Svante Henryson Podcasts
-
I sommaren sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Huruvida man kan leva ett innerligt liv på två geografiska platser? Vart igelkottarna har försvunnit och om man verkligen kan älska sig själv? Producent: Susanna Einerstam
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Musik:
Lyssnarbrev
Tomasz Stanko Septet "Ballada". Wayne Shorter "Diana"från CD Native Dancer. Keith Bjornstad, Svante Henryson "Visitor" från CD Nightsong. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton KarisStort och mycket varmt TACK till Lena och P O för era kloka medkännande tankar kring, av er ibland omformulerade frågor om livets diverse vedermödor. Dagens (11/8) två sista svar av P O berörde mig särskilt starkt o fick mina ögon att tåras; nyss avslutade jag Karl-Ove Knausgårds sista band av "Min kamp", och jag blev en ny människa, nästan frälst efter att under tusentals sidor "krupit under hans skinn". Att närma sig det nya "barndomen" med all hjälplöshet den kan innebära, borde vi tala mycket mer om!
Tack ännu en gång och ni är välkomna åter! jag skall lyssna om alla åtta programmmen.
Agnes, nära 80
________________
Jag håller med de som ansåg att PO inte riktigt förstått frågan Caroline ställde, men anser att det är mänskligt att inte förstå ibland.
Har bott i Spanien 50 år som spansk medborgare och de senaste 15 åren tillbringat sommarmånaderna i en liten stuga i Lappland. Min erfarenhet är att det är svårt att byta kultur och språk och det tar lång tid att acklimatisera sig. Det viktiga för mig är att man vänjer sig vid att inte vara riktigt hemma någonstans utom i sig själv och att impulser från vad som händer i båda länderna berikar en. Jag håller med PO om att Spanien är ett jäkla land med lögnaktiga politiker, stor ojämlikhet, fattigdom etc...men utan tvekan har Spanien många kulturer , natur och detaljer värda att ta i beaktande och detta beror på var och en.
Till Margareta skulle jag vilja skicka en webb som ger en fantastisk redogörelse om hur Flamencon o el canto jondo skapats väl värd att läsas och begrunda. Inga afrikanska slavar.
hispanoteca.eu /Musik-Spanien/Flamenco/Origen del cante flamenco.htm.
Vänlia hälsningar
Birgitta Nordstrom
______________
Allvarligt Talat - repris 140816
Enquist har ju helt missuppfattat Carolines fråga! Hon önskar sig inte ett hemligt liv, hon frågade om hennes relationer utvecklade på två olika platser behövde bli ytliga. Det är ju en mycket intressant fråga.
Om man delar upp sitt boende till två olika platser/länder under året betyder inte det att det ligger vattentäta skott emellan de två punkterna eller människorna på de olika platserna. Det kan tvärtom både berika och fördjupa!
MVH
Cristina Spitzinger
____________
Nu har
jag lyssnat på PO. Jag tycker att han trivialiserar min vinterångest. Och
nedvärderar Spanien! Jag vet flera, både svenskar och andra, som åker till
södra Europa på vintrarna för att arbeta på ekologiska jordbruk. De har
berättat om fantastiska möten med människor, det är minsann inte så att det
inte finns kultur i dessa länder!
Och varför förutsätter PO att jag söker en kärleksrelation (eller två!)? Jag
frågade om det var möjligt att få djupare relationer eller om det bara skulle
bli ytliga bekantskaper - men detta tolkas alltså som otrohetslängtan.
Till sist: jag läser MASSOR, särskilt på vintern. Men det hjälper inte. Inte
ens dina böcker PO!
Caroline___________
Hej P-O!
Jag studsade liksom Michelle över ditt svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv liksom Michelle varit där mycket under många år, rest runt över hela landet. Jag har läst spanska och studerat spansk historia m m, som jag tycker är mycket intressant och fascinerande. Tänk när man i Andalusien, fram till på 1500-talet levde kristna, judar och muslimer i fredlig samexistens och skapade fantastiska byggnadsverk och trädgårdar i denna varma torra jord i Europas södra del! Tänk på poeterna och musiken som skapats i Spanien! Flamencon som är ett kulturarv från afrikanska slavar, som tagits till Sydamerika vars musik sedan hittat tillbaks till Europa och Spanien. Tänk på Lorca och de dramer och de musikaliska verk han skapat eller inspirerat till! Ett innerligt liv kan väl visserligen vara svårt att upprätthålla med samma innehåll på två platser om man delar upp året i två långa perioder, men kan vara berikande om man är nyfiken på kultur och människorna i den! Liksom Michelle uppfattar jag inte en sådan nyfikenhet som att man (=kvinna) är ute efter otrohet och ett hemligt liv! Jag tolkade också frågan som att det var djupare relationer av alla slag, vänskap, att komma in i en annan kultur än sin egen, som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Språket och kunskaper om landet är en bra början till att utveckla sådan relationer tror jag!
I övrigt håller jag med dig om att det är en enorm känsla att gå in under skinnet på en författare och att läsa i kronologisk ordning, dig t ex, vilket jag gjort sedan jag läste "Sekonden" och boken om baltutlämningen, på 70-talet!
Hälsningar
Margaretha
___________
P-O!
Jag tycker att du gav ett noncharlant svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv varit där flera vintrar, både i Galicien och Andalusien, jobbat på smågårdar och träffat fantastiska människor - kulturella och spirituella.
Och varför antar du att hon vill vara otrogen? Jag tolkade frågan som att det var djupare relationer av alla slag som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Det var väl det hon ville att du skulle filosofera kring, huruvida djupa relationer kan uppstå om man lever ett sådant slags modernt nomadliv.
Nä, efter detta svar med total avsaknad av respekt för frågeställaren är jag inte ledsen att du inte valde att besvara min fråga. Du kanske skulle säga att tvivlet att skaffa barn bara var en undermedveten drift att ha öppna relationer och sedan avfärda min fråga lika lättvindigt som Carolines.
Michelle
______________
Hej P-O
Jag har ett stort problem. Några av mina vänner har blivit rasister.
Deras åsikter tål jag inte. Fram till nu har de varit humanister vilket gör mig förvirrad, vad har hänt. Givetvis har jag tagit upp detta men svaret blir tunt och intetsägande.
Jag har nog börjat min resa till att inte tro på människan.
Vad ger du mig för råd? Jag lyssnar verklig på dina råd jag har hört i programmet, jag tror på dig.
Ha det gott i framtiden
Vänligen
Aino Dahlgren
_____________
Till Allvarligt talat
Hej! Mitt namn är Gunnar Bergkrantz. Jag är en lyckligt lottad person som gillar mitt jobb, som också gett mig möjligheter att resa ut i världen...jag ser orättvisor där fattiga förblir fattiga och rika blir rikare. Där jag ser enorma lyxhus bakom höga murar. Jag ser människor plocka sopor och sorterar för att få till mat.
Nu är mitt dilemma…. Att jag ser girighet och korruptionen breder ut sig och jag blir irriterad, arg, nedstämd. Vad ska jag göra för att hålla modet uppe? Hur ska jag hantera mina tankar och vad kan jag göra. Snälla allvarligt talat ..ge mig råd!!Vänliga hälsningar!
Gunnar Bergkrantz -
I sommarens fjärde Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Hur man kan veta mycket om kärlek men inget om äktenskap? Varför kistlocket ska vara på vid begravning? Varför Gud inte verkar höra våra böner? Producent: Susanna Einerstam
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
PO Enquist svarar på publikens frågor om livet i Allvarligt TalatMusik:
Krister Jonsson trio + Svante Henryson "Voices". Arvo Pärt Tallinn Chamber Orchestra "Psalom". John Coltrane "To young to go steady"från CD Ballads. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis
Lyssnarbrev:
P.O. Enquist,
Det är underbart att lyssna till dig. Bara din röst inger trygghet och du talar så vist.
Jag önskar dig allt gott!
Ulla på Österlen
______________
Tack PO för det underbara senaste Allvarligt talat. Jag talade igår med änkan efter min närmaste undomsvän som hon begravde för ett halvår sedan. Som jag förstod det hade hon fängslats särskilt av din beskrivning av upplevelsen av den döde som plötsligt bara ett skal. Jag tror hon på något sätt fann en trygghet i denna enkla bild.
Vidare var programmet rent roligt att lyssna på Hans M Larsson
_____________
Tack till Per Olov! Svaret var klokt, förunderligt och "på allvar" - precis som en roman. Dina ord! Frågeställaren
_____________
Tack för ett mycket bra program jag lyssnar och njuter och ibland fäller jag en liten tår för att jag blir berörd!
T
_____________
Hej! Lyssnat på programmet allvarligt talat igår-Du sa att det finns ingen Gud.
Du nämnde sen nåt om kärleken-Gud.
Ord kan missförstås,naturligtvis;jag kan ha misförstått Dig.
Men var finns bevisen för att ingen Gud finns?
Ondskan finns-det märker vi tydligt;kärleken finns-det märker vi också.
(Ondskan nämns tydligt vid namn i evangelierna)(en makt)
Det står i evangeliet uppmaningen "sök";
Ondskan behöver vi inte söka
Men kanske just därför behöver vi söka den kärleksfulle Guden.
Nog förstår man kvinnans sorg,besvikelse,som förlorat sitt barn!
Men måste vi inte inse vilka löften som egentligen har givits?
(och kan man kanske tänka sig att Abraham missförstått?...vad Gud vill kan ju missförstås....)
Vänligen
m______________
Hur ska man förklara begreppet "sunt förnuft"? Ibland hänvisar man till det som det enda rätta att gå på, ibland är det något suspekt som står i strid med vetenskapen.
Barbro Lundin
________________
-
I sommarens sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om. Varför skatorna bygger bo längst ner i granen, om barns självmord, om förlusten av tappade rötter, hur man ska orka städa och skriva sitt testamente och sist om dödshjälp.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
PO Enquist svarar på frågor om livet i Allvarligt TalatLyssnarbrev
Hej! Jag skulle vilja fråga när man vet att man är intellektuell, eller tillhör de intellektuellas skara? Man hörde ofta förr om de intellektuella och jag brukar fundera på om det idag fortfarande heter " de intellektuella", eller om man idag har ett nytt namn för dessa? Och vilka är dom? Hur vet man att man är det? Och vilka sätter denna stämpel på en människa?
Hälsningar Jennie från falun--------------------------------------------------------------------------
Vill gratulera dig till att aldrig ha upplevt att en döende människa har dödsångest.
Jag är 45 år, på 9 år miste jag fem av mina närmaste anhöriga.
Satt vid dödsbädden hos tre av dem och höll deras händer de sista dygnen av deras liv.
Min far var sjuk, sjuk i en lungcancer som bara gick att behandla med strålning.
Han älskade livet. Visste redan då han fick diagnosen att hans chanser att överleva den var mycket små.
Han levde i 2,5 år efter diagnosen. Vi hann sörja, skratta, planera begravningen, välja ut hans gravplats och vi hann förlåta det som behövde förlåtas och han lovade att inte spöka för mig.
Andra gången de ringde från sjukhuset (första gången så bestämde han sig för att leva ett tag till) om att nu var det nog dags och att vi borde komma, då släppte jag allt och åkte dit.
Jag satt hos honom i 5 dygn, i fem dygn såg jag hans kamp med döden och livet, han ville inte släppa, klamrade sig fast vid livet och han visste att han höll på att mista det.
Han skrek i dödsångest trots morfin med frågan till mig "ska jag dö nu?" och försökte resa sig från sin sjuksäng, jag tror helt enkelt att han ville fly, som om att bara han kom upp och ut så skulle han komma ifrån döden. Jag svarade honom "nej, inte nu pappa".
I ett senare skede när pappa var full av morfin kunde han ändå inte komma till ro, jag kramade jag honom och viskade "att nu är det dags att släppa taget och jag sitter här och håller din hand hela tiden".
Bekymmersrynkan mellan ögonbrynen försvann inte förrän likfläckarna började synas på hans kropp innan hjärtat slutat slå. Han fick så mycket morfin han behövde (dvs innanför den gräns sjukhuspersonal får ge utan att det ska räknas som dödshjälp).
Han dog just innan han skulle fylla 57 år och jag var 32 år.
Önskar dig en skön sommar full av liv
/Marie Söderberg
--------------------------------------------------------------------------------------Hej
Jag har lyssnat på de flesta av PO-E:s program i allvarligt talat.
Var snäll att vidarebefordra detta till PO!Jag är snart 60 år och min mamma är snart 90.
Vi lyssnar tillsammans och pratar om programmet efteråt. Mamma är passiv kristen och jag är medlem i Humanisterna. Dvs en förening som försöker bekämpa tokerier i religionens namn. Ja du vet. Vi pratar om detta också.
Men min fråga är så här:
(Jag får slänga in en parentes här först. Mina barn är vare sig döpta eller konfirmerade. Och dom bryr sig inte om religion eller i detta fall svenska kyrkan. Eller jo, dom bryr sig om religion när det gäller konflikter i världen. Dom är intelligenta och engagerade i diverse solidaritetsorganisationer.)Ursäkta utvikningar, detta är min egentliga fråga: Tror du på arvsrätt? Vad är det för konstig naturlag som tycks råda? Att barn ärver tillgångar från sina föräldrar? (Dom ärver ju inte skulder.) Mina barn är vuxna (mellan 24 och 27) , även om dom dom idag inte har fasta jobb så kommer dom med all säkerhet att kunna skaffa sig ett fast jobb (även i dessa tider) och försörja sig själva. Dom är intelligenta och välutbildade. När jag dör kommer dödsboet att bli värt kanske fyra kanske fem miljoner. Varför skall detta med automatik tillfalla barnen?
Eller varför skall jag överhuvudtaget ha något att säga till om vad gäller mina tillgångar? Naturligt vore väl om dom gick direkt in i statskassan.
(Jag är inte gift.)
Själv skulle jag vilja skriva nåt om att alla mina pengar skall gå till Läkare utan gränser. Och kanske 100.00 till barnen för att dom röjer efter mig. Jag bryter därmed alla normer. Vad tycker du? Naturligtvis skall jag prata med dom om detta. Men dina tankar kring detta?Vänliga hälsningar
Göran
-------------------------------------------------------------------------------------Musiken i programmet
Shuggie Otis: ”Pling”
Winter & Winter: ”The windmills of your mind”
Salonul Magic Erik Lindeborg: ”Part IX”
Ketil Björnstad, Svante Henryson: ”Fall”Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”Musikrådgivare: Anton Karis
Producent: Susanna Einerstam -
I sommarens andra Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om att vara udda, om otrohet, själen, betydelsen av ett namn och kontakten med en död bror.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
LyssnarbrevPO ENQUIST: Ända sedan du skrev om din barndom har jag velat fråga. Du skrev att din far låg i en öppen kista. Så gjorde man också i Finland., men när min far stupat i Rukajärvi, ryska Karelen, film: Vägen till Rukajärv 1997, tog min mor en stålpenna, doppade i svart bläck och ritade ett kors ovanför pappas ansikte. Gjorde man så hemma hos dig också, din mor trodde på Gud. Mormor Saara var pietist. Kom till Sverige 1942 för 3 månader nu har jag varit här Sverige 71 år. – 1946, Margit 23 år skulle blivit min moster. Fick kräftan. Operation i Lund. Hon trodde hon var frisk Hennes far ville att hon skulle få leva i den tron. Hon köpte sängkammarmöbel, hon lät sy brudklänning osv. Hon dog och klädds i sin brudklänning. Stod lik 3 dagar innan hon fördes till sist vilan. Jag hade mörkblå klänning, den färgades ebenholtssvart. Jag läste om herrnhutarna/ för det var väl inte pietister/ i Livmedikusen. Herrnhutarna hade kvinnlig präster men de fick ej vara gifta, kort tid men i alla fall. Jag tycker om att läsa dina böcker, men det har du väl hört många gånger. Skulle vara intressant att höra om korset på den döde foto. Med vänliga hälsningar Vieno Mårtensson
---------------------------------------------------------------------------------------Hej P-O
Musiken i programmet
Jag har funderat på det här med medveten närvaro eller mindfulness. Är det inte omedveten närvaro som är det mest önskvärda egentligen? Att kunna uppslukas av någonting utan att reflektera kring det?
Tack för ett fint program.
Karin Hammarén
---------------------------------------------------------------------------------------
Ketil Björnstad, Svante Henryson: ”Night Sony, Schubert Said”
Bo Nilsson Norrköpings symfoniorkester: “Artic Air”
Ennio Morricone & Dulce Pontes: “Cinema Paradiso”
Karsten Vogel Niels Thybo: "Good Onlys knows“Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”
Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”Musikrådgivare: Anton Karis
Producent: Susanna Einerstam
