Jenny Teleman Podcasts
-
Sara Lafolie från Svenska barnboksinstitutet kommer till studion för att berätta om årets Barnboksprovning. Dessutom intervjuar vi Lars Andersson och åker hem till bokcirkeln i Visby.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bokprovningen, som noggrant går igenom föregående års utgivning av barn- och ungdomsböcker, har gjorts sedan 1993.
LARS ANDERSSON OM VAD MAN KAN GÖRA SOM FÖRFATTARE OCH FÖRÄLDERVad har då litteraturen själv för ansvar för att bli läst? Och författarna? Lars Andersson, som nyligen kommit ut med sin 36:e roman, har en skarp uppmaning. Dessutom berättar han för vår reporter Jenny Teleman om hur det känns när en son med Downs syndrom börjar att läsa.
HEMMA HOS BOKCIRKELN "TRE KVINNOR" I VISBYTre kvinnor från gotländska Visby har sedan två år tillbaka läst och diskuterat böcker, oftast böcker de inte tycker särskilt mycket om och oftast med nån bebis närvarande. Nu är Caroline Svensson, Linnea Wigforss och Sara Kurland med och korar vinnaren av Sveriges Radios romanpris.
TREDJE NOMINERADE POETEN TILL SVERIGES RADIOS LYRIKPRIS
Vår reporter Helene Alm besökte dem.Lyrikpriset är det äldsta av Sveriges Radios priser och har sedan delats ut sedan 1958, då Nelly Sachs blev den första mottagaren. Som uppladdning inför Litteraturveckan i P1, som börjar på måndag, sänder vi den här veckan korta uppläsningar ur varje nominerad poets utgivning. Pristagaren utses av en jury.
"BEEF" – EN AV DE MEST HYLLADE TV-SERIERNA PÅ LÄNGE PÅ NETFLIX
I dag: Christoffer Bergström, som debuterade 2022 med samlingen "Avstånd".I tv-serien Beef på Netflix hamnar två trafikanter i en våldsam trafikincident – som båda vägrar att släppa. Det leder till hämndaktion efter hämndaktion som till slut riskerar att rasera båda deras liv.
Vår filmkritiker Joakim Silverdal gav den en fyra i betyg i Kulturnytt i morse. Vad är det då som är så bra med Beef?, frågar vi honom i ett samtal om konflikt och komik.
ESSÄ: OM RESANDETS VÄLSIGNELSERMänniskan är en resande varelse och efter pandemi har förstås resorna ökat - både i antal och i distans. Kanske funderar du som lyssnar just nu på om och vart du ska färdas i sommar. Då kan det vara värt att bli påmind om varför vi reser, samt vilken sorts resor som får störst betydelse.
Anna Blennow är inte enbart poet och docent i latin, utan en tågresenär av rang som dessutom forskat på guideböcker till Rom. Nu får hon guida oss genom en historia av resor.Programledare: Cecilia Blomberg.
Producent: Mattias Berg. -
I Ami-Ro Skölds nya film slåss samtidsmänniskan om mat och minuter. Men friheten hägrar bland de hemlösa.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter skildringen av ärftligt våld i "Granny's Dancing on the Table" (2015) är Ami-Ro Sköld tillbaka med "Butiken" – en mörk samtidsskildring baserad på regissörens egna erfarenheter av både hemlöshet och löneslaveri. Våldet är minst lika närvarande den här gången, och precis som i förra filmen gestaltas delar av historien med leranimationer. Som vore verkligheten alltför brutal för att återges utan filter? Hör Ami-Ro Skölds egna tankar om samhället och filmkonsten i P1 Kultur.
ÖVERSÄTTAREN SOM OMÄRKLIGT GICK UR TIDEN"Sveriges bäste översättare död, ingen märkte det." Så löd rubriken i Norrbottenskuriren den 27 december 2022. Ingvar Björkeson hade översatt allt ifrån Homeros till Baudelaire, och det bättre än de flesta enligt många. Ändå skulle det dröja över ett halvår innan omgivningen, utanför den närmaste familjen, noterade hans frånvaro. Författaren och kritikern Lars Hermansson tecknar ett minnesporträtt över en betydande men skygg kulturpersonlighet.
VERKET SOM VÄRKER: "DREAMS" AV FLEETWOOD MACKI Verket som värker är det lyssnarna som bestämmer vilket verk vi ska lyfta fram. För Lena Hirvonen i Göteborg är det Stevie Nicks låt Dreams från 1977 som värker, och hon förklarar inte bara varför - utan bjuder också på ett eget framförande. Reporter: Jenny Teleman.
ESSÄ: ATT VARA DEN SISTA SOM MINNSLänge blir våra minnen fler, med tiden. Men någonstans vänder det och minnena blir istället färre men mer dyrbara. Vad är det egentligen vi minns? Och varför? Kulturredaktionens Katarina Wikars genomför en privatarkeologisk utgrävning av de inre arkiven i dagens essä.
Programledare: Lisa Bergström
Producent: Mårten Arndtzén -
Det menar Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg i sin analys av den 14-årige hjälten i SVT:s julsaga. Idag går vi djupt in i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"JAG HAR NÄRT EN KOMMUNIST VID MIN BARM".Så lyder ett av det mest berömda citaten ur "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton". Yppat av pappa Tyko Jonsson, när det står klart att hans son stulit julklappar från rika människor och gett dem till fattiga människor.
Men var står egentligen Karl-Bertil rent politiskt? Hör Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg, som menar att Karl-Bertil "saknar all marxistisk skolning".
Tomas Ramberg tror också, att om det blivit en del 2 av sagan så skulle vi fått se Karl-Bertil radikaliseras kraftigt i sitt politiska handlande.
ATT DYRKA ROBIN HOOD OCH DE RIDDERLIGA IDEALENVad är det egentligen som formar den unge Karl-Bertils världsbild? Att hans idol är Robin Hood står utom allt tvivel, men är det också "ridderliga ideal" som driver hans rättvisepatos och orsakar en familjekris på självaste julaftonskvällen? Vad är egentligen "ridderliga ideal"? Hör Jonas Lindwall, intendent på Livrustkammaren.
HUR GÖR MAN EN TÄNDSTICKSTAVLA AV BODENS FÄSTNING?En av presenterna som Karl-Bertil stjäl och ger till en fattig är Farbror Arthurs tändstickstavla av Bodens fästning. En present som byrådirektör HK Bergdahl blir väldigt glad över att få slippa i sitt hem. Men vad är Bodens fästning? Och hur gör man en tändstickstavla? Den som kan svara på båda frågorna är Elisabet Hesseborn, kulturmiljöspecialist på Statens Fastighetsverk.
MÖT PER ANDRÉN - KARL-BERTILS RÖST I 47 ÅRNär sagan skulle göras sökte Tage Danielsson efter en ung kille i målbrottet som skulle ge röst åt Karl-Bertil. Valet föll på Per Andrén. Vad minns han från inspelningarna? Fick han stjärnstatus bland sina tonåriga kompisar? Och vilken är hans egen favoritreplik i sagan? Per Andrén är hedersgäst i P1 Kultur.
KLASSIKERN: DICKENS MEDELÅLDERSKRIS GAV OSS "EN JULSAGA"1843 kom den ut, Charles Dickens "En julsaga". Historien om den gränslöst girige affärsmannen Ebenezer Scrooge, som omvänds till godhet efter att ha uppvaktats av spöken på julaftonsnatten. Jenny Teleman leder oss in i sagan, guidar oss genom den den, och för oss varligt ut ur berättelsen i dagens Klassiker.
Programledare: Lisa Bergström
Producent: Ulph Nyström -
Till julen 1843 kom den ut sagan som alla läste, som bär sitt budskap om julglädje utanpå rocken. Det här är inte boken att leta undertext i. Eller?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Där satt han, Englands mest uppburne författare Charles Dickens och bet sig fundersamt på nagelbandet. Vid 31 års ålder var livet perfekt. Den unga drottning Victoria låg och sträckläste hans Oliver Twist till långt in på nätterna och han sålde som smör, finare kunde det liksom inte bli.
Men ändå … Alla bara talade om pengar nuförtiden. De som hade några. Rastlöst bläddrande i en rapport om barnarbete och nödbostäder bland de fattigaste kom han på det: Kanske en julsaga om orättvisa?
Så föddes han, figuren Ebenezer Scrooge, en trästelt vresig, obeskrivligt girig gammal herre, kurande över sina guldmynt, för snål för att att ens tända i spisen. Julen avskyr han. Och allt annat med. Men en natt får han besök av julens tre andar …
Vad vann Scrooge och julen på den natten? Och vad förlorade kanske vi undrar Jenny Teleman i denna jul-Klassikern.
-
Joyce Carol Oates roman "Blonde" från 2000 om Marilyn Monroes liv skildrar Norma Jeans väg till storhet och undergång genom många blickar som alla vill ha något av henne. Men hur är Oates egen blick?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Många år före metoo fick de slemmiga mansfingrarna i Hollywood litterär form i Joyce Carol Oates ”Blonde”. Oates putsar det glänsande kristallprismat ”Marilyn”. V ser våra egna fantasier mångfaldigas i oändlighet och avslöjas alla som fluktare när vi stirrar på Marilyn och tjuvlyssnar på hennes andlösa haranger.
Kulturjournalisten Jenny Aschenbrenner har läst om en klassisk roman. Uppläsare är Jenny Teleman och översättare Ullla Danielsson. Marilyn Monroe sjunger ”I wanna be loved by you”.
-
Det finns en älskad popsång från 1966 om en engelsk dam som levde och dog utan att någonsin visa sitt riktiga ansikte för någon.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Jenny Teleman har lyssnat på låten "Eleanor Rigby"med den legendariska refrängen "Look at all the lonely people." Detta har hon gjort med Ian MacDonalds pophistoriska klassiker om The Beatles alla texter "En revolution i huvudet" i handen.
Hur gick det till när låten skapades? Och vilket ansikte hade egentligen Eleanor Rigby? Och var förvarade hon det?
-
Zlatan Ibrahimovi är en ikon inom svensk fotboll. Nu är filmen om hans uppväxt här: Jag är Zlatan.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Filmen ”Jag är Zlatan” bygger på succéboken med samma namn.
Möt pojkarna som spelar fotbollslegendaren som barn och tonåring. Och hör Radiosportens Richard Henriksson och P1 Kulturs Jenny Teleman diskutera en film med "fotbollsscener i världsklass".
Programledare: Lisa Bergström.
-
Hon är en av de mest utskällda barnboksfigurerna i Sverige. Anklagad för att vara äckligt god, generande präktig och löjligt snäll. Varför är Kulla-Gulla som hon är? Jenny Teleman har svaret.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Jag har så länge bett om ursäkt för Kulla-Gulla" Så sa Martha Sandwall-Bergström i en tidningsintervju när kritikerna varit extra elaka. "Men jag ville att sådana människor skulle finnas. Flickorna skulle läsa om henne och bli som hon. Sen skulle jag lämna min stackars flicka till dem. Det var år fulla av gråt för mig och min skadade dotter. Och Kulla-Gulla var en tröst åt mig själv."
Böckerna om Kulla-Gulla gavs ursprungligen ut mellan 1945 och 1951 och var flickböcker som avskyddes av kritikerna men älskades av läsarna.
En saga på rullande småländska om statarliv och godsherre-mentalitet, hunger, solidaritet, kärlek och hat som omvärderats från "sentimentalt dravel" till "Vilhelm Moberg för barnen".
-
Är jag ett tomrum under lite tyg? Eller en människa? Jenny Teleman reflekterar över vad ett oönskat grepp om en liten flickas bröst egentligen betyder. Något som avgörs av de som står runtomkring.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017.
På 1980-talet var det modernt med stickade tröjor i luftiga maskor. Som små öglor av hårigt garn, sammantvinnade till en sorts nät.
Jag hade en kycklinggul. Under den bodde två mycket diskreta bröst. Sådana där som fortfarande mer har formen av strutar, orunda, nästan trekantiga. En vacker dag promenerades det i tröjan förbi kvarterets köpcenter. Så plötsligt – satt en tumme fast längst ut på den ögletäckta lilla strutens ovansida och ett pekfinger satt fast under. Ett berusat ansikte svävade på något vis både till vänster och höger i flickans maghöjd. Det tillhörde en person i den kategori hon och kompisarna kallade fullgubbe, en av de högljudda bråkiga och oförargliga, en av de med vinslitna händer och kul hundar.
Häpnaden. Så monumental. Absolut. Inte minsta strimmad av skam. Inte alls upphettad av rädsla. Blank.
En stor vit yta bara. Lockes tomma papper, som sänkte sig över tumgreppet, trottoaren och tröjan.
Och frågan uppstår: Är detta en människa? Finns jag? Är jag en handduk? Om ingen säger nej det är du inte så är jag det.
Men en tolvårig fråga skriver sig så sakta och prydligt överst. "Denna upplevelse är så högst egendomlig, jag behöver ett facit nu, ett svar, den här tummen här och pekfingret som placerat sig på min alldeles nya kroppsdel, hur förhåller jag mig till den tycker ni? Jag gör som ni brukar göra för jag har ingen som helst aning."
Den italienske författaren och överlevaren Primo Levi skriver om en enskild incident, den som fick honom att tvivla på sitt människovärde kanske djupast och mest förvirrat. Bland de många fasor han mötte kan den på ytan framstå som en liten kränkning. Han beskriver hur en lägervakt utan att se på honom torkar av sina händer på hans smutsiga kläder som om de vore en trasa. Som om han var en handduk. Som om personen Primo Levi inte fanns alls utan blivit ett tomrum i tyg, praktiskt nära några tillfälliga tummar och pekfingrar. Och frågan uppstår: Är detta en människa? Finns jag? Är jag en handduk? Om ingen säger nej det är du inte så är jag det.
Så vad hände med flickan i tröjan vars bröstvårta någon använde till att killa sin egen tumhud med, vad svarade omgivningen på hennes fråga? Går det bra att gnida sina fingrar över mina kläder?
Pang. Farbrorn låg hoprasad vid köpcenterväggen. Mamman tog flickan under armbågen och stormade iväg, fast stannade tvärt och såg med verkligt orolig blick på flickan med de små strutarna som blivit så flyktiga värddjur för vinhanden, och frågade: Vänta lite, du kanske också hade velat sopa till honom? Nä, det är lugnt, sa flickan. Aldrig har hon sen haft nycklar i näven och 112 intryckt när hon vandrar genom parken. Omgivningen hade svarat.
Alltså, det är ingen fara med den här historien, som är helt sann. Farbrorn var jättefull, ramlade lätt, kroken var inte så hård, han fick hjälp upp och gjorde sig inte illa. Här förfäktas inte den sträva åsikten att slå till bara, heja våldet, nita dem. Utan att mors omedelbara, blixtsnabba, oreflekterade välriktade nej har varit som en trollfilt att svepa in sig i sen dess. Inte skyddat mot alla faror men det där första och viktigaste svaret jag fick, det första svaret att kreta ner under frågan på det vita pappret: Hur ska jag förhålla mig till tummen och pekfingret på min tröja? Är jag ett tomrum under lite tyg?
Svaret blev ett rätt tydligt: Nej det är du inte.
I filmen byggd på romanen "Purpurfärgen" av Alice Walker beskrivs ett ofrivilligt men tyst accepterat samlag, någon kommenterar "men det du säger låter ju som att han går på toaletten på dig" Jag har alltid varit betagen av den bilden. För så blir det med hudblänk och vävnad ibland när det bara blir använt som objekt, subjektet blir toalett.
Nåväl trettio år senare ger sig en annan liten flicka ut. Debatten går för tillfället vild kring tystnadskultur, sexuella övergrepp och omgivningens brist på svar på frågan som den under pekfingret och tummen alltid ställer. Poetiska hashtaggar som #tystnadtagning och #visjungerut rullar fram nästan parallellt med de första försiktigt diskuterande nyanstexterna. "Ett missförstått sexuellt spel är inte detsamma som våldtäkt", "kvinnor har också kraftiga begär – och långa fingrar", "det erotiska språket måste också värnas". Intressanta synpunkter, fördjupande, men också förutsägbart vältajmade i sin nyktert, lite ironiskt svalt genomskådande "jag-går-lite-mot-strömmen-nu-opportunism".
I vilket fall. Gatan den nya flickan promenerar på heter Instagram och är en lek på nätet där man visar bilder man tycker är fina, roliga eller konstiga.
Hon tycker om bilder på sig själv, lökiga citat om kärlek och foton på vänner. Men alldeles särskilt bilder på sig själv. Ett fascinerat elvaårigt självstudium pågår. Den här underläppen … kolla det skimrar i håret när man har gult filter på lampan … mitt nyckelben ser ut som en skål. Tänk, detta är en människa. Men det gäller att stänga dörren om sig.
Flickan glömde det där med privat. Efter kompislarm ses följarlistan över. 33 av 77 följare är okända vuxna män. Gulp, säger omgivningen – familj sluter kontot och börjar blocka, gömma, hojta: In från gatan! Små flickor kan ju inte gå där för sig själva med sina knölar.
En vemodig stund ändå. Den vaga skuldkänslan, obehaget och genansen hos den stora och den lilla som rensar och rensar bort Ibrahim, Johan och Lars. Den vita häpnaden. Hälften av tummarna upp var en tumme med pekfinger. Tänk jag syntes inte alls.
En kylig liten bild av skamkulturen återupprepad som ur ett gammalt manus. Råden desamma som i alla tider: Akta! Håll jungfrun i fredat rum, ulvarna flockas.
Omgivningen hade svarat. Helt och hållet en människa är du inte, många kommer vilja torka tassarna på dina kläder.
Men medan saxen gick för högvarv genom följarskaran hann det ändå synas hur ensamt det såg ut där på kontot, en oändlig torr öken av medvetet missförstådda signaler mellan det nyblanka flickrouget och hjärtemojisarna på hennes bilder och det helt tysta betraktandet, samlandet, 2000 småflickor var följde dom Bert-Åke och Hasic. Sa aldrig något. En sån absolut ödslighet för bägge parter, de som tittar men inte ens ser på underläppen med den fascinerade tanken i släptåg "tänk detta är en människa", och hon som bär den.
En komplett skyddad verkstad var tanken. En långsamt svängande högerkrok av pk-elitism till skydd för denna nykläckta pubertalt självdyrkande vätte var planen.
Så flickans mamma mindes en högerkrok för länge sen. Hennes första svar. Och gjorde det mest förbjudna. Hon curlade.
Hon curlade hårt, tveklöst, brett.
Ett upprop gick till en flock kulturtanter: Hej, jag känner en flicka som är ensam på Insta, (hon måste ju låsa in sig nu sen konerna kom med sina fyra klasskamrater och mormor. Ni vet hur det är, tummen och pekfingret och alltihop, det är ju bara en tidsfråga innan hon inte längre är helt säker på om hon är en handduk eller inte och sen kommer hon aldrig vara det riktigt och det blir en massa röriga lägen och nej blir svårt och alltihop blir) ja, ni vet …Kan ni vara omgivning åt henne tro?
Historien har ett soligt slut. Alla tanterna sa ja. Det kanske var dumt. Att sopa och trixa så att flickan nu ovetande skickar sina plutbilder, nyflätade hårstudier och pandor rakt ut in i en madrasserad vägg av vuxenvännineflockens avhandlingar i medeltida latin, arkitektutbildningar, matlagningsbilder och skådespelartalanger.
En komplett skyddad verkstad var tanken. En långsamt svängande högerkrok av pk-elitism till skydd för denna nykläckta pubertalt självdyrkande vätte var planen. Jag hör ju att det låter galet.
Men alla står någon gång i det vita ögonblicket och kan förväntas komma med ett svar, jag förnimmer tummen och pekfingret närma sig mamma och pappa. Är jag en människa?
Jag lutar mig över flickan som nöjt somnat med sina nya 91 följare i den hårt kramade djupt älskade mobilen. De 33 blockade är glömda.
Jag viskar i örat: Jag tog den här åt dig. Nästa gång kanske du vill svinga alldeles själv, du människa.
Jenny Teleman, medarbetare på kulturredaktionen
-
Vad hände på landets scener under 2021? Var fanns höjdpunkterna och vad var nytt? Kulturredaktionens Jenny Teleman och teaterkritikern Kristina Lindquist sammanfattar teateråret.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När teatrarna kunde öppna upp igen – vad var det då de erbjöd sin publik?
Hur märks giganten Lars Noréns död på scenerna, och vad är det dags att vi lämnar bakom oss för gott?
P1 Kultur summerar teateråret på längden och på djupet med scenkonstkritikerna Jenny Teleman och Kristina Lindquist.
Programledare: Morris Wikström
Producent: Karin Arbsjö -
En kväll om Nobel. Abdulrazak Gurnahs författarskap ringas in av Marie Lundström med gäster, med uppläsningar av poeten Daniel Boyacioglu och musik av pianisten Hans Sjögren.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
En fördjupning i Nobelpristagarens författarskap med Anne Swärd, författare och ledamot i Svenska Akademien, Maria Olaussen, professor i engelska vid Göteborgs universitet, och Stefan Helgesson, professor i engelska vid Stockholms universitet.
Dessutom får vi höra Nobelpristagaren själv, Abdulrazak Gurnah, efter att han mottagit beskedet.
Programledare: Marie Lundström
Teknik: Tobias Tobbe Carlsson
Reportrar: Maria Askerfjord Sundeby, Katarina Wikars
Förberedande producent: Anna-Karin Ivarsson
Innehållsproducent: Fredrik Wadström
Sändningsproducent: Maria Götselius
Gestaltning: Magnus Berg, Jenny Teleman
Text: Daniel Boyacioglu
Piano: Hans Sjögren
Flygelstämmare: Mats Ferner
Projektledare: Måns Hirschfeldt
Skriv till oss! [email protected] -
Tick, tack, tick, tack... Vad är det som låter? Jo, det är ljudet av Nooshi Dadgostars röda tidtagarur.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Halva tiden har snart gått och imorgon torsdag klockan tio då ska Statsministern leverera ett besked annars....annars....ja vad annars?
Och så har svenska politiska twitterdebatten landat på barnboksnivå, eller får man säga så om Harry Potter? Och hur skulle ett regeringsalternativ på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom se ut? Vi tar hjälp av SR:s kulturredaktion reder ut vad som gäller.
Medverkande: Tomas Ramberg, Fredrik Furtenbach och Jenny Teleman.
Programledare: Parisa Höglund
Producent: Mark Malmström Fast
Tekniker: Ben McHugh
-
Vad vill man höra om på radio dagarna före jul? Inte mera om fula granar och årets redan uttjänta julklappar. Inte mera jul till jul. Författaren Stefan Lindberg kom med en alternativ önskelista.
Han ville höra om groddar, navlar, Dagermans strömming och Taj Mahal.Jenny Teleman och Katarina Wikars drog en lättnadens suck och skred till verket. Det var som att öppna adventskalenderns alla luckor på en enda gång.Och som bonus en upphittad lista i en gammal sekretär: Rocken tre gånger borta, bilmosningen i Dalarna, vatten i skallen på 14. Vad kan det betyda? Kan man bara ta någon annans lista och göra vad man vill med den? Och dessutom beställer Evert Taube i Joakim Pirinens gestalt in rätt efter rätt på Gyllene Freden. -
En spädgris fylld med äpplen. Mjältburgare. Lutfisk lutad i björkaska. Tillsammans med kocken Niclas Wahlström och Hemmets kokbok från 1928 lagar Kulturradions Jenny Teleman, Katarina Wikars och Karsten Thurfjell mat som tar tid.
Är det bondesamhället som kommit tillbaka nu när man återigen i hållbarhetens tidevarv ska ta tillvara inälvor, nosar och svansar?I programmet utlovas också ett modernt recept på grisöronsallad och den kaloririka desserten snöpudding.Här är tre av världens långsammaste recept! -
Vad är det som gör att vi bryr oss om en romanperson? Som gör den lika verklig som den vi äter frukost med? Vilka trick använder författaren för att skapa liv ur bokstäverna? Den amerikanske författaren Richard Ford bjuder på en unik inblick i hans litterära verktygslåda.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Och hur kan det komma sig att Agatha Christies romanfigur Hercule Poirot fortfarande lever i nya böcker trots att författaren är död? Svaret är: Sophie Hannah, som fått Christie-familjens välsignelse att skapa nya fall för den mustaschprydde detektiven. Hör Sophie Hannah själv, om hur hon ser på sitt uppdrag som förvaltare av en superhjälte.
Sen finns det ju historiska, bevisligen en gång levande personer, vars livsöde i efterhand verkar så osannolikt att det kunde varit påhittat. Den engelske kungen Henrik VIII är en sådan: Maktfullkomlig, gift sex gånger, en lyxlirare från 1500-talet. Och - "en fond av blod och guld" i Ulf Karl Olov Nilssons nya bok Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek. Vår reporter Jenny Teleman fick en pratstund med författaren.
Ljudmila Ulitskaja är en skarp kritiker av Putin och det ryska politiska systemet. Hon är samtidigt en av Rysslands mest älskade och lästa författare. Fredrik Wadström har träffat henne, för Lundströms räkning.
Och så avslutar vi vår serie Rader från förr som prickar nuet. Tack och bra jobbat, alla lyssnare som skickat in mängder av bidrag.
- Laat meer zien
