Amanda Lindgren Podcasts
-
Äntligen är SAQMI Play tillbaka med ännu en episod om queer svensk filmhistoria. Denna gång får ni möta regissörerna Nina Bergström och Sander C. Neant Falk i ett generöst samtal kring arbetet med filmen som de gjorde tillsammans. Filmen blev legendarisk och var den första lesbiska dokumentären som gick upp på svenska biografer över hela landet. De var unga eldsjälar som stred för sin film, de åkte på världsturné, vann priser och de blev arbetströtta. Följ med in i ett härligt rum av skratt och glädje kring en snart 30 år gammal film som håller än i dag.
Den 3 maj 2022 bjöd SAQMI och Doc Lounge in till nypremiären av Sveriges första lesbiska dokumentärfilm - Väninnor - Berättelser från garderoben!Slutsåld föreställning på Folkteatern i Göteborg och underbar stämning med båda regissörerna på plats. Lesbiska hits serverades av Linda Gester och rummet formligen vibrerade queerhet. Efter filmvisningen följde ett samtal mellan Nina Bergström (Oslo) och Sander C. Neant Falk (Sthlm) modererat av Anna Linder, SAQMI (Gbg).
Om filmen Väninnor - berättelser från Garderoben:
De är fem kvinnor i åldrarna 60 till 85 år och de är lesbiska. De har levt med rädslan att vara annorlunda och med risken att förskjutas av vänner, släktingar och arbetskamrater.
I åratal har de smugit med sina känslor; dubbelliv har varit deras vardag. Någon av dem har aldrig tidigare talat om sin homosexualitet ens med sina närmaste. Med stark närvaro och sprängkraft berättar de fem kvinnorna om sina liv och om sin förbjudna kärlek. Tidstypisk musik, pressklipp, arkivbilder och privata fotografier illustrerar deras berättelser i denna varmt innerliga dokumentärfilm.
Väninnor hyllades av kritikerkåren när den fick sin premiär under mitten av 90-talet, men har sedan dess varit otillgänglig för publiken. Nu har filmen äntligen digitaliserats och får lov att återta den framskjutna plats i queerhistorien den så väl förtjänar. Filmen har digitaliserats med stöd av Svenska Filminstitutet.
Om de medverkande (English):FRIEDA was born in Vienna in 1924, but was brought up in the Sovjet Union. As a young woman she was constantly fallling in love with other women, but when she came to Sweden after the war, she tried hard to be as women should. Frieda ended up living a married family life for more than 30 years.
”I wasn’t homosexual. No, I was just an odd sort, always falling in love with girls, or women. That was all”
KERSTIN was born in 1926 in Stockholm. She worked as a schoolteacher for almost 40 years, until 1981, when she changed career and was ordained priest in the Swedish Church. Almost all her life Kerstin has managed to keep her relationships with women secret from both friends and relatives.
”We belittle God when we think He forbids some people to love eachother. Love closeness and understanding is something we all need, and you shrink as a human being if you don’t have someone to love.
ELLEN was born in 1932 in Germany. She was brought up in a danish fosterhome during the war. Elen and her foster-sister, Ulla, fell in love with each other. Their relationship lasted for 40 years, even though Ellen had a child, got married and moved to Sweden.
”It wasn’t love in my case. He didn’t love me either, for that matter. What I wanted was to secure my child’s future; economically.”
BOEL was born in 1933 and brought up in an intellectual milieu in Stockholm. Early in life she married the man she loved. In the seventies Boel got involved with the women’s movement. It was during that time she met women who lived a lesbian life.
”People are inclined to see us as cousins or sisters, instead of lovers. That is probably because women generally don’t count as sexual beings, other than in relation to men.
ABBE was born in 1925 in the swedish countryside and brought up in a strictly religious fosterhome. Abbe always knew she was different. Loneliness, longing and self-loathing was part of her everyday life for years, until she finally met other women who was ”like that”.
”Then they were going to have a meeting… Women like that, only. In one place! And I thought – Oh my God, how will that look like? What on earth have I gotten myself into!?”
Fakta om filmen:Titel: Väninnor – berättelser från garderobenRegissör: Sander C. Neant Falk & Nina BergströmMedverkande: Abbe Österberg, Boel Matthis, Ellen Lindström, Frieda Lööv och Kerstin HammarstenFilmfotografer: Lisa Hagstrand och Maria Hammar TurosProducent: Anna G MagnúsdottírLand: Sverige, barntillåten. Språk: svenska. Längd: 53 minBiografpremiär på Zita, Folkets Bio i Stockholm, 25 oktober 1996.
Biografier:Nina Monika Bergström, född 30 maj 1962 i Karlstad, är regissör, manusförfattare, skådespelare och animatör för film och teater. Svensk men numera bosatt i Norge. Bergström är utbildad skådespelare med bakgrund som skådespelare och regissör för teater. Debuterade som filmregissör, manusförfattare, klippare, musikkompositör med dokumentärfilmen Väninnor – berättelser från garderoben (1996). Studerade animation och konst vid Graphic Studio 1998-2000. Arbetade därefter i 15 år som regissör och animatör med långfilm och tv-serier i Norge, vilka mottagit flertalet priser och nominationer såsom Emmy Award, Amandaprisen, och Annecy Cristal. Bergström gick Mästarklass i berättande vid Stockholms dramatiska högskola 2013 där hon också arbetade som lektor. Sedan 2018 arbetar hon som högskolelektor vid Høgskolen i Innlandet, avdelning Digital konst. Bergströms film, Pappa (2016) mottog Nordic Docs Honourable mention och är inköpt av Nasjonalbiblioteket i Oslo.
Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben – dokumentärfilm, 2003 – Open Dance Company – videoverk, 2005 – Elias den lille redningsskøyta – tv serie, 2006 – Slipp jimmy fri – bio film, 2007 – Elias og Kongeskipet – bio film, 2007 – Knerten og Lillebror – bio film, 2008 – Elias – tv serie, 2009 – Alias Belle Gunnes – videoverk, 2010 – Trolljegeren – bio film, 2012 – Blekkulf – tv serie, 2016 – Pappa – dokumentärfilm, 2019 – Tori Wrånes – videoverk, 2022 – Who Do We Think We Are – tv serie (in progress).Sander C. Neant Falk är dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris, dokumentärfilm på Nordens Biskops Arnö och Konstfack. Neant Falk har regisserat, producerat och till stor del fotat och klippt sina tre långa dokumentärer som visats på biograf, SVT och vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. Filmen Du ska nog se att det går över belönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och fick hedersomnämnande av internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI. Filmen Väninnor – berättelser från garderoben hyllades av kritiker och var den första lesbiska dokumentärfilmen som gick upp på svenska biografer. Båda filmerna ingår i Svenska Filminstitutets satsning på viktig svensk film som digitaliseras under 2021. 2005-08 studerade Neant Falk som filmare på Konstfack för att utforska ett mer experimentellt förhållningssätt till film, foto, video och klippning. Resultatet blev konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World som fick fina recensioner och visades i fullsatta salonger på Folkets Bio. Sedan 2017 varvar Neant Falk egna konst och kortfilmsprojekt med arbete som terapeut med fokus på skapande processer och arbete som värd och konstpedagog på Konsthall C i Stockholm.Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben – dokumentärfilm, 2003 – Du ska nog se att det går över, dokumentärfilm, 2010 – Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, dokumentärfilm, 2011 – Nine Speeches on Violence by Three Wise Men, konstfilm
Extra tips för er som vill veta mer om lesbisk filmhistoria:→ PODD: SAQMI PlayI samband med nypremiären av Väninnor – berättelser från garderoben släpptes ett längre samtal med Sander C. Neant Falk.
Filmen visades som en del av SAQMI:s serie Cherry Pic, nummer 4 i ordningen, och anordnades tillsammans med Doc Lounge Göteborg. Visningen presenterades i samarbete med Göteborgs Stad, Västra Götalandsregionen, Folkteatern, FilmCloud och ABF.
"Cherry Pic är kvällen som framhäver de lokala pärlorna och dammar av de nationella klassikerna. I denna serie visar vi er de svenska queerfilmerna ni absolut måste se.Cherry Pic is all about picking out local gems and dusting off national classics, bringing you the queer Swedish films you absolutely need to see".
Credits SAQMI Play:Producent: Anna LinderDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenInspelat live av Folkteaterns teknikerKlipp och mix: Silas Lilo JensenAnsvarig utgivare: Anna LinderSAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Göteborgs stad.
-
This episode is in Swedish
I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi BlatteQueers i en inspelning från den 17 november 2021 på Bio Valand i Göteborg. Samtalet ägde rum efter filmvisningen Queer Evidens och Bipoc Existens, som arrades av SAQMI under vinjetten Nightfall - Queer Talks & Screenings, SAQMIs plattform där queera filmskapare och konstnärer möts genom visningar och samtal kring processer och skapande.
Under kvällen visades kortfilmer och panelen djupdök i ett samtal om att ta plats och existera som queera BIPOC personer i film och audiovisuella berättelser. Om hur filmaktivism uttrycks och visionen för ett inkluderande filmsverige.
Curator och moderator för urval och samtal är Tine Alavi och deltagarna i samtalet är Ese Ejodame, Lisa Nagano Holm, Lasmi Belmar och Jon Ely Xiuming Aagaard Gao.
Om BlatteQueers i film:
BlatteQueers i film också kallad BQ i film är ett projekt av Interfem som riktar sig till HBTQI+ personer med erfarenheter av rasism där film är ett centralt fokus i projektet. Målet med BlatteQueers i film är att skapa bredare representation och inkludering i filmbranschen.
Historia: BlatteQueers i film startade 2020 (men fanns redan 2015 som ett utvecklingsprojekt) med behov av att kunna identifiera sig i filmer och med karaktärer i filmer. Frågan som ställdes handlade om att kunna hitta queera filmer med karaktärer som både har queera erfarenheter och som har erfarenheter av rasism. I början var det mycket svårt att hitta den specifika representationen och därför startades projektet.
2016 lanserade BlatteQueers i film ett skolfilmspaket bestående av tre kortfilmer som riktade sig till skolelever. Filmerna har använts av både Amphi produktion och Mix festivalen i Köpenhamn genom deras skolfilmsutbud.
Under 2020-2021 har BQ i film hållit nätverksträffar och evenemang samt gjort fyra kampanjfilmer som riktar sig till aktörer i filmbranschen, filmbolag och bidragsgivare. Vidare handlar BQ i film om att HBTQI+ personer som har erfarenheter av rasism och som är verksamma i filmbranschen kan träffas, utbyta erfarenheter och kunskap, skapa nätverk – och samarbeta för att göra film. Under åren har BlatteQueers i film deltagit på events och festivaler, varit med i panelsamtal och seminarier för att ta plats med frågor om bredare representation och inkludering av queer BIPOC personer i film och i filmbranschen.
* Namnet BlatteQueers i film kan förkortas till ”BQ i film” för målgrupper som inte utsätts för rasism. Namnet BlatteQueers kan upplevas både provocerande och stärkande. Blatte är och har varit ett ord som använts för att förtrycka personer som blir eller riskerar att bli utsatta för rasism. Queer är ett begrepp som också har använts förtryckande mot homo- och bisexuella, trans- och queera personer. Det är också begrepp som personer själva valt att definiera sig med och använda för att ta makt över sina egna liv. Deltagare behöver inte definiera sig med begreppen blatte och queer för att vara med i projektet, så länge erfarenheterna passar in på beskrivningen ovan.
Om de medverkande i samtalet:Tine Alavi är regissör och producent för bland annat BlatteQueers i film. Hen har även regisserad ”Dream Job” för kortfilmsantologin ”One off incident” producerad av Tuffi Film. Senast har hen regisserad kortfilmskampanjen ”Min mamma sa att vuxna måste lyssna” för Skuggkommittén. Tine kommer att moderera samtalet.
Ese Ejodame är en ickebinär queer filmregissör. Hen arbetar huvudsakligen med ämnen som är HBTQIA-relaterade, våld som utförs av andra än cis-män samt psykisk ohälsa. Ese har en kandidat i Filmisk Gestaltning på HDK-Valand i Göteborg.
Jon Ely Xiuming Aagaard Gao är poet och konstnär som arbetar med text på alla sätt och vis, foto, film, zines, performance, queera handlingar och interaktioner, typ? Enligt läsare skriver hen bland annat hyperintensivtinyourfacekärleks-dikter. Hen är också en del av transzinet drömsyskon och konst- och klubbkollektivet fake daughter.
Lisa Nagano Holm är regissör för dokumentärfilmen Rasuul.Hon har en utbildningsbakgrund i dokumentärfilm på Ölands folkhögskola och inom fotografi och digital media, och studerar för nuvarande på Hyper Island. De projekt hon oftast landar reflekterar queerhet, rasifiering och identitet – projekt som Rasuul, med vilket hon har deltagit i Malmö Queer Filmfestival och Fake Pride.
Lasmi Belmar är utbildad på Ölands dokumentär filmskola och agerar främst regissör. Hon har deltagit i festivaler som stockmotion och Malmö Queer Filmfestival. Queerhet och etnicitet är ett ämne som hon tillsammans med lisa har bearbetat ett tag. Dessa tankar kommer att ta form och uttryck med filmen Rasuul.
Läs mer om alla filmerna som visades under Nightfall #8 här.
Nedan finns länkar till alla filmer som gjorts inom BlatteQueers i film mellan åren 2015-2022:
ALIKI, 2016, Längd 17:20 min.FÖRSTÅR DU VAD JAG MENAR?, 2016, Längd 8:52 min.TV-SERIEN, 2016, Längd 5:51 min.INTRO, 2021, Längd: 3:12 minOM MAN VILL, 2021, Längd 3:54 min.SUDI, 2021, Längd 3:39 min.MANUSFÖRFATTAREN, 2021, Längd: 4:05 min.
Övriga filmer som visades under Nightfall #8:
Jon Ely Xiuming Aagaard Gao - A Letter to Myself or the Gender Clinic or White People
Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin Holgersson och Niki YrlaInspelat live av: Anna LinderHost: Tine AlaviOriginal: Nightfall #8 - curator Tine AlaviAnsvarig utgivare: Anna Linder
SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad.
-
This episode is in English
This episode is a recording of the event Nightfall - Queer Talks & Screenings which took place on Zoom in April 15, 2021. Nightfall is a series of events hosted by SAQMI in both online and physical space. The point of Nightfall is to give a place for LGBTQ+ artists and filmmakers to talk about their work and processes - both for finished works and works in progress.
During this nightfall we showed two films: Space is quite a lot of things by August Joensalo, An Ode to Self Exploration made by Sofia Aedo Zahou choreographed by Demba Sabally.
Both films in this programme centered around the experience that we as trans and queer people go through of discovery and exploration of our identities.
Where An Ode to Self Exploration uses the body as a site to explore and project this newfound identity, Space is quite a lot of things dives into the abstract and dreamlike quality of internal exploration so you get this nice contrast between public/private.
Aesthetically there was also a really nice contrast between the two films, with An Ode to Self Exploration in the concrete city landscape and Space is quite a lot of things much more ethereal and natural.
Good to note here that August was using the name Aniina during the time of this recording.
Bridge to Nika & Eliot
After talking to Demba and August more about their processes and visions for their work, we brought in two of those featured in August’s film Elliot - who identifies as non-binary - and Nika - who identifies as a non-binary woman.* Here we wanted to continue this theme of self-exploration within our semi-public semi-private intercommunity space on a more personal level - to deepen the experience of the film. By bringing more personal experiences into the conversation to encourage those in the audience to share their experiences too.
Biographies:
Sam Message (Host)Artist using culture to cultivate a more inclusive, supportive and sustainable LGBTQ+ community. Drag-something working with the surreal, the subversive and the political. Curator specialising in queer and feminist histories. Researcher of queering practice and theory. Evaluator and facilitator working with accessibility and engagement. Activist and active community member and socialite. All singing, all dancing, installations, workshops, tours happenings, the whole package. Currently curating for SAQMI and working on their new organisation Status Queer.
August JoensaloAugust Joensalo is a Helsinki based film director and writer who uses film as a medium for creating relatable utopias for queer and trans people.They aim to find ethical ways to represent queer bodies on image, with a special focus on trans narratives. Through their practice, they propose alternative ways of being and existing in this world – ways that fall outside the binary of language, bodies, and identities. They are graduating from their MFA in Film at HDK-Valand in 2021. Homepage.
Demba SaballyDemba is 24 years old and born and raised in Gothenburg, Sweden. Right now he’s working in retail and studying on the side. He’s always loved to dance and started voguing about 4 years ago, since then he’s competed in Stockholm, Oslo, Copenhagen and Paris.
Elliot HagströmElliot is a queer and trans student studying education with a specialisation in arts and crafts. Their interests include community organising, visual expression, giving people cool haircuts and cute animals.
Nika Dahlberg-MelinNika (b. 1986) is a visual artist based in Gothenburg, Sweden. She works in the intersection of photography and non-photographic visual languages, including sculpture, drawing, collage, written and printed text, and two-dimensional design.
*During the podcast, Nika was described as identifying as non-binary at the time of recording when in reality she identified as a non-binary woman.
Briefly about the movies that were shown during the evening:
Space is Quite a Lot of Things by August Joensalo2021, 11:25 min, Color, Experimental DocumentaryCuriosity about a world without gender sets a journey through a world of jellyfish and disco uncles, creating space for four trans people to share how they relate (or not) to their own gender, imagine visions of their own queer utopia, and reveal whether gender can be felt in your toes.
An Ode to Self Exploration by Sofia Aedo Zahou2020, 5 min, Color, Hybrid FilmA young man works in his father’s shop when he meets someone who, in the blink of an eye, broadens his perspective of himself and who he can be. An Ode to Self Exploration is a declaration of love for the different identities and nuances that exist amongst us. A short dance film built around the song Mussulo by the artist Mansa.
Credits SAQMI Play:Producers: Anna Linder and Malin HolgerssonDesign and code: Vincent OrbackComposer: Amanda LindgrenEdited and Mixed by Malin HolgerssonHost: Sam MessageOriginal: Nightfall #6 curated by Sam Message and Kolbrún Inga SöringPublisher: Anna Linder
SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City.
-
This episode is in EnglishFurther down you can also see the movie SUSANA.
In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Mūnoz, who became an early queer pioneer with her neverendlingly relevant autobiographical film Susana.
This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images - although Susana is not originally from Sweden, she lived in Stockholm for a while in the late 70’s - and was hanging out in circles involved with Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, also appears in the film. 40 years later their reborn love is depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana,But seems not to have made it past the 8-minute long documentary form that its in today.
Susana Blaustein Munoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar.
Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered in front of the President’s residency at the Plaza de Mayo in Buenos Aires. Their white scarves became a symbol of their movement, and the movement grew famous across the world.
Susana Blaustein Munoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem - Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the US. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina.
In just a sec we’ll let Susana talk about her work herself. Straight off the bat she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives.
Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identities are formed. In the film, she asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. Just like many of Susana’s films - The film ended up being censured by the Argentinian state. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country.
Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021.
Susana is sitting in her home in Mendoza in Argentina and Anna and Malin are sitting in Anna’s home in Majorna in Göteborg.Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland. Voice by Sam Message.
Trailer for the film SUSANA:
Related material:
Screen: 'Las Madres' of ArgentinaText by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986
Swedish article:Relationer blir film långt borta och nära, SvDText av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014.
Texts and films by Susana Blaustein Muñoz:
Filmography:SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm. Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped.
See the film SUSANAPrice: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker.Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo.Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that "disappeared" during the Dirty War (1976-1983). La Ofrenda - The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the "Day of the Dead" in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989.My Home: My Prison, 1993, 60 min. My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women's rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil's memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996.Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood,Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines - whose parents disappeared and were tortured and killed during the 'Dirty War' (Argentina's dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people.
Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message!
See the film Old Love Dies Hard:
Credits SAQMI Play:Producers: Anna Linder and Malin HolgerssonDesign and code: Vincent OrbackComposer: Amanda LindgrenEdited and Mixed by Malin HolgerssonVoice: Sam MessagePublisher: Anna Linder
SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City.
-
This episode is both in Swedish and English
If you are English-speaking, you can find the English introduction further down which makes the talk easier to follow.Längre ned kan du även se filmen SUSANA.Further down you can also see the movie SUSANA.
I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi den argentinska filmskaparen Susana Blaustein Muñoz, som med sin ständigt aktuella självbiografiska film Susana tidigt blev en queer pionjär. Filmen från 1980 är en av dom allra första svenska lesbiska historier som skildras i rörlig bild, Susana bodde nämligen i Stockholm ett tag i slutet av 70-talet och hängde bland annat i kretsarna kring Lesbisk front. Christina, hennes dåvarande finlandssvenska flickvän som också var ny i Stockholm, figurerar i filmen. 40 år senare kommer deras pånyttfödda kärlek att skildras i kortfilmen Old Love Dies Hard, som skulle blivit en längre uppföljare till Susana men som verkar förbli den drygt åtta minuter kortdokumentär den är idag.Sitt breda internationella genombrott fick Susana Blaustein Muñoz 1985 med dokumentärfilmen Las Madres de la Plaza de Mayo som nominerades till en Oscar. Las Madres är en film om dom argentinska kvinnor som utmanade landets militärjunta och drev en enorm kamp för att få veta vad som hänt deras barn, som försvunnit under dom år Argentina var en militärdiktatur. Varje torsdag samlades mödrarna på torget Plaza de Mayo i Buenos Aires framför presidentens residens. Deras vita sjalar blev ett signum och rörelsen känd över hela världen.Susana Blaustein Muñoz, idag 68 år, har examen i konst från Bezalel Academy i Jerusalem i Israel och en master i film från San Francisco Art Institute i USA. Idag bor hon återigen i sin hemstad Mendoza i Argentina. Vi ska alldeles strax låta Susana själv berätta om sitt arbete. Hon nämner direkt sitt självporträtt Susana som kom till när hon studerade film i San Fransisco. Susana är en slags dagbok i rörliga bilder och ett möte mellan två systrar som valt olika sätt att leva sina liv. Susana väver samman cinema vérité och intervjuer till ett collage av stillbilder, amatörfilmer och animationer för att gestalta den kulturella kontext i vilken kvinnlig, sexuell och etnisk identitet formas. Hon ber sina familjemedlemmar, älskare, ex och vänner berätta om henne framför kameran. Vad tycker du om Susana? undrar hon. Filmen blev censurerad av den argentinska staten – som flera av Susanas filmer. Hon säger idag att det är nästintill omöjligt för henne att arbeta som filmskapare i sitt hemland.Malin Holgersson och SAQMIs grundare Anna Linder, hade samtalet med Susana den 28 juni 2021. Susana sitter i sitt hem i Mendoza i Argentina och vi sitter hemma hos Anna i Majorna i Göteborg.Text av Malin Holgersson.
SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, sv/vit, 16mm.Experimentell dokumentär om Susana Blaustein Muñoz liv. I sitt självbiografiska porträtt lämnar Susana hemlandet Argentina, för att leva sitt liv utanför det kulturella trycket från den latinamerikanska samhälls- och familjestrukturen. Det är en personlig och privat berättelse, likt en dagbok i rörliga bilder. Susana är en politiskt viktig film och en av de allra första svenska lesbiska historier som skildras och som bör ingå i ett svenskt kulturarv. Fler filmer av Susana längre ned:
Trailer till filmen SUSANA:
Relaterat material:
Screen: 'Las Madres' of ArgentinaText by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986
Relationer blir film långt borta och nära, SvDText av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014.
Texts and films by Susana Blaustein Muñoz:
In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Muñoz, who became an early queer pioneer with her always relevant autobiographical film Susana. This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images, since Susana lived in Stockholm for a while in the late 70’s, and for instance hung out in the circles around Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, appears in the film. 40 years later their reborn love will be depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana, but seems to remain the slightly over 8-minute long documentary short that it is today.
Susana Blaustein Muñoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar. Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered at the Plaza de Mayo in Buenos Aires in front of the President’s residency. Their white scarves became a signum, and the movement grew famous all over the world.
Susana Blaustein Muñoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem in Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the USA. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina.
In just a moment we’ll let Susana talk about her work herself. Directly she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives. Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identity is formed. She asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. The film was censured by the Argentinian state – just like many of Susana’s films. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country.
Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021.Susana sits in her home in Mendoza in Argentina and we sit in Anna’s home in Majorna in Göteborg.Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland
Filmografi:SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm. Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped.
See the film SUSANAPrice: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker.Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo.Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that "disappeared" during the Dirty War (1976-1983). La Ofrenda - The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the "Day of the Dead" in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989.My Home: My Prison, 1993, 60 min. My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women's rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil's memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996.Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood,Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines - whose parents disappeared and were tortured and killed during the 'Dirty War' (Argentina's dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people.
Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message!
See the film Old Love Dies Hard:
Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna Linder
SAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Göteborgs stad.
