Oslo Podcasts
-
Ukens episode møter vi Simen Waaler fra Bærum utenfor Oslo som har bygget opp en portefølje. Fokus har alltid vært på trygghet, noe som er veldig relevant teama i det klima vi opererer i nå om dagen.
—:
Bli mer känt med podcasten och Karl Erik Daniel Öberg Hallin. Lyssna på avsnitt 23, 24, 35, 50, 56
•————•
-•
Namn: Karl Erik Daniel Öberg Hallin
Instagram: @fastighetsprinsen:
https://www.instagram.com/invites/contact/?i=10wehanqfqq7n&utm_content=l1clrcq
Facebook: https://www.facebook.com/daniel.oberghallin
LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/daniel-hallin-7b35a18b
Mail: [email protected]
Hemsida: www.Fastighetsprinsen.com
Telefon: +47 4832 8587
Podcast eiendom fastigheter investera ekonomiskfrihet økonomiskfrihet Bygga hus Bolig utveckling utvikkling
-
I denna "episode" av Flödet träffar Lotta Davidson-Bask och Klara Önnerfält för första gången i skolbibliotekspoddshistorien en internationell gäst: Ingrid Svennevig Hagen, skolbiblioteksproffs från Oslo i Norge. Ingrid berättar om arbetet på Elvebakken videregående skole i synnerhet och om skolbiblioteksverksamhet i vårt nordiska grannland i allmänhet. Vi får en mycket trevlig pratstund där vi bland annat får lära oss vad en "Forundringspakke" är.
-
Hon var på samma jobb som terroristen och berättar om attacken i Oslo och Utöya 2011.
-
Efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina 24 februari 2022 flydde Dakh Daughters till Frankrike där medlemmarna nu har sin bas.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kulturredaktionens Fredrik Wadström har besökt Teater Dakh i Kyjiv sedan vårvintern 2014 och träffat Dakh Daughters regelbundet genom åren. Nu möts de i Oslo för att sammanfatta vad medlemmarna varit med om genom revolution, framgångsrika turnéer och ryskt anfallskrig mot hemlandet.
ESSÄ: GE MIG DITT ORDEden leder inte till lustgården. Bedrägeriet lurar alltid på andra sidan löftet. Michael Azar funderar över den edsvurna kulturens hopp och förtvivlan.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Eskil Krogh Larsson -
Hanna Hellquist får Morrissey-flashbacks under målandet av sin skänk. Christopher Garplind hoppas på att bli förnedringsrånad (vi gör inte det). De möts i ett quiz i vårens tecken, vårtecken eller söka vår(d) med lekledaren Vilgot Paulsen! P3 Nyheters Matilda Rånge rapporterar om en bortförd Greta Thunberg i Oslo och kulturbråk som orsakats av AI. Ny Tekniks reporter och vår rymdjournalist Bill Burrau svarar på dina frågor om den oändliga rymden!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist.
-
Nationalkaraktär är ett både omodernt och tvivelaktigt begrepp. Men det gör det ju inte tråkigare att prata om. Fredrik Sjöberg funderar på vad norrmännen kan lära oss om naturen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
På den tiden, runt förra sekelskiftet, när utvandringen till Amerika ansågs vara Sveriges enskilt största bekymmer, tillsattes den så kallade Emigrationsutredningen, ledd av statistikern Gustaf Sundbärg. Utredningen pågick under flera år och publicerades i ett 20-tal volymer, och den av alla dessa böcker som har det högsta underhållningsvärdet är en kortare bilaga, som utkom 1911, med titeln Det svenska folklynnet. Den kan rekommenderas, nu när svenskheten åter är på tapeten.
Den gode Sundbärg är inte nådig. Svenskarna bedöms vara värdelösa på det mesta. Veka och lättlurade. Endast på ett område är den typiske svensken överlägsen alla andra, och det är i sin kärlek till naturen. Anledningen sägs vara att Sveriges naturlandskap är så idylliskt och inbjudande. Friskt och fagert. Danskarna, år sin sida, påstås vara komplett ointresserade av sin trista omgivning, och är sålunda större människokännare, psykologiskt djupsinniga rent av.
Ja, och så norrmännen. En känslig fråga. Det här var bara några år efter unionsupplösningen, och relationen var ännu aningen ansträngd, så Sundbärg nöjer sig med iakttagelsen att naturen i Norge visserligen är majestätiskt imponerande, men lika fullt frånstötande och beklämmande. Om detta har påverkat norrmännens nationalkaraktär, och i så fall hur, det får man räkna ut själv. Och alltihop är förstås ganska fånigt, som så mycket annat från den svulstiga nationalismens glansdagar, men ändå; minnet av dessa muntra fördomar flöt upp någonstans ifrån då jag läste den till svenska nyligen översatta Havsboken, av Morten Strøksnes. Det var något med själva naturskildringen.
Havsboken undandrar sig varje säker genrebestämning, men i grund och botten är det fråga om en fiskehistoria. Två halvgamla män av norsk lantras, författaren själv och hans kompis Hugo, bestämmer sig för att åka ut på sjön och fiska. Sjön i fråga är dock inget näpet sommarvatten med näckrosor och nakenbadare, utan Vestfjorden, uppe vid Lofoten, och fisken de agnar sin krok för är inte precis någon av övergödning apatisk abborre, utan en haj, en håkäring, ett mytomspunnet monster som kan väga många, många hundra kilo. Långt där nere, i mörkret.
Hugo, som är konstnär av den där obetalbara sorten som ställer ut balsamerade kattkadaver på Venedigbiennalen, bor i en sedan länge nedlagd fiskstation där uppe, ett kråkslott på tvåtusen kvadratmeter som han försöker bygga om till ateljé och festlokal för deltagarna i torskfiske-VM, vilkas fylleorgier också de är majestätiskt imponerande – samt frånstötande. Och beklämmande.
Författaren, som är berömd reporter och essäist, reser upp från Oslo en julidag när väderleksrapporten lovar stiltje . De lastar båten med en halv kilometer grov nylonlina som avslutas med några meter kätting, ett sänke tungt som en mindre järnspis och en jättelik stålkrok som de senare agnar med halvruttna slaktrester från en tjur som var så seglivad att man fick skjuta den flera gånger med ett gevär av en kaliber som kan döda en älg på över hundra meters håll. Ingen av dem har någonsin fått upp en håkäring, men nu är det dags.
Flötet, en plastboj värdig en pansarkryssare, guppar lojt i stiltjen, och så går det som det brukar. Inget händer. Alltså börjar de båda männen berätta historier, framför allt Hugo, som är full av skrönor om katastrofer av alla slag, som den om när femhundra fiskare drunknade på en och samma dag under en storm där uppe, för längesen. Och eftersom alla män som får tag i ett metspö förvandlas till pojkar, berättar han även om oaptitliga maträtter, syltade skarvlår och annat liknande, och drar sig till minnes historier om ännu hiskeligare saker, som att man av blåvalhannens förhud kan tillverka en praktisk regnrock.
Fisket fortsätter på hösten. Och på vintern. Senare även på våren. Författaren reser som en skottspole varje gång vädret ser lovande ut, och innan det slutligen drar ihop sig till napp, har han lyckats underhålla läsaren med oräkneliga berättelser och miniföreläsningar, både biologiska, om livet i havet, och kulturhistoriska. Han läser Moby Dick, såklart, och fördjupar sig i vad Olaus Magnus trodde om sjöodjur; han skriver om havsforskningens historia, om hajar i allmänhet och håkäringen i synnerhet, om jättebläckfiskar, sjögurkor, fyrhistoria, klimatförändringar och utrotningshot, och det fina är att han gör det utan en massa gnäll om att människan är ond; ingen fördummande skuldbeläggning av det slag som i vårt land brukar illustreras med sliskiga bilder föreställande söta, värnlösa isbjörnsungar.
Hör här, ett kort citat: ”Det djupa, salta, svarta havet rullar mot oss, kallt och likgiltigt, helt empatilöst. Oengagerat, bara sig självt. Det här är vad det ägnar sig åt till vardags, det behöver inte oss till något, det bryr sig inte om våra förhoppningar, rädslor – inte ett dyft om våra beskrivningar. Havets mörka tyngd är en överlägsen kraft.”
Och där någonstans flöt Gustaf Sundbärg upp som en kork, och hans gamla bok Det svenska folklynnet. Kanske hade han inte helt fel ändå, kanske finns det vissa generella karaktärsskillnader mellan svenskar och norrmän, betingade av den omgivande naturens beskaffenhet. Åtminstone är det så att svensk sakprosa, och norsk, skiljer sig åt på det viset att människan i svenska essäer och fackböcker ofta framstår som förgörande, och naturen som sårbar, medan författarna i Norge har en helt annan blick för människans litenhet och naturens brutala överlevnadskraft.
Den väldiga håkäringen, som trots alla utvikningar är stjärnan i Havsboken, får kanske aldrig samma symboliska tyngd som svärdfisken hos Hemingway, men ibland är det bra nära. I alla händelser har Morten Strøksnes berikat världen med en ovanligt originell bok. Beskrivningen av plankton säger något om hans metod:
”De liknar snökristaller, månlandare, orgelpipor, eiffeltorn, frihetsgudinnor, kommunikationssatelliter, fyrverkerier, kalejdoskopiska kikarbilder, tandborstar, tomma snabbköpskorgar, öppnade våffeljärn, vinglas med en flytande isbit i, champagneglas med leopardskinn på insidan, grekiska urnor, etruskiska skulpturer, cykelställ” – ja, och sådär fortsätter det en halv sida till, innan Strøksnes, via discokulor och dammsugare, avslutar med att plankton även kan se ut som reservoarpennor.
Den utmärkte översättaren Olov Hyllienmark har utan tvekan haft en kul dag på jobbet. Och jag, som läsare, hugger på betet och fastnar på kroken, och efteråt inser jag att min kärlek är bara ännu starkare nu – till de i alla väder lika konstiga norrmännen.
Fredrik Sjöberg, författare och biolog
-
Om nostalgitrippar och senaste veckan där Svea har hängt på modeevent i Oslo där det varit mayhem, och Myra berättar om varför hon behöver producera om sina låtar när hon åker på turné.
-
I detta avsnitt pratar jag med den erfarna alpina tränaren Jörgen Nordlund som idag ansvarar för de svenska alpina slalomdamerna i Världscupen. Han har även jobbat inom Norska alpina landslaget, varit tränare på skidgymnasium, startat ett nytt koncept för skidgymnasieverksamhet, drivit träning för ungdomar i egen regi samt varit verksam inom föreningslivet med sina egna barn. Med andra ord är det en alpin tränare som vet vad han pratar om då han med sin breda och långa erfarenhet har sett alla delar av alpin skidåkning.
Vi pratar om tränaryrket i stort och kommer ner på detaljer inom skidåkningen. Han beskriver komplexiteten och berättar hur han och teamet jobbar med åkarnas utveckling. Han beskriver sambandet mellan fysisk träning, mental träning och alpin skidåkning. Alla delar måste vara på plats för att nå toppen och han beskriver det som att gör man inte jobbet inom dessa delar finns inte förutsättningen att bli bäst i världen samtidigt som det inte är en garanti att en åkare blir bäst i världen om de har alla delar på plats.
Med Jörgens erfarenhet var det intressant att prata och jämföra Svensk alpin skidåkning med Norska motsvarigheten. Det är en fråga jag funderar på en hel del och fler med mig. Jag tycker resonemanget var bra och intressant och Jörgen hade en ganska tydlig bild av vad vi behöver göra inom svensk skidåkning för att få fler åkare totalt inom den alpina sporten som håller på längre upp i åldrarna och till sist fler som når elitnivån.
Jörgen brinner för utveckling och alpin skidåkning. Han berättar om det koncept han startade inom skidgymnasieverksamheten. Det konceptet bygger på att eleven har kvar sin bas hos föräldrarna för att fullt ut kunna fokusera på skidåkningen i stället för allt som kan störa runt omkring. Där gör han en liknelse med framgångarna Norge haft med åkare runt omkring Oslo. Han pratar också om vikten att inte ha tidig selektering och utslagning. Viktigt att tänka långsiktigt och se till den långsiktiga utvecklingen.
Vi pratar om strukturen i det Svenska alpina damlandslaget där Jörgen ser en bra bredd med en bra kombination av individer och ålder vilket skapar en bra dynamik. Han berättar om sin syn på att åka fler grenar och Sveriges fartsatsning. Då det i år är VM kommer vi in på hur åkarna laddar upp för VM i februari.
Stort tack Jörgen för att du delade med dig av din kunskap och erfarenhet och lycka till med allt du tar dig för i framtiden. Det var ett mycket givande och trevlig samtal för mig och jag är säker att du som lyssnar kommer tycka detsamma!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
En valross har förirrat sig från Arktis till sommarhettan i Oslofjorden. Hon heter Freya och gillar att solbada på småbåtar. Hon blir sommarens stora snackis. Men också ett säkerhetsproblem.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
En kylig marsdag får sommarpärlan Smögen besök av något så ovanligt som en 600 kilo tung valross. Magnus Sandberg stöter på det, han först tror är en gigantisk säl, på sin kvällspromenad och sätter sig på en armlängds avstånd från henne:
– Valrossen tyckte väl inte jag såg så skräckinjagande ut för jag var ingen isbjörn eller någonting liknande, berättar han om när han blev sittande helt ensam med valrossen i över en timme.Hon heter Freya och är en ung valrosshona. Hon sicksackar mellan Norge och Sverige och besöker även Strömstad.
Valrossen Freya skapar uppståndelseJag trodde inte mina ögon, berättar Rose-Marie Hansson som genast ringer till sin väninna Carina.
– Du får slänga allt och komma för det här måste du bara få uppleva, nästan skriker hon.
Den i vattnet graciösa men på land lite klumpiga valrossen skapar stor uppståndelse. Hon tar sig upp på fritidsbåtar, lapar sol och tuggar på inredningen. Freya blir snabbt en attraktion och media från hela världen rapporterar om henne.Rune Aae, högskolelärare och doktorand i biologi, forskar egentligen på fiskgjusar men råkar tidigt bli medias “valrossexpert” och innan sommaren är över har han gett 400 intervjuer med nyhetsredaktioner från hela världen.
– Jag fick inte gjort något annat. Telefonen var varm hela tiden. Mediatrycket har varit bortom allt förnuft, skrattar Rune.
Valrossen Freya ses som ett samhällsproblemBadgästerna låter inte Freya vara i fred och många vill gärna ta en selfie med valrossen. En del människor går till och med ner i vattnet trots att Freya är i närheten. Vid flera tillfällen jagas badande människor upp ur vattnet av rovdjuret.
– Jag försökte stoppa folk själv men det tog bara några sekunder så var de lika nära igen. Jag fick en sån obehagskänsla att jag tillslut valde att ringa polisen, säger Olav Dövik, till vardags kriminalreporter på NRK.Det norska Fiskeridirektoratet gör nu observationer som visar att att det finns stor risk för både människor att komma till skada och frågan om avlivning av Freya seglar upp.
Medverkande:
Magnus Sandberg, boende på Smögen
Rune Aae, högskolelärare och doktorand i naturvetenskap vid universitetet i Sørøst-Norge
Carina Westersund, boende i Strömstad
Rose-Marie Hansson, boende i Strömstad
Olav Dövik, kriminalreporter på NRK
Tone Fiskeseth, boende i Oslo
Christian Ytteborg, marinachef Kongen marina
Thea och Osmun, skolelever i Moss
Astri Tonian, konstnär och skulptörDokumentären är gjord 2022.
En dokumentär av: Kalle Wannerskog och Emil Östlund
Producent: Sofia Kottorp
Slutmix: Olle Sjöström -
I detta avsnitt är Malena gäst. Hon bor i Oslo, har tre barn, är förlossningsaktivist, snart utbildad barnmorska och expert på det här med amning, inklusive samamning.
Jag har återhittat en del av mig själv och snart fyller podden fyra år! -
Häng med ut i världen med Folksagopodden! Fram till jul ger vi oss ut på en resa genom världens sagor. Varje dag innehåller en bokstav, ett land och såklart en saga!
Idag är bokstaven N, landet är Norge och sagan är Det blå bandet, hittad av mig i Norska Folksagor (1868), insamlad av P. C Asbjörnsen och J. Moe
Världsdel: Europa
Huvudstad: Oslo
Invånare: ett gäng
-
Silje Amundsen is working with IT Infrastructure at Meteorologisk Institutt and Kirsti Stien is Region Manager for DevOps at Redpill Linpro in Oslo. Both Silje and Kirsti want more women into DevOps, but how and what needs to be done for it to happen?
-
I Oringenpodden #180 möter ni Lukas Liland. Han kommer från Oslo i Norge men har tillbringat de senaste åren i Uppsala för studier och träning.
Han var med i OK Linnés segrarlag vid Tiomila i Ånnaboda i våras, då sprang han långa natten.
Lukas Liland är även en duktig skribent med en egen blogg där han tar upp olika teman och ämnen, bland annat om värderingar inom idrotten, om idrott och politik. Spännande tankar i dessa tider när vi nu närmar oss historiens mest utskällda mästerskap, fotbolls-vm i Qatar.
Lyssna gärna till Oringenpodden #180 med Lukas Liland.
Kontakta oss via [email protected].
-
I vår serie "Verket som värker" handlar det om en film, en bok, ett konstverk ni lyssnare aldrig kunnat släppa, som verkligen satt avtryck i livet. För mer än tjugo år sedan såg Johan Westerholm Odd Nerdrums omdiskuterade målning "Mordet på Andreas Baader", som framställer en av ledarna för den västtyska terrororganisationen Röda armé-fraktionen som en religiös martyr, och sedan dess lämnar den honom ingen ro. Målningen finns på Astrup Fearnley museet i Oslo. Reporter: Anna Tullberg
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Du som lyssnar nu är också välkommen att höra av dig till oss och berätta om det verk som värker hos dig! Konst, dans, teater, film, musik, litteratur... vad du vill, men det ska vara ett verk som följt dig genom tiden och livet, som ligger och gnager, som satt sina spår.
Mejla oss på: [email protected]
-
Äntligen är SAQMI Play tillbaka med ännu en episod om queer svensk filmhistoria. Denna gång får ni möta regissörerna Nina Bergström och Sander C. Neant Falk i ett generöst samtal kring arbetet med filmen som de gjorde tillsammans. Filmen blev legendarisk och var den första lesbiska dokumentären som gick upp på svenska biografer över hela landet. De var unga eldsjälar som stred för sin film, de åkte på världsturné, vann priser och de blev arbetströtta. Följ med in i ett härligt rum av skratt och glädje kring en snart 30 år gammal film som håller än i dag.
Den 3 maj 2022 bjöd SAQMI och Doc Lounge in till nypremiären av Sveriges första lesbiska dokumentärfilm - Väninnor - Berättelser från garderoben!Slutsåld föreställning på Folkteatern i Göteborg och underbar stämning med båda regissörerna på plats. Lesbiska hits serverades av Linda Gester och rummet formligen vibrerade queerhet. Efter filmvisningen följde ett samtal mellan Nina Bergström (Oslo) och Sander C. Neant Falk (Sthlm) modererat av Anna Linder, SAQMI (Gbg).
Om filmen Väninnor - berättelser från Garderoben:
De är fem kvinnor i åldrarna 60 till 85 år och de är lesbiska. De har levt med rädslan att vara annorlunda och med risken att förskjutas av vänner, släktingar och arbetskamrater.
I åratal har de smugit med sina känslor; dubbelliv har varit deras vardag. Någon av dem har aldrig tidigare talat om sin homosexualitet ens med sina närmaste. Med stark närvaro och sprängkraft berättar de fem kvinnorna om sina liv och om sin förbjudna kärlek. Tidstypisk musik, pressklipp, arkivbilder och privata fotografier illustrerar deras berättelser i denna varmt innerliga dokumentärfilm.
Väninnor hyllades av kritikerkåren när den fick sin premiär under mitten av 90-talet, men har sedan dess varit otillgänglig för publiken. Nu har filmen äntligen digitaliserats och får lov att återta den framskjutna plats i queerhistorien den så väl förtjänar. Filmen har digitaliserats med stöd av Svenska Filminstitutet.
Om de medverkande (English):FRIEDA was born in Vienna in 1924, but was brought up in the Sovjet Union. As a young woman she was constantly fallling in love with other women, but when she came to Sweden after the war, she tried hard to be as women should. Frieda ended up living a married family life for more than 30 years.
”I wasn’t homosexual. No, I was just an odd sort, always falling in love with girls, or women. That was all”
KERSTIN was born in 1926 in Stockholm. She worked as a schoolteacher for almost 40 years, until 1981, when she changed career and was ordained priest in the Swedish Church. Almost all her life Kerstin has managed to keep her relationships with women secret from both friends and relatives.
”We belittle God when we think He forbids some people to love eachother. Love closeness and understanding is something we all need, and you shrink as a human being if you don’t have someone to love.
ELLEN was born in 1932 in Germany. She was brought up in a danish fosterhome during the war. Elen and her foster-sister, Ulla, fell in love with each other. Their relationship lasted for 40 years, even though Ellen had a child, got married and moved to Sweden.
”It wasn’t love in my case. He didn’t love me either, for that matter. What I wanted was to secure my child’s future; economically.”
BOEL was born in 1933 and brought up in an intellectual milieu in Stockholm. Early in life she married the man she loved. In the seventies Boel got involved with the women’s movement. It was during that time she met women who lived a lesbian life.
”People are inclined to see us as cousins or sisters, instead of lovers. That is probably because women generally don’t count as sexual beings, other than in relation to men.
ABBE was born in 1925 in the swedish countryside and brought up in a strictly religious fosterhome. Abbe always knew she was different. Loneliness, longing and self-loathing was part of her everyday life for years, until she finally met other women who was ”like that”.
”Then they were going to have a meeting… Women like that, only. In one place! And I thought – Oh my God, how will that look like? What on earth have I gotten myself into!?”
Fakta om filmen:Titel: Väninnor – berättelser från garderobenRegissör: Sander C. Neant Falk & Nina BergströmMedverkande: Abbe Österberg, Boel Matthis, Ellen Lindström, Frieda Lööv och Kerstin HammarstenFilmfotografer: Lisa Hagstrand och Maria Hammar TurosProducent: Anna G MagnúsdottírLand: Sverige, barntillåten. Språk: svenska. Längd: 53 minBiografpremiär på Zita, Folkets Bio i Stockholm, 25 oktober 1996.
Biografier:Nina Monika Bergström, född 30 maj 1962 i Karlstad, är regissör, manusförfattare, skådespelare och animatör för film och teater. Svensk men numera bosatt i Norge. Bergström är utbildad skådespelare med bakgrund som skådespelare och regissör för teater. Debuterade som filmregissör, manusförfattare, klippare, musikkompositör med dokumentärfilmen Väninnor – berättelser från garderoben (1996). Studerade animation och konst vid Graphic Studio 1998-2000. Arbetade därefter i 15 år som regissör och animatör med långfilm och tv-serier i Norge, vilka mottagit flertalet priser och nominationer såsom Emmy Award, Amandaprisen, och Annecy Cristal. Bergström gick Mästarklass i berättande vid Stockholms dramatiska högskola 2013 där hon också arbetade som lektor. Sedan 2018 arbetar hon som högskolelektor vid Høgskolen i Innlandet, avdelning Digital konst. Bergströms film, Pappa (2016) mottog Nordic Docs Honourable mention och är inköpt av Nasjonalbiblioteket i Oslo.
Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben – dokumentärfilm, 2003 – Open Dance Company – videoverk, 2005 – Elias den lille redningsskøyta – tv serie, 2006 – Slipp jimmy fri – bio film, 2007 – Elias og Kongeskipet – bio film, 2007 – Knerten og Lillebror – bio film, 2008 – Elias – tv serie, 2009 – Alias Belle Gunnes – videoverk, 2010 – Trolljegeren – bio film, 2012 – Blekkulf – tv serie, 2016 – Pappa – dokumentärfilm, 2019 – Tori Wrånes – videoverk, 2022 – Who Do We Think We Are – tv serie (in progress).Sander C. Neant Falk är dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris, dokumentärfilm på Nordens Biskops Arnö och Konstfack. Neant Falk har regisserat, producerat och till stor del fotat och klippt sina tre långa dokumentärer som visats på biograf, SVT och vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. Filmen Du ska nog se att det går över belönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och fick hedersomnämnande av internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI. Filmen Väninnor – berättelser från garderoben hyllades av kritiker och var den första lesbiska dokumentärfilmen som gick upp på svenska biografer. Båda filmerna ingår i Svenska Filminstitutets satsning på viktig svensk film som digitaliseras under 2021. 2005-08 studerade Neant Falk som filmare på Konstfack för att utforska ett mer experimentellt förhållningssätt till film, foto, video och klippning. Resultatet blev konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World som fick fina recensioner och visades i fullsatta salonger på Folkets Bio. Sedan 2017 varvar Neant Falk egna konst och kortfilmsprojekt med arbete som terapeut med fokus på skapande processer och arbete som värd och konstpedagog på Konsthall C i Stockholm.Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben – dokumentärfilm, 2003 – Du ska nog se att det går över, dokumentärfilm, 2010 – Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, dokumentärfilm, 2011 – Nine Speeches on Violence by Three Wise Men, konstfilm
Extra tips för er som vill veta mer om lesbisk filmhistoria:→ PODD: SAQMI PlayI samband med nypremiären av Väninnor – berättelser från garderoben släpptes ett längre samtal med Sander C. Neant Falk.
Filmen visades som en del av SAQMI:s serie Cherry Pic, nummer 4 i ordningen, och anordnades tillsammans med Doc Lounge Göteborg. Visningen presenterades i samarbete med Göteborgs Stad, Västra Götalandsregionen, Folkteatern, FilmCloud och ABF.
"Cherry Pic är kvällen som framhäver de lokala pärlorna och dammar av de nationella klassikerna. I denna serie visar vi er de svenska queerfilmerna ni absolut måste se.Cherry Pic is all about picking out local gems and dusting off national classics, bringing you the queer Swedish films you absolutely need to see".
Credits SAQMI Play:Producent: Anna LinderDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenInspelat live av Folkteaterns teknikerKlipp och mix: Silas Lilo JensenAnsvarig utgivare: Anna LinderSAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Göteborgs stad.
- Laat meer zien
