Västafrika Podcasts
-
Insatsen i Mali beskrivs som en av de farligaste i modern tid. Nu åker soldaterna hem - och Sverige stänger dörren till insatsförsvaret.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Under flera år var en av försvarets viktigaste uppgifter att skydda Sverige i utlandet, och skaffa allierade i samma veva.
Det var en av poängerna med insatsen i Afghanistan och nu senast i Mali i Västafrika. Där har Sverige deltagit både i FN:s styrka Minusma och i den mer offensiva, fransk-ledda insatsen Task Force Takuba, som bekämpat terrorister i Sahel-regionen.
Ungefär 4 000 svenska soldater har funnits på plats genom åren och även om just de har klarat sig, så har många andra dött i strid.
Slut på strid i Saharas sandDen här vintern packar Sverige ihop insatsen i Mali och det blir samtidigt slutet på en era. Världen förändras snabbt och fokus flyttas från insatsförsvar till försvar på svensk mark.
Mali är ett tydligt exempel där Sverige deltagit i flera internationella samarbeten, bland annat för att visa att vi ställer upp, men också för att få inflytande och skaffa militära bundsförvanter.
– Tittar vi på det säkerhetspolitiskt skulle jag säga att Mali varit väldigt lyckat, säger Lars Wikman, forskare och lärare i militär strategi på Försvarshögskolan.
Men ser man till situationen i Mali, där en militärjunta har makten och situationen snarare har förvärrats, är frågan mer komplex menar Lars Wikman.
– Det är ju väldigt stora målsättningar. Och de lyckades man inte uppfylla, säger han.
Medverkande:
Dennis Löfvenborg, stabschef på K3, som arbetat i Mali under två perioder.
Lars Wikman, forskare och lärare i militär strategi på Försvarshögskolan.
Elin Hellquist, senior analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Programledare: Bo Torbjörn Ek och Ulrika Bergqvist.
Producent: Karin Hållsten.
Tekniker: Mats Jonsson.
Ljud från Sveriges Radio och Youtube.
-
Utrikeskrönika 9 december 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm fredag,
När jag jobbade som sjuksköterska på Karolinska universitetssjukhuset svor jag nästan högt vid de tillfällen det visade sig att ett läkemedel som någon av mina patienter behövde inte fanns på avdelningen. För det innebar en del merjobb, och inte av det roligare slaget.
Först behövde man gå in i läkemedelsautomaten igen, som hade en touchscreen från helvetet. En pekskärm mer eller mindre likgiltig för beröring är ingen humörhöjare för en stressad sjuksköterska på ett kvällspass. Sen, om man kom så långt, kunde man i bästa fall se att läkemedlet i fråga fanns på en annan avdelning på sjukhuset. Nästa steg var att ringa till avdelningen, där en annan stressad sjuksköterska kanske till slut svarade, och be snällt.
Sen gällde det att bevaka rörposten, ett transportsystem som jag alltid tyckte kändes lite science fiction, trots att det förmodligen var det mest analoga av all teknik på sjukhuset, men som jag aldrig blev hundra procent vän med.
Jag påmindes om det här när jag nyligen besökte ett sjukhus i Liberia, i Västafrika. Där fanns inga touchscreens, ingen rörpost och inga läkemedelsautomater. Nej, det hade ni inte, och inte heller jag, väntat mig. Men – och här kommer det som ändå överraskade – det fanns inga läkemedel över huvud taget. Faktum är att det inte heller fanns några patienter, med ett par undantag. ”Invånarna vet att det inte finns några mediciner, så de kommer inte hit”, förklarade en sjuksköterska.
I normalfallet är det inte heller sjukhuset som har läkemedel, förklarade han vidare. Patienterna kommer och får en ordination. Men läkemedlen får de skaffa själva på ett apotek, en bit ifrån sjukhuset. Det gäller även dropp, och materialet som behövs om något ska ges intravenöst, som droppaggregat, sprutor och infarter. Det får patientens anhöriga, på leriga och skumpiga vägar, åka och införskaffa för pengar de förhoppningsvis har.
Men just nu fanns det alltså inget att hämta ens på apoteket.
Sjukhussalarna bestod av rum med tomma sängbottnar med mer eller mindre hela myggnät över sig. För det fanns heller inga madrasser. Och för tillfället fick personalen ingen lön, eftersom det var slut i kassan.
Jag lärde mig mycket i Liberia, men kom nog hem med fler frågor än svar om hur man kan få till fungerande sjukvård i ett av världens tio fattigaste länder. Ett land där varje förutsättning är en utmaning – en väg det går att köra på, en ledning det finns rent vatten i, en ambulans som går att starta.
Jag tror inte att det ger så mycket att jämföra Karolinska universitetssjukhuset med det jag besökte i Liberia, som för övrigt var en enklare klinik på landsbygden och inte så att säga Karolinskas motsvarighet i Monrovia. Jag kunde ändå bara inte låta bli att påminnas om min egen erfarenhet av jakt på läkemedel.
Man kan väl bara konstatera att det, oavsett teknologisk nivå, är mycket som krävs för att sjukvård, av vilket slag som helst, ska fungera.
Sara Heyman, korrespondent för global hälsa
[email protected] -
Kassetten har kallats världens värsta ljudformat. Men den kom att revolutionera hur vi förhåller oss till musik. Från att ha dominerat marknaden, bedömdes den som obsolet, men övergavs inte av alla.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
De flesta födda före millenieskiftet har sin egen relation till kassettbandet. Många har lyssnat på dem i bilen, spelat in sina egna blandband och kanske till och med piratkopierat en och annan av sina vänners lp-skivor över till en kassett. Med CD-skivans intåg bedömdes kassettbanden som utdaterade. Men för människor från vitt skilda grupper fortsatte formatet att vara viktigt och under det senaste decenniet har kassettbandet haft en revival.
Det var den nederländska ingenjören Lou Ottens avsky mot det bökiga ljudformatet rullband, som blev katalysatorn till att kassettbandet uppfanns, det berättar dokumentärfilmaren Zack Taylor. Han ligger bakom filmen Cassette - a documentary mixtape och under arbetet med dokumentären blev han nära vän med kassettbandets uppfinnare Lou Ottens. I veckans Stil berättar han om ingenjören som mot sina chefers vilja gav bort patentet på sin uppfinning, allt för att kassetten skulle kunna nå sin fulla potential.
Med kassettbandet demokratiserades möjligheten till inspelning av ljud och musik. I tex Burkina Faso i Västafrika, var det på kassett den första nationellt producerade musiken distribuerades. Vi träffar konstnären Theresa Traore Dahlberg vars pappa Richard Seydou Traore tog steget att starta upp en musikstudio och kassettfabrik i Ouagadougou.
Vi pratar också med journalisten Hanna Fahl om blandbandskulturen som under några år på 90-talet var en integrerad del av hennes liv och så besöker vi konstnären Peter Larsson som för 15 år sen tillsammans med en konstnärskollega startade upp ett eget kassettbolag.
Programmet är gjort av Viola Nilsson.
-
Världens näst största kontinent, mänsklighetens vagga och snart den viktigaste motorn för hela jordklotets tillväxt. Det finns många sätt och bakomliggande skäl till att prata om det vi ska prata om i årets sommarserie. Det ska handla om Afrika: Kontinenten som bär på en framtid som inte bara är dess egen, utan också hela världens.
Lika sant som det är att hela världen under långa perioder gjort Afrika till det utarmade offer som förvandlat henne till den fattigaste världsdelen, är det också sant att nyckeln till framgång för hela mänskligheten ligger gömd här. Det är en nyckel som vi nämligen måste använda för att låsa upp framtidens ekonomi, som ska möjliggöra fortsatt teknisk landvinning, automatisering och grön energi som kräver resurser som bara finns i tillräcklig omfattning i detta Afrika.
I en flerdelad serie bjuder därför vi, som är programledare Martin Nilsson och utrikesredaktör Joakim Rönning, in er lyssnare till en upptäcksfärd genom denna väldiga, gigantiska kontinent. Det blir en resa som tar sin början i de första människorna, via Nordafrikas urgamla civilisationer och egyptiska faraoner, via den arabiska expansionismen, in i det koloniala mörkret i Kongos djungler och ut igen i frihetskampen, slaget mellan demokratiförkämpar och militärdiktatorer och vidare mot den nutid som snart ska bli till den framtid som bara måste bli Afrikas.
I den sista delen besöker vi den mest tätbefolkade delen av kontinenten - Västafrika. I den stora mångfalden av människor, kulturer och språk som lever här finns ledtrådar till varför Afrika blev förslavat och kuvat. Men hur gick det till, och varifrån kommer den så länge dominerande rasismen som lever kvar än, som sprang ur synen på Afrika och de afrikanska folken som vildar utan rättigheter?
Afrikas postkoloniala revansch låter vänta på sig, men i modern tid har just Västafrika blivit en plats för verkställandet av den panafrikanism som många tror kommer bereda väg för Afrikas återkomst. -
Mommi Flemister är född i Lund 1971 och är en av Sveriges mest spektakulära handbollspelare någonsin. Med sitt spelsinne, spänst och snabbhet var han en publikmagnet på LUGI:s hemmamatcher. Och Bortamatcher. Efter att spelarkarriären tar slut flyttar han till Västafrika för att som entreprenör vara med och bygga upp ett ekonomiskt oberoende Liberia. I det här avsnittet av Lunds stolthet pratar vi om mängden föräldrar under uppväxten i Lund, plyometrisk träning, känslan att tävla mot de allra bästa i Bundesliga och hur hans dröm ser ut för Liberias framtid.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Nu går den regionalgeografiska färden vidare, och vi har för första gången nått Afrika! Vi börjar ta oss an denna stora kontinent i de västra delarna. Det blir som vanligt allt från naturgeografi till politik och ekonomi. Dessutom blir det ganska mycket historia - regionen har gått igenom många olika faser, och historien gör sig väldigt påmind på många sätt idag. Vill du vara med och bidra till podden får du gärna stötta oss på Patreon: https://www.patreon.com/geografipodden
-
Ukraina kallas ibland världens kornbod. Efter Rysslands invasion har stora områden mark blivit obrukbara. Nu varnas för chockhöjda brödpriser och en orkan av hunger i Mellanöstern och Afrika.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det gula fältet i Ukrainas blå-gula flagga symboliserar landets böljande gyllene vetefält. Ukraina och Ryssland producerar tillsammans runt 30 procent av världens vete och cirka hälften av all solrosolja, men kriget försvårar både produktionen och exporten. Länder som Egypten och Somalia är beroende av import av vete och andra jordbruksprodukter från Ukraina.
Priset på bröd och mat stigerVärlden över skjuter priserna på basvaror som bröd och matolja i höjden. FN:s generalsekreterare har beskrivit det som att de fattiga ländernas brödkorg nu bombas i Ukraina och att det kan leda till en akut hungerkris. I till exempel krigshärjade Jemen riskerar ännu fler att drabbas av svält och i Västafrika hotar den värsta livsmedelsbristen på tio år.
Brödbrist kan leda till revolutionI Egypten anses brödet vara så viktigt att bröd kallas för samma arabiska ord som liv- ”aish”. Där ledde höjda brödpriser till kravaller år 1977 och ända sen dess har egyptiska regeringar inte vågat ta bort subventionerna på bröd. Protesterna under den arabiska våren handlade också delvis om om att unga ville ha drägliga levnadsvillkor och mat på bordet. Nu varnas för nya folkliga uppror om maten blir ohållbart dyr. Hör hur Ukrainakrisen kan leda till protester och förvärrad hunger i Mellanöstern och Afrika.
Medverkande: Johan Mathias Sommarström och Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondenter, Shaho Mwany Ekot, Richard Myrenberg, Afrikakorrespondent
Programledare: Helene Benno
Introduktion: Johar Bendjelloul
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Klas Österman
-
Ukraina kallas ibland världens kornbod. Efter Rysslands invasion har stora områden mark blivit obrukbara. Nu varnas för chockhöjda brödpriser och en orkan av hunger i Mellanöstern och Afrika. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det gula fältet i Ukrainas blå-gula flagga symboliserar landets böljande gyllene vetefält. Ukraina och Ryssland producerar tillsammans runt 30 procent av världens vete och cirka hälften av all solrosolja, men kriget försvårar både produktionen och exporten. Länder som Egypten och Somalia är beroende av import av vete och andra jordbruksprodukter från Ukraina.Priset på bröd och mat stigerVärlden över skjuter priserna på basvaror som bröd och matolja i höjden. FN:s generalsekreterare har beskrivit det som att de fattiga ländernas brödkorg nu bombas i Ukraina och att det kan leda till en akut hungerkris. I till exempel krigshärjade Jemen riskerar ännu fler att drabbas av svält och i Västafrika hotar den värsta livsmedelsbristen på tio år.Brödbrist kan leda till revolutionI Egypten anses brödet vara så viktigt att bröd kallas för samma arabiska ord som liv- ”aish”. Där ledde höjda brödpriser till kravaller år 1977 och ända sen dess har egyptiska regeringar inte vågat ta bort subventionerna på bröd. Protesterna under den arabiska våren handlade också delvis om om att unga ville ha drägliga levnadsvillkor och mat på bordet. Nu varnas för nya folkliga uppror om maten blir ohållbart dyr. Hör hur Ukrainakrisen kan leda till protester och förvärrad hunger i Mellanöstern och Afrika.Medverkande: Johan Mathias Sommarström och Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondenter, Shaho Mwany Ekot, Richard Myrenberg, AfrikakorrespondentProgramledare: Helene BennoIntroduktion: Johar BendjelloulProducent: Katja MagnussonTekniker: Klas Österman
-
Var finns de rena svaren och den avklarnade blicken på världen? När författaren Mattias Hagberg tar sig an frågan tycks svaren leda honom till en värld av brus, nonsens och trams.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
I Thomas Pynchons roman "V" från 1963 möter läsaren, bland mängder av andra romanfigurer och lösa berättartrådar, den tyske ingenjören Kurt Mondaugen. Det är tidigt 1920-tal och Kurt Mondaugen sitter i tyska Västafrika och analyserar radiobrus från atmosfären på jakt efter mönster. Han är del av ett världsomspännande forskningsprogram med den uttalade målsättningen att avslöja signalernas ursprung och mening. Kanske döljer sig ett meddelande i röran av radiovågor? En hemlig kommunikation? En kod?
Kurt Mondaugen och hans kollegor vet inte att radiovågorna de avlyssnar och undersöker bara är atmosfäriska störningar, det vill säga ett naturligt brus som uppstår under vissa väderförhållanden eller i samband med solstormar. Här finns varken meddelanden eller mönster, bara en oöverskådlig kakofoni. Ändå upptäcker Kurt Mondaugen, eller rättar sagt en vän till honom, att bruset bär på ett budskap, en allvarsmättad mening på renaste tyska: Die Welt ist alles was der Fall ist. Världen är allt som är fallet.
Ur det innehållslösa bruset har en oändligt meningsfull sats uppenbarat sig. Men varför?
Thomas Pynchons lek med en av den moderna filosofins mest allvarstyngda utsagor är lätt att avkoda. "Die Welt ist alles was der Fall ist" är ingenting annat än den berömda första satsen i Ludwig Wittgensteins banbrytande verk "Tractatus Logico-Philosophicus" från 1921, en sats som inleder filosofens generalangrepp på vad han upplevde som den västerländska kulturens meningslösa pladder. Ludwig Wittgenstein ville inget mindre än att rensa vetenskapen i allmänhet och filosofin i synnerhet från allt onödigt tjatter. Med sin skrift ville han komma fram till ett fulländat, rent och logiskt språk, en begreppsvärld befriad från årtusenden av överlagringar, missförstånd och rena dumheter. Han ville, en gång för alla, rädda tanken och språket från sina egna tillkortakommanden. Eller som han själv skriver i förordet till "Tractatus": "Man skulle kunna sammanfatta hela innebörden av denna bok i ungefär följande ord: Det som går att säga, går att säga klart, och om det man inte kan tala måste man tiga."
Ludwig Wittgenstein ville med andra ord resa en mur runt det filosofiska språket, han ville upprätta en demarkationslinje som inte fick överträdas. I sitt förord slog han fast: "Gränsen kommer alltså endast att kunna dras i språket, och det som ligger bortom denna gräns är helt enkelt nonsens."
Thomas Pynchon vänder med andra ord ut-och-in på Ludwig Wittgenstein. I stället för att rensa språket och tanken låter han pladdret ta över. I romanen "V" uppstår det meningsfulla av en slump. Ur rymdens oändliga brus kan vad som helst råka framträda, till och med ett till synes meningsfullt filosofiskt påstående på tyska.
Ja, hela Thomas Pynchons romankonst fungerar på samma sätt; ur ett närmast ändlöst flöde av ord, intriger och digressioner framträder en svårgripbar meningsfullhet, eller i alla fall något vi kan kalla realism, en sorts oöverskådlighet eller åtminstone osäkerhet som liknar livet självt. Hos Thomas Pynchon är det bruset som regerar, just för att verkligheten är alltför motsägelsefull för att rymmas inom ett språk, än mindre mellan ett par bokpärmar, vare sig det handlar om ett filosofiskt traktat eller ett omfattande romanbygge.
För Thomas Pynchon är det med andra ord själva meningslösheten som är grejen. Hans mål är nonsens som realism, ett meningsbärande strunt, eller rent trams om man så vill.
Scenen med Kurt Mondaugen i Thomas Pynchons debutroman kan upplevas som ett frontalangrepp på Ludwig Wittgensteins filosofiska program, som en bredsida ämnad att slå omkull en av nittonhundratalets mest inflytelserika tänkare med ett enkelt narrstreck. Men saken är något mer komplicerad än så. Ludwig Wittgenstein läste själv med glädje allsköns trams, som till exempel nonsenslitteraturens egen bibel, "Alice i underlandet", och han lär till och med ha sagt att han kunde föreställa sig ett helt filosofiskt verk uppbyggt enbart av olika skämt.
Mellan Ludwig Wittgensteins sparsmakade filosofiska satser och Thomas Pynchons överflödande, karnevaliska litterära upptåg finns en märklig affinitet, som om de båda arbetade sig fram mot samma problemområde, fast från två diametralt olika utgångspunkter.
Precis som Thomas Pynchon älskade Ludwig Wittgenstein att osäkra sitt eget bygge. Gång på gång reser han stegen, bara för att lika snabbt plocka bort den. "Mina satser är klargörande på det sättet att den som förstår mig till slut inser att de är nonsens…" heter det till exempel mot slutet av "Tractatus". Och i "Filosofiska undersökningar", det postumt utgivna storverket: "Filosofins resultat är upptäckten av rent och skärt nonsens och av bulor som förståndet fått genom att ränna emot språkets gränser. Dessa, bulorna, låter oss inse värdet av upptäckten."
Ja, kanske har varken filosofin eller litteraturen någon annan uppgift än att banka fram dessa mentala bulor, rådbråka våra sinnen tills vi tappar förståndet och inser att leken är en lika framkomlig väg som allvaret.
Kanske har Sveriges egen nonsensprinsessa, poeten Isabella Nilsson, sammanfattat detta drag hos Ludwig Wittgenstein allra bäst, när hon, med en blinkning till det allvarstyngda budskapet i "Tractatus" skriver: "Om det man inte kan tala måste vi tramsa." En nonsenspoetisk tes värd att spika upp på varenda litterär port i hela fantasins rike: "Om det man inte kan tala måste vi tramsa."
Eller som Gunnar Ekelöf, Sveriges höglitterära mästertramsare, uttryckte samma sak i en av dikterna i samlingen med den talande titeln "Strountes" från 1955:
När man kommit så långt som jag i meningslöshet
är vart ord åter intressant:
Fynd i myllan
som man vänder med en arkeologisk spade:
Det lilla ordet du
kanske en glaspärla
som en gång hängt om halsen på någon
Det stora ordet jag
kanske en flintskärva
med vilken någon i tandlöshet skrapat sitt sega
kött
Finns det då någon poäng med denna essä, detta snirklande och eklektiska refererande till några av förra århundradets mest uppburna farbröder: Ludwig Wittgenstein, Thomas Pynchon och Gunnar Ekelöf…? Finns det en sensmoral, ett budskap, något att avtäcka och ta med sig hem? Eller är detta också bara radiobrus, signaler utan något uppenbart sammanhang, atmosfäriska störningar som ordnar sig till något som låter sammanhängande och begripligt men som i själva verket inte är något annat än ett tramsigt spratt?
Ja, säg det?
Kanske är det till syvende och sist så som kungen formulerar det i "Alice i underlandet" när han kommenterar ett vittnesmål i berättelsens avslutande rättegång, en kommentar som har bäring på hela romanen, men som också går långt utanför själva fiktionen:
"Om det nu inte finns minsta mening i det, sa kungen, så spar vi en massa besvär eftersom vi då inte behöver försöka hitta någon."
Mattias Hagberg, författare
-
Nyligen dödades IS högste ledare i en amerikansk räd. Men tre år efter att kalifatet krossades så utför terrorsekten nya attacker i Irak, Syrien och Afrika. Hör varför IS ännu är en farlig maktfaktor.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I januari 2022 gick terrorgruppen IS till plötsligt angrepp mot ett fängelse i staden Hassakah i Syrien, med målet att släppa ut IS-anhängare. Det blev en flera dagar lång strid mellan IS och kurdledda styrkor som fick stöd från amerikanskt stridsflyg och amerikanska soldater. Unga pojkar som varit barnsoldater för IS togs som gisslan. Hundratals personer dödades i striderna. Det här var en av de största och mest avancerade attackerna sen IS förlorade sitt sista fäste i Syrien för tre år sen. IS-anhängare världen över jublade. Också i grannlandet Irak har IS dödat polismän, soldater och andra som ses som fiender och förrädare av terrorgruppen.
Ledarna har dödats men IS fortsätter attackeraI februari 2022 gjorde amerikanska specialstyrkor en nattlig räd mot ett hus i Idlib i Syrien och dödade Abu Ibrahim al-Hashimi al-Qurayshi – mannen som pekats ut som IS ledare. 2019 dödades terrorgruppens mest kände ledare Abu Bakr al-Baghadi i en liknande operation i samma område. Men trots att de högsta ledarna eliminerats så går det inte att räkna ut IS. Terrorgruppen fortsätter nästan dagligen att angripa mål i till exempel Syrien, Irak och delar av Afrika.
Terrorgruppen IS expanderar i AfrikaAfrika pekas ut som ett av de områden i världen där IS nu utökar sin makt.
IS-anknutna grupper har legat bakom terrordåd och försöker även kontrollera landområden bland annat i Västafrika. Lokala jihadistgrupper har svurit lojalitet till IS. Mali, där det finns svensk militär på plats har stora problem med jihadister, och så långt söderut som Mocambique finns det uppgifter om IS-kontakter. P1:s Mellanösternpodd beskriver IS globala strategi och varför gruppen fortfarande är ett hot.Programledare: Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent
Introduktion: Johar Bendjelloul
Medverkande: Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent och Richard Myrenberg, Afrikakorrespondent
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Brady Juvier
-
Nyligen dödades IS högste ledare i en amerikansk räd. Men tre år efter att kalifatet krossades så utför terrorsekten nya attacker i Irak, Syrien och Afrika. Hör varför IS ännu är en farlig maktfaktor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I januari 2022 gick terrorgruppen IS till plötsligt angrepp mot ett fängelse i staden Hassakah i Syrien, med målet att släppa ut IS-anhängare. Det blev en flera dagar lång strid mellan IS och kurdledda styrkor som fick stöd från amerikanskt stridsflyg och amerikanska soldater. Unga pojkar som varit barnsoldater för IS togs som gisslan. Hundratals personer dödades i striderna. Det här var en av de största och mest avancerade attackerna sen IS förlorade sitt sista fäste i Syrien för tre år sen. IS-anhängare världen över jublade. Också i grannlandet Irak har IS dödat polismän, soldater och andra som ses som fiender och förrädare av terrorgruppen.Ledarna har dödats men IS fortsätter attackeraI februari 2022 gjorde amerikanska specialstyrkor en nattlig räd mot ett hus i Idlib i Syrien och dödade Abu Ibrahim al-Hashimi al-Qurayshi – mannen som pekats ut som IS ledare. 2019 dödades terrorgruppens mest kände ledare Abu Bakr al-Baghadi i en liknande operation i samma område. Men trots att de högsta ledarna eliminerats så går det inte att räkna ut IS. Terrorgruppen fortsätter nästan dagligen att angripa mål i till exempel Syrien, Irak och delar av Afrika.Terrorgruppen IS expanderar i AfrikaAfrika pekas ut som ett av de områden i världen där IS nu utökar sin makt.IS-anknutna grupper har legat bakom terrordåd och försöker även kontrollera landområden bland annat i Västafrika. Lokala jihadistgrupper har svurit lojalitet till IS. Mali, där det finns svensk militär på plats har stora problem med jihadister, och så långt söderut som Mocambique finns det uppgifter om IS-kontakter. P1:s Mellanösternpodd beskriver IS globala strategi och varför gruppen fortfarande är ett hot.Programledare: Johan Mathias Sommarström, MellanösternkorrespondentIntroduktion: Johar BendjelloulMedverkande: Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent och Richard Myrenberg, AfrikakorrespondentProducent: Katja MagnussonTekniker: Brady Juvier
-
Hör också krönika av Ulrika Knutson, panelen, satir med Public Service och kåseri av Helena von Zweigbergk
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Timme ett:
OS har öppnat. Vad ville Xi Jinping signalera med festceremonin?
Spotify och poddbråket
Katterna som har tusentals följare
Europas svar på Rysslands utmaning
Krönika av Ulrika Knutson
Panelen
Timme två:
Vänsterpartiets kongress, kommentar av Fredrik Furtenbach
De viktiga valmanifesten, hur blir de till?
Satir med Public Service
Havet stiger i Västafrika, reportage från Senegal
Kulturpanelen: Anna Kareninas återkomst
Kåseri av Helena von Zweigbergk
Programledare Jesper Lindau
Producent Nina Benner
Tekniker Ludvig Wiman -
I det allra fjortonde avsnittet av VRITK så lagar och äter Jonte recept nummer 271, den dahomeyanska(?) klassikern jordnötssås! Kokboken i fråga är Världen runt i mitt eget kök från 1970, och Jonte i fråga är Jonathan Tengwall.
En rätt som ni alla ätit på olika thaiställen och sushihak. Men hur är den att laga? Och är den likadan när den kommer ifrån Västafrika? Och vad i hela friden är ens Dahomey?
Swisha så att jag kan fortsätta äta mat: 0737 08 26 38
Följ mig på sociala medier för matbilder och annat skoj:
https://www.twitch.tv/otelulle
https://www.instagram.com/jontetengwall/
https://twitter.com/JonteTengwall -
Militärkupper i Västafrika, oheliga allianser på annat håll, och så miraklet i Zambia i ett val som förvånade alla.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Gäst är Mette Bakken som i många år arbetat med demokrati- och valfrågor i Afrika, nu inom EU:s enhet som ansvarar för valobservatörer.
-
Vad som kallas en en grön våg drar in över Latinamerika och i Mexiko jublar kvinnor över att abort inte längre kommer att betraktas som ett brott, efter ett beslut från högsta domstolen. I Västafrika har ytterligare en militärkupp genomförts, denna gång i Guinea-Conakry. Vi undrar: Sker militärens maktövertagande med Frankrikes goda minne?
I Mexiko har högsta domstolen beslutat att abort inte längre är ett brott. Beslutet är kulmen på en lång kamp som kvinnor fört i hela Latinamerika och och nu jublar många i Mexiko. Det började i Argentina med Det började i Argentina med en ny lag som gjorde abort laglig och nu sveper det som kallas marea verde – den gröna vågen – över Latinamerika.
I Västafrika har en ny militärkupp precis ägt rum. Den här gången sker den i Guinea-Conakry, ett land okänt för de flesta svenskar. Men varför sker det så många kupper i just Västafrika och vilken roll spelar Frankrike? Är det bara en slump att den senaste kuppgeneralen har en bakgrund i Främlingslegionen?
Dessutom: Myanmar, Tunisien, Nicaragua och Afghanistan.
Du hör:
Rebeca Moreno, katolik och kvinnorättsaktivist från Mexiko. Sten Hagberg, Professor i kulturantropologi och föreståndare Forum för Afrikastudier, Uppsala universitet.Programledare: Ylva Bergman och David Isaksson.
- Laat meer zien
