Jugoslavien Podcasts
-
En av Europas starkaste litterära röster tystnade 2023. Anneli Dufva tecknar i denna essä från 2015 ett porträtt av Dubravka Ugrei. Hon som lämnade sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 27/2 2015 som en del i en serie om yttrandefrihet efter terrordåden i Paris och Köpenhamn.
I sin senaste bok, en essäsamling, betitlad Europe in Sepia skriver Dubravka Ugrešić i essän Manifesto.
"En gång två zoner åtskilda av en rätt stadig mur så har Europa under loppet av 20 år blivit en kaotisk mega-marknad. Nu finns inga murar och inga koordinater heller; ingen vet var väst är, och inte öst heller".
Hon, som själv beskriver sig som "en produkt av en socialistisk barndom, Jugoslaviens sönderfall, inbördeskrig, nya pass och brustna identiteter, exil och ett nytt liv i ett västeuropeiskt land".
”Dessa små på pålitliga fakta. Stämplarna i passet läggs på hög och förvandlas vid något tillfälle till otydbara linjer. Först då börjar de plötsligt rita upp en inre karta. En karta över det imaginära. Och först då beskriver de i detalj den där omätbara upplevelsen av exilen. Ja, exilen är som en mardröm.”
Jag har, i min tur, beskrivit henne som att allt hon skriver är färgat av hennes fria hjärnas tolkning av ett Europa format både av krig och sina filosofer.
För i Dubravka Ugrešić böcker, både romaner och essäer, rör man sig nämligen i Europa, mellan platser. Hon iakttar detaljer på dessa platser- små händelser eller fenomen som tillsammans skapar en lika galghumoristisk som vemodig ton. Hon är pessimist. Kanske bliven med tiden, men hon är det.
I en annan essä i samma bok står hon och röker på en balkong i Bulgariens huvudstad Sofia, i vad hon beskriver som ett typiskt öst-europeiskt hyreshusområde, där hon är på besök hos en bekant. På balkongen intill får hon syn på en märklig ståltråds-grunka. Hon frågar vad det är och vännen svarar att "Det är min påhittige granne, han jagar duvor med den". Hon frågar vad han ska med duvor till, varpå vännen lakoniskt säger: "Du vet, det är många människor som kämpar här..."
Hon skriver sedan att hon själv under de år som gått sedan den händelsen blivit betydligt mer pris- och krismedveten, att hon till och med köpt ett antal burkar med kondenserad mjölk. Holländsk kondenserad mjölk. Burkarna är på alla sätt utom ett identiska med dem som i Sovjet kallades zguschenska.
Skillnaden är att de holländska har ett bäst före-datum
Och jag kan se henne framför mig, där hon bär hem matkassarna till sin lägenhet i Amsterdam. Jag har nämligen varit där två gånger, för att intervjua henne. Hon bor i ett stort vitt 60-talshus med långa, långa loftgångar, på en gata där det finns både en polisstation och en moské.
När inbördeskriget i det forna Jugoslavien bröt ut 1991 tog Dubravka Ugrešić stark ställning emot kriget och emot nationalismen. Hon blev då kallad både för förrädare och häxa. Efter en rad offentliga påhopp lämnade hon Kroatien 1993, eftersom hon inte kunde "anpassa sig till den ständiga terrorn och lögnaktigheten i såväl offentligheten, som politiken, kulturen och vardagslivet".
Livet blev motbjudande när allt var så nedsmutsat av hat och nationalism och sen blev jag utsedd till en allmänhetens fiende, jag blev utfryst av både mina grannar, vänner och kolleger, sade hon när jag träffade henne år 2004.
Dubravka Ugrešić hamnade först, sedan hon lämnat sitt hemland, i Berlin, vilket också är den stad som spelar en sorts huvudroll i hennes roman Den ovillkorliga kapitulationens museum. I den är det är 90-tal, det är exil, det är fragment av liv och närbilder på ting som bärare av både minne och tid.
Något som återkommer även i nästa roman Smärtans ministerium, som däremot utspelar sig i den stad där hon kom att bli kvar, Amsterdam.
Ett Amsterdam dit bokens huvudperson Tanja kommer för att undervisa i serbokroatiska på universitetet.
Serbokroatiska, som sen Jugoslaviens upplösning inte längre finns som ett officiellt språk, eleverna också de en grupp forna jugoslaver som nu ska definiera sig både i förhållande till det gamla landets nya länder och förhålla sig till det för dem främmande land där de råkat hamna.
Och staden Amsterdam, som en plats för glömskan, som Dubravka Ugrešićsäger, där minnena skingras. En skör, drunknande miniatyrstad, byggd på sand - som gjord för att se igenom och för att försvinna i, tänker jag.
Och när jag besöker henne nästa gång, år 2010, då är det vi istället talar mest om hennes nya hemland Nederländerna och den politiska förändring landet befinner sig i. Då har både filmaren Theo van Gogh och professorn Pim Fourteyn mördats och parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali lämnat landet. De var alla tre islamkritiska, offentliga personer som genom sina öden kom att bli symbolgestalter, vilka i någon mening legitimerade den islamkritiska hållning som vuxit sig allt starkare i det tidigare så öppna Nederländerna.
2010 hade Nederländerna därför istället fått en invandringspolitik som var en av de hårdaste i Europa. Bland annat med svåra både språk- och kulturtester för de invandrade. Och Geert Wilders främlingsfientliga Frihetsparti hade blivit tredje största parti i parlamentet.
Hans teser är enkla, säger hon. Holland ska belöna hårt arbetande människor, stoppa immigrationen, stoppa islam som till skillnad från kristendom är en farlig religion enligt honom. Allt framfört med billig känslomässig retorik, menar Dubravka Ugrešić.
”Jag jämrade mig över något lösryckt fragment, en tillfällig melodi som klingade i mitt öra. Ett ansikte som plötsligt visade sig i mörkret. Ett ljud, en ton, en vers, en slogan, en doft en scen.”
Dubravka Ugrešić talade vidare om den polarisering, den uppdelning i "vi" och "dem", som alltid funnits, som handlade om judarna på 30-talet och som handlade om muslimerna, då 2010. Behovet dock detsamma - att peka ut den andre.
Nu, år 2015, vet vi att läget hårdnat ytterligare. Att muslimerna fortsatt är utsatta som grupp, men att nu även de judiska grupperna står inför en ny våg av antisemitism.
Och i yttrandefrihetens namn - det här är Dubravka Ugrešić - hon som själv flytt sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet, hon fortsätter också att tycka att man inte behöver vara politiskt korrekt.
I essän "Code" i Europe in sepia skriver hon "om den politiska korrekthetens regler hindrar oss från att använda etnicitet, nationalitet, ras, kön eller andra typer av skillnader - alla lika opålitliga i vilket fall som helst - men vi ändå vill ha något att falla tillbaka på, så finns alltid koden." Koden, som hon menar är de skrivna eller oskrivna regler som styr vårt beteende inom olika grupper.
Hon tror helt enkelt inte på en uppdelning av människor, på en indelning i grupper - därav hennes kritik av mångkulturtanken. Hon menar att den kan bli omvänt rasistisk genom att den förstärker idéen om "den andre" och snarare hindrar integrationen.
Ja, hon sade det 2010. Hon kanske skulle säga något annat nu - antagligen skulle hon det, eftersom hon är den hon är.
Jag söker på youtube och jag hittar ett föredrag hon höll i Boston hösten 2013, där hon från en person i publiken får frågan hur hon ser på demokratin Europa.
Hon svarar långt och vindlande och hon säger att människor är rädda och tysta och att de inte vet hur de ska positionera sig idag, eftersom postionerna är så låsta. Om du som kroat är emot EU, då hamnar du ofrivilligt på samma sida som nationalister och fascister. Det är så lätt att bli etiketterad och så svårt att hitta alternativ.
Begrepp som demokrati och stat börjar lika malätna flaggor, säger hon, men en typisk drastisk Dubravka Ugrešić-formulering.
För Dubravka Ugrešić utmanar med sina tvära kast mellan högt och lågt, åsikter och fakta. Och mellan litterära och filosofiska referenser finns också läppstiften, den rumänske taxichauffören i London, gamla amerikanska filmer...
Det är det som gör henne så intressant.
Och jag skulle vilja sluta med ett citat. Författaren Steve-Sem Sandberg beskrev Dubravka Ugrešić så här, 2004:
–Det finns ingen författare jag läst de senaste decennierna som så uppriktigt och så känsligt och smärtfyllt och så gripande tagit pulsen på vår egen samtid.
Anneli Dufva
-
Min första gäst är Enes Ziga, min pappa. Vi pratar om tiden i forna Jugoslavien, kriget på 90-talet och hans korta men kaotiska medverkan i det, familjens flykt till Sverige, samt hur han har klarat sig i detta nya land.
This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit aljosja.substack.com -
Utrikeskrönikan tisdagen 20 december.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, tisdag.
Några få dopparedagar kvar till jul...
Men under min uppväxt fanns ingen dopparedag. Varken dagen före eller under själva dopparedagen – alltså julafton.
Vi firade helt enkelt inte jul.
Förklaringen var enkel – min fars bakgrund.
Under andra världskriget, när Hitler hade ockuperat delar av Europa – och turen kom till Jugoslavien, då drog landets kung till London och en man vid namn Tito fick kavla upp ärmarna och ta sig an tyrannen.
Tito och hans illa rustade, men motiverade, partisanarmé band till slut sju tyska divisioner och bidrog sannolikt till att skapa lättnader på andra frontavsnitt i Europa, där tyskarna hade kunnat skicka in mer manskap – om de inte hade suttit fast i bergen i Montenegro, Bosnien eller någon annanstans i balkanlandet, trängda av bångstyriga partisaner.
Och i Montenegro fanns min far. Han var ung, betydligt under 20, och gick med i partisanarmén och vid sidan om sabotagen och bakhållen han utsatte tyskarna för, fick han politisk skolning och lärde sig bland annat att gud var en kraftigt upphaussad typ och att religion på det stora taget fick människor att fastna i missbruksträsket.
Ja, ni vet storyn om det där opiumet...
I och med detta rök allt det som skulle kunnat blivit fröjdefulla julaftnar, med säckavis av paket och kalleankor och allt annat som hör den här efterlängtade högtiden till... för mig alltså.
I min barndom var julafton en helt vanlig dag hemma hos oss.
Detta hade kunnat lämna obehagliga spår hos mig ända in i vuxen ålder, men så blev det inte riktigt. Kanske helt enkelt då jag inte hade en aning om vad jag missade. Vår familj firade nyår – så gjorde nämligen partisanerna – och då fick man en sjysst middag och glatt umgänge.
Så i många år betydde julen alltså ingenting för mig heller, jag längtade inte efter den och det här med paket och presenter upptog inte min pojkhjärna. Jag anade ju dessutom att de ekonomiska förutsättningarna ändå inte fanns i hushållet.
Men allt detta kom att ändra sig.
När jag själv blev far bröt jag med partisan-seden. Eller eden, hur man nu vill...
Att i en omgivning som varje december fullständigt vältrar sig i jul beröva barnen detta som deras kompisar var helt indoktrinerade med – det hade jag inte hjärta till. Det blev gran, julklappar och även falsk jultomte...Så, sedan ganska många år tillbaka firas, i det som blivit ett mångkulturellt hem, alltså både jul, men också chanukka och även den balkanortodoxa avskalade varianten på jul – som sker i januari.
Till dig gamle partisanfar någonstans där uppe i himlen, sorry... Men om någon vecka, efter allt dopp i grytan, tar vi oss an partisanernas festdag – och då skålar vi in det nya året i skumpa och sljivovica!
Ni andra som lyssnar...
Från hela mig till alla er önskar jag en riktigt god jul!
Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent
[email protected] -
En ung serbisk man hittar sin roll i kriget i Jugoslavien. Han sätter skräck i invånarna med sitt sadistiska dödande. I dagens avsnitt pratar Irena med Krister Thelin, fd domare på krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag. Vad är en krigsförbrytare och hur kan man få folk att se sina medmänniskor som ohyra. Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Ivana Macek kommer från Zagreb i dåvarande Jugoslavien, numera Kroatien. När hon var doktorand vid Uppsala universitet och Bosnienkriget brutit ut åkte hon till det belägrade Sarajevo, för att ta reda på hur kriget påverkar människor.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När hon hör nyhetsinslag om de krigsdrabbade i Ukraina är det mycket hon känner igen från Sarajevo. Men hon forskar idag på något helt nytt.
Ivanas nuvarande forskning handlar om relationen mellan människor och det invasiva stilla havsostronet.
Reporter: Ulla de Verdier
Producent: Lena Nordlund
[email protected] -
- Det var en fullständig farbror Vok-kult som präglade en hel del av våra liv. Han var en personlighet som höll ihop hela den stora släkten. Han kunde fatta rätt beslut över allt och alla
Om Fausta Marianovic: Fausta Marianovic är psykiatrisjuksköterska, medicinskt ansvarig sjuksköterska och vårdlärare. Men framförallt är hon författare där hon med sin beskrivning av hur hennes barndoms Jugoslavien förvreds i etniskt hat som hon skildrat i romanen "Sista kulan sparar jag åt grannen".Producent Karin Grönberg [email protected] -
- Jag flydde från Balkankrigen till okänd destination för 30 år sedan. Jag visste inte var min flyktresa skulle sluta och vilka länder jag skulle färdas genom.
Om Fausta Marianovic: Fausta Marianovic är psykiatrisjuksköterska, medicinskt ansvarig sjuksköterska och vårdlärare. Men framförallt är hon författare där hon med sin beskrivning av hur hennes barndoms Jugoslavien förvreds i etniskt hat som hon skildrat i romanen "Sista kulan sparar jag åt grannen".Producent Karin Grönberg [email protected] -
Utrikeskrönikan 12 juli 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Broddetorp, tisdag.
Nu har jag snart jobbat färdigt som sommarvikarierande Östeuropakorrespondent för den här gången. Det har blivit två reportageresor till regionen för mig, en till Grekland och en till Bosnien och Montenegro. Jag tänker använda den här utrikeskrönikan åt att lyfta fram i ljuset en mycket viktig yrkesgrupp för oss som sysslar med utrikesjournalistik. Nämligen fixarna.
En fixare är en person som bor i det land du ska åka till, förbereder din ankomst och hjälper dig på plats mot betalning. Han eller hon bidrar med kunskaper, kontakter, kanske skjutsar dig och tolkar ibland vid dina intervjuer. Ofta är fixaren en journalist eller mångsysslare med det här som bisyssla.
När jag tar del av svenska nyhetsmediers utrikesrapportering kan jag då och då ana mig till en bakomliggande stark insats av en fixare, men personen i fråga är helt osynlig i avannonsering eller byline. Jag har också läst reportageböcker som skrivits av svenska murvlar där deras egna insats långt ute på fältet i fjärran land lyfts fram, men av fixaren syns inga spår.
I ärlighetens namn ska jag säga att det ibland gällt mina inslag också, trots att jag haft förmånen att arbeta ihop med flera kompetenta fixare på Balkan genom åren. Med Sule från Sarajevo har jag åkt på många och långa bilresor, där vi i timmar pratat om politik, historia och livet i det forna Jugoslavien. Jag har lärt mig massor av honom. Han är dessutom en riktigt bra fotograf. Med Althin har jag rest i de delar av Balkan där det talas albanska, och han är en av de roligare personer jag träffat.
Men ibland stämmer det inte. En gång för länge sen samarbetade jag med en fixare, som, visade det sig, själv var aktivist och engagerad i det ämne jag fokuserade på. Hon hade bokat upp personer som hon tyckte att jag borde intervjua, och jag insåg efter ett tag att jag var på väg att få en vinklad bild av problemet. Så, det är en fälla jag undviker sedan dess.
Synen på trafikregler kan också ha betydelse. En person, vi kan väl lämna därhän vilket land han bor i, körde sin bil så vansinnigt fort vid de två tillfällen jag anlitade honom, att jag inte återkommit. Nu härom veckan i Grekland fick jag skjuts av min medhjälpare där på vespa genom centrala Thessaloniki, som är Greklands näst största stad, med tät hetsig trafik. Det var en läskig tur, men Antonis är så ruggigt bra att ha att göra med att jag ändå kommer kontakta honom igen.
Sen själva titeln fixare är jag tveksam till. Det låter nästan som nån som sysslar med skumraskaffärer, och tankarna går till Harvey Keitels roll i filmen Pulp Fiction, ni vet han som får städa upp när gangstrarna har klantat till det. "I solve things", säger Harvey Keitels rollfigur, vilket väl också fixarna kan säga, men där stannar likheten. Fixaren tillför massor till den goda oberoende journalistiken, i det fördolda. Och som utrikesreporter vet man att om man har en bra fixare, då går uppdraget bra.
Henrik Dammberg
[email protected] -
Hutlösa mängder jordgubbar, häststatyer, den pinsamma sanningen bakom Jugoslaviens fall, paprika i pizzasallad, darrål, körkorts-quiz, de bästa låtarna genom tiderna, humlor som bränns.
-
Resić är historiker och docent i Europastudier vid Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet, där han sedan år 1998 undervisat om Balkans, särskilt forna Jugoslaviens, historia.
Resić har skrivit två böcker, Balkans historia och Jugoslaviens undergång.
Besök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.
Följ vårt arbetefacebook.com/koranpodden
instagram.com/koranpodden/
Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.
Bli månadsgivare! Klicka här.
-
Radio Kamrat är en podd för upplysning om kommunism och kommer ut varannan onsdag.
I varje avsnitt berättar Rebecca Weidmo Uvell om kommunism. Det finns oerhört mycket fakta om kommunismen som medvetet gömts och glömts och någon organiserad folkbildning om världens värsta ideologi finns inte.
Veckans avsnitt fortsätter från förra avsnittet och går igenom förtryckarapparaten i Albanien, Rumänien, Jugoslavien och DDR.
Podden produceras i samarbete med den konservativa tankesmedjan Oikos.
-
Bandet slår igenom i en tid av förändring flyktingvåg, ekonomisk kris och nynazismen slår rot i Sverige. Var står egentligen Ultima Thule?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Punkarna har blivit skinnskallar och bakom bandets debutplatta står högerextrema Bevara Sverige Svenskt – BSS. Ultima Thule fortsätter att hänga i kretsarna runt den växande vitmaktrörelsen och trycket på bandet ökar. Vilka är de och vad står de för?
Samtidigt slår den ekonomiska krisen till med full kraft, flyktingar från det forna Jugoslavien söker asyl i Sverige och främlingsfientligheten frodas. Det våldsamma och rasistiska 90-talet har inletts på allvar.
BSS lägger ner och ur skärvorna bildas Sverigedemokraterna. Trummisen och Ultimas Thules informella ledare, Ulf Hansen, blir en av de första medlemmarna. Partiet tackas på albumet Svea Hjältar och nu börjar resan. Tillsammans går Sverigedemokraterna och Ultima Thule mot det stora genombrottet.
Det här är den andra delen av tre i en serie om Ultima Thule.
I del tre:
Ultima Thule jagas i media med frågor om sitt förflutna. I fokus hamnar låttexterna. Är de rasistiska eller inte? Samtidigt växer publiken och i den finns unga Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Linus Bylund. Hör hur de inspireras av Ultima Thule.
P1 Dokumentär om Ultima ThuleFör första gången berättar bandmedlemmar och nyckelpersoner historien om det kontroversiella vikingarockbandet. I tre avsnitt hör du historien om punkarna som blev skinnskallar och kallades "nazisternas favoritband" och som till slut spelade in Sverigedemokraterna i riksdagen.
Under tre år har journalisten Bo Sjökvist följt Ultima Thule. Han växte själv upp i Nyköping och såg plötsligt hur killarna på krogen blev rikskändisar i ett band som alla tycktes bråka om. Tillsammans med producenten Magnus Arvidson har Bo Sjökvist gjort den första dokumentären om bandet, en serie i tre delar.
Programmet gjordes 2022.
Slutmix: Tor Sigvardson.
Om bandet Ultima ThuleUltima Thule börjar som punkbandet Rost under slutet av 70-talet. Blir senare Ugly Spots och 1982 Ultima Thule.
Bandet skapade och är förgrundsfigurer inom genren "vikingarock" som blandar rock, folkmusik och texter med nationalistiskt budskap.
Namnet Ultima Thule ("yttersta Thule") kommer från grekisk-romersk mytologi. "Thule" har ofta tolkats som ett ord för att beskriva den Skandinaviska halvön.
Ultima Thules tredje album ”För fäderneslandet” har sålt platina och mer än 100 000 exemplar i Sverige. Skivan innehåller några av deras mest kända låtar, som "Stolt och stark", "Fäderneslandet" och "Du gamla du fria".
Bandet blir stora under 90-talet och var under en tid signade på Bert Karlssons skivbolag Mariann Records. När Ultima Thule går ut med att de haft kopplingar till flera rörelse som då klassades som högerextrema, BSS och SD, bryts kontrakter 1993. Sedan dess publicerar de på eget bolag.
2012 gick bandet ut och meddelade att de skulle sluta spela tillsammans efter 30 år som verksamma. 2015 hade de en omtalad privatspelning på Jimmy Åkessons kräftskiva. 2022 spelar bandet tillsammans igen. Ulf Hansen är idag SD-politiker lokalt i Nyköping.
Ultima Thule har haft samröre med högerextrema BSS och nazistiska vitmaktband och skivbolag. Själva kallar de sig nationalister och svenska patrioter.
-
Dejan är 12 år när kriget kommer till hans stad. Hans storasyster lämnar Sarajevo. Hon tar med sig Dejan. I Sverige får de beskedet: Mamma är skjuten av en krypskytt. Från 2015.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
– Såren från Sarajevo är en berättelse om tillståndet mitt emellan kriget och freden, för i fredens tid är kriget ständigt närvarande. Den handlar även om vad som händer i en familj som präglas av smärta och där barnen tvingas växa upp snabbt och föräldrarna hamnar i en beroendeställning, säger Dejan Cokorilo.
– Genom min historia önskar jag få fatt i de känslor och tankar som cirkulerar hos andra människor i Sverige som har levt med kriget och smärtan i 20 år.
80 000 människor flydde från kriget i forna Jugoslavien till Sverige och berättelserna är en del vår moderna historia. Vilka är såren efter kriget? Vilka historier kan man nu, 20 år senare, berätta?
-
I samarbete med Sveriges Filmregissörer
Detta är en inspelning från Kulturakademins masterclass i regi med Goran Kapeanovic där deltagarna är med och ställer frågor. Inspelningen är från den 7:e december 2021. Intervjun med Goran Kapeanovic som också ingick i masterclassen kan ses här: https://youtu.be/z3v0YtFPnzU
Möt den prisbelönta regissören bakom filmer och tv-serier som Min faster i Sarajevo, Kalifat, Den som dräper – Mörkret, Knutby (bland många andra)
Med utgångspunkt i bl.a. Tv serie ”Kalifat”, ”Den som dräper” och ”Knutby” har regissön Goran Kapetanović och moderator James Velasquez ett fördjupande samtal om att arbeta som konceptuerande filmregissör för framgångsrika TV serieformat. Fokus ligger på regiarbete, research, och casting för serieformat men också på vad som är alldeles särskilt utmaning med just att regissera tv-serie. De kommer även att prata om samarbete med fotografen och scenografen under olika faser av produktionen.
Filmregissör: Goran Kapetanović
Kapetanović föddes och växte upp i Sarajevo, men är nu bosatt i Malmö. Som 17 åring flydde han till Sverige 1991 från kriget i dåvarande Jugoslavien. Han är utbildad vid Stockholms konstnärliga högskolas regilinje 2001–2004 och är anställd som adjunkt vid Teaterhögskolan i Malmö. Han har regisserat kortfilmer som Eko (2004), En familj (2004), Kiruna-Kigali (2012), Flykting 532 (2015), långfilm Min faster i Sarajevo (2016) och Krig (2017) samt thrillerserien Kalifat (2020). Den som dräper – Mörkret (TV-serie), Knutby ( tv-serie) 2021
Han har mottagit över 20 internationella filmpriser. För Kiruna-Kigali vann han bästa kortfilm på Toronto Short Film Festival och blev kortlistad för en Oscar 2013. Min faster i Sarajevo fick sex Guldbaggenomineringar varav Kapetanović vann priset för bästa regi.
Kapetanović var värd för Sommar i P1 den 29 juli 2021.
Moderator: James Velasquez
James Velasquez arbetar som frilansande 1st Assistant Director på långfilm, tv-produktioner och reklamfilm. Han började i filmbranschen 1995 efter examen från University of Arizona i Media Arts/Filmmaking. James började sin karriär i Los Angeles. Sen dess har han arbetat med över 50 långfilmer och tv-produktioner, både i USA och i Sverige. Han är examinerad i Movie Magic Scheduling och har använt sig av det i varje produktion sedan 1995 och dessutom hållit ett flertal kurser och workshops i ämnet, både för 1st AD och blivande. James ser varje nytt projekt som en utmaning och en möjlighet att få nya erfarenheter. Att både kunna dela med sig av sin egen kompetens och samtidigt hjälpa andra ser han som en möjlighet att själv utvecklas. -
AIK:s stora stjärna Nebojsa Novakovic avslutar 1999 ett tumultartat decennium med att ställas mot superlaget Barcelona i första omgången av Champions League.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När Nebojsa Novakovic och hans familj flyr inbördeskriget i Jugoslavien etablerar han sig som en av de bästa spelarna i svensk fotboll. Samtidigt som bomberna faller över hemstaden Sarajevo blomstrar karriären på planen. Hösten 1999 får han chansen att mäta sig mot världsstjärnorna i FC Barcelona.
Programledare, producent: Richard Henriksson
Producent, mixning: Andreas Matz
Slutmix: Patrik Falck
Exekutiv producent: Ulla SvenssonArkivljud: Sveriges Radio, TV3.
Referenter: Dag Malmqvist och Ralf Edström, Radiosporten. Lasse Kinch och Glenn Hysén, TV3.Det här är podden som berättar om allt från känslan i spelartunneln sekunderna innan matchen börjar, till spelarnas olika ritualer för att få turen på sin sida. Nytt avsnitt släpps varannan måndag.
- Laat meer zien
