Vladimir Podcasts
-
Parentesen är ända sedan den först uppstod en oroande partisan. Den träder in i texten som en eftertanke, med ett tillägg som komplicerar och bjuder motstånd, säger litteraturvetaren Jesper Olsson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 27 november 2018.
”Parentes livet slut parentes”. Så slutar dikten ”First Person Shooter” i Malte Perssons bok ”Till dikten”. Bokstavligen. Raden rymmer inte några krökta tecken av välbekant slag, bara ord. Läsaren bjuds in att yttra något som egentligen hör till det skrivnas och outsagdas domän. Och vems röst är det som hörs inom parentesen: min egen, poetens, eller någon tredje? Frågan motiveras av diktens tema om poesins promiskuösa natur. Det vill säga, poetiska texters förmåga att framträda på och upplevas på en mängd olika sätt av en mängd olika läsare.
Parenteser, precis som andra skiljetecken, hör till språkets stumma register. De fyller en funktion i texter – de organiserar och rytmiserar vår läsning. Men de pockar inte på uppmärksamhet, och vill definitivt inte höras. Undantagen bekräftar som alltid regeln. Som i Carl Fredrik Reuterswärds konceptuella arbete ”Prix Nobel” från 1966. I denna poesibok får vi ta del av de grafiska resterna av ett föregivet Nobelpristal. Orden har plockats bort, och allt som återstår är en armatur av skiljetecken – som Reuterswärd själv, med sedvanlig ironi, läste in på grammofonskiva.
I sin studie ”Digital Shift” skriver litteraturvetaren Jeff Scheible att parenteser i en text alltid väcker tankar på dynamiken mellan skrivande och läsande och tystnad och tal. Vilket också begreppets långa historia vittnar om. Själva termen härrör från grekiskans parentesis, som betyder att foga in bredvid. Under antiken bildades ordet för att beskriva en retorisk operation – ett inskott eller sidoreplik i ett anförande – som gav extra energi och perspektiv på det som talaren hävdade. Intressant nog har begreppet alltså sina rötter i ett muntligt sammanhang.
Det var först under medeltiden – år 1399 hävdar en handbok – som termen började hänvisa till ett skrivet tecken. Det var då som de klassiska bågarna (lunula, liten måne på latin) kom till bruk. Precis som andra skiljetecken bidrog parentesen till uppdelningen av en tidigare sömlös skrift. Vilket också indikerar en förskjutning i litteratur- och mediehistorien: en övergång från högläsning till tyst läsning – från ett klingande ord som delas kollektivt till ljudlösa meningar, som möblerar en individs inre rum.
parentesens stumhet är alltså, precis som fiskars, skenbar och bedräglig.
Skiljetecken var på det sättet kopplade till det tysta läsandets utbredning – en process som mediehistoriker förbinder med uppkomsten av ett modernt jag. Det subjekt som den franske filosofen Descartes skulle fira med sitt ”jag tänker alltså är jag”. Men parentesen var ändå, från början, en oroande partisan. Den träder in i texten som en eftertanke, med ett tillägg som komplicerar och bjuder motstånd (också när den vill förklara och förtydliga). Som om ytterligare en stämma än den som tidigare talat ville göra sig hörd. Parentesen öppnar för både brus och polyfoni.
Det är inte någon tillfällighet att estetiskt brokiga perioder i litteraturhistorien, som barock och romantik, uppvisar en ökning i bruket av parenteser medan frekvensen sjunker under 1700-talets upplysning och 1800-talets realism. Med det tidiga 1900-talets avantgarde blev tecknet delaktigt i den mediepoetik som då bedrevs – där skrivandets mediala och materiella villkor gjordes till föremål för experiment av dadaister och andra. Talande är den tyske expressionisten Christian Morgensterns dikt ”Fisches Nachtgesang” (Fiskens nattliga sång) från 1905, bestående av enbart stumma streck och omkullvälta parenteser.
Men parentesens stumhet är alltså, precis som fiskars, skenbar och bedräglig. Dess rötter i retorik och vältalighet skulle även bekräftas av flera 1900-talsförfattare, som aktivt utforskade tecknet. En av dem var den rysk-amerikanske språkekvilibristen Vladimir Nabokov, vars roman ”Lolita” (1955) rymmer hela 450 parenteser, vilket är en signal om verkets komplexitet, och som givetvis påverkar läsningarna av det.
Nabokovs förtjusning i tecknet var inte något isolerat exempel under efterkrigstiden. Tvärtom blev perioden en framgång för det parentetiska. Särskilt inom filosofin och kulturteorin. Genom att skapa ett avbrott och en fördröjning i textens flöde blev parentesen en perfekt symbol för sextiotalets poststrukturalism. Tecknet förkroppsligade vad den franske filosofen Jacques Derrida kallade ”différance”. Det var inte någon tillfällighet att Derridas egen tongivande essä och vidräkning med den amerikanske språkfilosofen John Searle, ”Signature événement contexte” (1971), lyckades packa in hela 190 parenteser i en text på 21 sidor, enligt Jeff Scheible, som uppenbarligen känt sig kallad att räkna dem …
Siffrorna påminner också om att parentesens viktigaste operativa område – vid sidan av det skrivna ordet – är matematiken. Och under det senaste halvseklet har dess matematiska tillämpning framför andra varit i algoritmer och programspråk. Att hävda att parenteser haft en betydelse för hur samtida verkligheter utformas är, med andra ord, en underdrift. Det mest parentestäta av programspråk är sannolikt LISP, där staplandet av logiska nivåer kan bli svindlande. Något av detta illustreras hos en samtida svensk författare, som gärna
utforskar skärningspunkter mellan poetiskt och digitalt. Så här låter det när rymdspelet ZAXXOR ska beskrivas i Pär Thörns roman ”Din vän datamaskinen” (2008) – med parentestecknen högt uttalade: ”För att rädda världen (det vill säga jorden med tillhörande kolonier (exempelvis Venus (vilket är en djungelplanet, liknande en blandning av det inre av Afrika och Amazonas …” Och så fortsätter texten att vecklas in till dess att fem slutparenteser i rad leder tillbaka till den nivå som beskrivningen startade på …
På så vis kan parentesen presenteras som det ekologiska och relationella tänkandets figur framför andra.
Om algoritmer aktualiserar parentesen, gäller det också för samtidens brännande frågor kring klimat och miljö. En av 2000-talets mest inflytelserika tänkare, Bruno Latour, har diskuterat hela vår modernitet som en parentes – ett perspektiv på historien som kommer ur den kolonialisering och exploatering av jorden som åtföljt modern vetenskap, kapitalism och industrialism – och som placerat oss i en växande klimatkatastrof. Vad som krävs idag, bortom modernitetens parentes, är ett annat och ekologiskt tänkande.
Och kanske skulle denna ambition hos Latour kunna förstärkas genom ett mer raffinerat skriftbruk av parenteser? Parentesen är ju en figur som i stället för att nagla fast något – likt ett objekt att hantera och exploatera – i stället lägger till ännu ett perspektiv. Parentesen i en text bygger en ny platå eller värld, varifrån saker kan upplevas annorlunda. Och nästa parentes gör detsamma. I princip finns inte någon gräns för detta alstrande av nya kopplingar, relationer och miljöer. På så vis kan parentesen presenteras som det ekologiska och relationella tänkandets figur framför andra.
Detta gör i högsta grad parentesen till ett skiljetecken för samtiden – för poeter, filosofer och miljöforskare och alla vi andra textbrukare. Och då har jag inte ens nämnt, att den är bärande byggsten i en alldeles vanlig smiley.
Jesper Olsson, litteraturvetare och kritiker
Litteratur
Cuddon, J. A. A Dictionary of Literary Terms (Wiley-Blackwell 2013)
Derrida, Jacques, Marges de la philosophie (Les Éditions minuit 1972)
Hörl, Erich (red.), General Ecology (Bloomsbury 2017)
Nabokov, Vladimir, Lolita (Penguin 2011)
Persson, Malte, Till dikten (Bonniers 2018)
Reuterswärd, Carl Fredrik, Prix Nobel (Bonniers 1966)
Scheible, Jeff, Digital Shift (University of Minnesota Press 2015)
Thörn, Pär, Din vän datamaskinen (Modernista 2008)
-
Utrikeskrönikan 29 juli 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Skaven, fredag.
I en skog omgiven av tiotusentals blåbär görs fåfänga försök att koppla bort kriget en liten stund.
Etthundrafemtiosex, 156, dagar eller fem månader och fem dagar.
Så länge har den ryska invasionen av Ukraina pågått.
Vinterns iskyla har blivit en het sommar. En hel stad av Göteborgs storlek – Mariupol – har fullständigt lagts i ruiner. Och ockuperas nu av ryska styrkor. De som bor kvar lagar fortfarande sin mat utomhus över öppen eld.
Ockupanterna ägnar mer tid åt att rensa ut ukrainska böcker i skolorna och lova ryska pass än att bygga upp de hus de bombat sönder och samman.
Nya ruiner och döda varje dag. Exakt hur många, vet vi inte än.
I staden Toretsk, där mina vänner Olga och Vladimir bor, var det ett äldre par och en mormor som dödades när deras hem i ett lågt trevåningshus träffades och förvandlades till en ruinhög i torsdags.
Toretsk hette tidigare Dersjinsk och var under ett antal månader 2014 under kontroll av utbrytarna i Donetsk låtsasrepublik, tills staden befriades av ukrainska styrkor. Samma som hände med Slovjansk och Kramatorsk. Det vore det värsta, som kan hända oss, om det händer igen, sa Olga redan för sex år sedan.
Hon och Vladimir tyckte myndigheterna borde rensa ut bland dem, som fortsatte att stödja utbrytarna och ryssarna, de som Olga och Vladimir såg som en slags ryska agenter.
Nu visar undersökningar att sådana ryskstyrda agenter har funnits på flera håll och särskilt i ukrainska säkerhetstjänsten SBU. Därför kunde kärnkraftverket Tjernobyl med lätthet intas. Därför kunde städer som Melitopol och Cherson ockuperas tidigt när framförallt Mykolajev inte gick att besegra för ryska militären.
Det pågår rättsliga undersökningar, flera av de misstänkta ryska agenterna har redan lämnat landet, andra har sparkats i väntan på rättegång.
Olga och Vladimir ville, när deras stad befriats, att myndigheterna i Kiev rensade ut bland lokala politiska ledare och tjänstemän, som öppet samarbetat med Ryssland, som inte motsatt sig att staden under en tid togs över av ryskstödda styrkor. Borgmästaren, som samarbetade, byttes inte ut direkt sedan staden befriats. Hade Kiev gjort mer då för åtta år sedan hade kanske vi sluppit att räkna dagar och månader för det ryska kriget.
Men det var blåbär till makthavare, som satt i Kiev då och de förstod inte faran med svekfulla illojala medborgare.
Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent
[email protected] -
Navid pratar med föreläsaren Vladimir Ahmed om jämställdhet mellan män och kvinnor och arbetet bakom “Vi är Sverige-metoden” där Vladimir träffar utrikesfödda män för att prata om normer, värderingar och inkludering för att lättare bli en del i det svenska samhället. De pratar också om bråket på sociala medier efter sexköpsbrottet med Paolo Roberto, olika tillvägagångssätt för att stötta män som mår dåligt och vad män egentligen har för ansvar gentemot kvinnors rättigheter i samhället.Lyssna på samtalet, ta del av länkarna på www.hurkanvi.se och om du anser att vi har sagt något felaktigt eller saknar information så välkomnar vi konstruktiv kritik och kompletteringar. Om du vill framföra ditt perspektiv på samtalet kan du spela in en reaktionsvideo på några minuter. Maila feedback, kritik och videor på [email protected] Vill du höra hela samtalet? Gå in på www.patreon.com/hurkanvi och bli Patreon. Har du inte råd att bli Patreon? Hör av dig till oss på [email protected] så löser vi det.Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta med en engångssumma så swisha till 123 124 77 33.För att fortsätta samtalet, gå med i gruppen "Hur kan vi? - Eftersnack" på Facebook:https://www.facebook.com/groups/hurkanvi Vill du boka Navid som samtalsledare, moderator eller föreläsare? Gå in på www.navidmodiri.com/bokaAlla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på https://www.hurkanvi.se.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Jag heter Vladimir Oravsky. Det är mitt namn de senaste 75 åren, alltså sedan min födelse. Jag hade aldrig problem med det.
Om Vladimir Oravsky:Vladimir Oravsky är författare, debattör, journalist, filmmanusförfattare, dramatiker, regissör och filmjurymedlem. Det kanske mest framträdande med Vladimir Oravsky är att han har tur. I allt. Även hans pjäser och böcker och dikter vann åtskilliga nationella och internationella priser, av rena turen. Fast den ofta kräver grundligt och långt förarbete, inbillar han sig.Vladimir Oravsky har skrivit cirka 80 böcker, 30 teaterpjäser, ett tiotal filmmanus och över 5 000 tidnings- och tidskriftsartiklar. Han är representerad i ett 20-tal antologier.Producent: Dmitri Plax [email protected] -
I Vladimir Putins närhet finns mäktiga oligarker med spektakulära rikedomar. Hör om männen som byggt upp enorma förmögenheter under Putins styre och vilken roll de spelar i den ryska maktapparaten.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter Ukrainakriget har USA och en rad andra länder har riktat personliga sanktioner mot ryska oligarker och deras familjemedlemmar. Världen över publiceras foton på oligarkernas lyxyachter, privatflygplan och palats och krav höjs på att deras tillgångar ska konfiskeras.
Oligarkerna nära Vladimir PutinOligarker som stöttar president Vladimir Putin har gynnats av sina band till presidenten medan de som utmanar Putins makt riskerar att straffas hårt. Den ryske miljardären Jurij Kovaltjuk är en nära vän till Rysslands president och brukar kallas ”Putins personliga bankir”. Kovaltjuk äger bland annat några av Rysslands mest inflytelserika TV-kanaler och anses ha stor makt över den information som förmedlas till exempel om kriget i Ukraina. Oligarken Alisjer Usmanov leder ett enormt konglomerat med företag inom gruvindustrin och telekombranschen. Han är något av en doldis men listas av EU som ”en av Putins favorit-oligarker”. Usmanov anses vara en av de 100 rikaste i världen och äger världens dyraste och tyngsta lyxyacht.
Roman Abramovitj vill sälja ChelseaEn annan av de mest välkända oligarkerna är Roman Abramovitj som är listad som en av världens rikaste män och som gjort sig stora förmögenheter bland annat genom att ha ägt oljebolag. Abramovitj äger idag fotbollsklubben Chelsea men efter att sanktioner riktats mot honom så planerar han att sälja klubben. Under Ukrainakriget har Abramovitj deltagit vid förhandlingar mellan parterna.
Medverkande: Johanna Melén och Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondenter, Torbjörn Becker, expert på rysk ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm
Programledare: Jesper Lindau
Producent: Katja Magnusson
Ljudtekniker: Andreas Ericsson
-
Med det här avsnittet inleds en ny serie med lite kortare avsnitt som kommer att släppas i samband med varje nytt nummer av Signums pappersutgåva, som kommer ut med åtta nummer per år. Dessa avsnitt kommer presentera och diskutera innehållet i det aktuella numret. I dagarna kommer årets tredje nummer av Signum ut, som av naturliga skäl kretsar en hel del kring kriget i Ukraina. Gäst i avsnittet är Signums mångåriga medarbetare Kjell Blückert som också skrivit numrets ledare, om Johannes Paulus II:s klassiska liknelse om öst och väst som Europas två lungor.
I avsnittet berörs också Per-Arne Bodins artikel om storfursten Vladimir som kristnade Kievriket 988 och som spelar en stor roll än idag. Även Thomas Bremers artikel om den ryska ortodoxins svåra läge i Ukrainakonflikten tas upp, samt biskop Erik Vardens text om läkedom i skuggan av övergreppsskandalerna och Henrik Sahl Johanssons recension av Lars Anderssons ”Jordens ansikte”. Bland mycket annat.
-
Mental träning, psykisk hälsa, mindfulness, meditationer och pauser. Beroenden, relationer, utmattning, med- och motgångar. HR, ledarskap, utanförskap, jämställdhet och kultur. Struktur, motivation, robotar, AI och framtiden.
I år har vi fått följa med på en resa och fått ett medvetet sinne om förorten till bergstopparna, där vi har tagit pauser och gått igenom mindfulness, där vi har spelat musik och kört rally. Vi har gått igenom beroenden kring socker och spel, vi har sett över relationer och narcissister och begett oss till arbetsplatser där vi har kollat in ledarskap, struktur och HR-frågor. Vi har pratat om AI, framtiden och jämställdhet. Vi har mediterat och gått igenom den mentala träningen och vi har haft ett fantastiskt år tillsammans.
Stort tack för året 2021 där vi har fått en ökad medvetenhet, personlig utveckling och hållbara verktyg för ett ökat välmående och en rikare framtid.
Stort tack till alla gäster, till dig som lyssnat, följer och delar podden till andra.
Jag ser fram emot ett nytt år, med nya utmaningar och nya möjligheter.
Årets gästavsnitt 2021:
Podcastavsnitt 26. Ola Schenström – Mindfulness i vardagen
Podcastavsnitt 28. Johanna – Pauser i vardagen
Podcastavsnitt 30. Fredrik – På liv och död, olyckan på K2
Podcastavsnitt 32. Lukas – Spelberoende och fallet på 20 miljoner
Podcastavsnitt 34. Maria – Vägra väggen
Podcastavsnitt 35. Tina – Livet i 180, rally och co-driver drottningen
Podcastavsnitt 36. Håkan – Årets ledare och vägen till guld
Podcastavsnitt 38. David – Struktur i världsklass
Podcastavsnitt 39. Bengt – Låt tilliten blomma
Podcastavsnitt 41. Sofia – Framtidens värld med robotar och AI
Podcastavsnitt 43. Doggelito – Albys hjärta, mörkt vatten och lejon
Podcastavsnitt 45. Vladimir – Jämställdhet, mångkultur och integration
Podcastavsnitt 47. Martina – Narcissister och destruktiva relationer
Podcastavsnitt 48. Frida – Lev livet istället för att äta det, ett avsnitt om sockerberoende
Ta kontakt:
https://www.ettmedvetetsinne.se/podcast/
https://www.instagram.com/ettmedvetetsinne/
-
Jämställdhet, mångkultur och integration är några av de saker som dagens gäst lyfter i podden Ett medvetet sinne. Vladimir Ahmed är samhällsdebattör, föreläsare och grundare till organisationen Vi är Sverige.
Han har tagit emot hederspris i jämställdhet och har ett stort hjärta och en stor passion för att skapa broar som leder till ett Sverige med samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Som nyinflyttad i Sverige fick Vladimir se hur makt och maktförlust spelade en stor roll i det svenska samhället och även i hans eget liv. Han berättar om olika kulturkrockar där utrikesfödda möter inrikes födda och lyfter viktiga samhällsfrågor.
Vi kommer in på många spännande ämnen som vikten av att inkludera och inte bara integrera, respekt och makt VS demokrati och individuell frihet. Politik, olika könsroller och vad vi kan göra åt utanförskap är några andra.
Det finns ett hopp när man hör Vladimir tala om det ämne han brinner mest för i dagens podcast och vi ser fram emot att höra vad ni tycker och tänker.
Följ och ta gärna kontakt med Vladimir här:
https://www.instagram.com/vladimir_f_ahmed/
Följ och ta gärna kontakt med mig och Ett medvetet sinne här:
https://www.ettmedvetetsinne.se/
https://www.instagram.com/ettmedvetetsinne/
Gilla, dela och sprid gärna om du gillar avsnittet och podcasten. Stort tack till alla er som följer och ha en riktigt god lyssning. Varma hälsningar, Patrik och Vladimir!
-
Veckans gäst är Vladimir Ahmed som skapat något eget, kallad för Vi är Sverige-metoden, där han genom samtal med nyanlända och utrikesfödda män diskuterar frågor som manlighet, normer, könsroller, hierarkier och makt. På söndag släpps ett avsnitt med honom om just det, varför det är viktigt och hur vi kan ha de här samtalen på allas premisser. Hur gör vi det på allas premisser? Hur hänger jämställdhet och integration ihop? Ja, det är ett viktigt och intressant samtal med andra ord.
Men, det här är ju Vladimirs tipsavsnitt och eftersom han är lite av en expert på det så ska han ge er tips på hur vi kan kommunicera utan att sätta människor i fack.
Avsnittet sponsras av: Exsitec AB
Klippning och jingel: Ludvig Gawell
