl Kulle och Amandus längtar efter att robotarna ska ta över.
Jingel: Mikael Aguilar och Jakob Erlandson
Ljudmix: Jakob Erlandson
Programbild: Cornelia Bech
